september 2026 – Helenas dagar

I tisdags började jag och Ingela visst i en kör! Eller, vi gick på ett gratis prova-på-tillfälle för Sångbolagets Kör! Kör! Kör! och nu är vi anmälda att sjunga med dem den här terminen. Konsert 1 december! :) Nu började vi sjunga bland annat Africa (Toto) och Om (Niklas Strömstedt).

I onsdags möttes Jonas och jag på Mariatorget för att susa vidare mot Skärholmen och därifrån buss till Ikea. Där provlåg vi madrasser, åt plantbullar i restaurangen och köpte lite smågrejer (sängben, beslag, skyddsklädsel till balkongmöbel) och godsaker. På hemvägen lade vi beställning av madrasser och ribbotten för leverans redan på torsdagen.

På torsdagen var det ett stort strömavbrott här i krokarna – strax innan den planerade Ikea-leveransen som jag skulle ta emot själv, så jag var allt lite nervös för att behöva släpa allt i trappan. Men som tur var kom strömmen tillbaka och hissen fungerade när jag skulle kånka prylar. Phew.

Tacksam att strömavbrottet klarades upp och hissen fungerade … (och ja, det är prylkaos här nu)

På fredagskvällen hade vi planerad filmkväll med tacos, men båda barnen hade andra planer (Sander var på Edutainment på Grönan med skolan på dagen och sen var de ett gäng som stannade kvar, Ava gick på skolans fotbollsmatch) och Jonas och jag tänkte att vi lite snabbt skulle lägga i de nya madrasserna i vår säng och skruva på sängbenen på den av våra gamla madrasser som han skulle få överta. Ni anar vad som hände sen va? Jo, det tog ju en herrans massa tid såklart. Inte minst att pilla ihop våra LÖNSET ribbotten (eller, den andra gick väldigt mycket snabbare, när vi listat ut hur man skulle göra). Vi kom sent i säng, men vi sov i alla fall på våra nya madrasser! Än så länge är vi i alla fall mycket nöjda! Och vi överraskade Sander med ny säng när han kom hem från Grönan, fast han fick ju krypa i den från fotändan då den stod i det närmaste inkilad mellan bokhyllan och gamla loftsängen …

Få timmars sömn och sen lopp för mig … men Tjejmilen gick ändå oväntat bra! Se separat inlägg Tjejmilen 2026. Sen kom jag hem och däckade lite innan vi tog fredagens tänkta tacokväll och såg Hälsoresan (vi har ju ett litet Stig-Helmer-projekt just nu).

Idag … phew … jag är sååååå trött! Idag har vi gjort vår planerade rockad. Sander ville ju ha ut sin bokhylla, för att få plats med golvsäng. Han ville också få använda sina garderober i större utsträckning än han kunnat när vi belamrat den med brädspel, extra täcken och kuddar. Så vi har rensat och slängt grejer, burit grejer till förrådet, tömt garderob på våra brädspel, hittat och skruvat upp en av klädstängerna som vi tidigare tagit bort och bytt ut mot hyllor i Sanders garderob, och så vidare, och så vidare …

Nu har vi flera intressanta inredningsdetaljer. Se bilden nedan. Vad sägs om:

Litet barnbord som praktisk avlastningsyta mellan kök och matplats. (Skänkes-annons ligger ute ett tag, tills vi ger upp och tar det till grovsoprummet.)
Två i stället för en smal Billy, med ryggen mot varandra.
En vacker fondvägg bestående av överbliven resårmadrass som vi försöker skänka bort – nån som vill ha? Tyvärr för stor för att vara riktigt okej att lämna i grovsoprummet.
Två helt olika bokhyllor bredvid varandra, Billy och Kallax. Kallax är nu vår brädspelshylla, så vi riktigt får skylta med vårt brädspelsnörderi.

Varsågod för trendsättning och inspiration, alla heta inredningsmagasin. `;D

För övrigt är det ju en trevlig liten brädspelssamling och även om jag hellre kanske haft den i ett hobbyrum är det trevligt att kunna överblicka den bättre nu (vi har lite fler som ligger mer undanstuvat i sovrummet också …). I de vita lådorna finns mindre spel. I de svarta lådorna nedtill planerar jag att ha garn och liknande.

Det mesta av brädspelssamlingen. Överskådligt och fint!

