STHLM Trail Run 2018 och vitsippor

Årets första lopp är sprunget!

Jag sprang ju hela STHLM Challenge (fyra lopp utspridda över säsongen) förra året och har tänkt göra detsamma i år. Först ut: STHLM Trail Run (jag sprang 5 km).

Det var en fantastiskt fin vårdag idag och det hjälpte verkligen till att göra loppet till en bra upplevelse. Väldigt bra att tajma med vitsippsblomningen också! Start- och målområde var inte riktigt på samma plats som förra året, men det var fortfarande i “Lill-Jansskogen och Fiskartorpsterrängen” (citat STHLM Trail Run, för jag har inte själv koll på vad som är vad…). Den mastiga backen som kom precis i slutet förra året kom nu redan under första kilometern. Det var ganska skönt att ha den avklarad (jag försökte springa, men efter ett tag kändes det som att jag höll på att slita isär mina vadmuskler, så då gick jag…), men lite läskigt att fundera på om de hade lurat ut någon annan maffig avslutning. Det hade de inte, resten var mycket jämnare. Jämnare som i fortfarande väldigt mycket uppför, mycket rötter, stenar, lera, trädstammar över stigen…

Förra året var jag ganska frustrerad över att det var så trångt. I år såg jag till att komma med i första startgruppen, för jag tänker att det är mer troligt att folk där är ivriga/snabba. Och jag slapp faktiskt bli tvingad att gå när jag ville springa. Det gick långsamt som attans i ledet ibland, men det när det var uppför och tekniskt svårt, så det kändes helt motiverat och jag hade inte velat ta mig fram snabbare…

Jag brydde mig inte om tiden (45:10) utan bara att ta mig runt utan att få alltför mycket obehag. Såg nu senare att jag sprang några minuter snabbare förra året (41:31), trots att jag kände mig mer hindrad då, men strunt samma. Det var roligare i år! Jag tänkte nästan till och med att trail kanske är min grej trots allt, fast jag brukar tänka att det inte är det.

Efter loppet köpte jag hamburgare och öl och tittade på prisutdelningen. Sen fick jag flytta mig för att trubadurens musik blastades ut så högt i högtalarna, så då satt jag och tittade på när de som sprang milen passerade start/målområdet när de var halvvägs. Apropå hamburgaren så såldes en sorts korv och en sorts hamburgare. Hamburgaren var vegansk by default, en crispy bean burger och  aioli till. Så himla bra! Smakade gott efter att ha sprungit.

Medaljen, förresten! Även i år är de riktigt snygga och har en pusselfunktion, så att alla fyra medaljer kommer att bilda en helhet. Lite mer uppenbart i år. Kul grej som gör en extra motiverad att springa alla fyra.

I år krockade det här loppet med Kungsholmen runt. Det var ju synd, för jag gillade verkligen Kungsholmen runt förra året. Men det var kanske bra att vänta lite till med att springa milen, för jag har inte fått till så mycket löpning och jag har strul med domningar i tårna.

Skor

…och apropå det med tårna så har jag just bestämt mig för att leta nya skor igen, trots att jag köpte mina nuvarande så sent som i juli förra året och bara har sprungit 250 km i dem. Jag bytte ju då för att mina tår verkligen inte fick plats i de gamla. Köpte ett par Brooks först, men fick ont på helt nya sätt och utnyttjade Intersports bytesrätt (som man får göra en gång om man provat ut med hjälp). Det fanns då verkligen bara ett annat par jag över huvud taget kunde ha, Saucony Triumph ISO 3, så det blev dem jag köpte. Men jag inser nu att även om de är mycket bättre och det kändes stor skillnad mot de gamla behöver jag ÄNNU mer plats för tårna. Jag är nyfiken på Altra, som har som grej att de har bred tåbox, men också zero drop. Det senare är jag lite nervös över att det ska bli en jobbig omställning (eftersom jag har två millopp i juni jag behöver vara redo för), men jag tänker att det kanske går lättare om jag väljer en modell som också är ordentligt dämpad..? Nåja, vi får se. Jag vill helst shoppa skor NU, men jag tror torsdag är första tillfället jag kan få till det…

När jag googlat på mina domningsproblem hamnar jag hela tiden på Mortons neurom. Det är en nervskada i framfoten som brukar sitta precis där jag känner av domningen mest. Jag blir nervös att det är det jag håller på att utveckla genom att springa i fel skor – har läst att man kan göra precis det. Det kan bli riktigt smärtsamt, så jag är ju glad om jag kan hindra den eventuella utvecklingen ditåt. Surt att det ska vara så svårt att hitta rätt skor, men jag lär mig väl mer för varje misstag i alla fall. Bred tåbox, bred tåbox, bred tåbox..!

Vitsippor

Härligt att springa i vitsippsskog! Jag blev sugen på att fota, men jag hade ju inte tid att fota något ordentligt under själva loppet, så det fick bli en liten vitsippspromenad efter loppet: