Etikett: lopp

Tjejmilen Virtual Edition – äntligen milen under timmen!

Publicerat den 30 augusti 2020

Igår sprang jag Tjejmilen Virtual Edition, det vill säga den corona-anpassade versionen av loppet i vilken man fick springa på valfri plats och valfri tid denna helg. Jag hade inga skyhöga förhoppningar, särskilt inte med tanke på att jag känt mig krasslig dagarna innan loppet, men WOW! Jag klarade mitt långsiktiga mål att springa milen under timmen! Det har varit mitt mål 2017, 2018, 2019 och 2020… och äntligen, ÄNTLIGEN KLARADE JAG DET!

Jag kan knappt förstå det, faktiskt. Tittar jag i min träningsdagbok har jag på sistone kilometertider som exempelvis: 8:16, 7:57, 6:28, 6:25, 6:47. Jag sprang Söder runt (också ett millopp) veckan innan på 1:11:13. Och nu: 58:41, kilometertid 5:52. Vilken skillnad!

Mitt problem brukar vara att jag inte kan pusha mig. Kroppen saktar liksom ner oavsett om jag vill eller inte. Men nu kunde jag! Och det var så coolt!

Så här såg jag ut precis innan jag gav mig ut:

Tjejmilen-appen, som skulle ta min tid och bjuda på en ljudupplevelse, i telefonen i armfickan med hörlurar. Midjeväska där jag hade tänkt ha jobbtelefonen med RunKeeper som backup, eftersom jag sett att Tjejmilen-appen strulade för flera.

Jag valde snällast möjliga bana: fram och tillbaka längs Karlbergskanalen och Kungsholms strand till Kungsbron två gånger. Jag hade kunnat fortsätta varvet runt Kungsholmen i stället, men då hade jag drabbats av både trafikljus och framför allt min stora nemesis: backar. Nu slapp jag det helt och det underlättade såklart.

Tjejmilen-appen fungerade fint, men gav just ingen hjälpsam info alls. Så det blev att jag sprang med jobbtelefonen i handen hela tiden (och hoppades att den var vattentät…) för att hålla koll på farten. RunKeeper visar ju både nuvarande fart (hyfsat rätt, men ibland hoppar den iväg till något osannolikt) och genomsnittlig fart (desto mer tillförlitligt). Så fort jag såg nuvarande fart glida över 6:00 pushade jag ner den igen genom att öka kadensen (stegfrekvensen) och klarade att hålla genomsnittlig fart därunder hela tiden!

RunKeeper funkade bra ända till sista kilometern. Då påstod den plötsligt att jag sprang ca 3 min/km. Det trodde jag inte riktigt på… Och sen tyckte den att jag var färdig med milen en bit innan jag var det. Tyvärr stängde jag av då, jag förstod senare att det finns en funktion för att släta ut en hackig bana som jag hade kunnat använda. För det var ju såklart det som hänt. Mot slutet av min bana sprang jag enligt RunKeeper i zick-zack ut i vattnet och långt in på land. Skönt att det bara var sista kilometern, men samtidigt lite läskigt att inte veta hur jag låg till då.

Rutten enligt RunKeeper (sprang alltså fram och tillbaka två gånger) – haha, kolla zick-zackandet på slutet!

Jag tycker att jag var imponerande jämn i farten:

Dippen på slutet stämmer alltså inte utan det var RunKeeper som fick fnatt…

Det regnade hela tiden, vilket jag faktiskt tror hjälpte mig! Det var inte så mycket folk ute, så det blev aldrig svårt att komma fram. Temperaturen var behaglig och regnet svalkande. Och kanske bidrog det bistra vädret till känslan att det bara var att bita ihop och köra.

Jag körde ett intervallpass cirka en vecka innan loppet och reagerade på att jag faktiskt klarade det ovanligt bra. Jag sprang 200 meter långsamt och 200 meter snabbt och det blev väl fem snabba tror jag. Vid tidigare försök har jag säckat ihop och behövt stanna/gå under de långsamma och fått betydligt lägre fart för varje snabb sträcka. Men den här gången klarade jag det fint.

