Söder Runt 2018

Yaaaay! Jag klarade det!

På grund av problem med fötter och skor kändes det som att det kunde gå lite hur som helst… Att jag dessutom gjort mitt bästa för att ignorera ont i knät de närmast föregående dagarna tänkte jag egentligen inte lika mycket på, men det kändes riktigt dåligt när jag inte kunde genomföra uppvärmningen inför loppet. Klarade verkligen inte belastade böjningar och vridningar… men som tur var gick det bättre att springa. Eller, knät gjorde sig påmint efter 300 m och då blev jag nervös, men strax var det som bortblåst.

När jag startade var målet bara att ta mig runt, helst springande. När jag började känna att det skulle gå hoppades jag på att komma in under 1:05. Och det gjorde jag ju faktiskt, det blev 1:04:32. Det var inget nytt rekord, men under omständigheterna är jag vansinnigt nöjd. Kilometrarna gled förbi ganska snabbt, kändes det som, och det var många som peppade och ville hi5a längs vägen.

Jag var anmäld som tillhörande klubben Vegan Runners IK, men tvekade inför att ta på mig tröjan… Ville inte visa att veganer måste GÅ längs banan… men så blev det ju inte, lyckligtvis. Jag gick för all del när jag drack vatten vid de två vätskestationerna, men det får vara okej. Hur som helst är jag glad att jag tog tröjan, då den genererade en del pepprop. :) Kul med lopp där man inte “måste” ha en särskild lopptröja. Egentligen kanske man aldrig verkligen måste, men “alla” har ju det på t.ex. STHLM-loppen och Midnattsloppet.

Skyltmannen var där och hejade! På ett väldigt bra ställe mot slutet också, jag var seg men kände peppen verka!

Såg även “SKYLTMANNENS MAMMA” på en skylt som en dam höll i början av loppet. :)

Efter loppet träffade jag Lena & c:o igen (vi sågs på Vegomässan också). Mycket trevligt. Hennes man var den andra deltagaren från Vegan Runners IK. Han sprang “lite” fortare än jag.

Känns bra att det kändes bra eftersom nästa millopp är på torsdag…