Fjätervålen i höstskrud

Det blev höstfjäll i år, trots att jag inte trodde det! Jag hade egentligen en etapp på Roslagsleden bokad med vandringskompisarna, men så föreslog Josefine att vi skulle åka till fjällen i stället. Och jag är ju inte svår när det gäller fjäll precis … särskilt inte när allt serveras på ett fat, nästan. Josefine körde bil och tillhandahöll stuga (hennes pappas, som hon har tillgång till), handlade mat och fixade. Veroniqa kunde tyvärr inte haka på, men däremot gjorde Josefines dotter Beata det.

Jag jobbade in lite tid i förväg i veckan så att jag kunde sluta tidigt på fredagen. Blev hämtad kl 13 och så började färden. Middagspaus på McD i Mora och sen kom vi fram till stugan i lagom tid för att hinna ha lite stugmys och spela spelet Cat Lady.

Det var mörkt när vi kom fram, så det var egentligen först på morgonen som jag såg hur det såg ut runt stugan. Det regnade också en del på kvällen och natten, så det var skönt att vakna till en fin dag. Vi åt frukost i stugan och åkte en mycket kort bilfärd till starten för vandringsleden.

Första biten gick genom skog och bitvis fick vi klafsa myr också. Till min stora glädje såg vi snart ett gäng lavskrikor som flög runt från träd till träd nära oss. Ändå svårt att hinna fånga dem!

Vi följde blå markering och kom snart upp över trädgränsen.

Tanken var som sagt att följa blå markering och sen överväga att ta en avstickare mot toppen vid lämplig plats. Men plötsligt upptäckte vi att vi gått fel och var på väg mot toppen och då valde vi att fortsätta dit.

Jag blev glad när vi svängt så att Städjan dök upp! Där har ju familjen klivit upp. Sen tog jag cirka en miljard bilder av Städjan … och så uppenbarade sig Rendalssølen också, som vi hade så maffig utsikt mot från Idre. Kul!

Toppbestigningen var inte särskilt tung och vi var snart uppe vid toppröset. Det blåste en hel del och det såg ut som att vi skulle bli tvungna att gå vidare för att hitta lä för lunch … men just då reste sig sällskapet som satt vid den stora lägivande stenen, så vi pallrade oss raskt dit och lagade latmanslunch med termosvatten i våra friluftsmatspåsar.

Sen följde vi gula markeringar nedåt för att hitta tillbaka till vår blå led. Snart sprang vi på (eller okej, med betryggande avstånd) en hjord renar!

Bildbomb:

Snart var vi nere i skogen igen. Tog en sista bild på Städjan innan vi vek av.

Mot slutet fick vi gå både i fin skog och på långa spänger över myrmark, mycket smidigt. Vi provsatt också i en grillkoja.

Klockan visade på ca 13 km när jag stängde av den. Jag har dock inte lyckats para ihop den med min nya telefon än, men jag kanske kompletterar här med en karta sen …

Edit: Yep, nu fick jag till det. Här är kartan och mer kan ses på Garmin-sidan.

Väl framme tog vi en sväng in i självbetjäningsbutiken och tog en titt på värdshuset (utifrån). Tydligen är det stora planer på g för utbyggnad av Fjätervålen som skidort, så troligen ser det inte ut så här särskilt länge till. Men såvitt vi kunde lista ut kommer det fortsatt vara den lite lägre toppen som är skidtoppen, som liftarna går till och toppstuga ska byggas vid. Den högsta toppen, som vi var på, är visserligen bara ett stenkast därifrån, men fint om den får vara orörd.

Det blev middag i stugan och sen var vi trötta! Såg ett avsnitt av “Ett fall för Vera” och sen var det skönt att krypa till kojs.

På söndagen åt vi frukost och fixade i ordning allt i ganska lugn och ro, innan vi satte oss i bilen igen. Vädret var regnigt, men vi hade väldig tur och fick uppehåll vid våra planerade stopp!

Första stoppet: maffiga Lilla Fjätfallen! Inte så litet, inte. Kanonfint!

Sen blev det lunchstopp vid en av alla rastplatser man ser skyltade från vägen. Där vi hamnade visade det sig finnas flera platser på rad med vindskydd och bord vid vattnet, superfint! Dass fanns också.

Vi åt våra lunchmackor och just när vi skulle åka kom två män gående och bad om hjälp att få igång bilen … Josefine visade sig ha både koll och startkablar, så det löste hon galant. Killarna, som var på besök från Litauen, stod på en av de andra rastplatserna.

L&B introducerade mig för vegobratwurst på Circle K på hemvägen, mycket gott. Jag hade meddelat ETA 20 till Jonas och jag klev in genom dörren hemma 20:00. :)

Tänk att det blev höstfjäll i år ändå! Jag älskar höstfjäll!