Det ska bli väldigt spännande att se om detta var tillfälligheter eller om någonting kanske lossnat för mig. Jag hoppas verkligen jag får fortsätta springa skadefri och med så välmående fötter som jag har nu när jag äntligen hittat skor som inte gör mig illa.

Detta var för övrigt min femte Tjejmilen på lika många år. Hoppas kunna fortsätta streaken länge och bli en sån där cool tant som har en tröja med “Min 30:e Tjejmilen”. :)

1 kommentar

Söder Runt i drop-in-tappning

Publicerat den 18 augusti 2020

Inga lopp genomförs ju som planerat i år. Kungsholmen runt bidde inget alls, så min anmälan gäller nästa år i stället. Tjejmilen ska snart ha en virtuell omgång där man springer var man vill. Och just nu har Söder Runt en drop-in-vecka. Under kvällarna 17-22 augusti får man komma och springa banan med egen tidtagning och få en medalj vid målgång.

För min del blev det idag. Kul att få springa den riktiga banan, men lite svårt faktiskt. Jag läste att svåra vägval skulle markeras längs banan, men antingen var jag blind eller så hade det inte gjorts eller så hade markeringarna försvunnit igen.

Så jo, hrm, jag sprang lite fel faktiskt. Vet i alla fall att jag gjorde det vid ett vägarbete vid ca 4 km där man skulle ledas runt det, men det var lite oklart exakt hur. Haha… Där fick jag till och med stanna en stund och konsultera kartan. Kan ha sprungit lite fel någon annanstans också, vem vet… Det var några andra trixiga ställen också och några extra väntestunder vid rödljus pga vägarbeten som gjorde att man fick krångla lite…

Det blev i alla fall lite över 10 km för min del. Lite typiskt, för jag sa till Jonas att jag siktade på 70 minuter och jag sprang faktiskt 10 km på strax under det, men bumpade såklart över för att jag sprang längre… Men det var ju ganska bra uppskattat och måluppfyllt, tycker jag! Mitt stora mål är ju att komma under 60 minuter (tidigare PB 1:01:58), men jag visste att det inte skulle bli idag. Dels (mest!) pga formen, dels pga lite utebliven lopp-pepp ändå ju.

Jag såg alltså ingen som sprang samma lopp som jag under tiden jag sprang, men sen såg jag några som kom i mål.

En himla skön grej att känna är att jag numera, inte får det minsta ont i fötterna av att springa. När jag springer så här långt känner jag däremot av knäna när jag går i trappor sen och även vrister/hälsena lite. Men det är väldigt mycket mer okej än domnade tår, ömma tår, krampande fotsidoe, isande/smärtande/pulserande höger framfot PLUS ömheten i knän och vrister. Såklart.

Kul att ha fått springa loppet och det var en härlig kväll! Nästa helg blir det virtuella Tjejmilen och sen har jag inget mer lopp bokat just nu.

1 kommentar

Kungsholmen runt 2019

Publicerat den 11 maj 2019

Idag har jag sprungit KfS Kungsholmen runt 10 km!

Kungsholmen runt är en loppfavorit för min del! Självklart är jag lite partisk när det gäller min ö och att springa förbi precis där jag bor. Det är också jättekul att familjen bara kan kliva ut på gatan och heja på mig när jag passerar. Det blir en så stor grej att åka till andra lopp och heja, men när det är på vår gata blir det en mer rimlig insats. :)

Sen är det ovanligt trevligt efter målgång. Jag är mycket förtjust i att sponsorn Erdinger bjuder på alkoholfri öl! Så soft att sitta i gräset efteråt och njuta öl, sol och banan. Det gäller såklart att vädret är bra, men idag var det perfekt!

Nästa trevliga grej är att lagom när jag börjar känna mig färdig med softandet så passerar halvmaratäten Rålis när de varvar. Och sen bara måste man ju se målgången också…

Idag svängde jag dessutom förbi Hawaii Poké på väg hem och satte mig vid vattnet och åt poké bowl innan jag gick in.

Sen har jag i vanlig ordning varit trött resten av dagen… trots att jag inte sprang mig sådär riktigt utpumpad. Alltså, det var väldigt tufft bitvis, men målet idag var bara att hålla mig springande hela tiden, så det var det jag gjorde (utom en kort stund när jag växlade till gång vid vätskestationen för att kunna dricka och slänga muggen kontrollerat), men eftersom jag inte pressade så mycket behövde jag inte totalt kollapsa i gräset efteråt.

Nästa bokade lopp är Söder runt. Det gillade jag förra året. Det är något visst med att springa runt en ö. :)

Någon gång ska jag väl också ta itu med grejen att jag springer långsammare för varje lopp jag är med i… det känns ju inte superkul. Får försöka bli bättre på att faktiskt springa och se om jag kan jobba upp farten lite. Mitt mål är ju att komma under timmen på milen och närmast hittills är 1:01:58. Idag sprang jag på 1:11:28, hmmm…

Lämna en kommentar

STHLM Xploration Run

Publicerat den 20 oktober 2018

Idag var jag med på STHLM Xploration Run! Och därmed har jag hela serien med årets schnygga STHLM Challenge-medaljer:

Om det hade varit ett vanligt lopp vet jag inte om jag hade deltagit idag… Förkylningskänningar och knasigt knä. Men nu var det ju mer av ett upplevelselopp med fokus på orientering. Ingen tidtagning och uttalat att man fick gå om man ville. Jag var anmäld till Nature Run, som skulle vara ca 10 km fågelvägen mellan kontrollerna, men jag kände att det skulle vara lite mycket, så jag bytte till Culture Run på 5 km. Fanns Family Fun också och ångrar lite att jag inte hade fattat hur trevligt det verkade vara, hade varit kul att vara med tillsammans med barnen.

Hur som helst, orientering alltså! Det var roligt att testa navigering med papperskarta – ingen liten plupp som visar var man är. :) Man kunde använda en app också, men jag körde pappret. Man fick lägga upp sin rutt själv och eftersom det var tre olika banor sprang folk i skrikorange t-shirtar runt kors och tvärs överallt. :)

Det var ruggigt kallt innan start! Hu! Jag hade på mig mina vinterlöpartajts, långärmade varma löpartröjan, min löparjacka, loppets t-shirt och min fleece ovanpå det + mössa och vantar. Heh. När vi kom igång kändes det såklart bättre. Jag småjoggade lite ibland men gick mest. Eftersom jag tog det så soft loggade jag även tre geocacher under loppet (+ en innan start). :)

En fin promenad runt Djurgården och jag är glad att jag kunde delta på mina villkor. Efteråt kunde man köpa vegansk wrap med Vegme av City Gross – superbra när veganskt är norm!

Fler bilder:

Lämna en kommentar

Hässelbyloppet

Publicerat den 18 oktober 2018

I söndags sprang jag Hässelbyloppet. Det är ju känt för att vara en lättsprungen mil… men hu, det blev inte så för mig. Jag hade en dålig löpardag, tråkigt nog.

Eftersom jag inte har varit så vass på löpning på sistone var egentligen min enda förhoppning att inte få ett nytt bottenrekord och jag lyckades faktiskt få en något bättre tid (1:06:57) än på Tjejmilen (1:08:30), så det var ju bra i alla fall. Men det kändes såå tungt och mina ben var inte alls mina vänner.

Jag hade inte de bästa förutsättningarna. Några dagar innan loppet gav jag mig ut och sprang några galna intervaller på absolut maxfart. Det gillade inte mitt knä. Något hände så att det nu liksom känns “fel” på något sätt och det knäpper i det. Jag har haft mycket så tidigare, men varit förskonad länge. Ibland gör det ont att gå, inte nu-haltar-jag-jättemycket-ont, men så att det känns.

Även om det inte gjorde jätteont på loppdagen knäppte det och kändes skumt och sånt hjälper i alla fall inte mig att känna mig på topp, så det bidrog säkert. Värmde väl upp för dåligt också… fick jättekramp i benen en bra stund och när det väl släppt något hade den mesta energin gått åt.

Måste säga att det var ganska mycket backar ändå för att vara ett platt lopp… hehe…

Sen hade jag visst tittat lite dåligt på anmälningsinfon. Man kunde anmäla sig antingen till tävlingsklassen eller motionsklassen. Jag tänkte att tävling = tidtagning och motion = fun run, så jag anmälde mig till den sista tävlingsklassen. Hehe. Det stämde ju inte så bra. Motionsklassen var också tidtagning med jättesnabba löpare och jag skulle snarare ha varit i sista motionsgruppen… Väldigt snart var de andra i min startgrupp långt borta. Lyckligtvis var vi i alla fall ett par stycken som hamnat fel, så jag såg en person framför mig och en bakom mig ända tills första motionsgruppen kom ifatt någonstans mellan 3 och 4 km. :D

Sista loppet jag är anmäld till i år är upplevelseloppet STHLM Xploration Run nu på lördag. Jag har knasigt knä och är förkyld, så jag ska nog i alla fall inte springa milbanan jag är anmäld till… Men förhoppningsvis kan jag byta till någon av de lindrigare varianterna och ändå klara STHLM Challenge i år också.

En liten ljusglimt i mitt löparliv är att jag i alla fall gjorde en riktigt bra femma nyligen under ett vanligt vardagspass. Under 30 minuter, dvs min idealfart som mitt stora mål är att lyckas hålla i 10 km också. Men de flesta passen är tyvärr betydligt segare än så…

Nu håller jag tummarna för att den här omgången knäkrångel inte blir en långkörare.

Lämna en kommentar

Inget PB på Tjejmilen i år…

Publicerat den 4 september 2018

Förra året satte jag PB på Tjejmilen. I år blev det bara mitt 8:e snabbaste millopp… av 8… Ja, jag är helt klart ur form och rutin. Men jag blev peppad att ändra på det i alla fall och siktar på att åtminstone springa snabbare på Hässelbyloppet i oktober än vad jag gjorde på Tjejmilen.

Men ja, trevligt var det i alla fall. Fint väder. Blev en ganska lång dag pga skulle hämta nummerlapp (på ett annat ställe än loppet), äta nåt, gå på toa (underskatta icke tiden i bajamajakö vid lopp…), lämna väska… och sen tog det tid efteråt också. Tyckte i alla fall att det var smidigare med köerna i år, tog inte lika brutalt lång tid. Gick till och med på toa två gånger efter att jag kommit till området. :)

Lämna en kommentar

Söder Runt 2018

Publicerat den 10 juni 2018

Yaaaay! Jag klarade det!

På grund av problem med fötter och skor kändes det som att det kunde gå lite hur som helst… Att jag dessutom gjort mitt bästa för att ignorera ont i knät de närmast föregående dagarna tänkte jag egentligen inte lika mycket på, men det kändes riktigt dåligt när jag inte kunde genomföra uppvärmningen inför loppet. Klarade verkligen inte belastade böjningar och vridningar… men som tur var gick det bättre att springa. Eller, knät gjorde sig påmint efter 300 m och då blev jag nervös, men strax var det som bortblåst.

När jag startade var målet bara att ta mig runt, helst springande. När jag började känna att det skulle gå hoppades jag på att komma in under 1:05. Och det gjorde jag ju faktiskt, det blev 1:04:32. Det var inget nytt rekord, men under omständigheterna är jag vansinnigt nöjd. Kilometrarna gled förbi ganska snabbt, kändes det som, och det var många som peppade och ville hi5a längs vägen.

Jag var anmäld som tillhörande klubben Vegan Runners IK, men tvekade inför att ta på mig tröjan… Ville inte visa att veganer måste GÅ längs banan… men så blev det ju inte, lyckligtvis. Jag gick för all del när jag drack vatten vid de två vätskestationerna, men det får vara okej. Hur som helst är jag glad att jag tog tröjan, då den genererade en del pepprop. :) Kul med lopp där man inte “måste” ha en särskild lopptröja. Egentligen kanske man aldrig verkligen måste, men “alla” har ju det på t.ex. STHLM-loppen och Midnattsloppet.

Skyltmannen var där och hejade! På ett väldigt bra ställe mot slutet också, jag var seg men kände peppen verka!

Såg även “SKYLTMANNENS MAMMA” på en skylt som en dam höll i början av loppet. :)

Efter loppet träffade jag Lena & c:o igen (vi sågs på Vegomässan också). Mycket trevligt. Hennes man var den andra deltagaren från Vegan Runners IK. Han sprang “lite” fortare än jag.

Känns bra att det kändes bra eftersom nästa millopp är på torsdag…

Lämna en kommentar

STHLM Trail Run 2018 och vitsippor

Publicerat den 5 maj 2018

Årets första lopp är sprunget!

Jag sprang ju hela STHLM Challenge (fyra lopp utspridda över säsongen) förra året och har tänkt göra detsamma i år. Först ut: STHLM Trail Run (jag sprang 5 km).

Det var en fantastiskt fin vårdag idag och det hjälpte verkligen till att göra loppet till en bra upplevelse. Väldigt bra att tajma med vitsippsblomningen också! Start- och målområde var inte riktigt på samma plats som förra året, men det var fortfarande i “Lill-Jansskogen och Fiskartorpsterrängen” (citat STHLM Trail Run, för jag har inte själv koll på vad som är vad…). Den mastiga backen som kom precis i slutet förra året kom nu redan under första kilometern. Det var ganska skönt att ha den avklarad (jag försökte springa, men efter ett tag kändes det som att jag höll på att slita isär mina vadmuskler, så då gick jag…), men lite läskigt att fundera på om de hade lurat ut någon annan maffig avslutning. Det hade de inte, resten var mycket jämnare. Jämnare som i fortfarande väldigt mycket uppför, mycket rötter, stenar, lera, trädstammar över stigen…

Förra året var jag ganska frustrerad över att det var så trångt. I år såg jag till att komma med i första startgruppen, för jag tänker att det är mer troligt att folk där är ivriga/snabba. Och jag slapp faktiskt bli tvingad att gå när jag ville springa. Det gick långsamt som attans i ledet ibland, men det när det var uppför och tekniskt svårt, så det kändes helt motiverat och jag hade inte velat ta mig fram snabbare…

Jag brydde mig inte om tiden (45:10) utan bara att ta mig runt utan att få alltför mycket obehag. Såg nu senare att jag sprang några minuter snabbare förra året (41:31), trots att jag kände mig mer hindrad då, men strunt samma. Det var roligare i år! Jag tänkte nästan till och med att trail kanske är min grej trots allt, fast jag brukar tänka att det inte är det.

Efter loppet köpte jag hamburgare och öl och tittade på prisutdelningen. Sen fick jag flytta mig för att trubadurens musik blastades ut så högt i högtalarna, så då satt jag och tittade på när de som sprang milen passerade start/målområdet när de var halvvägs. Apropå hamburgaren så såldes en sorts korv och en sorts hamburgare. Hamburgaren var vegansk by default, en crispy bean burger och aioli till. Så himla bra! Smakade gott efter att ha sprungit.

Medaljen, förresten! Även i år är de riktigt snygga och har en pusselfunktion, så att alla fyra medaljer kommer att bilda en helhet. Lite mer uppenbart i år. Kul grej som gör en extra motiverad att springa alla fyra.

I år krockade det här loppet med Kungsholmen runt. Det var ju synd, för jag gillade verkligen Kungsholmen runt förra året. Men det var kanske bra att vänta lite till med att springa milen, för jag har inte fått till så mycket löpning och jag har strul med domningar i tårna.

Skor

…och apropå det med tårna så har jag just bestämt mig för att leta nya skor igen, trots att jag köpte mina nuvarande så sent som i juli förra året och bara har sprungit 250 km i dem. Jag bytte ju då för att mina tår verkligen inte fick plats i de gamla. Köpte ett par Brooks först, men fick ont på helt nya sätt och utnyttjade Intersports bytesrätt (som man får göra en gång om man provat ut med hjälp). Det fanns då verkligen bara ett annat par jag över huvud taget kunde ha, Saucony Triumph ISO 3, så det blev dem jag köpte. Men jag inser nu att även om de är mycket bättre och det kändes stor skillnad mot de gamla behöver jag ÄNNU mer plats för tårna. Jag är nyfiken på Altra, som har som grej att de har bred tåbox, men också zero drop. Det senare är jag lite nervös över att det ska bli en jobbig omställning (eftersom jag har två millopp i juni jag behöver vara redo för), men jag tänker att det kanske går lättare om jag väljer en modell som också är ordentligt dämpad..? Nåja, vi får se. Jag vill helst shoppa skor NU, men jag tror torsdag är första tillfället jag kan få till det…

När jag googlat på mina domningsproblem hamnar jag hela tiden på Mortons neurom. Det är en nervskada i framfoten som brukar sitta precis där jag känner av domningen mest. Jag blir nervös att det är det jag håller på att utveckla genom att springa i fel skor – har läst att man kan göra precis det. Det kan bli riktigt smärtsamt, så jag är ju glad om jag kan hindra den eventuella utvecklingen ditåt. Surt att det ska vara så svårt att hitta rätt skor, men jag lär mig väl mer för varje misstag i alla fall. Bred tåbox, bred tåbox, bred tåbox..!

Vitsippor

Härligt att springa i vitsippsskog! Jag blev sugen på att fota, men jag hade ju inte tid att fota något ordentligt under själva loppet, så det fick bli en liten vitsippspromenad efter loppet:

Lämna en kommentar

I ran STHLM!

Publicerat den 22 oktober 2017

Jag klarade STHLM Challenge! För nu har jag sprungit alla fyra loppen: STHLM Trail Run, STHLM10, STHLM Urban Trail och så nu igår STHLM Above/Below. Jag har ju missat ett par lopp i år pga sjukdom, men är väldigt glad att det inte var något av dessa.

STHLM Above/Below beskrivs så här av arrangörerna:

Evenemanget startar i Tantolunden. Banan tar dig genom tre, sedan länge övergivna och normalt sett otillgängliga, tåg- och transporttunnlar längs med Årstaviken och Norra Hammarbyhamnen, för att sedan avslutas med en spektakulär målgång på det vackra Fåfängan.

Och här är deras bild av bansträckningen:

Om det var coolt? Ja, klart att det var! Det var minst sagt annorlunda att springa på räls. Kanske inget jag jättegärna gör till en vana heller…

I startfållan.

Loppet började ju ganska normalt, förutom att alla hade schnygga hjälmar på sig. Det var en vacker höstdag och vi sprang längs vattnet med alla flanörer. Men sen svängde vi och sprang plötsligt på räls! Fortfarande ute ett tag…

Rälslöpning!

…men sen rätt in i en tunnel.

In i första tunneln.

Här var det rätt knepigt faktiskt. Det kom löpare i andra riktningen också, eftersom vi skulle in och vända där tunneln och spåret plötsligt tog slut. Så vi skulle springa på vänstersidan. Utöver själva spåret fanns ungefär lika mycket yta till på bägge sidor, men där var det ju sten… eller jättegrus eller hur man ska beskriva det. Det var inte så skönt att springa på. Alternativet var att springa på syllarna, som låg med ojämna avstånd mellan. Jag varvade lite… och gick en del också, dels för att jag fotade och dels för att det blev lite trångt ibland, men också för att det kändes rätt slitigt med stenen och syllarna blev lite precisionsjobbigt särskilt när det var extra mörkt…

I första tunneln.

Ut ur första tunneln.

Sen kom vi ut i ljuset igen! En liten stund, i alla fall.

Ute i solljuset! Hjälmen ville inte riktigt sitta kvar… förrän precis i slutet såklart, då satte den sig som en smäck.

Nästa tunnel sprang vi rakt igenom, så det var ju lite enklare. Underlaget var kanske något snällare också.

Tunnel 2.

Ut ur tunnel 2.

Utanför tunnel 2.

Efter det blev det en ganska lång bit ute i vanliga världen innan sista tunneln kom. Den hade slätt golv, vilken barnlek!

