Hässelbyloppet

I söndags sprang jag Hässelbyloppet, första loppet som kunde genomföras utan några särskilda coronarestriktioner. Alltså ett vanligt Hässelbylopp! Det som ska vara så platt och i år skulle det vara ännu plattare. Hmm, jaså, jag tycker att det är ganska backigt ett tag och så även i år. :D Ja, jag är känslig… Men det var trevligt i alla fall.

Jag gjorde ett försök att hålla tillräckligt bra fart för att klara mig under timmen, men det höll inte hela vägen. Jag blir så seg i slutet av millopp, varje gång… Men jag är nöjd över mellantiden, 5 km under halvtimmen (29:54) i alla fall! Titta vilket fint diplom jag fick:

Tjejmilen 2021

Idag sprang jag mitt sjätte Tjejmilen. Var lite rädd att jag skulle behöva bryta min streak eftersom Sander och Jonas har varit förkylda i veckan, men jag har i alla fall inte blivit det än.

Jag fick medalj och Piggelin!

Alltså, Tjejmilens bana är inte så lättsprungen… Jag hade en bra första halva (mellantid 5 km 30:17 – siktade på under 30, men så kom en backe och en druvsockerstation och en vätskestation precis innan bågen…), men sen segade jag ihop. Och så mördarbacken i slutet på det. Min tid blev 1:05:05, alltså långsammare än både Kungsholmen runt och Premiärmilen. Jag blev revanschsugen och har anmält mig till Hässelbyloppet i oktober för att få en ny chans.

I år var i alla fall första Tjejmilen då det inte var mastodontlång kö till bajamajorna. Ingen kö alls, faktiskt! Vore ju fint om man kunde fortsätta med de delar av coronaanpassningarna som faktiskt gör saker objektivt bättre… Så trist när man måste räkna med att hinna stå i bajamajakö i 45 minuter inför ett lopp.

Det blev en video av starten den här gången också:

20210904_122951

Håller tummarna för att upprätthålla den här streaken i många år och bli en sån där cool gammal springtant. :)

Premiärmilen

Igår gav jag mig in till stan i löparmundering utan att vara riktigt säker på om jag skulle starta i Premiärmilen eller inte… Efter att jag sprang i måndags har det knakat och knäppt väldigt obehagligt i knät. Mer obehagligt än smärtsamt och det har varit så förut och gått över, men… skulle det funka med ett millopp? Strategin “vila mig i form” räckte inte utan knakandet var rejält även på lördagsmorgonen. Planen var att komma på plats och köra lite uppvärmning och göra bedömningen då. För det är liksom inte samma sak att jogga runt köksbordet hemma…

Men först! Först fick jag träffa Karin! Min fina Malmö-baserade före detta kollega, som alltså precis slutat hos oss, var i Stockholm för att träffa nya kollegor och lite sådär. Vi tog en förmiddagsfika på Espresso House och vågade nog inte riktigt reda ut hur länge sedan det egentligen var vi sågs på riktigt… Fint att få ses och sorgligt att vi inte är kollegor längre, men jag hoppas förstås att det blir jättebra för henne.

Efter fikat tog jag en korv på Pressbyrån och sen tunnlade jag ut till Universitetet. Följde strömmen av medaljförsedda människor som gick i motsatt riktning för att hitta startområdet. Det var alltså en start klockan 11 för de som springer milen på under 50 minuter och en klockan 13 för oss andra.

Duggregn och grått, jag satte faktiskt på mitt regnskydd på väskan innan jag lämnade in den… men nej, det blev inget skyfall och det var ju skönt.

Jag hann använda bajamaja och jogga lite på det knöliga gräsområdet. Det knäckte rejält i knät, men gjorde inte ont. Kändes för okej för att sumpa chansen. Det går ju att bryta ett lopp om det inte känns bra, såååå jag lät mig vallas in i startfållan…

Här står vi och håller värmen i startfållan.

Och så starten:

Premiärmilen 2021 - starten

Tidtagningen funkar ju så att den startar när chipet på ens nummerlapp passerar bågarna och det är ju bra eftersom det kan bli lite trångt i början och antagligen skulle vara ännu värre om tiden räknades från tutan… Jag hade alltså god tid att sluta filma, växla till Jogg-appen och starta den innan jag faktiskt startade.

Knät besvärade mig faktiskt inte nämnvärt. Eventuellt knäckande ljud dränktes av omgivningarna och det kändes som att det lugnade ner sig när jag kom in i en riktig löplunk. Så det var väldigt bra att jag inte ställde in på grund av det.

Däremot var det oväntat tungt genast. Det brukar ju vara lätt i början, men nu kändes det trögt och jag fick håll, vilket jag inte brukar få. Det gick ändå i bra fart. Mitt stora mål är ju att komma in under timmen på ett riktigt millopp, har ju bara klarat det på virtuella Tjejmilen då jag fick välja banan och såklart tog en fördelaktig. Men för detta lopp var det mer realistiska målet att springa snabbare än Kungsholmen runt som jag sprang på 1:04:18 för två veckor sedan.

Efter första kilometern blev känslan lite bättre i alla fall. Fortfarande vid kilometermarkering 3 hade jag snittfart 05:59, vilket alltså är min stora målfart, men att hålla den i 10 km är tufft… Vid km 4 hade den ökat till 06:04, vilket fortfarande är en bra fart. Den höll sig också så i flera följande kilometer, men runt 7 km hände något. Jag springer ju oftast 5 eller drygt 6 till vardags och det märks tydligt att jag inte är van att springa längre… Jag segade ner och sprang plötsligt nästan ensam, efter att ha sprungit i klunga hela vägen. Dessutom kom det flera elaka backar just då… Den allra värsta var precis efter 8 km-markeringen, då gick jag faktiskt lite. Så mot slutet tänkte jag att jag skulle vara väldigt nöjd om jag kom in under 06:15 min/km. Lite snabb huvudräkning gav ju att det skulle bli en ordentligt bättre miltid än Kungsholmen runt och det kändes lovande… och jaaaa, det fungerade! Jag kom i mål på 1:02:15 och alltså en snittid på 06:13 min/km.

Jag brukar inte vara en sån som fastnar på loppbilder, men jag såg att en fotograf riktade kameran mot mig precis vid målgången och jodå, bilden kom med i albumet på Facebook:

Jag går i mål! Lånad bild från officiella bilderna tagna av fotograferna Ryno Quantz och Jonas Persson.

Medalj fick jag också:

Medalj!

Knäna ömmade efteråt, men det gör de alltid när jag sprungit så långt, så det verkar inte som att knasiga knät gjorde någon skillnad. Och nu efteråt är knät nästan som vanligt!? Så det kanske hjälpte att springa millopp…

Jag är nöjd att jag sprang snabbare än för två veckor sedan! Tjejmilen är om en vecka. Drömmen är såklart att komma in under timmen, men jag vet att det är ganska mycket att hoppas på. Det loppet avslutas med en hemsk och lång backe som kommer att sega ner mig, så jag skulle behöva springa de lättare delarna av loppet väldigt snabbt för att ha en chans.

Tänker att jag kanske borde öva på att springa långt. Springer ju bara milen när det är lopp. Om det var vardagsmat att springa 15 km, om än långsamt, kanske jag inte skulle vara lika knäckt under milloppens sista fjärdedel… Men det är såklart en betydligt större tidsinvestering att springa 15 km långsamt än att springa 5 km snabbt, så det finns ju en anledning till varför jag hållit mig till det senare. Plus att knäna brukar klara mitt vardagsspring bra, men jag är lite rädd för vad de skulle tycka om 15 km.

