Hoppa till innehåll

Sander 19 månader

Liten börjar bli stor! Det har hänt mycket sedan sist. Eller kanske inte så mycket konkret egentligen, men han känns större. Förstår mer. Försöker prata mer.

Han kan följa instruktioner om att till exempel hämta någon sak, städa någon sak eller gå till något ställe eller någon person. Vi märker att han förstår lite allt möjligt, som till exempel när han satt i mitt knä för att ta på sig skorna, alldeles glad, och så sa jag att han skulle få åka vagnen varpå han började gråta. (För han ääälskar ju att vara ute och gå själv, men just då gick vi ut för att han skulle sova i vagnen.) Vi vet ju inte exakt hur mycket han förstår, men det är helt klart dags att börja tänka på vad vi säger. Vi har kanske pratat lite oförsiktigt om t.ex. hur han äter hittills, det försöker vi hålla mer diskret nu.

Han använder kanske inte så många fler ord nu än tidigare, men han går med på att försöka härma när vi ber honom. Det gäller bara att ordet inte betecknar en sak i hans närhet eller ett djur han vet hur det låter, för då pekar han eller säger lätet i stället. Men han lyckas ibland ganska bra med att säga ord, andra gånger blir inte så mycket rätt utom antalet stavelser, men det märks i alla fall att han försöker. Det blir ofta väldigt stora förenklingar, blåbär kanske blir böbö eller något, men det känns ju igen. Ava kallade oliv för vövö och vindruva för vava. :) Hon var tidigare med talet, men så fick hon ju mer stimulans som första barnet också.

Och precis som Ava gjorde så hör han djur inbakade i andra ord. Jag: Nu ska vi tanka. Sander: K(v)ack!

Han säger numera till när han har gjort i blöjan (pekar på blöjan och låter uppfordrande). Mycket praktiskt.

Han har verkligen blivit förtjust i att läsa böcker! Han kommer väldigt ofta springande med en bok och uppfordrande läten. Några favoriter är Knacka på!, Binta dansar, Bebisbrokiga-böckerna, Bäbis-böckerna m.fl. Ibland kommer han med Teletubbies-skivor också – det är kul att titta på Tubbies och härma dem, men han tittar inte så länge åt gången.

Sånger med rörelser är också jättekul. Han gör Imse vimse spindel (helst den busiga spindeln som gör varannan strof jättesnabbt, åh vad han kan skratta åt det), I ett hus vid skogens slut och kanske allra mesta favoriten just nu:

Bom bom bom bom, slå på stora trumman
Tick tack tick tack, klockan går
Dripp dropp dripp dropp, regnet faller sakta
Dunk dunk dunk dunk, hjärtat slår

När man väl har börjat sjunga den får man nästan inte sluta, för så fort man är klar börjar han om: ”BOBOBOBO!” Och man ska alltså trumma med händerna (och säga BOMBOM bombastiskt), vippa armen som en visare som går fram och tillbaka (eh, ja…), drippa med fingrarna och slå sig för bröstet.

Han tycker fortfarande väldigt mycket om att amma, men ammar oregelbundet eftersom jag jobbar och eftersom vi inte har några fasta rutiner utan ammar när vi vill. Det som är förutsägbart är förstås att jag nattar genom att amma och att han ammar när han vaknar på natten.

Matmässigt har det gått trögt på sistone . Känns som att han aldrig riktigt kom igång med ätandet igen efter förkylningar och vattkoppor som härjade rätt länge. Men just de senaste dagarna har faktiskt varit lite bättre, han har t.ex. ätit mycket tofu och ärtor, som varit favoriter tidigare men ratats ett tag. Lite hoppfullt, kanske? Annars är det riktigt säkra kortet färska blåbär av amerikansk typ (stora och vita inuti). Synd att man inte kan leva och växa på enbart det, då hade saken varit biff. :)

Han älskar verkligen att vara ute och gå själv. Vagnen är inte så kul, men han brukar acceptera den också, som tur är. Vi försöker se till att han får komma ut och leka en del, men känner tyvärr att det blir för lite. Det är svårt att klämma in bland alla rutingrejer, måsten och annat. Ute gillar han mest att gå runt och upptäcka och pilla med saker han hittar. Han uppskattar fortfarande inte att gunga, han protesterar om vi försöker så han har egentligen aldrig gungat ordentligt. Att åka rutschkana i mammas knä är i alla fall kul!

Vi fick ju förskoleplats på vårt femtehandsval, men fortsatte köa och fick kort därefter plats på förstahandsvalet i stället. Det känns väldigt, väldigt bra av flera anledningar!

En kommentar

  1. […] Nu var det ett tag sedan jag skrev om Sanders utveckling. Det har såklart hänt en del sedan han var 19 månader. […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *