Kungsholmen runt 2023

Yaay! Jag tog mig dit! Och sen tog jag mig runt! Med det är jag väldigt nöjd, faktiskt. Skit samma att det inte blev någon fantastisk tid (1:10:56). Nu när jag kollar min lopptabell ser jag att jag faktiskt sprang ännu lite långsammare 2019, så det var faktiskt inte mitt långsammaste Kungsholmen runt, wow. :)

Jag tvekade in i det sista om jag skulle delta eller inte, men jag är glad att jag gjorde det. Jag har bommat många löpchanser på sistone för att jag helt enkelt inte orkat. Så jag kände mig inte precis förberedd. Och i onsdags när jag gick på promenad gjorde det rätt ordentligt ont i mitt dåliga knä, framförallt i nerförsbackarna. Men idag kändes det i alla fall tillräckligt okej, så jag gav det en chans. Och jag tror jag behövde lyckas med något nu, för att jag har haft en del motgångar på sistone (den allmänna orken, skrivandet …), så det var väldigt bra.

Första halvan av loppet gick verkligen över förväntan! Min Garmin-app gav mig till och med en utmärkelse för snabbaste 5 km på 33:20 (alltså snabbast sedan jag började springa med klockan, dvs ca i år). Något som hjälpte mig hålla peppen uppe var att familjen skulle stå och heja utanför oss. <3 Väldigt kul att springa förbi hemmavid!

Strax därefter blev det tungt. Jag märker att jag blir peppad av att komma framåt rent geografiskt. När det blir onödiga kringelkrokar tycker jag det känns jobbigt. Det var en sån i Kristineberg, sprang längs vattnet och sen tillbaka. Då gick det som segast… Sen var det tyvärr samma grej på slutet i år (banan lite annorlunda mot tidigare). Man gick inte i mål när man kom till målbågen i parken (!) utan skulle fortsätta ett varv runt och tillbaka. Gaah. Såå jobbigt.

Jag fick lite ny energi igen när det var 2 km kvar och den höll i sig en stund i alla fall innan det blev segt igen …

Jag gillar verkligen Kungsholmen runt. Och idag fick vi sommarväder! Saknade ölen man fick vid målgång för några år sedan, hade suttit fint …

Något som är väldigt fint att se är Löparakademins ungdomsgrupper som springer tillsammans och peppar varandra – och indirekt oss andra som råkar springa i närheten av dem. Googlade lite nu och de har visst ett 10-veckorsprogram för niondeklassare i en rad förorter med sisådär positivt rykte, om vi säger så, och det är ju bara hur bra som helst. Har sett dem tidigare år också och alltså wow!

I vanlig ordning var det lite svårt att gå hem efter loppet. :) Först tog jag igen mig en stund och sen blev jag nyfiken på halvmaralöparna. Det är ju lite speciellt att halvmaran startar en timme efter milloppet och de springer helt enkelt två varv (och lite till). De millöpare som var lite långsammare än jag fick se sig omsprungna av folk på halvmaran, som alltså sprungit lika långt men på en timmes kortare tid ..!

Jag stod och tittade på målgången ett tag och så hejade jag lite på en fellow deltagare från Vegan Runners (ingen jag kände, men lite klubbpepp liksom!). Sen kände jag mig färdig och gick hem.

I vanlig ordning har jag sovit en stund efter loppet och ikväll är det ESC-final till seeeent … gäsp.