Månad: maj 2017

Malmöweekend med Vegoloppet, god mat och geocache #100

Publicerat den 31 maj 2017

Det blev verkligen som förra året. Skippade Vårruset pga förkylning och var på gränsen när det blev dags för Vegoloppet, men det gick i alla fall bra.

Fredagen var en klämdag och jag hade tagit ledigt. Barnen var också lediga och Jonas skulle jobba hemifrån. Men jag tog alltså tåget till Malmö och hade en härlig helg med Ann. På fredagkvällen promenerade vi runt och tittade bland annat på konst på Hedmanska gården och “examensprojekt från regionens arkitekt- och designutbildningar” på Form/Design Center. Sen åt vi god mat på gamla favoriten Kao’s. Vi misslyckades också med att hitta 4 geocacher..!

På lördagen var det loppdags. Loppet gick av stapeln i Bokskogen vid Torups slott. Det fanns exakt en buss man kunde ta dit och sen kunde man åka hem jäättesnart efter att ha sprungit eller vänta i ytterligare två timmar. Vi var lite nervösa att bussen skulle vara full, men vi fick plats. :)

Jag sprang 7 km i rejäl sommarhetta och det var tufft! Men det gick! Fast efter ca halva sträckan kändes min tå som en pinne, jobbigt det där… Banan var i alla fall snällare än förra året, vi sprang på en rejäl stig hela tiden. Aldrig trångt, aldrig dunderbrant, men jag gick ändå i de tuffaste backarna…

Vi valde att ta tidiga bussen hem, så det blev att snabbt köpa korv och fika, äta och knata iväg. Hann inte se prisutdelning eller ens mitt officiella resultat – de visade på en skärm, men har fortfarande inte lagt upp på hemsidan… Nåja, det var ju inte så att jag försökte slå något rekord och det gick ju inte så fort. 57 minuter och x sekunder blev det nog. Sträckan jag mätte upp var 7,77 km.

Efter uppfräschning blev det geocachingrevansch! Ann skakade liv i sitt ganska vilande konto, så vi loggade båda två och hittade 8 stycken. Det var rekord på antal samma dag för min del. Dessutom nådde jag upp till 100 st totalt!

Middagen fick bli på ett nytt ställe: Sájvva. Och det var ju cirka hur gott som helst, fast starkt, heh.

Huvudrätt: Koreansk BBQ Street Bowl, 179 kr
Ris i buljong, sesampicklad gurka. kimchi, crunchy asian slaw, marinerad tofu med sesamcrust, sesamgroddar, vårlök med färsk koriander. Serveras med Nouc Cham sås, lime och portabellosvamp.

Dessert: Chokladtryffel, 75kr
Serveras med hallonsorbet och pistage.

Och till det ungefär femtitusen kannor vatten, för jäklar vad varmt det var. Jag var glad att jag tagit t-shirt till loppet, Ann brände sönder sina axlar… men tomatnäsa fick jag.

På söndagen var det hotellfrukost, ihopplock och så en massa timmar med bok på tåg innan jag kom hem och blev morsdagsfirad. ♥

Lämna en kommentar

Toner i natten av Jojo Moyes

Publicerat den 31 maj 2017

Den förfallna herrgården Spanska huset ligger i änden av en lång och svårkörd skogsväg utanför den lilla byn Little Barton i Norfolk. Grannarna Matt och Laura har väntat länge på att gamle gubben Pottisworth ska dö och testamentera huset till dem. Det är huset som ska göra dem lyckliga, som ska bevisa att Laura gjorde rätt som gifte sig med Matt, trots hans enklare bakgrund. Men gubben gillar att jävlas och när han dör finns inget testamente. Det blir en avlägsen släkting som ärver huset – och det passar henne utmärkt. Isabel Delancey, vars make Laurent dött i en bilolycka, har precis förstått att maken gjorde slut på alla deras tillgångar innan han dog och att bara skulder finns kvar. Isabel har varit en frånvarande mamma och levt för sitt fiolspel i orkestern, men nu blir det att avskeda barnflickan, lämna det tjusiga huset i London och flytta till Norfolk med barnen Kitty och Thierry. Kitty som har tvingats bli vuxen sedan pappan dog och Thierry som helt har slutat att prata.

Huset visar sig vara mer förfallet än Isabel kunnat ana. Som tur är erbjuder sig deras vänlige granne, byggarbetaren Matt, att ta itu med renoveringen. Den något excentriske Byron är med och hjälper till, men han tar sig också an Thierry och får honom långsamt att prata igen, till en början med Byrons hundar. Matts son Anthony hjälper också till och Kitty blir snabbt förtjust i honom och börjar bete sig som en tonåring igen. Trots att det såg mörkt ut i början verkar barnen faktiskt trivas helt okej. Och Asad och Henry som driver butiken är ju så goa och hjälpsamma – folk kallar dem “kusinerna”, fast alla egentligen vet att de är ett par. Men hur ska det gå med huset..? Renoveringsbehovet tycks bara växa och det finns ju ett slut på pengarna… ja och sen blir det en massa förvecklingar på det.

Trevlig läsning, tycker jag. Lästes till största delen på tåg till och från Malmö. Men jag blev rätt störd över vad Laura gör i slutet… alltså, va?! Annars var det väl ett fint slut.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli lite knivigare med den episka läsutmaningen.

På första genomscanningen av listan kändes det bara som att en passade och det är “51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.” Även om jag gärna skulle stryka ordet enbart så köpte jag boken på grund av Icas plakat om boken med Lotta Olssons (hon från DN) blurb upptryckt: “Nog för att jag brukar sträckläsa alla Jojo Moyes böcker, men det här är nog min absoluta favorit hittills.”

Men sen fick jag ta ett varv till… Nr 6 har jag sneglat på många gånger och tvekat, många böcker innehåller ju kärlek, men är de “en kärlekshistoria” för det? Nr 27… får det vara en fiktiv person som är musikern? I så fall stämmer det ju in på Isabel. Och 65 kan ju gälla de flesta platser egentligen, men jag har nyligen pratat med Jonas om att det vore mysigt att åka på roadtrip i England… ja, men då får det kanske bli den då? Jamen vi kör så då, eftersom den var mest definitivt rätt (även om något mer exotiskt kanske hade varit roligare).

6. En kärlekshistoria. men inte bara
27. En bok av eller om en musiker. om fiktiv ok?
51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.

BokinfoTitel: Toner i natten
Författare: Moyes, Jojo

Lämna en kommentar

Påven Johanna

Publicerat den 22 maj 2017

Påven Johanna blev första boken i bokcirkeln jag och Anna drog igång. Ett mycket bra val.

Boken är baserad på berättelser om att det en gång förekommit en kvinnlig påve, förklädd till man. Man vet inte säkert om det är sant eller inte, men Donna Woolfolk Cross har gjort ett imponerande arbete med att researcha 800-talets liv och leverne och beskriva Johannas tänkta uppväxt i relation till verkliga historiska händelser.

Johanna är dotter till en kanik, vilket är någon sorts kyrkoperson, som gift sig med en “hedning” efter en blodig missionärsrunda. Bröderna Matteus och Johannes förväntas studera, men trots att det snabbt är uppenbart att Johannes är olämpad för studier och Johanna desto mer lämpad går det såklart inte för sig att ett flickebarn ska utbilda sig. Men Johanna har ett driv och en list som gör att det ändå blir så. När hon närmar sig vuxen ålder inser hon att det bästa hon kan göra för att få fortsätta på sin intellektuella bana är att klä sig som man. Hennes begåvning tar henne långt, ja, så småningom ända till påvetronen. Där återser hon också den man som hon inte kan låta bli att älska, trots att hon försöker…

