Helenas dagar Inlägg

Jag känner inte riktigt igen mig själv nuförtiden. Jag brukade GÖRA så mycket. Ha ett behov av att vara KREATIV, åstadkomma eller skapa något varje dag. Blogga, skriva, fota och fixa med bilder, bocka av att-göra-listor.

Just nu är mitt mål för varje dag att när barnen somnat lyckas dricka en hel kopp varmt te utan att bli avbruten (av att Sander vaknar). Det lyckas inte alltid. I perioder går det riktigt dåligt.

Jag har liksom… släppt allt. Det är ingen idé att försöka. Jag orkar inte känna mig så frustrerad som jag gör när jag ständigt misslyckas med att hinna klart ens minsta lilla. Så jag nöjer mig med att dricka te och spela Skyrim eller se på Orange is the new black med Jonas. (Eller nej, vi har sett klart de avsnitt som finns, men jag skrev den serien i alla fall eftersom vi inte hittat någon ny ännu.)

Och det är ju lite sorgligt, kanske. Samtidigt är det nog nyttigt för mig att upptäcka att världen inte går under bara för att jag inte GÖR SAKER längre. Visst, ibland måste jag ju bocka av lite grejer, men livet går vidare fast jag inte ägnar varenda barnfri stund åt det. Jag har ofta känt stress över mina måsten jag skapat åt mig själv, alltid känt att jag behöver bli bättre på att slappna av. Det kanske är nyttigt för mig att öva på det nu. Att lära mig att GÖRA SAKER för att jag tycker det är roligt, när jag tycker det är roligt.

Men det är ju såklart så att jag har ett behov av egentid som inte uppfylls just nu. Och lite för ofta känner jag nog att jag mest ska ta mig igenom dagen. Men jag har en underbar familj och det kommer att bli lättare så småningom. Och jag försöker se till att göra mer sådant som går att göra med barnen, som fyller livet med lite mer innehåll. Träffa folk och så. Åtminstone de dagar när jag har båda barnen, för när Ava är på förskolan gör vi fortfarande inte mycket mer än att äta och sova.

Rent objektivt kan man ju ifrågasätta det kloka i att skaffa sig ytterligare år av nattningsbekymmer (för det är ju mest det som äter upp all egentid) lagom tills det stora barnet blivit enkelt att lägga. Men jo, han är tveklöst värd det. Vi brukar säga att det är tur för honom att han är så söt. För oavsett hur less jag kan känna mig på situationen (att jag inte kommer loss när han ska sova) räcker det med en blick på honom för att totalt uppfyllas av översvallande kärlek. Älsklingsplutt, du är värd allt. (Fast du får gärna lära dig att sova bättre snart ändå, ok?)

5 kommentarer

Har just ätit lunch och upptäckt att Sander kan dricka ur pipmugg själv. Helt plötsligt, bara så där. Han har fått den någon gång ibland, men mest bankat med den, vänt den uppåner och så. Ibland har vi hjälpt honom att dricka några droppar vatten, men det har verkligen inte blivit någon vana, han ammar i stället.

Undrar om det funkar med välling också… Eller över huvud taget funkar igen. För vällingen som jag jublade lite försiktigt över förut, det funkar ju inte längre. Eller vi vet ju nu att han kan om han verkligen vill, och det är ju i alla fall bra, men han vill inte ha.

Lämna en kommentar

Bara jag och barnen från lunch till kväll och inga planer. Men en speciell grej blev det i alla fall: vi tömde Avas spargris och satte sprätt på pengarna. 172 kr hade hon. En tjuga, resten mynt. Väldigt många enkronor.

I affären har hon spanat på en fläkt och en hund och det visade sig att de kostade 176 kr ihop. Jag bidrog med 4 kr och så kunde vi glädja en kassörska med mycket växel. :) Gissar att hon just då var rätt glad för de där mynträknarapparaterna man stoppar mynt i nuförtiden.

Sander förhöll sig lätt skeptisk till Avas nya vän (som går och skäller, Ava har döpt den till Stjärna):

Nu är Avas spargris tom. Eller det var inte sant, vi lämnade kvar två utländska mynt. Men jag kanske samlar lite småmynt fram till födelsedagen, så kan hon få lite i den igen.

Lämna en kommentar

Idag har jag och Sander lunchat på Hermitage. Vi skulle träffa H, som jobbade på Acando tidigare och som bonus (trevlig överraskning!) hade hon med sig S, som fortfarande gör det.

Så det blev lite jobblunch, fast ändå inte. Eller jag har ju egentligen inte jobbat ihop med någon av dem, men känner dem ju från jobbsammanhang.

Det var trevligt, Sander var skapligt städad, barnvagnen fick plats och extraknäckte som barnstol. Och jag kände till och med lite jobbpepp när vi pratade om sånt jag vill göra!

Lämna en kommentar