Hoppa till innehåll

Kategori: Vardagsliv

Underbar introkurs i kajakpaddling ❤️

Ikväll gjorde jag en så bra grej! Jag var med på introkurs i kajakpaddling hos Paddla i Pampas! Det var en underbar kväll och det var såå mysigt och vi hade bra hjälp och pepp av instruktören Emil.

Lycklig paddlare.

Jag tycker att det gick riktigt bra. Det var inte läskigt, men kändes såklart bra att ha sällskap och instruktör och inte bara ge sig ut själv, precis som min tanke var.

Vi paddlade från Pampas till Lillsjön och tillbaka. Det var så fint!

Från blågrå markören ”Bokning” till röda i Lillsjön och tillbaka.

Jag såg flera skäggdoppingfamiljer, jag tror det var fyra olika! Det gjorde mig väldigt glad! Jag har ju följt ett par (gissar att det var samma från gång till gång) som höll till kring Karlberg och fick en unge, men strax efter att den kläckts försvann de. För ett tag sedan såg jag två föräldrar med en unge (nu större!) här utanför oss och vill tro att det var samma. Den familj jag såg närmast hitåt idag hade också en unge, så kanske, kanske är det den… Men så roligt att få veta att det finns ännu fler ganska nära.

Paddlare på Lillsjön.

Jag fotade lite genom min vattentäta plastficka, därav mjölkiga bilder. Men det var såklart mest fokus på att paddla.

Paddling i motljus.

Det var kul att lära sig lite mer om hur allt funkar. Vi använde kapell (syns i bilden ovanför) och det tog man på sig som en kjol och sen trädde man på det på kajaken. Den sorten vi hade satt väldigt löst, så det kändes inte så klaustrofobiskt som jag varit lite rädd att det kanske skulle.

Det fanns lite olika förvaringsfack på kajaken där man kunde ha grejer, som vattenflaska, mycket bra att ha. Ja, ni ser, allt är nytt för en noob!

På väg från Lillsjön.

När vi kom tillbaka fick de som ville testa att välta kajaken. Klart man vill, eller hur?! Jag gjorde det i alla fall. Det var inte alls kallt i vattnet och jag lyxade till det med att hålla för näsan, så det var bara mysigt.

En liiiten smula kallt att gå hem var det. Mest i vänster stortå, upptäckte jag. Hmm, väldigt kallt i vänster stortå. Hoppsan, den var visst vit… 🤔 Men den är nästan snäll nu igen…

Vit vänster stortå… Raynauds?!

Men det var också himla fint att gå hem i solnedgången. Det blev ett kvällsfoto utan ”mjölkfilter”.

Fin kväll!
Och så här såg jag tydligen ut när jag skulle fota kvällen, hade selfiekameran på först och fick syn på en blöt och lycklig tok… 😜
Lägger en snygg och relevant bild sist eftersom sista bilden brukar vara den Facebook plockar upp. Och jag ville inte att den som nu är näst sist skulle vara den det blir. 🙂

Nu har jag mersmak på kajakpaddling såklart! PiP ordnar onsdagspaddling i grupp, det kanske vore en bra nästa grej. Som jag förstår det paddlar de ofta/alltid (?) Kungsholmen runt och det råkar vara något jag villhöver göra!

Lämna en kommentar

En tältnatt på campingen Stockholm strandby Farstanäs

Nu är det så där varmt som det inte var på vår semester. Och nu har vi nya luftmadrasser. Alltså fick det bli en tältnatt till i år! Vi googlade på campingar i närheten och fastnade för Stockholm strandby Farstanäs (inte i Farsta utan nära Järna i Södertälje kommun).

Det första som slog oss när vi kom fram var att det var sjuuuukt mycket folk på parkeringen och stranden. Många badgäster som inte bodde på campingen. Men som tur var var det även stora ytor, så vi kunde hålla bra avstånd.

Playan.

Vi valde att ta en lite dyrare plats (med el, vilket vi inte använder) i området närmast stranden – fast senare kom vi på att det nog varit bättre att bo uppe på ”ängen”, inte minst för att servicehuset där uppe var mycket trevligare.

Vi kom fram lagom för att sätta upp tältet och ta en picknicklunch i skuggan nära stranden.

Lunch.
Lunch – Sanders grej just nu är att underhålla oss med spexiga miner när vi fotar. :)
Lunchutsikt.

Sen badade vi – jo, det gick faktiskt att hitta ledig strandyta. Vi gick långt bort från bryggan och hopptornet, där det var smockfullt med folk. Vi badade och kastade boll, det var skönt. Ganska mycket gojs i vattnet, men helt okej. Vi softade också en stund i solen i våra SoftyBags – nu har vi två, eftersom Jonas fick en brandad i sommarpresent från jobbet. Perfekt ju! Har tyvärr inga bilder från stranden eftersom vi lämnade mobilerna i bilen. Men till och med Jonas badade, alltså.

Till middag blev det hamburgare utanför tältet. Mysigt, men kanske lite väl mycket grillrök från runtomkring…

Middag

Sen tog vi en liten kvällspromenad runt udden. Väldigt fint! Jag hittade en cache också.

Röda spåret.
Spex, spex…
Vi satt en stund på en klippa.
Jag letade mig ner till en liten fyr där det fanns en geocache.
Familjen fick gå före och kasta lite boll.

Vilken morgon vi vaknade till idag! Varmt och soligt och nu nästan folktomt på stranden!

Vacker morgon, tom strand.

Vi hade bokat färska frallor som kunde hämtas 8:30, så strax därefter blev det frukost. Eftersom vi hade lite tid kvar innan utcheckning tog jag och barnen ett superhärligt morgondopp. Nu fick vi nästan bryggan och hopptornet för oss själva! Vattnet gav perfekt svalka, så skönt när man var varm och klibbig. Det var heller inget gojs alls i vattnet och vi såg både pyttefiskar och större abborrar.

Ava hoppar, Sander och jag simmar, Jonas filmar.
Hopp och sim. :)
Simmelisim.
Jag och Sander simmar.

Sen var det dags att packa ihop. Jonas tyckte visst att jag såg rolig ut när de kom tillbaka från toan sen…

Mjölkar ut det sista ur vistelsen…

Det var en fin liten dra-ut-på-semesterkänslan-tripp! ❤️ Och luftmadrasserna var klart bättre än att nästan ligga på marken.

Lämna en kommentar

Mina fotproblem och barfotaskorna – uppdatering

Jag fick en kommentar på mitt gamla inlägg Mina fotproblem och test av barfotaskor, som jag skrev när jag precis fått hem och bestämt mig för att behålla mina första Joe Nimble relaxToes, och blev påmind om att jag borde skriva ett uppföljande inlägg.

Joe Nimble relaxToes

Strax efter det första inlägget jublade jag i inlägget Barfotaskorna och jag. Då hade jag använt skorna under hela semestern, inklusive på vandring längs Ostkustleden, och var så lycklig över att ha välmående fötter. Jag var mindre lycklig över att starta upp vardagens löpträning igen med mina gamla traditionella skor och fick direkt känningar när jag försökte.

Jag jagade specifika löparskor i barfotavariant utan framgång. Det var tyvärr inte så enkelt som att Joe Nimble funkar för mina fötter – det var bara just relaxToes som gjorde det. Min högerfot är så känslig och blir klämd i alla skor. En väldigt stor del av grejen med barfotaskor är ju att de ska vara breda så att man får plats, men det brukar bara vara själva tåboxen som är bred och sen smalnar skon av för fort för min fot.

Det slutade med att jag började springa i mina Joe Nimble relaxToes, trots att de inte är specifikt avsedda för löpning, och det har jag fortsatt med! Eller rättare sagt, nu har jag två par. Ett lite sunkigare för löpning och ett lite finare för användning till vardags. Det funkar jättebra! Jag får aldrig ont i fötterna på det där otäcka sättet som jag fick av att de inte fick plats i skorna, varken när jag använder dem eller efterkänningarna jag brukade ha på kvällstid. Jag kan väl känna något litet i problemfoten ibland, men det brukar gå över innan det har blossat upp till något ordentligt. Det hålls i schack av skor som funkar.

Med det sagt var det inte bara att gå över till att springa i barfotaskor och köra på som vanligt. Jag fick ganska mycket känningar i vaderna till en början, såpass att det kunde vara omöjligt att genomföra löprundorna som planerat. Pausar jag löpningen för länge kan jag få problem igen. Men det är stor skillnad på att ha problem på grund av ovana att använda vadmusklerna jämfört med att få ont för att man inte får plats. Vadproblemet känns sunt och övervinnerligt, det handlar om att träna upp sig och blir bättre ju mer jag tränar, inte sämre.

Nu på sommaren använder jag även mina gamla Teva-sandaler som jag köpte 2009:

Teva Terra-Fi 2
Teva Terra-Fi 2

De är inte barfotaskor, men de funkar riktigt bra för mina fötter, så jag använder dem gärna och skulle förmodligen köpa nya liknande om de gick sönder eller försvann. Om de nya modellerna är lika bra, förstås! Specifika barfotasandaler vore förstås också intressant, men då skulle jag nog behöva hitta någon variant utan remmar mellan tårna, som de ofta har. Det verkar läbbigt…

Jag testade mååånga olika par skor till vintersäsongen och hade samma problem där, allt var för smalt och jag returnerade flera par efter att ha testat hemma (så begränsande att bara få testa inomhus…) och fått ont av att bara ha skorna på mig ett tag. Till slut fick jag en lyckträff! Köpte ett par begagnade Freet Mudee i en Facebook-grupp och bingo! De är superduperbra – åtminstone så länge jag står upp. Av någon anledning klämmer de på högerfoten när jag sitter ner. Det är lite besvärligt, men det är okej, jag får köra inneskor (relaxToes!) på jobbet och så där (när jag inte jobbar hemma pga corona). De är dessutom helt fantastiskt vattentäta, så de är utmärkta i slaskväder och till vandring. Tyvärr tror jag att jag kanske körde slut på mina i Åre. Limningen i högerskon har släppt på ett ställe så att de tar in vatten. Jag har försökt täta det med RubberFix, får se hur det blir. De ser inte precis vackra ut längre och luktar även rätt illa… så i bästa fall kanske jag kan använda dem på vandring och sådant (om tätningen funkar), men jag håller just nu utkik efter att min storlek ska dyka upp i någon lämplig webbutik så jag kan köpa ett par nya som är hela och fina. Dividerar lite med mig själv om huruvida jag ska testa en storlek större, som finns inne redan nu, eller om jag ska köra på samma (39). Jag har ju problemet när jag sitter ner, men de är ju, som alla mina skor, ganska stora redan. Men det vore såklart jättecoolt om jag kan sitta med ett par 40:or…

Freet Mudee

Mina Freet Mudee 😅 (ok, jag har sköljt av dem sedan dess)

Jag har faktiskt ett par skor till också. Jag testade ett par Freet Flex och de är också bra! Möjligen liite onödigt stora, men det har jag snart glömt när jag gått i dem en liten stund. Och jag vet ju inte om mindre skulle funka eller klämma.

Freet Flex
Freet Flex

Det enda jag saknar, bortsett från ett par fräschare Mudee, är väl finskor då möjligen. Just det, jag har något par gummistövlar, men det känns tveksamt om jag kan använda dem. Jag har rensat ut flera par skor som jag inte kunde tänka mig att ens försöka tvinga ner mina fötter i igen.

Nu sitter jag här och stirrar på en köpknapp som skulle ta ett par Mudee i storlek 40 hem till mig inom några dagar… jag kanske ska testa? Då får jag dessutom veta om det hjälper mot sittproblemet! Ja, jag gör nog det. I värsta fall får jag returnera och vänta på ett par 39:or.

1 kommentar

Saker att se fram emot

Nu har vi börjat jobba igen. Jag har jobbat i tre dagar med en för mig helt ny kund, som jag ska fortsätta med åtminstone i nästa vecka också. Sen får vi se…

Som alltid känns det lite tråkigt när vardagen drar igång igen efter en semester som gärna hade fått vara längre, men jag är i alla fall glad över veckorna. Och det bästa sättet att känna peppen för tiden som ligger framför oss är att skaffa sig en massa saker att se fram emot! Det har jag verkligen gjort:

  • På tisdag ska jag gå en introkurs i kajakpaddling. Det är ju massor med folk som paddlar här utanför oss och nu är det min tur. För familjen gäller endast de mest stabila kanadensarna, men jag är nyfiken på att prova singelkajak också samtidigt som jag är lite för feg för att bara hyra en och ge mig ut själv. Perfekt då med en kurs!
  • Bokcirkelträffarna fortsätter och den första är inbokad till 17 augusti. Då ska det handla om Trädens hemliga liv och vi kör picknick i Rålis, beprövat alternativ i coronatider.
  • Loppet Söder runt blev ju inte av som det skulle, men 17-22 augusti körs ett drop-in-lopp då man kan dyka upp under vissa tider och springa banan utan att trängas med alla som ska det. Jag känner mig väl i vanlig ordning inte i jättebra form för ett millopp, men… det ska gå!
  • Feelgoodfestivalen (litteraturgenren feelgood) blir inte i Mariefred som vanligt utan sänds i stället online 22 augusti. Jag och Malin tittar tillsammans och kombinerar med skrivhelg!
  • Tjejmilen blir ett virtuellt lopp på valfri plats 29-30 augusti (ja, TVÅ millopp i augusti alltså…).
  • 30 september startar en fågelskådningskurs på Folkuniversitetet som jag ska gå. Två tillfällen ”i skolbänken” och ett i fält, det ska bli häftigt!

Utöver det ska jag såklart ta upp skrivandet igen efter sommarledigheten också (ja, det ingår ju i skrivhelgen med Malin förstås). Det känns rätt främmande att skriva så disciplinerat som jag gjort tidigare, men jag hoppas att jag hittar tillbaka snart. Vågar jag hoppas på ett råmanus till jul?

Lämna en kommentar

Åre: sista dagen

Nej, jag var inte pigg och rask när jag vaknade… Var ändå uppe strax före 8 och åt en rejäl frukost i sällskap av min PocketBook. Utanför mitt fönster låg Åre sjö spegelblank och fin, ingen tillstymmelse till dimma idag.

Frukost.

Sen var väl tanken att jag skulle packa ihop och till slut få ta chansen att skriva brev i den söta lilla skrivbordsalkoven på rummet, som jag föreställt mig ända sedan jag bokade rummet… Men jag kände mig typ bakfull och sov lite till i stället.

Vid 11 var jag ju ändå tvungen att lämna rummet tyvärr, så då började jag med dagens viktigaste ärende (bortsett från att hinna till tåget). Jag hämtade diplom på turistbyrån för att jag klarat utmaningen Tre toppar!

Yaay!

Det var på grund av den här utmaningen som jag ens kom på idén att åka till Duved och bestiga Mullfjället.

Jag hade tänkt mig att jag skulle luncha på stationen och sen tillbringa resten av dagen med att läsa bok och/eller skriva brev på Espresso house. Men det var en härlig dag och jag fann att jag längtade till Åre sjö och dess strand. Så jag gick dit och hittade dessutom veganglass. När jag frågade vad det var för sort sa säljaren att deras kompis gjorde den. Okej då, bara en kula före lunch…

Glass och sjö.

Mysigt att gå runt lite vid stranden och sitta och bara vara. Passade fint för en tröttis. Lyckligtvis upptäckte jag att när jag väl börjat gå protesterade inte kroppen så länge det bara var platt. Trappor däremot… aj aj. Men det behövdes inte mycket sånt för att strosa lugnt vid sjön. En del folk där idag, folk som badade, paddlade, SUP:ade med mera.

Tröttis och sjö.
Lite avis på de där paddlarna…

Sen blev det pizza på stället jag spanat in på stationen.

Intressant pizza med: Sötpotatis, tapenade kapris, grönkål, mandelflarn, picklad rödlök, färsk basilika.

Och efter det kände jag mig tvungen att testa de andra veganska glassmakerna. ?

Nu jordgubb och choklad. Gott!

Sen gick jag upp till Åre torg en sista gång och hämtade väskan på hotellet. Nu åker jag tåg…

Hej då, vackra Jämtland.

Känns väldigt skönt att jag inte ska sova på tåget faktiskt. Många timmar, men tre har redan gått och jag har typ bara bloggat än så länge. Var också en sväng till Krogen och bokade om min bordsbokning där till en senare tid eftersom jag är mätt, haha. Men snart middag på tåget och sen… Ska det bli något brev trots allt? Eller lite bokläsning? Jag såg ju framför mig att jag skulle göra en del sånt under resan, men nej… lite, lite läst bara. Men jag har ju i stället gjort sånt som bara kunde göras i Åre. Skriva brev kan jag göra någon annanstans.

Jag är så glad att jag åkte iväg på den här resan! Och att jag faktiskt hann med det jag ville – utom att skriva brev då. ? MEN alla tre toppar och Ånn! Det var ju precis det jag ville, så nu kan jag känna mig nöjd och färdig!

Tåget beräknas anlända till Stockholms central 23:30, men vi får väl se. Det kan faktiskt bli 20 minuter tidigare också, ropade de ut tidigare. Och förseningar kan det ju alltid bli. Det ska i alla fall bli skönt att komma hem till min säng och familjen såklart.

Det här var en perfekt avslutning på semestern! Jonas börjar jobba redan imorgon, jag på onsdag. Då blir det vardag igen…

Lämna en kommentar

Åre: Mullfjället OCH Åreskutan

Tänk att det kan vara så härligt att ha det så jobbigt på semestern…

Först hade jag bestämt mig för att skippa Mullfjället till förmån för Ånn. Men det skavde… Så jag tänkte att jag testar om det går att köra både Mullfjället och Åreskutan (som absolut inte skulle skippas) på samma dag. Ifall inte hade jag ju backupen att köra Åreskutan på söndagen innan tåget hem 16:15 (och sitta vandringssunkig på tåget, om jag nu ens hann till det… inget jag hoppades på att behöva göra, med andra ord).

Mullfjället är ju en bit härifrån, så först gällde att ta sig till Duved. Och självklart handlar det inte om några täta turer så här på sommaren – haha, om jag fått en krona för varje gång det känts uppenbart att vintern är det som verkligen räknas här… ? Jag bestämde mig i alla fall för att ta bussen 07:15. Så det blev att ställa klockan tidigt. När jag vaknade och tittade ut var det som om någon ställt hela byggnaden i ett glas med mjölk. Japp, upp på ett berg tidig morgon i detta..? Det var bara att hoppas att det skulle lätta…

Eftersom hotellfrukosten öppnar 07:30 gick jag först till Ica och köpte en sån där bytta med Alpro Greek Style och granola som alternativ frukost. Bussresan tog en kvart och framme i Duved kände jag mig betydligt mindre daddad än i Åre, beträffande skyltning och så… Spåren verkade starta på andra sidan E14, så… bara att springa över då! ? Lyckligtvis inte så mycket trafik vid 8-tiden en lördagsmorgon. 08:20 hade jag hittat leden efter att ha kliat mig i huvudet en stund.

Led 205 till Mullfjällstoppen började med att man fick klafsa i vått gräs. Redan fuktkänning i skorna. Men det var förstås ingenting mot vad som skulle komma…

Upp i backen.
Dimmigt.

Det var fortfarande dimmigt och det var sjuuuukt brant uppför, men efter grässlänten gick man i alla fall på ordnade grusvägar en god stund.

Fick njuta av vackra ting på närmare håll. :)
Förbi dimman, som låg kvar i dalen.

Grusvägen tog slut uppe dit linbanan ledde. Sen började den riktiga fjällvandringen och den stora utmaningen var nu att det var så himla blött. Till en början mycket lergegga och jag blev med ens orolig för min jacka och kofta, som jag bar över armen. Hade ingen lust att halka och gegga ner dem, så jag packade ner dem i ryggsäcken. Och mycket riktigt, snart var jag glad att jag gjort det…

Sen varvades lergegga med myrmark. Jag insåg hur bortskämd jag var i Ånn, där det fanns spänger överallt. Nu var det liksom bara att klafsa på. Jag har väldigt täta skor, men jag blir såklart blöt när jag kliver ner djupt i gegget. Som djupast var jag ner till knät i gegga. ?

Geggig led.
Gick över en liten bäck.
The hills are alive with the sound of music, a-a-a-ah! Lite den känslan.
Fin stig bitvis.
Älskar porlande bäckar!

Till slut nådde jag toppen! Bortsett från en barnvagnskille och en tjej med hund nere på grusvägarna hade jag inte sett en människa på vandringen, så jag var lite förvånad över att se två sällskap där uppe. Men de gick snart och jag hade en fjälltopp för mig själv. Mäktigt!

Mullfjällets topp 1031 m.ö.h.
Mullfjällstoppen.
Märklig känsla att hålla i snö på sommaren när man är dundervarm och svettig i t-shirt (ok, just då hade jag koftan i några minuter för att jag tänkte att jag skulle bli kall av blåsten på toppen).

Jag såg snö och ett par fjällripor och njöt kort av utsikten innan jag skyndade ner igen. Jag ville nämligen hinna med bussen från Duved 13:15. Vid det här laget visste jag inte om jag skulle klara det, men jag försökte spurta lite.

Jag gick alltså uppför mellan 08:20 och 10:50, alltså 2,5 timme. Startade neråt strax efter 11 och hade alltså två timmar på mig ner (räknar att den sista kvarten behövdes för att gå från leden till bussen). Skulle det gå?! Det går ju lättare nedåt, men det var såklart fortfarande klafsigt och tekniskt. Och att gå nerför där det är jättebrant är också jobbigt.

Fin bit på nervägen – det sitter folk där på klippan.

Eftersom jag redan var geggig blev jag mindre och mindre försiktig med de klafsiga partierna och snart såg jag ut så här:

Mmm, gegg. Sjönk ner till knät…
Klafsimojs!

På tillbakavägen såg jag lite mer folk. De flesta på grusvägarna i början. De hade väldigt rena skor. ?

Väl nere igen hade dimman lättat.
Coolt att ha varit däruppe. Och stretat upp – och ner, ej att förglömmas – för den superbranta grusvägsbacken ungefär i mitten av bilden.

Jag hittade en tunnel under E14, där det visserligen var klafsigt, men hey… Lite mer trafik på vägen nu, så skönt att slippa springa över.

Jag hann till bussen med en halvtimme tillgodo! Phew! Det tog alltså kanske 1,5 timme ner jämfört med 2,5 upp. Såå glad att jag hann med bussen, för huuu vad sent det hade blivit om jag åkt senare och ändå gett mig på Åreskutan… ?

Det enda som var trist var att det inte blev någon geocache. Försökte hitta en på vägen ner, men eftersom den krävde en stunds letande och jag var nervös för att missa bussen gav jag upp den. Gick även en extra sväng i Duved när jag kom ner och misslyckades med att hitta en till. Nåväl!

Sen åkte jag till Åre, använde toan på stationen och köpte falafel precis vid hotellet. Ville INTE gå in på rummet för då hade jag kanske fastnat… Jag var redan mör med värkande kropp!

Så det var väl helt logiskt att välja tuffaste leden upp till Åreskutan? ? Anledningen stavades såklart geocaching. Det fanns en burk längs leden Vertical K som jag gärna ville plita ner mitt nick i. Namnet Vertical K syftar på att det är en kilometers höjdskillnad från starten vid Åre torg (420 m.ö.h.) till målet på Åreskutans topp (1420 m.ö.h.). ”Vanliga” längden är 5,6 km. Det är egentligen främst ett löparspår med möjlighet till tidtagning. Någon har sprungit banan på 41 minuter! Herre! Vi kan väl, hrm, återkomma till hur lång tid det tog för mig. Jag fattar inte hur folk pallar springa uppför. Jag tappar all fart direkt när det blir brant…

Vertical K är enkelriktad upp till delmålet Vertical 0,5K vid Mörvikshummeln. Sen går den ihop med led 214 nästan ända upp, de delar på sig en kortis på slutet. Planen var alltså Vertical K upp och sedan 214 ner till dess start vid Fjällgården och sedan gå ner sista biten till Åre by.

Hur som helst. 14:20 startade jag från Åre torg. Och ja, det var tufft. Det blev många pauser för att, ehrm, beundra utsikten.

En mycket liten bit (i sammanhanget nästan obefintlig, faktiskt) sammanföll leden med Trollstigen där barn och andra kan gå på trollspaning. :)

Det gick en massa cykelleder kors och tvärs och tacksamt nog kom det varningsskyltar när en sådan korsade min led. Jösses vad de cyklade… Såg skitläskigt ut! Brant och stenigt!

Cyklist.

Det var väldigt bra skyltat med pinnar med vit färg och man fick också veta varje gång man klarat 1 km eller 100 höjdmeter. Kilometerskyltarna märkte jag faktiskt inte förrän ganska sent, men höjdmetrarna höll jag koll på. Missade dock 900 m och såg den inte på nervägen heller.

En tiondel av höjden avklarad och redan jättejobbigt, haha.
En cykelled… Man ska alltså cykla ner där?! ? Snällt att de vadderat träden i alla fall…
200 höjdmeter sedan start…
300 höjdmeter.

Cachen skulle finnas där det var som brantast, nära slutet på halva leden (alltså 0,5K vid Mörvikshummeln). Men när man ett gott stycke fick dra sig upp med hjälp av rep (riktigt tacksamt att få hjälpa till med armarna faktiskt, de var piggare än benen) och det var en bit kvar till halvan tänkte jag ”vad fan, ska det bli ännu värre?”. Och så kollade jag hur långt det var kvar till cachen. Aha, 15 m. :) Himla tur att jag inte missade den! Man kan ju liksom inte ha konstant stenkoll på telefonen när man klättrar så där… Men fy farao vad tråkigt det hade varit att behöva backa.

Brant på riktigt. Kul att ta en cache ”i en gran ca 10 meter till vänster om stigen” här… och skitläskigt!
Här kunde man vinka till cyklister i liftar…

Jag kan inte säga annat än att det var skitläskigt att ta sig till cachen och tillbaka. Jag höll mig i diverse växtlighet och närmast kröp… Tur att jag fick syn på den ganska direkt i alla fall. Strax innan och strax efter min geocachingmanöver blev jag omsprungen av löpare (eller ok, inte ens de sprang väl riktigt där…) och jag var väl ganska glad att de inte kom just när jag var ute i bushen. :)

400 höjdmeter!
Enkelriktad led. Tur, som sagt, att jag inte missade cachen…
Uppe vid Mörvikshummeln.

Uppe vid Mörvikshummeln var det mycket liv och rörelse. Det gick liftar dit och folk cyklade, vandrade, sprang och åt på restaurangen. Många fotade sig med ÅRE-bokstäverna och jag klämde in en selfie i en lucka innan jag stretade vidare.

Nu gick Vertical K ihop med de andra lederna och hade jag kunnat välja en lättare väg upp ända härifrån skulle det ha varit tänkbart faktiskt… Men Vertical K och 214 gick tillsammans nästan ända upp, så då blev det att slutföra VK. Först gällde att knata uppför ”trappan till himlen”.

Trappa till himlen.
Lång trappa.
500 höjdmeter från start nåddes i trappan.

Sen var det ganska mycket berg… Inte alltid så tydlig stig, men i alla fall täta markeringar. Typ ”här är ett berg, dit ska du, lös det”. Det var bitvis geggigt, men inte på samma nivå som Mullfjället, så det bekom mig inte… Jag var ju redan blöt och geggig och kunde lika gärna blöta och gegga ner mig lite till.

Ser ni de två fjällbäckarna?
Lite snö igen då…
Cyklist på snö.
Passar på att skölja av lite lera.
600 höjdmeter!
700 höjdmeter!

Från femtiden var fjället tömt på cyklar – liftarna stängde ju 16. Över huvud taget var det inte mycket folk. Mötte några sällskap på väg ner och någon löpare som sprang om. Mot slutet tog sig ett par vandrare om också, hehe. De var raskare än jag…

Konjaksstenen – gammal tradition att pausa här för förfriskning, tydligen.
800 höjdmeter… såg som sagt ingen 900-skylt, så var rädd att den skulle dyka upp när jag börjat tro att det inte var så långt kvar. :)
The only väg is UPP!
Äntligen skymtar toppstugan där uppe!
THE TOPP IS NÅDD! Åreskutan, 1420 m.ö.h.
Toppstugan hade hunnit stänga…

När jag kom upp bytte jag några ord med paret som gått om mig på slutet. Strax gick de ner igen och för andra gången denna dag hade jag en fjälltopp för mig själv.

Eller nästan själv… En bit ner fick jag syn på en ren!

En ren!
Åreskutans topp, 1420 m.ö.h.

Det hade tagit mig 3,5 timmar att komma upp. Inga 41 minuter precis alltså… Jag tog en snabb kopp te och mulade i mig två polarkakor innan jag började nedstigningen 18:20. Hur lång tid skulle det ta? Jag var sugen på något sött… Skulle jag hinna köpa chokladjätten på Ica, som stängde 21..? Eller kanske en Fanta på Max, som stänger 22..? 21 kändes optimistiskt med tanke på hur lång och teknisk vandring jag hade framför mig.

18:20 letade jag upp led 214 och började gå nedåt… Tog några minuter att hitta den. ?
En korp, tror jag.
Kvälligare ljus på väg ner.

Bortsett från en cyklist strax ovanför Mörvikshummeln såg jag inte en människa på vägen ner från toppen till halvpunkten (alltså Mörvikshummeln). Väl där såg jag några som flög runt i såna där segelskärmar (som säker heter något coolt). Märkligt att befinna sig ovanför dem! Det kom ett par löpare också. Men uppe mot toppen var det allt bra ensamt så sent och varje gång jag halkade till tänkte jag att det vore hemskt trist om något gick snett så att man blev strandad så långt från civilisationen…

Ingen kö för att fota ÅRE nu…
ÅRE och jag.

Sen var det ju alltså dags för en helt ny väg ner. Och den började med en grusväg med ytterst modest lutning. Haha! Snacka om enklare väg än jag gått! Efter ett tag blev det mer skogsstig med inslag av gegg och vissa branta partier. Men ändå väldigt snällt jämfört med Vertical K såklart.

Åre by närmar sig så sakteliga.

Leden tog ju slut vid Fjällgården och sen var det vanliga bilvägen sista biten ner till Åre torg där jag startat 7 timmar tidigare… Det tog mig alltså 3 timmar ner, jämfört med 3,5 timmar upp, så ingen jättestor skillnad. Kom ner 21:20 så Ica hade stängt, men jag var inte ens sugen på att äta något längre. I stället hade jag en god stund fantiserat om en iskall Fanta från Max… och det fick jag! Den satt fint.

Jag var såå trött. Allt värkte och ömmade. Fötterna såg konstiga ut efter att ha varit blöta och geggiga i skorna hela dagen. Jag hade skavmärken på nyckelbenen efter min skittunga ryggsäck. Det blev ingen brevskrivning vid det söta bordet på rummet den här kvällen heller… Bara dusch och stupa i säng.

Jag klarade det! Men det är nog det jobbigaste jag gjort faktiskt. Och det var såpass jobbigt att jag kanske litegrann ibland glömde bort att njuta. ?

Min mobil räknade steg åt mig. Måste vara mitt nya rekord (och detta mestadels i superbrant terräng dessutom!):

Nu känner jag mig i alla fall ganska färdig med bergsbestigning på ett tag… Men sååå nöjd att ha klarat av det!

1 kommentar

Åre: vacker vandring med geocaching i Ånn

Det var med kluvet hjärta jag satte mig på 08:35-tåget till Ånn i morse. Skulle det vara värt att skippa Mullfjället för Ånnsjön? Och skulle det verkligen gå att roa sig kring Ånnsjön i tio timmar? Enda möjligheten att komma tillbaka var nämligen 19:01-tåget.

Jag hade inte behövt oroa mig för tiden. Den bara rann iväg. :) Som jag visste var det sent på säsongen för att se så där värst mycket fåglar, så jag hade väldigt lågt ställda förväntningar. Mycket riktigt blev det inte så mycket. Får se om jag har något kul i kameran sen. Suddiga bläsänder, lövsångare, diverse annat smått, någon sjöfågel till (låångt bort så svårt att se vad), en häger tror jag… Inget jättewow på den fronten. Många spännande småfåglar, men de är ju så svåra att fånga på bild! Den stora behållningen blev vandring i fantastisk natur – lite skog, mycket spänger över myrmark, utsikt över sjö omgärdad av snöklädda bergstoppar – och geocaching. Det fanns en runda med cacher vid fågeltornen och sedan en finalburk som krävde info från rundans föregående cacher. Hittade totalt sju stycken.

Första delen av varvet jag gick var ordenligt skyltat och väldigt väl underhållet. För att inte behöva gå samma väg tillbaka, och för att kunna ta cache-finalen, fortsatte jag i stället på en annan väg som ledde tillbaka en annan väg. Den var knepigare och på ett par ställen klafsade jag mig blöt om fötterna i myr… Men det gick fint och mina leriga skor blev ju avsköljda i alla fall. :)

Det var så vackert där! Och ju längre dagen gick, desto vackrare blev det, eftersom molntäcket lättade så att bergen framträdde tydligare. Riktigt varmt blev det också.

Spång på myr och fågelskyddsskylt.
Det var såå fina fågeltorn och smarta gömslen i området. Här vid Dolparna.
Man satt inne och kikade ut lite hemligt genom en springa.
Utsikt från gömsle.
Hjortron!
En av många trollsländor.
Bild från fågeltornet Halsenmossen.
Video från fågeltornet Halsenmossen.
Blå himmel.
En av många fjärilar.
?

Tillbaka i Åre blev det snabb middag på Max. De flesta ställena med intressant veganmat hade redan stängt (vilket jag kollat upp, så ingen akut besvikelse), men det passade mig också fint med något litegrann i förbifarten så att jag sen kunde gå till hotellet och duscha och inte behöva gå ut igen. Ikväll är det bara hänga på rummet som gäller.

Nu funderar jag lite på om jag kanske ändå skulle kunna hinna BÅDE Mullfjället och Åreskutan imorgon…

Lämna en kommentar

Åre: Totthummeln, Åregården och Pinchos

Om jag ändå hade en krona för varje gång jag laddat om SMHI:s tiodagars väderleksrapport för Åre… De första gångerna jag gjorde det sa den tjugosjukommanånting mm regn på torsdagen. Regn hela dagen. Jag läste att led 213 Totthummeln runt funkar i de flesta väder, så jag ställde in mig på att gå den i regn och spara det som väl ändå får anses vara huvudattraktionen, Åreskutan, till lördag när det ska bli fint väder.

Väderleksrapporten lugnade sig lite angående det där regnet och jag kom fram till ett Åre utan regn. Lite grått och disigt, men skönt vandringsväder.

Många vandringsleder. Led 213 är en pytteliten del av allt det där…

Led 213 startar från Fjällgården. Man kan åka bergbanan upp dit från Åre torg, men den gick bara mellan 11 och 15. Och hur svårt kunde det vara att gå?! Jag knatade upp, upp, upp och var snart genomsvettig trots blygsam temperatur (inte mycket över 10 grader). Kämpigt. Jag tänkte att familjen nog inte hade uppskattat det lika mycket som jag… Det bästa var att vända sig om vid väl valda platser och få en försmak på utsikten. Det fanns också porlande vatten – jag älskar porlande vatten!

Fjällbäck ❤️

Det var inte särskilt svårt att hitta in på rätt led. Många gick ihop en bit där vid Fjällgården.

Led 213 med flera.
Försmak på utsikten över Åre by, snart efter starten på leden.
Åreskutan får bli ett senare projekt.
Många leder! Och S29 är en referenspunkt på vandringskartan (fanns att ta i pappersformat vid starten och finns online) så att man kan se var man är.
Efter ett tag började leden gå väldigt mycket uppåt mot Totthummeltoppen.
Utsikt åt Björnen-hållet, en bit längs vägen upp mot toppen. Det här var strax innan regnet…
När jag gjorde avstickaren upp till den absoluta toppen av Totthummeln blåste det rejält och regnade.
Utsikt!
Det blååååser och regnar! Men ändå så himla härligt! Här tänkte jag åter igen att familjen kanske inte skulle ha älskat detta lika mycket som jag gjorde…
Utsikt!
Här fanns hjortron!
Hjortron! Inte så mogna, dock.

Efter den mäktiga toppen var jag nästan bortblåst men väldigt lycklig. Pausade en stund i vindskyddet som fanns precis där avstickaren vek av från leden. Det var andra där mesta tiden, men jag passade på att fota i en kort paus från folk.

Vindskydd.

Det var kanske lite tidigare lunch än jag tänkt mig, men det passade väldigt bra att sitta där medan det värsta regnet gick över. Värmde mig först med en kopp (ok, kåsa) te och blandade sedan ihop min snack pot. Mycket smidigt sätt att få varm mat på utflykt, det enda som behövs är en termos varmvatten.

När jag började gå igen var det bitvis ganska geggigt och ibland rann det som en bäck mitt på stigen. Jag var glad att ha mina fantastiska skor som höll mig torr!

Typ en bäck på stigen…
Mmm, klafs klafs.

Så kom jag till utsikten över Åre by från Nalleklippan. Klippan är döpt efter en man som kallades Nalle, fick jag veta från informationsskylten. Ingen nalleform eller så alltså…

Utsikt från Nalleklippan.

På vägen ner gick jag en bit längs Trollstigen och bäcken. Så fint vatten!

Min fot och en bäck.

Jag var som sagt enormt glad över mina supertäta skor och jag var också väldigt nöjd med min nya jacka och utebyxor. De stod emot regn och blåst precis så mycket som jag behövde och torkade löjligt fort efter regnet. Jag var ju svettig under bitvis, men det blev inte så där superjobbigt instängt och även det torkade.

Freet Mudee fick än en gång visa vad de går för!

Fåglar då? Jo, jag såg några intressanta, men fick bara lite sudd på bild. Kameran låg i regnskyddsförsedd ryggsäck en del av tiden förstås… Jag tror att jag kanske såg grönsångare (min fågelsångigenkänningsapp påstod det) och stenskvätta. Skator, sädesärlor och kanske björktrast eller något mer spännande? Plus lite annat… Och en stor rovfågel som hovrade högt upp.

Och geocaching? Jo, det blev ju en, men också en som jag försökte men inte lyckades hitta.