Jag har också hunnit virka färdigt och blocka delarna till min kofta! Alla delar fick inte plats samtidigt på min blockningsbräda, men bakstycket och framstyckena är klara och nu ligger ärmarna och blockas/torkar. Ska bli spännande att sy ihop!

Alla delar klara – här blockar jag bak- och framstycken! Jag har aldrig blockat något förut, men jag hoppas det blir bra.

Läser: Pågående är Sluten anstalt av Fanny Klang, Sluta ta allt så personligt av Daniel Chidiac och Stad i världen av Per Anders Fogelström.

Tittar på: The Fall of the House of Usher och Gift vid första ögonkastet XL (fortsatt tveksam till nya varianten …).

Spelade brädspel: Tanken är att vi ska orka med en omgång The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring – Trick-Taking Game innan vi stupar i säng …

Lämna en kommentar

Igår sprang jag min elfte tjejmil! Löpningen har ju gått lite upp och ner, minst sagt. Efter några segare år hade jag ett oväntat bra löparår 2024, för att sedan knappt kunna springa alls 2025. I år har det gått ungefär lika illa under våren, med smärtor i fötter och vader som tvingat mig växla ner till gång. Men i slutet av sommaren började jag jogga så smått med Jonas med uttalat mål att verkligen springa långsamt och det verkar ha gett resultat! Vi sprang 3 km några gånger och sen klarade jag 5 km på egen hand. Nästa gång jag försökte kändes det inte lika bra, så då nöjde jag mig med 3 km, men då var det kanske att jag gick ut för snabbt ändå.

Jag var helt inställd på att förmodligen inte klara att springa hela milen. Men jag gjorde det (minimala pauser vid vätskekontroller får vara godkänt)! Jag siktade på att börja så långsamt att det kändes löjligt. Och ganska tidigt kände jag av vaderna och fötterna litegrann, så jag aktade mig för att öka. Och sen kom jag in i en lunk och bara fortsatte!

Om vi räknar bort förra året, då jag ju inte ens sprang hela varvet utan växlade mellan löpning och gång för att hantera det onda, var detta mitt långsammaste millopp (1:16:56). Så på ett sätt var det mitt sämsta, men på ett annat var det faktiskt mitt bästa. För jag har aldrig sprungit en så jämn och skön mil, utan vare sig svackor eller toppar. Inget särskilt ont heller och inget särskilt flås. Det mest bara lunkade på och jag är ärligt talat rätt amazed. Nu kollade jag tempokurvan + tabellen på jogg.se och det såg ut så här:

Loppdata från jogg.se – som tyckte att jag sprang 10,76 km totalt, så den kanske mäter distans lite snällt …

Man fick ju en 5-km-tid och den var 39:25. Andra halvan sprang jag på 37:31, så alltså snabbare än första! Det känns väldigt kul, med tanke på att jag så många gånger har försökt springa under timmen, men lyckats hålla 6 min/km till max nånstans kring 7 km för att där svacka ihop totalt och missa måltiden rejält. Det är kanske helt enkelt för snabbt för mig … åtminstone tills vidare. Nu känner jag mig rätt pepp på att fortsätta springa långsamt! Har ju faktiskt en ny chans snart, då jag är anmäld till Förbifartsloppet om en månad.

Samtidigt har jag ju varit lite frustrerad ibland över att inte riktigt kunna ta ut mig. På ett sätt hade det ju känts bra att vara riktigt slutkörd efteråt, men det är liksom benen som sätter stopp innan flåset gör det. Och det kanske får vara så. Jag kan säkert ta ut mig om jag kör intervaller, så det ska jag väl försöka motivera mig till (inte det bästa jag vet) …

Jag kände givetvis av att jag hade sprungit efteråt. Det besvärligaste när jag gick mot tunnelbanan var att senan i främre hålfoten på höger fot var rätt knasig och öm, men inte så illa att jag haltade. Sen när jag gick i trappor i tunnelbanan kände jag att knäna var ömma, men det var ju himla skönt att inte riktigt plågas av det medan jag fortfarande sprang. Och sen blev jag väldigt sömnig! Brukar alltid däcka lite efter millopp, så även denna gång. Men just under tiden kändes det i alla fall ovanligt enkelt och det var häftigt.

1 kommentar

Månad: september 2026

Körsång, Ikea och hemmafix, Tjejmilen

Tjejmilen 2026