Boken har ett väldigt driv och är enormt spännande. Jag är också såå imponerad av arbetet som lagts ner för att förankra berättelsen i historien. Vi hade en väldigt mysig bokcirkelträff med bra bokprat och alla verkade tycka ganska lika om boken. Den är fantastisk men på vissa ställen blir det också lite “för mycket”, framför allt enligt mig när Johanna har osannolik tur i flera livsavgörande situationer. Man tappar inlevelsen litegrann när berättartekniken lyser igenom vid några tillfällen. Men det är fortfarande en makalös läsupplevelse som jag gärna rekommenderar!

(Varför är omslaget så creepy? Vad är grejen med hennes mun?)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar boken in på (åtminstone) dessa, fetlagda är valda:
8. En historisk roman.
23. En bok baserad på en sann händelse. (KANSKE?! Omstritt!)
53. En bok med ett egennamn i titeln.
58. En bok som rekommenderats av en vän. (redan tagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (fast i nutid, tack)

BokinfoTitel: Påven Johanna
Författare: Woolfolk Cross, Donna

1 kommentar

Nejlikmusslan, fortsättningen på Sodomsäpplet

Publicerat den 22 maj 2017

Nyligen läste jag ju Sodomsäpplet, som är årets Stockholm läser-bok och handlar om en homosexuell kille på 40-talet. Den har två uppföljare, Nejlikmusslan och Finnas till. De såg ut att vara ganska svåra att få tag i, men jag testade att reservera Nejlikmusslan på biblioteket och fick faktiskt hämta den ganska snart ändå.

Utan att spoila alltför mycket så kan jag i alla fall säga att Sodomsäpplet inte slutar muntert för Joa. I Nejlikmusslan har hans mamma gift om sig och flyttat ut på landet. Joa bor hos sin excentriska moster Molle där han försöker återhämta sig och hitta sin plats i tillvaron.

Jag tyckte nog faktiskt mer om Nejlikmusslan än Sodomsäpplet. Det blev lite mer spännande och även mer hoppfullt, trots att det började ganska nattsvart. Ser fram emot att läsa sista delen också.

Jag gillar verkligen namnet Joakim Mander, apropå ingenting. Och smeknamnet Joa. (Mander påminner ju om Sander, som jag uppenbarligen gillar, kanske därför. Och jag gillar J som begynnelsebokstav, särskilt i teckensnitt när det går under raden…)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar Nejlikmusslan in på (minst) dessa (väljer de fetmarkerade två):
1. En bok av en svensk författare.
20. En bok som har ett HBTQ-perspektiv. (redan tagen)
39. En bok skriven av en författare från samma landskap som du.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (redan tagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (bor!)
89. En bok du lånar på bibblan. (redan tagen)

BokinfoTitel: Nejlikmusslan
Författare: Martin, Bengt

1 kommentar

Inget vårrus idag…

Publicerat den 22 maj 2017

Idag skulle jag ha sprungit Vårruset med jobbet, men jag satsar på att vila mig i form till Vegoloppet på lördag i stället… eller jag hoppas verkligen att det kommer att funka i alla fall. I så fall blir det repris på förra året. Jag ställde in Vårruset pga dyngförkyld då också, men det funkade att springa Vegoloppet trots lite kvarvarande förkylningskänningar.

Så nu kanske det bara blir 11 lopp i år… :P

…och kanske tredje gången gillt för Vårruset? Om jag anmäler mig nästa år igen KAN det väl inte bli samma ÄNNU EN GÅNG? Den som lever får se…

Lämna en kommentar

Bokcirkelträff om Påven Johanna

Publicerat den 22 maj 2017

När jag och Anna gick ut och åt senast pratade vi om läsning och att det vore roligt med en bokcirkel. Eftersom vi är som vi är tänkte vi att det vore extra roligt att kombinera bokcirklandet med vegansk knytisfika. Sagt och gjort, vi skapade en Facebookgrupp och diverse saker ledde fram till att vi blev ett litet gäng som igår sågs i Rosenlundsparken över en picknick och pratade om Påven Johanna. Mumsigt fika (jag tog med raw brownies, bounty-godisar, jordgubbar och te/kaffe), bra bokprat, fint picknickväder och… ja, det var jättemysigt! Jag fick definitivt mersmak.

Lämna en kommentar

Stan med Sander

Publicerat den 22 maj 2017

Jag fick en väldigt mysig, men också väldigt intensiv helg. Min förkylningsmosiga hjärna hade nog uppskattat lite lägre intensitet, men det gick bra (med lite Alvedon…).

På lördagsmorgonen åkte Ava och Jonas iväg för att Ava skulle spela i sin andra basketturnering. Strax därefter åkte jag och Sander till tandläkaren. Vi har ju haft barnen listade hos tandläkaren precis vid oss, men de har slutat behandla barn. Hann klura lite på vad vi skulle ta oss till och sen damp en kallelse ner i brevlådan… med en helgtid, perfekt! Besöket gick bra. Tandläkaren räknade till 20 tänder, pratade lite tandvård och Sander fick välja en tandborste (grön) och en leksak (ring med gul “sten”).

Sen var det dags för skoshopping. Sanders springskor är slitna och eventuellt lite små, så det blev ett par nya av samma modell fast annan färg och storlek + ett par sandaler:

Nästa anhalt var leksaksaffären. Vi köpte kalaspresent eftersom Sander skulle fira en kompis på söndagen och så fick Sander tömma spargrisen på (bland annat och framför allt) alla mynt som snart ska bli ogiltiga och köpte ett doktorsset.

Sen var vi hungriga och åtgärdade det med hamburgare och pommes på Max. Sander fick en bok som barnboxleksak och den läste vi innan vi gick vidare till Citykonditoriet för efterrätt. Citykonditoriet hade två olika sorters vegansk tårta så vi tog en av varje, det var en operatårta och en mintchokladtårta. Lyxigt!

Sen kikade vi in på Åhléns, som hade någon sorts kalasdagar med disco, ansiktsmålning och rabatt på barnavdelningen. Sander blev sminkad till tiger av en pirat och fick en ballong. :)

När vi kom hem fick jag sätta igång att fixa fika till söndagens bokcirkelträff, som får ett eget inlägg.

1 kommentar

Bakat en boll

Publicerat den 19 maj 2017

Den här veckan har jag gått runt i ett förkylningstöcken och mest velat sova eller åtminstone göra ingenting. Tänk så skönt det skulle vara om man kunde pausa livet medan man är sjuk. Men så är det ju inte riktigt. Jag har varit hemma hela veckan och jobbat lite hemifrån, men inte fulltid. Jonas har tagit lite av mina göromål, men jag har ju ändå hämtat/lämnat barn, gått på Sanders fotbollsträning, gått på utvecklingssamtal, bakat tårta till Avas basketklubbskalas, gått på Avas basketklubbskalas…

Och jag ligger efter med allt. Har inte orkat läsa, men har bokcirkelträff på söndag och massor kvar att läsa. Och imorgon lördag ska jag baka till träffen, men också gå på stan med Sander. Vi ska inte ens tala om tvättberget som ligger på bänken i badrummet… ingen rast, ingen ro.

Men för att återvända till något lite roligare så bakade jag en boll:

Den blev god.

Lämna en kommentar

Kungsholmen runt, 10 km

Publicerat den 13 maj 2017

Idag var det dags för Kungsholmen runt, som jag anmälde mig till för en halv evighet sedan. Kul att vara med i loppet vi kunnat se från våra fönster och tänkt att “jag skulle aldrig kunna”. Och kul att springa lopp på hemmaplan.

Loppet finns alltså i flera olika tappningar, knattelopp, 10 km och halvmara. Halvmaran är två varv på 10-banan + lite extra. Men 10 km räckte ju gott för mig. Jag har ju inte sprungit milen sedan Tjejmilen i höstas och då gick det på 1:03:13. Jag sprang äntligen 5 km på under 30 minuter nyligen (inte första gången, men har haft svårt att nå dit igen), men det var på toppen av min förmåga. Målet för året är att ta milen under timmen, men jag var inte inställd på att klara det redan idag.

Första halvan gick bra, även om det gick långsammare för varje kilometer. Se tid per km:
1 km 5:30
2 km 5:58
3 km 6:02
4 km 6:19
5 km 6:21
6 km 6:39
7 km 7:33
8 km 7:13
9 km 6:49
10 km 6:16

Låg några sekunder över 30 minuter efter halvan, men hade också stannat vid en vätskekontroll, sååå helt ok. :) Precis efter att vi gjort 5 km passerade vi där vi bor och jag blev påhejad av familjen och barnen sprang med en stund. :) Sen blev det tuffare. I Kristineberg domnade min högerfot bort på ett obehagligt vis. När det var som värst kändes det som att jag sprang på en tjock pinne i skon – men det var min tå!?! Tappade en del fart, men det blev lite bättre mot slutet i alla fall och när det närmade sig upploppet sprang jag om rätt många. Gick till sist i mål på 1:04:46. Så inte lika snabbt som Tjejmilen, men jag är glad att det blev under 1:05.

Runkeeper awardade mig för näst snabbaste 10k och 3:e längsta sträcka. :)

Det var varmt att springa, lite för varmt, men skönt att det inte var kallt. Och skönt att sitta i solen efteråt och dricka sponsoröl. :) När jag satt och landade lite efteråt kom den första halvmaralöparen in för varvning. De startade en timme efter 10 km, men han kom ju ändå före de sista 10k-folket. :) Ledaren ledde med flera minuter under hela loppet, totalt överlägset. Jag blev lite engagerad och trots att jag inte gillar att titta på sport kände jag tydligen ett behov av att stå och klappa och tjoa när halvmaratäten varvade. Sen gick jag och hämtade väska och blev bjuden på kaffe och choklad och lite så… och då sa de i högtalarna att vinnaren skulle gå i mål om sisådär en 10 minuter… så då var jag ju tvungen att se det och stå och heja på en massa folk och se prisutdelning och sådär… Kul!

Lämna en kommentar

STHLM Trail Run

Publicerat den 13 maj 2017

Förra veckan sprang jag det första av fyra lopp i STHLM Challenge, STHLM Trail Run. Det gick av stapeln i Lill-Jansskogen och jag tog mig dit genom att tunnla till Ropsten och sedan gå i en förvirrad tropp likasinnade som till slut lyckades hitta rätt trots avstängd gångbana där vi först ville gå och sådär…

Loppet var alltså ett terränglopp på 5 km. Jag var rätt nervös faktiskt, rädd att snubbla på rötter och vricka fötterna… Men det gick bra. Mitt första traillopp var ju Vegoloppet 2016 och jag skulle säga att STHLM Trail Run var snällare. Fin bana, alldeles lagom väder, vitsippor… Men det var så rackarns trångt! Och jag borde helt klart ha försökt tränga mig fram till en tidigare startgrupp (vi startade i intervaller, men det räckte uppenbarligen inte). Massor av folk framför på smala stigar… och så GÅR de! Jag kunde inte alls styra min fart och efteråt kände jag inte alls så trött som jag brukar efter lopp. Tid är ju svårt att jämföra med något när det gäller terränglopp men den blev i alla fall 41:31.

Efteråt kunde jag köpa en vegoburgare och få i mig lite lunch (det var rätt kallt) innan jag tog vägen mot Stadion till fots och plockade ett par geocacher på vägen.

1 kommentar