Etikett: millopp

Tjejmilen 2023

Publicerat den 2 september 2023

Idag sprang jag Tjejmilen för åttonde gången på raken. Jobbar på att bli en sån där cool tant som sprungit alla lopp i 30+ år! :)

I år var expot med nummerlappsutdelningen inte på Östermalms IP utan vid evenemangsområdet på Gärdet. Smidigt! Fast deadline för nummerlappshämtning var kl 11 och jag skulle springa 13:15, så jag var ändå tvungen att vara tidig.

Efter att ha hämtat nummerlapp och goodiebag samt kollat in det något leriga området litegrann flydde jag ljudvolymen och satte mig uppåt kullen vid sidan av.

Satt en stund och chillade och åt medhavd lunch (pizzarester från fredagsmyset igår). Jag tyckte att jippot lät för mycket även på det avståndet … blir så trött av allt ljud. Oh well. Det duggregnade då och då och jag blev till slut rätt kall av att sitta still, men då var det också dags att börja röra på sig. Det brukar ju ta en stund att gå på toa och lämna in väskan.

Toaköerna brukar vara hemska, men det var faktiskt bättre i år. Hade gärna hunnit gå en gång till, dock. Gick 45 minuter innan start, men sen tog det tid att köa till väskinlämningen och vid 13, dvs 15 min kvar, gick jag in i startfållan, vilket var bra, eftersom grupperna rörde sig framåt vid varje start och det kändes skönt att slippa leta efter rätt grupp. I början av loppet övervägde jag att stanna vid någon bajamaja, men sen tänkte jag äsch varje gång jag såg någon … det funkade ändå.

Vädret var svalt och småregnigt, vilket var sådär innan loppet, men väldigt skönt under loppet. Jag är glad att jag tog shorts och t-shirt, men också att jag drog på mjukisbyxor och tröja över, så jag inte behövde frysa för mycket innan start. Skönt att klä på sig igen efteråt också!

Det var trångt i starten och det känns alltid lite jobbigt att inte kunna styra farten så bra, men jag insåg snart att farten passade mig väldigt bra! Så jag bara följde med och de första 5 kilometrarna kändes rentav riktigt lätta! Skön lunk och inga plågor.

Andra halvan blev lite tyngre och backarna kändes jobbiga. I slutet av km 7 fick jag ont i vänstra vaden och strax därefter i höger knä … undrar om man utan att märka det belastar det snällare benet hårdare? Då gick det också lite långsammare, men efter ett tag lade sig det onda på en nästan ignorerbar nivå och jag kom in i bättre lunk igen.

Som alltid är det tufft med den långa backen i början av sista kilometern, men det var bara att tugga på …

Officiell tid blev 1:06:12. Inte min bästa, men inte heller min sämsta milloppstid. Jag hoppas fortfarande kunna komma under timmen på ett “riktigt” lopp (lyckades ju på virtuella Tjejmilen 2020, när jag fick springa valfri sträcka och såg till att skippa backar, hehe), men det var inget som kändes aktuellt i år heller. Jag är nöjd med att jag sprang hela (bortsett från att jag stannade till vid vätskekontroller) och att det inte var alltför plågsamt. :)

Än en gång kände jag i slutet att jag inte tagit ut mig sådär maximalt, men jag vet ju typ inte hur man gör längre?! Eller, jag vågar nog inte riktigt. För tänk om jag tar ut mig för mycket och det tar tvärstopp! Så det var inget kollapsa i gräset utan jag knatade bara vidare och bort till väskinlämningen direkt.

Om jag hade brytt mig mer om farten skulle jag nog ha blivit sur över den ganska stora diffen mellan min klockas min/km-tid och den på resultatsidan. Klockan sa att jag låg på eller under 6:30 hela första halvan och sen klättrade den upp lite, men slutade ändå på 6:32. Men officiell fart blev 6.37! Om jag hade hårdsatsat på att komma under timmen och klarat 5:59 min/km enligt klockan, skulle jag ha blivit riktigt besviken för 6:04. Men ja, klockan mätte inte exakt en mil heller utan 10.16 km … och tiden 1:06:21 … Oh well. I år spelade det ingen roll. Men när/om det är dags för satsning får jag väl satsa med lite marginal …

Jag stannade inte särskilt länge efteråt, men jag såg till att bli bjuden på “frukost” i alla fall. Fick syn på Kellogg’s frukostvagnar ganska nära starten, men tyckte då att det var för nära inpå. Efter loppet passade det bättre och inte var det så lång kö heller! Tyckte det var så perfekt att det var Kellogg’s och Alpro, så alla fick sojayoghurt (naturell eller blåbär, jag valde naturell) och val av flingor (jag tog Special K Red Berries) och topping (mandlar och banan tog jag). Gott! Innan loppet fick jag kaffe av SJ också och där var kaffemjölken havremjölk! Trevligt när det finns veganska grejer – fick Raw Bite i goodie bagen också, men flera icke-veganska grejer också.

Blev bjuden på vegansk “frukost” vid 14:40 :)

2 kommentarer

Söder runt 2023

Publicerat den 11 juni 2023

Yay! Jag lyckades springa Söder runt också och det gick väldigt mycket bättre än Kungsholmen runt. Den här gången höll jag förvånansvärt jämnt tempo och hade en skön lunk nästan hela tiden (men visst var det tyngre mot slutet och även lite kramp i vaden, ömmande knän och sånt). Kom i mål på 1:05:58, vilket var bättre än jag vågade hoppas på. Tänkte att det kanske skulle gå att slå Kungsholmen runt i alla fall och eventuellt komma in under 1:10.

Framgångsfaktorer: 1) kvällslopp! Det brukar gå mycket bättre för mig att springa kvällstid, ändå springer jag oftast morgon/förmiddag/lunch … 2) platt lopp! Faktiskt, på riktigt! De flesta lopp som påstår att de är platta har ju ändå jobbiga backar. Söder runt har ett par små uppåtlut mot slutet, men verkligen inte mycket. 3) att jag sov innan … var rejält trött, så det behövdes nog.

1 kommentar

Kungsholmen runt 2023

Publicerat den 13 maj 2023

Yaay! Jag tog mig dit! Och sen tog jag mig runt! Med det är jag väldigt nöjd, faktiskt. Skit samma att det inte blev någon fantastisk tid (1:10:56). Nu när jag kollar min lopptabell ser jag att jag faktiskt sprang ännu lite långsammare 2019, så det var faktiskt inte mitt långsammaste Kungsholmen runt, wow. :)

Jag tvekade in i det sista om jag skulle delta eller inte, men jag är glad att jag gjorde det. Jag har bommat många löpchanser på sistone för att jag helt enkelt inte orkat. Så jag kände mig inte precis förberedd. Och i onsdags när jag gick på promenad gjorde det rätt ordentligt ont i mitt dåliga knä, framförallt i nerförsbackarna. Men idag kändes det i alla fall tillräckligt okej, så jag gav det en chans. Och jag tror jag behövde lyckas med något nu, för att jag har haft en del motgångar på sistone (den allmänna orken, skrivandet …), så det var väldigt bra.

Första halvan av loppet gick verkligen över förväntan! Min Garmin-app gav mig till och med en utmärkelse för snabbaste 5 km på 33:20 (alltså snabbast sedan jag började springa med klockan, dvs ca i år). Något som hjälpte mig hålla peppen uppe var att familjen skulle stå och heja utanför oss. <3 Väldigt kul att springa förbi hemmavid!

Strax därefter blev det tungt. Jag märker att jag blir peppad av att komma framåt rent geografiskt. När det blir onödiga kringelkrokar tycker jag det känns jobbigt. Det var en sån i Kristineberg, sprang längs vattnet och sen tillbaka. Då gick det som segast… Sen var det tyvärr samma grej på slutet i år (banan lite annorlunda mot tidigare). Man gick inte i mål när man kom till målbågen i parken (!) utan skulle fortsätta ett varv runt och tillbaka. Gaah. Såå jobbigt.