Tror att jag fick Andrées luftballong i min latte…

När jag kom tillbaka till Åre by var affärerna öppna och det gick folk på gatorna, wow! Jag köpte en havrevaniljlatte och en chokladboll på Espresso house och satt där en stund. Sen kom jag på att jag kunde fråga på turistbyrån om jag verkligen förstått rätt att om jag vill till Ånn imorgon så måste jag vara där cirka 9-19. Det hade jag. Och det är alltså min plan för morgondagen att titta på fåglar vid Ånnsjön, men det känns väldigt länge. Det kanske inte ens är bra och så måste jag vara där i tio timmar..?! Ett alternativ kunde vara att ta bussen till Duved och gå upp på Mullfjället… Om man varit uppe på Totthummeln, Mullfjället och Åreskutan får man ett diplom. :) Det hade varit fint, men jag hinner inte både Mullfjället och Ånnsjön. Om jag nu inte kan teleportera mig till Duved efter ett par timmar i Ånn, förstås… Har redan kollat taxi, det är dyyyyrt.

Jag gick också runt i lite affärer och sen checkade jag in på hotellet. Rummet var verkligen lika fint som på webben. ❤️

Så nöjd med rummet!

Jag tog en dusch med intressanta hygienprodukter, vad sägs om schampo med svartpeppar och koriander? Sen började tröttheten efter tågnatten komma ikapp mig, men jag höll mig vaken och började blogga om resan

Kl 18 hade jag bokat bord på Pinchos och där är jag nu och äter och bloggar vidare.

Virgin Mojito, popcorn och… säl? Jaja, det är Pinchos. :D
Matomgång 1.
Matomgång 2 – som egentligen inte skulle ha behövts, hehe. Blev mätt medan jag väntade på den. :)

Efter maten var det egentligen meningen att jag skulle gå till hotellet… Jag har ju ett perfekt litet bord för brevskrivande (och brevpapper!) på rummet, så jag tänkte att jag kanske eventuellt skulle orka skriva lite innan sovdags. Men det var en så oerhört fin kväll! Sol och blå himmel! Så det blev en ganska lång kvällspromenad… och två geocacher. Nu har jag ganska bra koll på Åre. :)

Kvällssol på Totthummeln – tänk att jag har varit där uppe!
Åresjön.
Åresjön.

Nu är jag väldigt trött. Kanske gör mig i ordning och lägger mig och läser redan nu..? (Kl 21-ish.) Vi får se…

Underbar dag, hur som helst! ❤️

1 kommentar

Åre: ”sova” på Snälltåget upp

Jag unnade mig ett eget äventyr i 40-årspresent! Eftersom övriga familjen blev ganska mätta på resande av vår campingtripp och jag ville ha mer bokade jag tågbiljetter och tre nätter i Åre till bara mig. Det känns lite konstigt, eftersom semestern brukar vara helig familjetid, men jag tror att alla blir nöjdast så här. De andra får titta på diverse skärmar utan att störas av mitt tjat om att vi borde göra saker och jag får njuta av fantastiska miljöer på alldeles egna villkor.

Det är en märklig känsla att ha en bokad tid 22:55… Jag är i alla fall ofta sådan att jag inte riktigt kan slappna av när jag har en bokad tid. Väldigt onödigt när tiden är så himla sent, men jag kan liksom inte låta bli att vänta och vara rastlös.

Det var också en märklig känsla att sisådär vid 21 duscha, borsta tänderna och ta på sig morgondagens vandringskläder… Men det var smartast så, tyckte jag. Kokade även vatten och fyllde termosen.

Väl på plats på Centralen stod avgångstiden som 23:05, men det stämde inte riktigt… 23:15 kom tåget och åkte ungefär 23:30.

Jag hade bokat vilstol, vilket innebar en lite bredare stol som gick att fälla ryggen på och så fick man en kudde och ett lakan. Om man hade kunnat fälla upp ett fotstöd också hade det kunnat vara nästan bekvämt… Nu bytte jag ställning cirka en miljon gånger i kvarten under hela natten och nej, så värst mycket sömn blev det alltså inte. Men det var det värt!

Så här såg min stol ut
Nattinatti, typ…
Fotade hastigt hela salongen innan jag klev av. Svårt att fota utan att få med folk tidigare. :) Min stol var den i mittenraden till vänster om bordet. Jag hade inget eluttag såvitt jag kunde se, men hon som satt till höger om mig klev av i Östersund och då passade jag på att sno hennes plats och ladda mobilen lite.

Vi kom fram 07:40 som vi skulle. Åre var minst sagt sömnigt då. Jag köpte lite frukost på Ica och åt i väntsalen på stationen innan jag gick den korta biten till Hotell Åregården. Frågade såklart om rummet möjligen redan var ledigt, men nej. Fick i alla fall låna toa, borsta tänderna och lämna väskan. Sen gick jag ut och passade på att ta min första geocache här medan Åre fortfarande var sömnigt. Och sen tog jag en alldeles fantastisk tur upp på Totthummeln, men det får bli i nästa blogginlägg.

Angående tåget är det faktiskt lite skönt att det åker 16:15 på söndag och kommer till Stockholm 23:25 (om det är i tid, hoppas!). Jag sover nog bättre hemma i min säng…

Lämna en kommentar

Mysiga dagar hos vänner

Idag kom vi hem efter två övernattningar hos vår kompisfamilj på deras lantställe. Vi har haft underbara, softa dagar! Deras och våra barn trivs så bra ihop och sysselsatte sig själva hela tiden på det där härligt fria sättet som är svårare att få till i lägenhet i stan. Sedan vi var där sist hade de fått en studsmatta och oj vad det har studsats! Och vi vuxna har umgåtts på ett skönt avslappnat sätt och varvat tillsammansaktiviteter, god mat och egna grejer.

Gulligt nog möttes vi av ballonger och gratulationer på min 40-årsdag när vi kom dit (dagen efter födelsedagen). Blev firad med kakor och paket också. Så fint! ❤️

Lämna en kommentar