In i tunnel 3.

Tunnel 3.

Efter det var det backen upp mot målet vid Fåfängan. Ojdå. Det var ju dunderbrant jättelänge. Ända in i mål! Men skönt att veta att man inte skulle behöva orka springa något efter backen i alla fall…

Upp mot målet!

Yaaay! I ran STHLM!

Uppifrån mål…

Tog en cache på Fåfängan, men begav mig sedan snabbt hemåt. Eftersom det inte fanns någon väskinlämning hade jag bara en tröja knuten runt midjan att ta till och jag var rädd att bli kall. Det var en solig och fin dag, men ganska kall.

Alla loppen har varit bra och jag är såklart sugen på att anta utmaningen 2018 också! Då återkommer Trail Run, STHLM10 och Urban Trail, men sista blir en överraskning. Above/Below var en engångsföreteelse och det var såklart kul att ha fått springa detta unika lopp. Jag fick en schnygg hjälm på köpet också…

Fler bilder:
» ‘STHLM Above/Below 2017’ på Flickr

Lämna en kommentar

Personbästa mil på Tjejmilen!

Publicerat den 3 september 2017

Toakön tog 36 minuter (ja, den går till bajamajorna till vänster)…

Skrev detta i träningsdagboken på jogg.se:

Oh boy! Dags för ett försök på milen igen. Nu äntligen med bättre hopp om fötterna, men jag hade gärna tränat lite mer… för det kändes inte som att årsmålet att komma under timmen låg inom räckhåll. Väl medveten om det gjorde jag ändå ett försök, men fick nöja mig med personbästa milen. Och det är ju inte helt fel det heller.

Strategin var att undvika att sticka iväg för fort i början, försöka hålla jämn hastighet precis under 6 min/km. Jag vet ju att det brukar gå hyfsat enkelt i början, att det sen kommer en dipp och att det vänder uppåt igen, men exakt när vet jag inte. Förhoppningen var att inte dippa alltför mycket i alla fall…

Jag lyckades hyfsat bra, splits enligt Runkeeper:
1 km 5:55
2 km 6:00
3 km 5:52
4 km 6:13
5 km 6:00
6 km 6:35
7 km 6:27
8 km 6:04
9 km 5:58
10 km 6:19

Enligt min egen Runkeeper klarade jag 5 km på 30 minuter precis, men jag såg att bågen låg lite längre fram och officiella tiden blev 30:12.

Men jag pressade på för att klara 5 på 30 och sen dippade jag ganska mycket. Sen avslutar man ju med en riktigt seg backe också…

Känns i alla fall grymt att ha brutit min nedåtgående trend! Här är alla mina millopp:

Tjejmilen 2016-09-03 1:03:13 (yay!)
Kungsholmen runt 2017-05-13 1:04:46 (rysliga domningar i tårna)
STHLM10 2017-06-15 1:06:10 (livrädd att förvärra, men blev som tidigare ungefär)
Midnattsloppet 2017-08-19 1:06:29 (fixat fotproblemet, men hopplöst trångt)
Tjejmilen 2017-09-02 1:01:58 (yay!)

OCH FÖTTERNA KÄNDES HELT OKEJ! Jag älskar mina nya skor!

Lite märkligt att springa lopp med bara tjejer, men det är ett bra lopp. Det enda som är riktigt dåligt är att det är alldeles för få bajamajor i förhållande till löparna. Jag stod i en löjligt lång kö som tog 36 minuter. Men själva loppet är förvånansvärt ok med tanke på hur mycket folk det är. Lite trångt, men inte helt omöjligt. Det nämns två jobbiga backar och vilken den sista är är uppenbart, men jag är inte helt säker på vilken som var den första, det var väl lite backigt då och då men ingen lika självklar Backen med stort B.

Nu har jag en månad på mig att träna till Hässelbyloppet, om jag får vara frisk och så där. Så en chans till att ta årsmålet… men det känns ju rätt mycket att kapa 2 minuter. Jag bör nog sikta på att ligga lite mer under 6 min/km för att ha marginal för dippen. Ska bara klara av det också!

2 kommentarer