Klimatångesten

Vissa saker måste man försöka låta bli att tänka på för att inte bli knäpp. Hur ska man annars förhålla sig till att klimatkrisen inte behandlas som en kris och att ingen gör något? Och att alla (ok, ”alla”) hyllar Greta Thunberg, men skiter i att göra som hon förespråkar? Det känns så skevt.

”You say you love your children above all else, and yet you are stealing their future in front of their very eyes.”

Greta Thunberg

Som vegan är jag i och för sig ganska van vid att sitta bredvid och le artigt när folk pratar om hur gott det är att äta döda djur, fast jag tycker det är horribelt och obegripligt att folk inte bryr sig om vare sig djurrättsskäl eller miljö/klimatskäl till att låta bli.

Senaste gången jag flög, med Ann till Budapest i höstas, skavde det väldigt mycket att vi flög. Men innan dess tänkte jag väl ärligt talat inte så mycket på det. Nu plötsligt har folks flygresor blivit samma grej som folks animaliekonsumtion. Det skaver i mig nåt oerhört när folk håller på och flyger hela tiden trots att alla rimligtvis borde veta att flygresor och animaliekonsumtion är det klimatvidrigaste man kan ägna sig åt som privatperson.

Jag vet att det jag gör är en droppe i havet om det bara är jag som gör något. Jag vet att det som verkligen skulle betyda något är om de stora företagen faktiskt gjorde något för miljön i stället för att bara försöka tjäna så mycket pengar som möjligt. Men betyder det att jag ska skita i allt och fortsätta agera klimatvidrigt? Nej, jag kan inte se det så. Om jag gör vad jag kan gör det ändå lite skillnad. Jag lär mina barn bra saker. Jag får lite bättre samvete. Kanske inspirerar jag någon. Och om många skulle styra om sina vanor, då blir det ju skillnad.

Vårens weekendresa med Ann blir en tågresa till Oslo! I sommar blir det tågsemester med familjen!

I övrigt får vi jobba på att se över våra konsumtionsvanor. Elbil vore såklart coolt, men vi kör väldigt lite bil. Känns tveksamt om vi någonsin köper ny bil – det känns snarare som att bilpool är nästa steg. Elbilpool vore coolt! Med enda kruxet att vi mest använder bilen till bilsemester på sommaren och bilpool lämpar sig bättre för kortare gig. Somligt kan vi nog byta mot andra resesätt, men det är svårt att få med sig all campingpackning på tåg och buss…

Men något som är coolt är att jag, som varit så sugen på att resa och helst långt bort, faktiskt bytt inställning och helt ärligt tycker att det känns helt okej att stanna på marken. Jag flyger väldigt gärna långt bort om det blir mer hållbart i framtiden. Men just nu kan jag hålla mig inom tågavstånd (vilket ju kan vara ganska långt bort om man har tid!), faktiskt. Det känns faktiskt lite på samma sätt som med kött: ”jovisst vet jag att kött kan vara gott – men det känns helt bisarrt att äta det när man vet vilket lidande som ligger bakom” och ”jovisst skulle jag gärna njuta av en fantastisk strand på Filippinerna – men det känns helt bisarrt att flyga dit när man vet att jorden är på väg att duka under av alla våra utsläpp”. Det finns liksom inte på kartan längre.

Det är bara så frustrerande och deprimerande att folk värnar så hårt om sina skygglappar och sin bekvämlighet.