Kul med lopp! Det var mitt första Premiärmilen! Men jag har sprungit andra lopp där i krokarna och även geocachat där, så jag kände ju igen mig bitvis. Jag hade inte tittat så noga på kartan innan och jag har ju ingen känsla för hur saker ligger i förhållande till varandra, så jag blev lite konfunderad ibland. “Hmm, var vi inte här för ett tag sen? Är inte det där samma personer som hejar?” (jo, stämde nog, banan gick faktiskt som en krokig åtta ungefär) och “Hmm, var det inte här jag klev av tunnelbanan?” (jo). Men också “hmm, det här ser bekant ut” (nej, jag tänkte på Vegoloppet utanför Malmö, haha). Hur som helst ett fint område och det gavs ju en viss naturkänsla av att typ det första jag var tvungen att göra var att väja för en hög hästbajs. :)

Tjejmilen Virtual Edition – äntligen milen under timmen!

Igår sprang jag Tjejmilen Virtual Edition, det vill säga den corona-anpassade versionen av loppet i vilken man fick springa på valfri plats och valfri tid denna helg. Jag hade inga skyhöga förhoppningar, särskilt inte med tanke på att jag känt mig krasslig dagarna innan loppet, men WOW! Jag klarade mitt långsiktiga mål att springa milen under timmen! Det har varit mitt mål 2017, 2018, 2019 och 2020… och äntligen, ÄNTLIGEN KLARADE JAG DET!

Jag kan knappt förstå det, faktiskt. Tittar jag i min träningsdagbok har jag på sistone kilometertider som exempelvis: 8:16, 7:57, 6:28, 6:25, 6:47. Jag sprang Söder runt (också ett millopp) veckan innan på 1:11:13. Och nu: 58:41, kilometertid 5:52. Vilken skillnad!

Mitt problem brukar vara att jag inte kan pusha mig. Kroppen saktar liksom ner oavsett om jag vill eller inte. Men nu kunde jag! Och det var så coolt!

Så här såg jag ut precis innan jag gav mig ut:

Redo för lopp

Tjejmilen-appen, som skulle ta min tid och bjuda på en ljudupplevelse, i telefonen i armfickan med hörlurar. Midjeväska där jag hade tänkt ha jobbtelefonen med RunKeeper som backup, eftersom jag sett att Tjejmilen-appen strulade för flera.

Jag valde snällast möjliga bana: fram och tillbaka längs Karlbergskanalen och Kungsholms strand till Kungsbron två gånger. Jag hade kunnat fortsätta varvet runt Kungsholmen i stället, men då hade jag drabbats av både trafikljus och framför allt min stora nemesis: backar. Nu slapp jag det helt och det underlättade såklart.

Tjejmilen-appen fungerade fint, men gav just ingen hjälpsam info alls. Så det blev att jag sprang med jobbtelefonen i handen hela tiden (och hoppades att den var vattentät…) för att hålla koll på farten. RunKeeper visar ju både nuvarande fart (hyfsat rätt, men ibland hoppar den iväg till något osannolikt) och genomsnittlig fart (desto mer tillförlitligt). Så fort jag såg nuvarande fart glida över 6:00 pushade jag ner den igen genom att öka kadensen (stegfrekvensen) och klarade att hålla genomsnittlig fart därunder hela tiden!

RunKeeper funkade bra ända till sista kilometern. Då påstod den plötsligt att jag sprang ca 3 min/km. Det trodde jag inte riktigt på… Och sen tyckte den att jag var färdig med milen en bit innan jag var det. Tyvärr stängde jag av då, jag förstod senare att det finns en funktion för att släta ut en hackig bana som jag hade kunnat använda. För det var ju såklart det som hänt. Mot slutet av min bana sprang jag enligt RunKeeper i zick-zack ut i vattnet och långt in på land. Skönt att det bara var sista kilometern, men samtidigt lite läskigt att inte veta hur jag låg till då.

Rutten enligt RunKeeper (sprang alltså fram och tillbaka två gånger) – haha, kolla zick-zackandet på slutet!

Jag tycker att jag var imponerande jämn i farten:

Dippen på slutet stämmer alltså inte utan det var RunKeeper som fick fnatt…

Tar inte med sista km som ju var fel…

Det regnade hela tiden, vilket jag faktiskt tror hjälpte mig! Det var inte så mycket folk ute, så det blev aldrig svårt att komma fram. Temperaturen var behaglig och regnet svalkande. Och kanske bidrog det bistra vädret till känslan att det bara var att bita ihop och köra.

Jag körde ett intervallpass cirka en vecka innan loppet och reagerade på att jag faktiskt klarade det ovanligt bra. Jag sprang 200 meter långsamt och 200 meter snabbt och det blev väl fem snabba tror jag. Vid tidigare försök har jag säckat ihop och behövt stanna/gå under de långsamma och fått betydligt lägre fart för varje snabb sträcka. Men den här gången klarade jag det fint.

Det ska bli väldigt spännande att se om detta var tillfälligheter eller om någonting kanske lossnat för mig. Jag hoppas verkligen jag får fortsätta springa skadefri och med så välmående fötter som jag har nu när jag äntligen hittat skor som inte gör mig illa.

Detta var för övrigt min femte Tjejmilen på lika många år. Hoppas kunna fortsätta streaken länge och bli en sån där cool tant som har en tröja med “Min 30:e Tjejmilen”. :)

Söder Runt i drop-in-tappning

Medalj!

Inga lopp genomförs ju som planerat i år. Kungsholmen runt bidde inget alls, så min anmälan gäller nästa år i stället. Tjejmilen ska snart ha en virtuell omgång där man springer var man vill. Och just nu har Söder Runt en drop-in-vecka. Under kvällarna 17-22 augusti får man komma och springa banan med egen tidtagning och få en medalj vid målgång.

För min del blev det idag. Kul att få springa den riktiga banan, men lite svårt faktiskt. Jag läste att svåra vägval skulle markeras längs banan, men antingen var jag blind eller så hade det inte gjorts eller så hade markeringarna försvunnit igen.

Resultat.

Så jo, hrm, jag sprang lite fel faktiskt. Vet i alla fall att jag gjorde det vid ett vägarbete vid ca 4 km där man skulle ledas runt det, men det var lite oklart exakt hur. Haha… Där fick jag till och med stanna en stund och konsultera kartan. Kan ha sprungit lite fel någon annanstans också, vem vet… Det var några andra trixiga ställen också och några extra väntestunder vid rödljus pga vägarbeten som gjorde att man fick krångla lite…

Det blev i alla fall lite över 10 km för min del. Lite typiskt, för jag sa till Jonas att jag siktade på 70 minuter och jag sprang faktiskt 10 km på strax under det, men bumpade såklart över för att jag sprang längre… Men det var ju ganska bra uppskattat och måluppfyllt, tycker jag! Mitt stora mål är ju att komma under 60 minuter (tidigare PB 1:01:58), men jag visste att det inte skulle bli idag. Dels (mest!) pga formen, dels pga lite utebliven lopp-pepp ändå ju.

Jag såg alltså ingen som sprang samma lopp som jag under tiden jag sprang, men sen såg jag några som kom i mål.

Fin vattenflaska!

En himla skön grej att känna är att jag numera, inte får det minsta ont i fötterna av att springa. När jag springer så här långt känner jag däremot av knäna när jag går i trappor sen och även vrister/hälsena lite. Men det är väldigt mycket mer okej än domnade tår, ömma tår, krampande fotsidoe, isande/smärtande/pulserande höger framfot PLUS ömheten i knän och vrister. Såklart.

Kul att ha fått springa loppet och det var en härlig kväll! Nästa helg blir det virtuella Tjejmilen och sen har jag inget mer lopp bokat just nu.

Kungsholmen runt 2019

Idag har jag sprungit KfS Kungsholmen runt 10 km!

Kungsholmen runt är en loppfavorit för min del! Självklart är jag lite partisk när det gäller min ö och att springa förbi precis där jag bor. Det är också jättekul att familjen bara kan kliva ut på gatan och heja på mig när jag passerar. Det blir en så stor grej att åka till andra lopp och heja, men när det är på vår gata blir det en mer rimlig insats. :)

Sen är det ovanligt trevligt efter målgång. Jag är mycket förtjust i att sponsorn Erdinger bjuder på alkoholfri öl! Så soft att sitta i gräset efteråt och njuta öl, sol och banan. Det gäller såklart att vädret är bra, men idag var det perfekt!

Nästa trevliga grej är att lagom när jag börjar känna mig färdig med softandet så passerar halvmaratäten Rålis när de varvar. Och sen bara måste man ju se målgången också…

Idag svängde jag dessutom förbi Hawaii Poké på väg hem och satte mig vid vattnet och åt poké bowl innan jag gick in.

Sen har jag i vanlig ordning varit trött resten av dagen… trots att jag inte sprang mig sådär riktigt utpumpad. Alltså, det var väldigt tufft bitvis, men målet idag var bara att hålla mig springande hela tiden, så det var det jag gjorde (utom en kort stund när jag växlade till gång vid vätskestationen för att kunna dricka och slänga muggen kontrollerat), men eftersom jag inte pressade så mycket behövde jag inte totalt kollapsa i gräset efteråt.

Nästa bokade lopp är Söder runt. Det gillade jag förra året. Det är något visst med att springa runt en ö. :)

Någon gång ska jag väl också ta itu med grejen att jag springer långsammare för varje lopp jag är med i… det känns ju inte superkul. Får försöka bli bättre på att faktiskt springa och se om jag kan jobba upp farten lite. Mitt mål är ju att komma under timmen på milen och närmast hittills är 1:01:58. Idag sprang jag på 1:11:28, hmmm…

Hässelbyloppet

I söndags sprang jag Hässelbyloppet. Det är ju känt för att vara en lättsprungen mil… men hu, det blev inte så för mig. Jag hade en dålig löpardag, tråkigt nog.

Eftersom jag inte har varit så vass på löpning på sistone var egentligen min enda förhoppning att inte få ett nytt bottenrekord och jag lyckades faktiskt få en något bättre tid (1:06:57) än på Tjejmilen (1:08:30), så det var ju bra i alla fall. Men det kändes såå tungt och mina ben var inte alls mina vänner.

Jag hade inte de bästa förutsättningarna. Några dagar innan loppet gav jag mig ut och sprang några galna intervaller på absolut maxfart. Det gillade inte mitt knä. Något hände så att det nu liksom känns “fel” på något sätt och det knäpper i det. Jag har haft mycket så tidigare, men varit förskonad länge. Ibland gör det ont att gå, inte nu-haltar-jag-jättemycket-ont, men så att det känns.

Även om det inte gjorde jätteont på loppdagen knäppte det och kändes skumt och sånt hjälper i alla fall inte mig att känna mig på topp, så det bidrog säkert. Värmde väl upp för dåligt också… fick jättekramp i benen en bra stund och när det väl släppt något hade den mesta energin gått åt.

Måste säga att det var ganska mycket backar ändå för att vara ett platt lopp… hehe…

Sen hade jag visst tittat lite dåligt på anmälningsinfon. Man kunde anmäla sig antingen till tävlingsklassen eller motionsklassen. Jag tänkte att tävling = tidtagning och motion = fun run, så jag anmälde mig till den sista tävlingsklassen. Hehe. Det stämde ju inte så bra. Motionsklassen var också tidtagning med jättesnabba löpare och jag skulle snarare ha varit i sista motionsgruppen… Väldigt snart var de andra i min startgrupp långt borta. Lyckligtvis var vi i alla fall ett par stycken som hamnat fel, så jag såg en person framför mig och en bakom mig ända tills första motionsgruppen kom ifatt någonstans mellan 3 och 4 km. :D

Sista loppet jag är anmäld till i år är upplevelseloppet STHLM Xploration Run nu på lördag. Jag har knasigt knä och är förkyld, så jag ska nog i alla fall inte springa milbanan jag är anmäld till… Men förhoppningsvis kan jag byta till någon av de lindrigare varianterna och ändå klara STHLM Challenge i år också.

En liten ljusglimt i mitt löparliv är att jag i alla fall gjorde en riktigt bra femma nyligen under ett vanligt vardagspass. Under 30 minuter, dvs min idealfart som mitt stora mål är att lyckas hålla i 10 km också. Men de flesta passen är tyvärr betydligt segare än så…

Nu håller jag tummarna för att den här omgången knäkrångel inte blir en långkörare.

Söder Runt 2018

Yaaaay! Jag klarade det!

Maffig medalj

På grund av problem med fötter och skor kändes det som att det kunde gå lite hur som helst… Att jag dessutom gjort mitt bästa för att ignorera ont i knät de närmast föregående dagarna tänkte jag egentligen inte lika mycket på, men det kändes riktigt dåligt när jag inte kunde genomföra uppvärmningen inför loppet. Klarade verkligen inte belastade böjningar och vridningar… men som tur var gick det bättre att springa. Eller, knät gjorde sig påmint efter 300 m och då blev jag nervös, men strax var det som bortblåst.

När jag startade var målet bara att ta mig runt, helst springande. När jag började känna att det skulle gå hoppades jag på att komma in under 1:05. Och det gjorde jag ju faktiskt, det blev 1:04:32. Det var inget nytt rekord, men under omständigheterna är jag vansinnigt nöjd. Kilometrarna gled förbi ganska snabbt, kändes det som, och det var många som peppade och ville hi5a längs vägen.

Jag var anmäld som tillhörande klubben Vegan Runners IK, men tvekade inför att ta på mig tröjan… Ville inte visa att veganer måste GÅ längs banan… men så blev det ju inte, lyckligtvis. Jag gick för all del när jag drack vatten vid de två vätskestationerna, men det får vara okej. Hur som helst är jag glad att jag tog tröjan, då den genererade en del pepprop. :) Kul med lopp där man inte “måste” ha en särskild lopptröja. Egentligen kanske man aldrig verkligen måste, men “alla” har ju det på t.ex. STHLM-loppen och Midnattsloppet.

Skyltmannen var där och hejade! På ett väldigt bra ställe mot slutet också, jag var seg men kände peppen verka!

Såg även “SKYLTMANNENS MAMMA” på en skylt som en dam höll i början av loppet. :)

Efter loppet träffade jag Lena & c:o igen (vi sågs på Vegomässan också). Mycket trevligt. Hennes man var den andra deltagaren från Vegan Runners IK. Han sprang “lite” fortare än jag.

Känns bra att det kändes bra eftersom nästa millopp är på torsdag…

Personbästa mil på Tjejmilen!

Skrev detta i träningsdagboken på jogg.se:

Oh boy! Dags för ett försök på milen igen. Nu äntligen med bättre hopp om fötterna, men jag hade gärna tränat lite mer… för det kändes inte som att årsmålet att komma under timmen låg inom räckhåll. Väl medveten om det gjorde jag ändå ett försök, men fick nöja mig med personbästa milen. Och det är ju inte helt fel det heller.

Strategin var att undvika att sticka iväg för fort i början, försöka hålla jämn hastighet precis under 6 min/km. Jag vet ju att det brukar gå hyfsat enkelt i början, att det sen kommer en dipp och att det vänder uppåt igen, men exakt när vet jag inte. Förhoppningen var att inte dippa alltför mycket i alla fall…

Jag lyckades hyfsat bra, splits enligt Runkeeper:
1 km 5:55
2 km 6:00
3 km 5:52
4 km 6:13
5 km 6:00
6 km 6:35
7 km 6:27
8 km 6:04
9 km 5:58
10 km 6:19

Enligt min egen Runkeeper klarade jag 5 km på 30 minuter precis, men jag såg att bågen låg lite längre fram och officiella tiden blev 30:12.

Men jag pressade på för att klara 5 på 30 och sen dippade jag ganska mycket. Sen avslutar man ju med en riktigt seg backe också…

Känns i alla fall grymt att ha brutit min nedåtgående trend! Här är alla mina millopp:

Tjejmilen 2016-09-03 1:03:13 (yay!)
Kungsholmen runt 2017-05-13 1:04:46 (rysliga domningar i tårna)
STHLM10 2017-06-15 1:06:10 (livrädd att förvärra, men blev som tidigare ungefär)
Midnattsloppet 2017-08-19 1:06:29 (fixat fotproblemet, men hopplöst trångt)
Tjejmilen 2017-09-02 1:01:58 (yay!)

OCH FÖTTERNA KÄNDES HELT OKEJ! Jag älskar mina nya skor!

Lite märkligt att springa lopp med bara tjejer, men det är ett bra lopp. Det enda som är riktigt dåligt är att det är alldeles för få bajamajor i förhållande till löparna. Jag stod i en löjligt lång kö som tog 36 minuter. Men själva loppet är förvånansvärt ok med tanke på hur mycket folk det är. Lite trångt, men inte helt omöjligt. Det nämns två jobbiga backar och vilken den sista är är uppenbart, men jag är inte helt säker på vilken som var den första, det var väl lite backigt då och då men ingen lika självklar Backen med stort B.

Nu har jag en månad på mig att träna till Hässelbyloppet, om jag får vara frisk och så där. Så en chans till att ta årsmålet… men det känns ju rätt mycket att kapa 2 minuter. Jag bör nog sikta på att ligga lite mer under 6 min/km för att ha marginal för dippen. Ska bara klara av det också!

Kungsholmen runt, 10 km

Idag var det dags för Kungsholmen runt, som jag anmälde mig till för en halv evighet sedan. Kul att vara med i loppet vi kunnat se från våra fönster och tänkt att “jag skulle aldrig kunna”. Och kul att springa lopp på hemmaplan.

Loppet finns alltså i flera olika tappningar, knattelopp, 10 km och halvmara. Halvmaran är två varv på 10-banan + lite extra. Men 10 km räckte ju gott för mig. Jag har ju inte sprungit milen sedan Tjejmilen i höstas och då gick det på 1:03:13. Jag sprang äntligen 5 km på under 30 minuter nyligen (inte första gången, men har haft svårt att nå dit igen), men det var på toppen av min förmåga. Målet för året är att ta milen under timmen, men jag var inte inställd på att klara det redan idag.

Första halvan gick bra, även om det gick långsammare för varje kilometer. Se tid per km:
1 km 5:30
2 km 5:58
3 km 6:02
4 km 6:19
5 km 6:21
6 km 6:39
7 km 7:33
8 km 7:13
9 km 6:49
10 km 6:16

Låg några sekunder över 30 minuter efter halvan, men hade också stannat vid en vätskekontroll, sååå helt ok. :) Precis efter att vi gjort 5 km passerade vi där vi bor och jag blev påhejad av familjen och barnen sprang med en stund. :) Sen blev det tuffare. I Kristineberg domnade min högerfot bort på ett obehagligt vis. När det var som värst kändes det som att jag sprang på en tjock pinne i skon – men det var min tå!?! Tappade en del fart, men det blev lite bättre mot slutet i alla fall och när det närmade sig upploppet sprang jag om rätt många. Gick till sist i mål på 1:04:46. Så inte lika snabbt som Tjejmilen, men jag är glad att det blev under 1:05.

Runkeeper awardade mig för näst snabbaste 10k och 3:e längsta sträcka. :)

Det var varmt att springa, lite för varmt, men skönt att det inte var kallt. Och skönt att sitta i solen efteråt och dricka sponsoröl. :) När jag satt och landade lite efteråt kom den första halvmaralöparen in för varvning. De startade en timme efter 10 km, men han kom ju ändå före de sista 10k-folket. :) Ledaren ledde med flera minuter under hela loppet, totalt överlägset. Jag blev lite engagerad och trots att jag inte gillar att titta på sport kände jag tydligen ett behov av att stå och klappa och tjoa när halvmaratäten varvade. Sen gick jag och hämtade väska och blev bjuden på kaffe och choklad och lite så… och då sa de i högtalarna att vinnaren skulle gå i mål om sisådär en 10 minuter… så då var jag ju tvungen att se det och stå och heja på en massa folk och se prisutdelning och sådär… Kul!