Jag fick lite ny energi igen när det var 2 km kvar och den höll i sig en stund i alla fall innan det blev segt igen …

Jag gillar verkligen Kungsholmen runt. Och idag fick vi sommarväder! Saknade ölen man fick vid målgång för några år sedan, hade suttit fint …

Något som är väldigt fint att se är Löparakademins ungdomsgrupper som springer tillsammans och peppar varandra – och indirekt oss andra som råkar springa i närheten av dem. Googlade lite nu och de har visst ett 10-veckorsprogram för niondeklassare i en rad förorter med sisådär positivt rykte, om vi säger så, och det är ju bara hur bra som helst. Har sett dem tidigare år också och alltså wow!

I vanlig ordning var det lite svårt att gå hem efter loppet. :) Först tog jag igen mig en stund och sen blev jag nyfiken på halvmaralöparna. Det är ju lite speciellt att halvmaran startar en timme efter milloppet och de springer helt enkelt två varv (och lite till). De millöpare som var lite långsammare än jag fick se sig omsprungna av folk på halvmaran, som alltså sprungit lika långt men på en timmes kortare tid ..!

Jag stod och tittade på målgången ett tag och så hejade jag lite på en fellow deltagare från Vegan Runners (ingen jag kände, men lite klubbpepp liksom!). Sen kände jag mig färdig och gick hem.

I vanlig ordning har jag sovit en stund efter loppet och ikväll är det ESC-final till seeeent … gäsp.

3 kommentarer

Tjejmilen 2022

Publicerat den 4 september 2022

Det har inte varit någon springsommar för min del. Jag har lagt min energi på att semestra med familjen, vilket vi ju också gjort ganska aktivt, med vandring och så. Men det där med att springa kom jag helt ur.

Jag sprang en gång i juli. 31 juli. :) I augusti blev det tre omgångar lätt jogg, varav den sista verkligen inte gick. Fick så ont i vaderna och smärtan satt kvar så länge efteråt att jag hann bli nervös över min och Veroniqas vandring på Sörmlandsleden – som ju lyckligtvis gick bra ändå. Men vandringen gjorde också att jag hoppade över att jogga ända fram till två dagar innan Tjejmilen. Då tog jag mig faktiskt 6,2 km, fast väldigt långsamt och med många gåpauser, just på grund av vaderna.

Jag hade, som ni förstår, väldigt lågt ställda förväntningar inför Tjejmilen. Just det, sa jag att jag var förkyld där i dagarna innan också? Haha. Nej, det såg inte bra ut. Men självklart ville jag inte bryta min streak – det skulle bli sjunde året i rad jag sprang (virtuellt 2020).

Jag bestämde mig för att bara ta mig runt. Gå om jag behövde. Ingen tidspress. Inte bli stressad av trängseln i starten. Bara vara, bara köra. Och vet ni? Det gick verkligen över förväntan.

Under de första trängselkilometrarna följde jag mest bara klungans bekväma lunk. Lite otålig blev jag till slut och låg i omkörning ett tag. Efter ett tag blev det mindre trångt och jag kände mig mindre instängd och mer fri att springa eget tempo. Jag tittade på mobilen en enda gång, när jag plockade upp den för att ta en bild. Ingen imponerande fart … men äsch! Jag lunkade vidare och kom in i en väldigt bekväm fart som inte kändes jobbig. Jag fick inte ens n¨ågra direkta svackor. Lite jobbigt var det såklart i eländesbacken på slutet. Nästan mer jobbigt innan backen, av bara vetskapen att den skulle komma … Och visst ömmade det lite i underbenen, men inte på något kritiskt sätt.

Men ja, jag tog mig i mål och jag sprang hela (stannade som hastigast två gånger för att ta vatten och en gång för att fot). Såg i efterhand att jag höll en ovanligt jämn fart för mina millopp, runt 7 min/km. Mitt standardmål är ju annars att försöka klara mig under timmen, vilket jag ytterst sällan gör. Svackorna kommer som brev på posten: först en vid 3 km, som jag brukar återhämta mig från. Vid ca 7 km kan jag fortfarande ha en bra snittid. Men strax därefter segar jag ihop totalt och går i mål med flera minuter längre tid än önskat.

Det var riktigt skönt att hitta en fart som gick att hålla den här gången. Att aldrig titta på tiden och känna att jag måste pusha mig hårdare.

Jag blev inte sådär totalt slut rent fysiskt. Det kändes som att tröttheten efteråt satt mer i huvudet. Jag var snurrig, mådde illa, dög ingenting till resten av dagen. Huvudet behövde ligga ner. Men jag brukar vara väldigt trött efter lopp och nu är det ju extra förståeligt att det dränerar mig. Idag, dagen efter, känner jag mig fortfarande lite “bakfull”, men mer okej nu i alla fall …

Glad att det blev ett 7:e lopp och att jag sprang hela!

Just ja, tiden! Den var ju inte det viktiga, men 1:08:49. Inte ens det långsammaste millopp jag sprungit, även om de flesta varit snabbare förstås…

Se lopplistan här!

Lämna en kommentar

Söder Runt 2022

Publicerat den 13 juni 2022

Jag hade ju precis bara smugit igång löpningen igen efter en svacka och hade fortfarande problem att springa ordentligt pga strejkande vader (och lite knän också, men inte lika hindrande, bara … ont, hehe). Ett litet millopp på det?! Sista planerade joggingrundan innan kändes ändå rätt ok, så jag körde. (Detta var alltså i lördags kväll, dvs 11 juni.)

Det gick hyfsat. Vid 6 km började ena vaden strejka såpass att jag gick en bit. Sen var det rätt segt ett tag när jag kom igång igen … Men jag tog mig runt utan alltför stora plågor. Och sprang i alla fall större delen av sträckan. :) Officiell tid blev 1:08:44.

Kul att jag kunde vara med, jag gillar ju de här springa-runt-en-ö-i-Stockholm-loppen (Kungsholmen runt och Söder runt).

Lämna en kommentar

Söder Runt i drop-in-tappning

Publicerat den 18 augusti 2020

Inga lopp genomförs ju som planerat i år. Kungsholmen runt bidde inget alls, så min anmälan gäller nästa år i stället. Tjejmilen ska snart ha en virtuell omgång där man springer var man vill. Och just nu har Söder Runt en drop-in-vecka. Under kvällarna 17-22 augusti får man komma och springa banan med egen tidtagning och få en medalj vid målgång.

För min del blev det idag. Kul att få springa den riktiga banan, men lite svårt faktiskt. Jag läste att svåra vägval skulle markeras längs banan, men antingen var jag blind eller så hade det inte gjorts eller så hade markeringarna försvunnit igen.

Så jo, hrm, jag sprang lite fel faktiskt. Vet i alla fall att jag gjorde det vid ett vägarbete vid ca 4 km där man skulle ledas runt det, men det var lite oklart exakt hur. Haha… Där fick jag till och med stanna en stund och konsultera kartan. Kan ha sprungit lite fel någon annanstans också, vem vet… Det var några andra trixiga ställen också och några extra väntestunder vid rödljus pga vägarbeten som gjorde att man fick krångla lite…

Det blev i alla fall lite över 10 km för min del. Lite typiskt, för jag sa till Jonas att jag siktade på 70 minuter och jag sprang faktiskt 10 km på strax under det, men bumpade såklart över för att jag sprang längre… Men det var ju ganska bra uppskattat och måluppfyllt, tycker jag! Mitt stora mål är ju att komma under 60 minuter (tidigare PB 1:01:58), men jag visste att det inte skulle bli idag. Dels (mest!) pga formen, dels pga lite utebliven lopp-pepp ändå ju.

Jag såg alltså ingen som sprang samma lopp som jag under tiden jag sprang, men sen såg jag några som kom i mål.

En himla skön grej att känna är att jag numera, inte får det minsta ont i fötterna av att springa. När jag springer så här långt känner jag däremot av knäna när jag går i trappor sen och även vrister/hälsena lite. Men det är väldigt mycket mer okej än domnade tår, ömma tår, krampande fotsidoe, isande/smärtande/pulserande höger framfot PLUS ömheten i knän och vrister. Såklart.

Kul att ha fått springa loppet och det var en härlig kväll! Nästa helg blir det virtuella Tjejmilen och sen har jag inget mer lopp bokat just nu.

1 kommentar