Förbifartspremiären

2017 sprang jag Tunnel Run Citybanan och givetvis ville jag inte missa chansen till att vara med på Förbifartspremiären som gick av stapeln i lördags. Ett till sånt där en-gång-i-livet lopp i trafiktunnel som ännu ej tagits i bruk, alltså.

Jag var inte ensam om att vilja tunnelkuta! Det var starter hela dagen och 34 000 personer sprang. När jag klev på tunnelbanan var det fullt av nummerlappsförsedda människor på väg för att springa och när vi kom fram till Akalla stod där fullt av nummerlappsförsedda människor som redan hade sprungit och väntade på att kliva ombord på det vändande tåget (Akalla är ju ändstation). Hela vägen till evenemangsområdet gick ett lämmeltåg i vardera riktning. Häftigt!

Den här gången var det ett lite mer bekvämt arrangemang än för Citybanan, då start och mål var vid olika platser. Nu kunde man lämna in väska och så där, mycket skönt. Det fanns gott om bajamajor också, så min planerade toakötid kunde i stället ägnas åt att sitta på en trottoarkant i solen och läsa e-bok.

Jag gillade verkligen loppets upplägg med att man inte behövde välja distans i förväg. Man kunde helt enkelt bara avvika vid 4 km, 7 km eller fortsätta fulla sträckan på 12 km. Men 12 km är lite långt för mig, särskilt när det är mycket uppför, och man fick ändå se hela banan om man sprang 7 km eftersom de sista kilometrarna på fullängdaren gick igenom samma tunnlar som i starten, bara innerfil i stället för ytterfil. Så jag hade bestämt mig för 7 km innan jag startade, med möjlighet att bryta vid 4 km om det inte skulle kännas bra.

Min start var klockan 12 och insläppet 11:30-11:45. Det verkade lite märkligt först att insläppet stängde en kvart innan start, men det visade sig vara en bra bit att knata till starten. Och här hade jag nog gärna haft lite mer information och överblick. Jag bara gick och gick i en stor folkmassa och såg inte var starten låg. När vi kom fram så var det starter var femte minut, men jag visste inte om nästa start var min eller inte. Kändes skumt, är ju van vid tydliga målfållor med numrerade grupper. Det var liksom inte så hjälpsamt med utrop om “tredje gruppen startar” när man inte hade en aning om vilken grupp man var i … Men jo, jag kom iväg till slut och det var ju bra. :)

Starten gick på en tunnelavfart som ledde oss rakt in i den första tunneln. Akallatunneln och Hästatunneln ligger parallellt och vi sprang genom den första och vände sedan för att springa genom den andra. Det var ganska mycket uppför, vilket jag såklart tyckte var tungt (uppför är inte min grej), men det kändes ändå ganska bekvämt eftersom jag inte pushade farten alls. Det bjöds på en del ljusshower i tunneln och de immiga väggarna lockade folk att lämna spår. Jag satte ett handavtryck.

När vi kom ut ur den långa tunneln var det dags att vika av till mål för dem som skulle springa 4 km. Vi andra fortsatte och sprang nu utomhus på motorvägen, kantad av klängväxter med röda höstlöv. Sen kom en kortare tunnel, Kronåstunneln på 213 m, där det var fullt ös med dj. Där såg man ljuset i tunneln så fort man sprungit in i ena änden.

Sen var det bara en liten bit kvar tills avfart mot 7-kilometersmålet och jag kände mig faktiskt lite sugen på att fortsätta, men svängde av som planerat. Det gick lite lättare att motstå fortsättningen när jag tänkte på backen upp genom tunneln som låg framför dem som tog den vägen …

Jag laddade ju upp inför loppet med att vara dyngförkyld skitlänge, men jag tog i alla fall en liten jogg på 3 km ett par dagar innan loppet. Höll då mitt bekväma tempo på 8 min/km. Och när jag stannade Jogg-appen som spårade mitt lopp sa den att tempot var exakt 8:00. Officiella tiden gav lite långsammare tempo, men det är ok, bara lite kul att mitt nuvarande idealtempo var exakt det jag höll enligt Jogg utan att jag följde upp något under tiden (Jogg-appen påstod att jag sprungit 115 m efter en kvart, men den måste ha fått tillräckligt med mätpunkter ändå till slut, för det blev något rimligt i slutändan). Så jag känner mig ändå rätt jämn och bekväm där just nu.

Vid målgång var man ju fortfarande långt borta, så det var en liten promenad att gå tillbaka. Då var jag glad för att jag använde min nya löparväst och hade vatten med mig. Hade även Dextro Energy Gums som jag tycker är trevligare än såna där pulvriga tabletter när man springer. Brukar ju inte använda sånt egentligen, men varför inte? Behöver ju motivera västanvändningen nu också. :)

Till slut fick man sin medalj och sen delades det ut proteinvatten och en Corny (som jag tog och gav till Sander, inte vegansk). Proteinvattnet var intressant. 20g protein i en burk. Sötat med stevia och jag som tycker att alla sötningsmedel smakar vidrigt kände förstås av det, men … helt illa var det inte ändå faktiskt. Jag blev till och med nyfiken på att testa den igen och prova fler smaker.

Jag hittade ingenting veganskt på området, det fanns bara två foodtrucks med mackor och korv, samt lite fika och godis. Hade gärna sett mer mat och nånting jag kunde äta. Men jag hade med mig lite choklad som satt fint.

Just det, officiell tid blev 57:46. Men jag har ju släppt att sånt skulle vara viktigt …

Oj! Nu har officiella bilder kommit! Det fanns massor av fotografer under loppet och jo, jag fastnade en hel del tydligen. För det mesta helt omedvetet … De lade verkligen ut allt också, ingen gallring för att få fram de mest smickrande eller så, hehe. Men okej, här kommer ett gäng bilder från loppets officiella fotografer, kul ändå ju: