Åre med Jonas dag 1: ditresan och Totthummeln runt

Äntligen blev det dags för vår magiska höstfjällsupplevelse som jag längtat så mycket till! Nattåget var bokat 22:40 på tisdagskvällen (15 september) och det kändes minst sagt skumt att åka hem från kören för att snart åka iväg igen med packningen. Man fick kliva ombord en halvtimme innan avfärd, så vi var där i god tid och installerade oss. Vi hade en egen sovvagnskupé med tre slafar och handfat. Mysigt! Det blev väl inte precis någon fantastisk nattsömn, men det var ändå mysigt att ligga bekvämt och lyssna på tågljuden, mycket mer bekvämt än vilstolen jag åkt till Åre i tidigare …

På morgonen hade vi en regnbåge utanför fönstret! Fina vyer susade förbi och sen var vi framme! Det var ganska blött, men vi inledde vistelsen med att köpa frukost på Ica och sitta och äta inne på stationen. Sen regnade det såpass att vi tog på regnkläderna för att gå till hotellet. Där fick vi först ställa packningen i ett rum, men sedan överraskade de oss med att vårt rum redan var färdigt, så vi fick installera oss innan vi gav oss av på dagens vandring.

Vi började lite lagom med Totthummeln runt. Den vandringen gjorde jag även i juli 2020, på min soloresa: Åre: Totthummeln, Åregården och Pinchos. Vi fick knata hela vägen upp, eftersom Bergbanan just nu bara kör på helger. Först gick vi bara bredvid Bergbanan, sen vek vi in på Trollstigen.

Vi följde skyltningen för led 213 och fick sällskap med ett stort gäng ungdomar. Men efter en liten bit delar sig leden i en ögla och vi gick rakt fram/vänstervarv medan de gick åt andra hållet, så efter det var det väldigt lugnt. Det regnade lite bitvis men aldrig särskilt mycket och det var ganska skönt vandringsväder.

Merparten av turen går ju genom skog, men själva toppen ger mer fjällkänsla. Precis nedanför toppen ligger ett vindskydd, där vi pausade en liten stund innan toppturen. När vi satt där kom ungdomsskocken (samma eller en annan?) ner från toppen och vi knatade uppåt. Vi blev snuvade på utsikten över Åre by för att det var så dimmigt, bara vitt ditåt, men det var fint ändå! Rejäl blåst på toppen, precis som förra gången jag var där.

En liten film också:

Fast den här, från vägen ner från toppen, är kanske finare:

Komprimeringen blev visst lite ful, men jag försöker spara plats på webbhotellet …

Nere vid vindskyddet igen var det dags för lunch. Det blev REAL Pasta med tomatsås, den som har utgått ur sortimentet, så därför åt jag den under andakt.

Nervägen mindes jag som lite knepig, men den var inte alls lika lerig den här gången. På vägen fick vi beundra utsikten från Nalleklippan, som jag var lite rädd för att vi missat på vägen upp, men den var ju på slingans andra del.

Lyxigt att komma tillbaka till fint hotellrum och ta en dusch. Till middag blev det burgare respektive falafelsallad på Broken och sen choco churros till efterrätt på Max.