Etikett: höstfjäll

Jonas Åre-bilder

Publicerat den 4 oktober 2026

Det blev inte av att Jonas delade sina Åre-bilder med mig innan jag bloggade om resan, men nu har jag gått igenom dem och fått ut lite mer njut av resan i efterhand. :) Här kommer några bilder jag inte hade någon motsvarighet till.

Lämna en kommentar

Åre med Jonas dag 4: Rödkullerundan

Publicerat den 28 september 2026

Lördag och sista dagen i Åre! Det vi hade kvar var att vistas mer ordentligt i den där riktigt fjälliga miljön som är runt trädgränsen. Hittills hade vi ju mest varit lägre och högre. Vi funderade på att gå en bit på Åreskutan runt, som jag ju gått hela och som jag visste var vad jag längtade efter. Men det kändes lite tråkigt att gå fram och tillbaka och hela hade blivit för långt. Så vi hittade Rödkullerundan, led 210, som beskrevs som 10,3 km lätt vandring. Den börjar precis som Åreskutan runt, så jag kände nog på mig att den första biten upp genom skogen skulle bli tuff … men vi underlättade i alla fall för oss genom att ta Bergbanan upp till Fjällgården där leden officiellt startar. Vi hade kunnat ta VM8:an och komma ännu högre, men då hade vi missat en del av leden, dvs den branta biten genom skogen, vilket egentligen kanske hade varit skönt, men det är ju lätt att bli lite sådär “klart vi vill gå hela leden” … Så vi chansade på den.

Vi tog alltså Bergbanan upp och så tog vi en liten titt i museet där uppe innan vi började knata. Första biten upp genom skogen är rätt brutal även om man inte är dyngförkyld. Jag var inte så rask eller kaxig, om vi säger så. Men upp kom vi!

När vi kommit förbi VM8:an och den sista lilla bebyggelsen gick leden en liten bit längs med Åreskutan runt, men ganska snart delade de sig. Och det blev precis sådär fjälligt och fint som vi ville ha. <3

Nedanför en backe från leden låg Buustamons fjällgård, som jag sett på kartor och skyltar och blivit nyfiken på. Vi knatade ner för att se om de möjligtvis hade någon lunch åt oss. Vi hade lite otur, visade det sig, eftersom de ibland har vegansk soppa, men inte denna dag. Vi kunde få en modifierad sallad, men den var vinägerdrypande och inte jättemättande … nåväl, det var fint att få sitta där i alla fall.

Sen knatade vi vidare neråt Åre by och jag var rädd att det skulle bli för skogigt för att vara kul lite för fort, men det var fjällfint ett bra tag till. Lovely!

Vi såg till att smaka både blåbär, lingon, kråkbär och smultron längs vägen, även om vi fick leta en bra stund efter ett andra smultron.

Rödkulleleden mellan Buustamon och Åre by

Eftersom det var den 19:e hade vi spanat in Åre Crêperie & Logi för att äta nästan-pannkakor. De har flera veganska crêpes på menyn, vilket är trevligt såklart! Skönt att det låg nära hotellet också eftersom det blev en regnig kväll.

Lämna en kommentar

Åre med Jonas dag 2: Blanktjärnsrundan och Tännforsen

Publicerat den 27 september 2026

Den här dagen knatade vi ner till Holiday Club för att hämta upp en hyrbil! Första gången jag var i Åre läste jag tips om saker att göra och blev sugen på några saker som låg utom räckhåll för den som inte är bilburen. Den här gången såg vi därför till att ha en dag med bil! Vi började med att åka cirka 4 mil till Vålådalens fjällstation, i en hybridbil av märket Ford.

Bil till Vålådalens fjällstation för att gå Blanktjärnsrundan (283)

Jag och Veroniqa vandrade ju Vålådalsfyrkanten 2024 och startade och slutade då vid fjällstationen, där vi dessutom tältade sista natten. Nu fick jag visa Jonas lite hur det såg ut där. Kul! Sen knatade vi iväg och följde led 283, Blanktjärnsrundan. Första lilla biten var samma som jag och Veroniqa gått, men efter hängbron över Vålån gick vår led åt ett annat håll.

Ytterligare ett stycke senare var det dags att bestämma vilket håll vi skulle gå själva rundan åt. Större delen av leden är nämligen en ögla, så man kan gå vänstervarv eller högervarv, och början och slutet är samma. Vi valde vänstervarv på ren känsla och det blev väldigt bra. Lite kortare till Blanktjärnarna (4 km, i stället för 5 km), men vi tyckte nog ändå att tillbakavägen blev mer lättgången.

Vi stretade på genom skog och över myr, som alltid tacksamma över spänger och annat hjälpsamt. En geocache ledde oss på en avstickare som gav en fantastisk utsikt och verkligen var värd det!

Ett vägval. Vi valde att gå vänstervarv.

När vi närmade oss Blanktjärn / Blanktjärnarna syntes snart åtgärderna för att skydda den ömtåliga naturen. Vi hittade en fin rastplats där vi bestämde oss för att laga lunch, trots att vi inte var framme vid Blanktjärn än. Det blev en för oss ny sorts Real Turmat – Asian Curry. Gott!

Så plötsligt uppenbarade den sig mellan träden, Blanktjärn. Alldeles så där drömmigt grönblå som jag inte visste om jag vågade hoppas på. Gråvädret hade hotat hela dagen och hur grönblå upplevs sjön egentligen utan sol? Det visste vi inte. Men det behövde vi inte ta reda på heller, för vädret skötte sig alldeles utmärkt. Vi tyckte det var perfekt att komma från vårt håll, för att sjöns plötsliga uppenbarelse när vi kom över krönet var en maffig upplevelse.

En bucketlist-upplevelse för mig att äntligen få se grönblå Blanktjärn!

Jag var ganska förkyld den här dagen, men Blanktjärn var verkligen värd ansträngningen! Stigen ledde upp på en smal ås och sen vidare ner till en rastplats vid sjön. Där hade det också varit fint att ta lunch förstås, men det blev fint med en kortare paus där också. Kände lite på vattnet. Passade på att utnyttja dasset.

Det gick knappt att se sig mätt på Blanktjärn, men till slut knatade vi vidare. Det är ju egentligen två Blanktjärnar man går mellan, men det var bara den första som såg ut på det här spektakulära sättet.

Vi fortsatte genom skogen och kom snart till Matskålsbäcken och fotade oss strax därefter vid den fina Fjällen-skylten.

Efter en kort paus vid Matskålsängarna knatade vi vidare och kom till ett par finfina utsiktsplatser som gav vyer över Vålån.

Tillbaka vid hängbron loggade jag en geocache till och gjorde mitt bästa för att signera med ett bär och ett barr, eftersom jag inte hade penna med mig …

Tillbaka vid fjällstationen hann vi precis in på Naturum en liten sväng minutrarna innan de stängde.

Sen susade vi iväg mot nya mål! Egentligen hade vi verkligen redan fått ut upplevelser nog för en dag, men eftersom vi bara hade bilen en dag ville vi klämma in ett litet äventyr till: Tännforsen!

Tännforsens turiststation hade hunnit stänga, men vattenfallet gick ju att besöka ändå. Det var inte långt från parkeringen heller. Väldigt värt att åka dit och ta en titt, mäktigt att stå och begrunda vilka enorma vattenmassor som forsade ner.

På väg tillbaka fick vi tanka litegrann för att kunna lämna bilen med full tank. Sen tog vi en snabb middag på Max på väg tillbaka till hotellet.

Lämna en kommentar

Åre med Jonas dag 1: ditresan och Totthummeln runt

Publicerat den 23 september 2026

Äntligen blev det dags för vår magiska höstfjällsupplevelse som jag längtat så mycket till! Nattåget var bokat 22:40 på tisdagskvällen (15 september) och det kändes minst sagt skumt att åka hem från kören för att snart åka iväg igen med packningen. Man fick kliva ombord en halvtimme innan avfärd, så vi var där i god tid och installerade oss. Vi hade en egen sovvagnskupé med tre slafar och handfat. Mysigt! Det blev väl inte precis någon fantastisk nattsömn, men det var ändå mysigt att ligga bekvämt och lyssna på tågljuden, mycket mer bekvämt än vilstolen jag åkt till Åre i tidigare …

På morgonen hade vi en regnbåge utanför fönstret! Fina vyer susade förbi och sen var vi framme! Det var ganska blött, men vi inledde vistelsen med att köpa frukost på Ica och sitta och äta inne på stationen. Sen regnade det såpass att vi tog på regnkläderna för att gå till hotellet. Där fick vi först ställa packningen i ett rum, men sedan överraskade de oss med att vårt rum redan var färdigt, så vi fick installera oss innan vi gav oss av på dagens vandring.

Vi började lite lagom med Totthummeln runt. Den vandringen gjorde jag även i juli 2020, på min soloresa: Åre: Totthummeln, Åregården och Pinchos. Vi fick knata hela vägen upp, eftersom Bergbanan just nu bara kör på helger. Först gick vi bara bredvid Bergbanan, sen vek vi in på Trollstigen.

Vi följde skyltningen för led 213 och fick sällskap med ett stort gäng ungdomar. Men efter en liten bit delar sig leden i en ögla och vi gick rakt fram/vänstervarv medan de gick åt andra hållet, så efter det var det väldigt lugnt. Det regnade lite bitvis men aldrig särskilt mycket och det var ganska skönt vandringsväder.

Merparten av turen går ju genom skog, men själva toppen ger mer fjällkänsla. Precis nedanför toppen ligger ett vindskydd, där vi pausade en liten stund innan toppturen. När vi satt där kom ungdomsskocken (samma eller en annan?) ner från toppen och vi knatade uppåt. Vi blev snuvade på utsikten över Åre by för att det var så dimmigt, bara vitt ditåt, men det var fint ändå! Rejäl blåst på toppen, precis som förra gången jag var där.

En liten film också:

Fast den här, från vägen ner från toppen, är kanske finare:

Komprimeringen blev visst lite ful, men jag försöker spara plats på webbhotellet …

Nere vid vindskyddet igen var det dags för lunch. Det blev REAL Pasta med tomatsås, den som har utgått ur sortimentet, så därför åt jag den under andakt.

Nervägen mindes jag som lite knepig, men den var inte alls lika lerig den här gången. På vägen fick vi beundra utsikten från Nalleklippan, som jag var lite rädd för att vi missat på vägen upp, men den var ju på slingans andra del.

Lyxigt att komma tillbaka till fint hotellrum och ta en dusch. Till middag blev det burgare respektive falafelsallad på Broken och sen choco churros till efterrätt på Max.

2 kommentarer

Fjätervålen i höstskrud

Publicerat den 25 september 2025

Jag, Josefine och Beata vid etappstarten för Fjället runt – Fjätervålen.

Det blev höstfjäll i år, trots att jag inte trodde det! Jag hade egentligen en etapp på Roslagsleden bokad med vandringskompisarna, men så föreslog Josefine att vi skulle åka till fjällen i stället. Och jag är ju inte svår när det gäller fjäll precis … särskilt inte när allt serveras på ett fat, nästan. Josefine körde bil och tillhandahöll stuga (hennes pappas, som hon har tillgång till), handlade mat och fixade. Veroniqa kunde tyvärr inte haka på, men däremot gjorde Josefines dotter Beata det.

Jag jobbade in lite tid i förväg i veckan så att jag kunde sluta tidigt på fredagen. Blev hämtad kl 13 och så började färden. Middagspaus på McD i Mora och sen kom vi fram till stugan i lagom tid för att hinna ha lite stugmys och spela spelet Cat Lady.

Det var mörkt när vi kom fram, så det var egentligen först på morgonen som jag såg hur det såg ut runt stugan. Det regnade också en del på kvällen och natten, så det var skönt att vakna till en fin dag. Vi åt frukost i stugan och åkte en mycket kort bilfärd till starten för vandringsleden.

Första biten gick genom skog och bitvis fick vi klafsa myr också. Till min stora glädje såg vi snart ett gäng lavskrikor som flög runt från träd till träd nära oss. Ändå svårt att hinna fånga dem!

Vi följde blå markering och kom snart upp över trädgränsen.

Tanken var som sagt att följa blå markering och sen överväga att ta en avstickare mot toppen vid lämplig plats. Men plötsligt upptäckte vi att vi gått fel och var på väg mot toppen och då valde vi att fortsätta dit.

Jag blev glad när vi svängt så att Städjan dök upp! Där har ju familjen klivit upp. Sen tog jag cirka en miljard bilder av Städjan … och så uppenbarade sig Rendalssølen också, som vi hade så maffig utsikt mot från Idre. Kul!

Toppbestigningen var inte särskilt tung och vi var snart uppe vid toppröset. Det blåste en hel del och det såg ut som att vi skulle bli tvungna att gå vidare för att hitta lä för lunch … men just då reste sig sällskapet som satt vid den stora lägivande stenen, så vi pallrade oss raskt dit och lagade latmanslunch med termosvatten i våra friluftsmatspåsar.

Sen följde vi gula markeringar nedåt för att hitta tillbaka till vår blå led. Snart sprang vi på (eller okej, med betryggande avstånd) en hjord renar!

Bildbomb:

Snart var vi nere i skogen igen. Tog en sista bild på Städjan innan vi vek av.

Mot slutet fick vi gå både i fin skog och på långa spänger över myrmark, mycket smidigt. Vi provsatt också i en grillkoja.

Klockan visade på ca 13 km när jag stängde av den. Jag har dock inte lyckats para ihop den med min nya telefon än, men jag kanske kompletterar här med en karta sen …

Edit: Yep, nu fick jag till det. Här är kartan och mer kan ses på Garmin-sidan.

Väl framme tog vi en sväng in i självbetjäningsbutiken och tog en titt på värdshuset (utifrån). Tydligen är det stora planer på g för utbyggnad av Fjätervålen som skidort, så troligen ser det inte ut så här särskilt länge till. Men såvitt vi kunde lista ut kommer det fortsatt vara den lite lägre toppen som är skidtoppen, som liftarna går till och toppstuga ska byggas vid. Den högsta toppen, som vi var på, är visserligen bara ett stenkast därifrån, men fint om den får vara orörd.

Det blev middag i stugan och sen var vi trötta! Såg ett avsnitt av “Ett fall för Vera” och sen var det skönt att krypa till kojs.

På söndagen åt vi frukost och fixade i ordning allt i ganska lugn och ro, innan vi satte oss i bilen igen. Vädret var regnigt, men vi hade väldig tur och fick uppehåll vid våra planerade stopp!

Första stoppet: maffiga Lilla Fjätfallen! Inte så litet, inte. Kanonfint!

Sen blev det lunchstopp vid en av alla rastplatser man ser skyltade från vägen. Där vi hamnade visade det sig finnas flera platser på rad med vindskydd och bord vid vattnet, superfint! Dass fanns också.

Vi åt våra lunchmackor och just när vi skulle åka kom två män gående och bad om hjälp att få igång bilen … Josefine visade sig ha både koll och startkablar, så det löste hon galant. Killarna, som var på besök från Litauen, stod på en av de andra rastplatserna.

L&B introducerade mig för vegobratwurst på Circle K på hemvägen, mycket gott. Jag hade meddelat ETA 20 till Jonas och jag klev in genom dörren hemma 20:00. :)

Tänk att det blev höstfjäll i år ändå! Jag älskar höstfjäll!

Lämna en kommentar