Persona


Bibi Andersson och Liv Ullmann i Persona

Jag är kluven till den här filmen. Å ena sidan tyckte jag inte särskilt mycket om att se den – å andra sidan ger den väldigt häftiga tolkningsmöjligheter.

Alma (Bibi Andersson) är en sköterska som tar hand om skådespelerskan Elisabeth (Liv Ullmann) som har slutat tala – det är förresten väldigt praktiskt om man vill slippa Liv Ullmanns besvärliga brytning. De åker ut till en ö tillsammans och Alma berättar både det ena och det andra för den tysta Elisabeth.

Jag tycker inte alls om att den är så porrig. Varför blinkar det till exempel förbi en erigerad penis i introt? Filmen har givetvis blivit känd på det, men jag tycker det känns som ett väldigt billigt uppmärksamhetsknep. Allt säljs med sex och så vidare…

Eventuellt spoiler, om man vill få tolka själv:
Jag tycker om tolkningsmöjligheten att det som händer egentligen inte alls händer (eftersom jag ändå inte tycker om det…) utan att allt är symboliskt. Att Alma är själen och Elisabeth är kroppen och att allting egentligen handlar om en konflikt mellan kropp och själ. Alma betyder till och med själ på spanska. Det är en tuff känsla när man inser att allt med lite välvilja kan falla på plats i denna tolkning.

FilminfoIMDB: Persona
Regissör: Ingmar Bergman
År: 1966
Omdöme (1-5): 3