Jag har sprungit min första mil

Detta känns ju rätt gött:

20160508_101032

Jag har ju tagit det försiktigt och ansträngt mig för att inte pusha på för mycket, för tidigt. Men… i lördags bara gjorde jag det. Och det gick ju hur bra som helst. En smula obehag i knäna i början när det var backigt och sockerdrickskänslan i framför allt högerfoten kom och störde efter knappt halva sträckan, men annars var det inga problem.

Det längsta jag hade sprungit innan var 7,8 km. Men det var ett segt pass… Det längsta jag hade sprungit med bra känsla är 7,2 km.

Tiden blev 1:08:42. Jag är helt okej med det, jag försökte ju bara klara distansen över huvud taget. I den backiga början låg jag lite över 7 min/km, så det jag siktade på efter det var att kunna springa igen så jag slutade med snittid under 7 min/km. 6.50 min/km blev det, så det gick ju!

Jag sprang alltså Kungsholmen runt och började med den tuffa biten, dvs sprang mot Kristineberg och Fredhäll först. Kändes bra att ha det lätta, platta, välkända på slutet. Jag snålade lite på sträckan i början och gjorde inte de extrasvängar man behöver göra för att komma upp i 10 km innan man är tillbaka, för jag var inte helt säker på att jag skulle klara det och det kändes bättre att springa lite mer på slutet om jag kände mig fräsch. Och det gjorde jag ju. När jag var tillbaka hemma hade jag sprungit knappt 9 km, så jag bara körde på lite till… och tillbaka.

Det var väldigt varmt!

Jag fick lite gratispepp av att loppet Kungsholmen runt gick samtidigt som jag var ute. Längs Kungsholms strand delade vi sträcka en bit. Jag kom till en vätsekontroll en stund efter klungan, misstänker jag. Det var några lite långsammare löpare och folk som gick, plus en massa slängda muggar… sen vek loppets bana ut på den avstängda vägen, men då höll jag mig på gångbanan intill som jag brukar. Här och var hejade ju folk, så därav gratispepp. :) En snubbe skrek efter mig att jag hade tappat nummerlappen…

Det känns bra att jag bevisligen klarar att springa 1 mil och att jag klarade det trots backig början. Jag var lite rädd för att känna av passet mer än man önskar efteråt, men hittills har jag bara varit lite öm i vänstra vristen… och stel i axlarna, vet inte om det har med löpningen eller något annat att göra. Får se om det kommer mer… Jag känner mig hur som helst mer redo för mina bokade lopp nu. Vårruset 5 km borde inte vara något problem. Vegoloppet 6+ km kände jag ju lite oro för pga att det eventuellt kanske är backigt (terränglopp), men det ska nog inte heller vara något problem. Blodomloppet 5 km… jag borde kanske ha anmält mig till 10 km?! Tjejmilen i september är det ju evigheter till, jag kanske rentav ska sätta målet att klara det på 60 minuter? :) Allt detta förutsätter ju förstås att jag inte skadar mig eller är sjuk en massa… håller tummarna för att kunna hålla igång.

Att springa 1 mil var ju mitt stora mål för 2016. Jag har inga planer på att öka distansen ytterligare i år, så nu är det snabbhet jag får jobba med. Jag har som mål att klara 5 km på 30 minuter och jag har kommit väldigt nära, nämligen 30:12… så det borde väl inte ligga så rackarns långt bort (har dock inte sprungit så bra sedan dess…). Och nu får väl mitt nya mål bli milen på 60. Men jag sätter inget jätteofficiellt slutdatum på det (så nej, inte Tjejmilen på fullt allvar, inte än i alla fall)…

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *