Etikett: bokcirkel

Veganbokprat #12: Expeditionen – Min kärlekshistoria av Bea Uusma

Publicerat den 2 mars 2019

I måndags hade vi det tolfte veganbokpratet på Feca där vi åt god mat och pratade om Bea Uusmas fantastiska Expeditionen. Jag har ju redan läst den för två år sedan och tänkte inte läsa om den utan bara bläddra lite för att fräscha upp minnet… men jag blev åter uppslukad av den när jag öppnade den i lördags, så det blev lusläsning och googling för fördjupning, framför allt för att få se fler av Nils Strindbergs bilder. Jag gillar verkligen den här boken. Och det gjorde de andra veganbokpratarna också. Om vi varit lite närmare Gränna hade det varit coolt att åka till muséet med dem, där vi var i somras.

Mer om boken och vad jag tyckte finns i mitt förra inlägg: Expeditionen av Bea Uusma, precis så bra som jag hoppades

Läsutmaningen
Den här boken är redan med i läsutmaningen, så jag lägger inte in den där igen.

BokinfoTitel: Expeditionen - Min kärlekshistoria
Författare: Uusma, Bea

Lämna en kommentar

Veganbokprat #11: Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

Publicerat den 27 december 2018

Den här boken gick snabbt att läsa och jag tyckte mycket om den. Den valdes till den 11:e boken att veganbokprata om och det gjorde vi samtidigt som vi åt julbord på Radisson i Solna. Inte alls illa!

Kort handlar boken om Yejide och Akin, ett ofriviligt barnlöst par i Nigeria på 80-talet. Pressen är stor från släkten att de ska få barn och till slut har Akin gått med på att ta sig en andra hustru, trots att de är ett modernt par och Yejide gjort mycket tydligt att hon inte vill vara del i något månggifte.

Boken bjuder på fascinerande kulturkrockar mellan den äldre och yngre generationen och vilka relationsdraman det ger upphov till. Bitvis är boken komisk, när Yejide till exempel beskriver fruktbarhetsriter som hon övertalas att delta i, men sedan blir det svartare och svartare.

Rekommenderar denna bok!

Den episka läsutmaningen
Dessutom får jag bocka av författare från Afrika i läsutmaningen, yay!
22. En debutroman. (Upptagen)
40. En bok skriven av en författare från Afrika.
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan.

BokinfoTitel: Stanna hos mig
Författare: Adébáyò, Ayòbámi

1 kommentar

Veganbokprat #10: Binas historia av Maja Lunde

Publicerat den 23 oktober 2018

Det tionde Veganbokpratet ägde rum igår på Shahrzad där nio veganer åt god persisk mat och pratade om denna fantastiska bok.

Tvärtemot vad titeln kanske får en att tro är Binas historia inte en faktabok, utan en skönlitterär roman som växlar mellan tre berättelser i olika tidsepoker. Kopierad beskrivning:

William är en melankolisk biolog och fröhandlare i England 1852, som bygger en helt ny sorts bikupor för att ge ära och berömmelse åt sig själv och familjen.

George är biodlare i USA 2007 och kämpar för sin överlevnad men hoppas att sonen kan rädda gården. Men något håller på att hända med hans bin.

Tao arbetar med handpollinering i ett framtida Kina där bina har försvunnit. Hennes högsta önskan är att sonen ska få ett bättre liv.

Det handlar alltså om bin på ett skönlitterärt men väldigt faktabaserat sätt. I boken beskrivs hur bisamhällen kollapsar. Colony Collapse Disorder är ett vedertaget begrepp och existerar redan idag. Maja Lunde driver det till sin spets: om vi låter det fortsätta hända, vad blir konsekvensen? Utan bin, ingen pollinering. Utan pollinering, ingen mat. Bin är oerhört viktiga för mänsklighetens överlevnad.

Alla i bokcirkeln var eniga, det är en fantastisk och fascinerande bok. Bra som skönlitterär berättelse med väl tecknade karaktärer och sen som en extra dimension kopplingen till det ytterst verkliga hotet CCD.

Binas historia är första boken i den planerade Klimatkvartetten. Hittills finns en ytterligare bok, Blå, som handlar om vatten. Jag är mycket nyfiken på den och kvartettens fortsättning. Jag hoppas att Lunde kommer att ta sig an livsmedelsproduktionen, som ju har så stor påverkan på klimatet.

Läsutmaningen
Det här var inte en bok jag läste pga läsutmaningen och det blir ju allt mindre troligt att jag prickar in något utan att göra det med avsikt, men jo, här blev det faktiskt en träff!
21. En dystopi. (Upptagen)
75. En bok med ett vilt djur.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
98. En bok som får dig att gråta. (Upptagen)

BokinfoTitel: Binas historia
Författare: Lunde, Maja

2 kommentarer

Veganbokprat #8: Störst av allt

Publicerat den 20 juni 2018

Det åttonde veganbokpratet ägde rum på The Green Queen på Norr Mälarstrand. Vi var fyra personer varav tre gillade boken – intressant att för en gångs skull tycka olika.

Det här är en roman om en skolskjutning och den efterföljande rättegången mot 18-åriga Maja, som varit delaktig. Det är Maja som berättar själv i jag-form under rättegången, med återblickar till vad som egentligen hände. Hur det kunde komma sig att hon, en duktig tjej uppvuxen i en fin familj på Djursholm, skulle häktas för mord på bland annat sin bästa vän. Allt börjar när hon blir tillsammans med den legendariske Sebastian, son till den omåttligt rike Claes Fagerman. Och det visar sig, allteftersom historien rullas upp, att frågan om vem som bär skulden inte är helt självklar.

På baksidan lovordar Lotta Olsson (DN) språket i boken:

Låt mig säga det från början: detta är en fruktansvärt bra bok, och det handlar inte i första hand om vad den handlar om och faktiskt inte ens om vad Malin Persson Giolito vill säga. Det är bara helt osannolikt skickligt berättat, med raseri i varenda mening och ett skrivet talspråk som är rakknivsvasst, snärtigt och så välformulerat att få författare kommer i närheten. Det är så här en bra bok ska se ut, så att man egentligen struntar i allt annat utom att njuta av läsningen.

Intressant nog var det språket som en av oss hade svårt för. Det och Majas otrevliga och nedlåtande attityd. Jag blev också en smula chockad i början när hon pratade nedlåtande om sin döda bästa vän, men jag gillade ändå hennes sätt att formulera sig. Vasst och mörkt humoristiskt. Det kändes trovärdigt att en motsträvig tonåring skulle kunna vara så här.

Jag reflekterade en del över att det här hade kunnat vara en ungdomsbok och orättvisan i att den i så fall förmodligen hade blivit långt ifrån lika framgångsrik och att det då mer hade tagits som en självklarhet att den lyckats skildra trovärdiga uttryckssätt för en tonåring… menmen.

Boken har ett starkt driv och jag susade fort igenom den. Mycket spännande och jag blev gripen framför allt av relationen mellan Maja och Sebastian och den hopplösa sits Maja hamnar i.

Det var ett mysigt prat med god mat och skönt att kunna promenera hem efteråt.

Läsutmaningen
Ingen match i läsutmaningen för denna, tyvärr.
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: Störst av allt
Författare: Persson Giolito, Malin

Lämna en kommentar

Veganbokprat #7: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Publicerat den 31 maj 2018

Det sjunde veganbokpratet handlade om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, som fick Augustpriset 2017. Jag lånar den officiella boktexten:

En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse.

Hon menar att hon kommer från framtiden.

I kvinnans framtid har den svenska främlingsfientligheten tillåtits blossa upp, eggad av terrordådet. “Sverigefiender”, företrädelsevis muslimer, hålls i läger där man försöker lära dem svenskhet genom att bland annat ge dem fläsk att äta. Det är från ett sådant läger hon på något sätt reser i tid och rum och hamnar i en annan kropp. Kanske kan framtiden bli en annan om terrordådet stoppas.

Jag förväntade mig att boken skulle vara ganska tung och svårläst, kanske både för att författaren är poet och för att alltihop lät väldigt politiskt, men jag blev positivt överraskad av att den var thrillerspännande och snabbläst. Jag sögs fort in i den och jag gillade den verkligen. Den är komplex, såklart, och det är inte helt lätt att hålla reda på de alternativa tidslinjerna, men jag tyckte att det var riktigt snyggt gjort alltihop.

Det är en läskig bok och det läskigaste är att den dystopiska framtidsbilden känns… lite för möjlig, med tanke på hur Sverige utvecklar sig idag.

Vi pratade om boken över en mycket god middag på den vietnamesiska restaurangen Bun Bo Hue. Rekommenderas! Både restaurangen, boken och att bokprata om den!

Den episka läsutmaningen
I läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
78. En bok med en tidsresa.

BokinfoTitel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare: Anyuru, Johannes

Lämna en kommentar

Veganbokprat #6: Vredens druvor av John Steinbeck

Publicerat den 31 mars 2018

Vi hade ett väldigt bra Veganbokprat med god mat på mysiga Fröjdas i Hammarby sjöstad. Det fanns mycket att säga om boken, det är ju inte för inte som den blivit en viktig klassiker.

Mycket kort sammanfattning: familjen Joad blir av med sin arrenderade mark i Oklahoma och ger sig av till Kalifornien för att söka lyckan under depressionen i 30-talets USA. De är långt ensamma om att göra den svåra resan och i Kalifornien hopas desperata arbetssökanden i torftiga läger och tvingas acceptera kortvariga jobb med uselt betalt.

Det är en mastig bok (756 sidor i mitt exemplar) och jag fick lite brått att hinna klart med den till träffen. Men lyckligtvis är den skapligt lättläst. Jag hade nog ändå lite svårt att riktigt komma in i den, då jag tyckte att det var lite segt att halva boken gick utan att de ens kom iväg… Men det är en väldigt bra bok. Den är lite speciell karaktärsmässigt eftersom Steinbeck till och med verkar ha ansträngt sig för att man inte ska komma för nära familjen Joad. Boken handlar om fenomenet och om kollektivet och ingen tillåts riktigt bli huvudperson även om sonen Tom Joad ändå kommer närmast. Jag blir ibland lite frustrerad för att jag vill följa familjen närmare… men det är många kapitel som handlar om situationen rent allmänt. De kan bli lite mer konstnärliga i sin utformning och för det mesta bra, men lite upprepande…

Det är ganska mycket dialog och i originalspråksversionen talar de förstås gammal bondengelska. Jag har läst några utdrag och ångrar lite att jag läste på svenska. Det blir liksom inte riktigt samma sak med någon sorts gammal bondsvenska i stället.

Angående titeln förekommer den i boken. Här handlar det om hur det blivit för dyrt att ta tillvara den producerade maten, så att den i stället dumpas och förstörs. Det går ju inte att ge den till de svältande, eftersom priserna skulle sjunka då:

Folket kommer med nät för att fiska potatis i floden och vakterna driver dem tillbaka; de kommer i skramlande bilar för att hämta de utvräkta apelsinerna, men fotogensprutorna har varit där före dem. Och de står där och ser potatisen flyta förbi, hör skrikande svin slaktas i ett dike och täckas över med osläckt kalk, ser apelsinbergen sjunka ihop till en ruttnande sörja; och i människronas blick läser man misslyckande; och i de hungrigas blick ligger en växande vrede. I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden.

Det är en riktigt upprörande berättelse och det känns förstås hemskt att liknande situationer fortsätter att uppstå på olika ställen i världen. Hemska orättvisor och människor som värderas lägre än arbetsdjur. Måste kanske nämna också att slutscenen är ganska… känd. Mycket speciell. Och inte så tillfredsställande, men det förvånade mig inte.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
8. En historisk roman. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
30. En bok på minst 600 sidor.
35. En bok för vilken författaren vunnit Pulitzerpriset.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken. (Upptagen)
97. En bok som förbjudits. (Upptagen)

BokinfoTitel: Vredens druvor
Författare: Steinbeck, John

2 kommentarer

Vego-bokklubben: Kallocain av Karin Boye

Publicerat den 1 mars 2018

Igår träffades Vego-bokklubben över god mat (tre av oss delade på tre pizzor, lyxigt!) på Feca och pratade om Karin Boyes dystopiklassiker Kallocain. Den har faktiskt funnits hemma hos oss länge (införskaffad och läst av Jonas) och jag har tänkt läsa den men aldrig kommit till skott. Perfekt att få en spark i baken!

Kallocain gavs ut 1940 och har undertiteln Roman från 2000-talet. Den målar upp en hemsk värld där individen existerar endast som en kugge i det gigantiska statsmaskineriet och inte förväntas bry sig om något annat än statens bästa. Till och med barnen är statens egendom från åtta års ålder då de lämnar hemmet för att uppfostras till goda medsoldater på statliga institutioner.

Leo Kall är, eller gör sitt bästa för att vara, en oklanderlig medsoldat och åstadkommer en betydelsefull uppfinning som får namnet kallocain. Det är en drog som får människor att avslöja sina hemligheter. Nu blir det möjligt att kontrollera inte enbart handlingar utan även tankar! Så oerhört praktiskt för staten att smidigt kunna få bort människor med fel inställning.

Jag citerar ett stycke där de pratar om den stora arbetsbördan att hantera kallocainförhör med alla som blir angivna av sina medsoldater:

– […] Men vad ska det bli av med alla nya angivelser? Vi kan ju inte ha två tredjedelar av befolkningen i straffarbete!
– Varför inte! sade han glatt […]. Skillnaden är inte så stor, och lönebudgeten blir mindre. Men allvarligt talat, så har det kommit klagomål från finanschefen i staden, och det lär vara likadant överallt. Det betyder att vi av finansiella skäl får lov att rensa bland angivelserna. Ingen kommer att bli häktad mer utan att angivaren lämnar en utförlig skriftlig redogörelse över skälen för sina misstankar. Redan det gallrar. Vidare kommer vi bara att ägna oss åt mer framträdande medsoldater. Vi får kasta hela vår uppmärksamhet på Statens säkerhet, förstår ni. Underordnade poster får finkammas någon gång i framtiden, och turen till rån, stöld och smärre privatmord kommer sist. Vi får gallra, gallra, gallra, men det gör inget, nog får vi arbete för det.
Han återtog sin vandring och brast i skratt, den korta gälla gnäggning som var så karakteristisk för Karrek.

Det som fick mig att fastna för just det stycket var framför allt det underbara uttrycket “smärre privatmord”, som fångar mycket av essensen i boken.

Givetvis blir det konsekvenser av att människors hemligheter blottläggs. Givetvis får Leo Kall utstå en del kval. Jag går inte in på detaljer nu, men rekommenderar verkligen att du läser boken.

Den episka läsutmaningen
Med denna bok kunde jag bocka av ett par knepiga kategorier i läsutmaningen, även om det känns smått makabert att jubla över att lyckas med den ena…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
3. En science fiction-bok. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
14. En svensk klassiker. (Upptagen)
21. En dystopi.
47. En bok av en författare som tog sitt liv.
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)

BokinfoTitel: Kallocain
Författare: Boye, Karin

1 kommentar

Veganbokprat #5: Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

Publicerat den 28 januari 2018

I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot orättvisan.

Egalias döttrar är en sådan bok som jag länge känt till på avstånd, men jag visste inte mer om den än att den vänder på könsrollerna. Nu röstades den fram i min bokcirkel (inte mitt förslag) och det kändes kul att få stifta närmare bekantskap med denna feministklassiker.

Något av det bästa med boken tycker jag är hur författaren belyser språket och hur mycket av det som utgår från att mannen är norm. I Egalia är det förstås tvärt om. Man säger inte människa, utan kvinniska. Och man säger förresten inte “man” som generiskt pronomen, utan “dam”. Alltså säger dam kvinniska. Det tar ett litet tag att komma in i det, men det är ganska roligt. Och allra roligast är kanske begrepp som “manlig riksdagskvinna”. Det låter ju så knasigt, ändå är det precis sånt vi säger idag fast förstås tvärtom.

Männen i Egalia ska helst vara feta och ha små penisar. För kvinnor gäller inga skönhetsideal med motiveringen att deras kroppar ändrar form naturligt i och med graviditeten. Det vore befängt att försöka styra kvinnokroppens utseende. Männens roll är att sköta barn och hushåll medan kvinnan jobbar och drar in pengar. Fullt naturligt, eller hur? Det är ju mannen som planterar barnet i kvinnan och när hon fött har hon gjort sin insats. Det gäller för mannen att få faderskapsbeskydd, annars kan han bli ensamstående far eller få finna sig i att en annan man uppfostrar hans barn om kvinnan väljer honom i stället.

Det finns gott om exempel i boken på hur samhället prioriterar annorlunda när det är kvinnan som är normen. Det är träffsäkert och ofta humoristiskt. Alla dessa idéer är den stora behållningen av boken, tycker jag. Berättelsen om Petronius blir liksom mest ett sätt att få fram allting. Men det funkar.

En annan kul språklig grej är förresten namntraditionen: kvinnorna heter slagkraftiga saker med schwung, så som Gro, Rut, Lis eller Ba. Männen har pråliga namn, som illustrerar deras dekorativa roll i samhället: Petronius, Baldrian, Fandango, Mirabello, Britobert, Syprian, Lisello…

Och somligt känns ju riktigt aktuellt: några av de djärvare karaktärerna förespråkar att man (dam) i stället för att säga dam ska säga en som generiskt pronomen.

Kul att ha läst den!

Veganbokpratet blev på Feca, strategiskt nog eftersom den restaurangen ligger granne med mitt jobb. Vi var sex personer anmälda, men blev tyvärr bara tre. Men det gick ju det med. Vi åt mumsig pasta och tyckte ganska lika om boken.

Den episka läsutmaningen
Hittade bara en sak att bocka för i den episka läsutmaningen:
13. En klassiker. (kallas ofta feministklassiker)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Egalias döttrar
Författare: Brantenberg, Gerd

Lämna en kommentar

Veganbokprat #4: Never let me go med julbord på Koloni

Publicerat den 15 december 2017

SPOILER ALERT

Den här boken är skriven så att man har väldigt lite information från början och det häftigaste är nog att läsa den utan att veta mer. Men väldigt ofta när det skrivs om boken spoilas det vad det handlar om. Det är för att det är väldigt svårt att skriva något om den utan att avslöja det, så jag valde att spoila även här. Men om du inte redan vet från något annat håll kan du väl sluta läsa nu och börja läsa boken i stället. Den är bra!

Till Veganbokprat #4 föreslog jag att vi skulle läsa något av årets nobelpristagare Kazuo Ishiguro och så röstade vi fram Never let me go. Vi träffades på Koloni Telefonplan där vi diskuterade boken under inmundigande av deras fantastiska och helt veganska julbord.

Boken utspelar sig i en alternativ version av 1980-90-talets England. Berättaren Kathy berättar i jag-form om sitt liv, och framför allt uppväxten på internatskolan Hailsham tillsammans med vännerna Ruth och Tommy, på ett sätt så att informationen portioneras ut lite i taget. I början säger hon liksom i förbifarten att hon är vårdare av donatorer, men det som inte är jättetydligt om man inte läst det utanför boken är att barnen på Hailsham inte är några vanliga barn. De är kloner som föds upp för organdonation. Just på Hailsham (det antyds att det finns många ställen med olika villkor) får barnen bra utbildning och de har personal som försöker visa för omvärlden att de är människor och inte bara objekt att skörda organ från. Men omvärlden vill inte så gärna lyssna, eftersom organdonationerna räddar så många liv på “riktiga” människor.

Trots att hela klon-och-donation-grejen är något som mest finns med i bakgrunden ägnade vi nästan allt prat åt det. Det går såklart att dra paralleller till veganism och frågan vad som ger människor rätten att bestämma att vissa varelser är våra att utnyttja som vi vill.

Men det boken ägnar flest ord åt är egentligen relationerna. Ruth har en förmåga att skapa drama, då hon är både fantasifull och manipulativ. Hon är en häftig karaktär som jag liksom älskar att hata.

För ganska länge sedan nu såg jag och Jonas filmen som är baserad på boken. Eftersom jag har guldfiskminne när det gäller de flesta filmer kom jag inte ihåg särskilt mycket. Jag kom ju ihåg den stora grejen, att de var kloner som föddes upp för organdonation, men inte så mycket detaljer. Jag mindes lite av stämningen mellan vännerna, men inte så att jag kunde sätta ord på konflikterna. Jag var ganska nyfiken på att höra när de andra i bokcirkeln förstod grejen med klonerna och organdonationerna, men många av dem hade fått det spoilat av presentationstexter om boken. Knepigt det där, för man måste ju skriva ganska intetsägande och föga intresseväckande om man inte får ta med det, men samtidigt är det ju synd att spoila!

Jag tyckte i alla fall väldigt bra om boken och skulle gärna läsa mer av Ishiguro. The Remains of the Day ligger ju nära till hands att välja, inte minst för att den skulle låta mig bocka av “34. En bok för vilken författaren vunnit Bookerpriset.” i den episka bokutmaningen.

Den episka bokutmaningen
Med den här boken kunde jag pricka av följande i utmaningen:
3. En science fiction-bok. (om än väldigt lågmäld sf)
21. En dystopi.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
41. En bok skriven av en författare från Asien. (räknas född i?)
64. En bok som är skriven i jagform.
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.

BokinfoTitel: Never let me go
Författare: Ishiguro, Kazuo

2 kommentarer

Bokcirkelbok: Kejsarn av Portugallien med julbord på Kokyo

Bokcirkelbok: Kejsarn av Portugallien med julbord på Kokyo

Publicerat den 13 december 2017

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen.

Den andra boken jag var med och diskuterade i Vego-bokklubben blev en jag föreslog: Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, utgiven 1914. En riktig klassiker som jag kände att jag borde ha läst. Jag har ju läst Gösta Berlings saga för länge sedan och hade för mig att jag tyckte den var ganska seg, men jag lät ganska positiv ändå i inlägget om den. Jag har ändå tänkt på den mer som en bok som är kul att ha läst än en bok som är kul att läsa… Jag hade högre förväntningar på Kejsarn av Portugallien och de infriades. På 90-talet såg jag i oklar omfattning (jag och mitt minne) miniserien med Ingvar Hirdwall som Jan i Skrolycka och det jag minns från den är framför allt en stämning som jag ville läsa boken för att få uppleva igen.

Det handlar alltså om Jan i Skrolycka och hans Kattrina, som verkar leva ihop mest av praktiska skäl och sliter och släpar utan några direkta glädjeämnen i livet – ända tills de, till Jans initiala förtret, blir föräldrar. Så fort han får dottern i sina armar händer något med Jan, det är som att en helt ny del av honom väcks till liv. Aldrig har han känt något liknande förut, nej han har nog knappt känt något över huvud taget. Kärleken som väcks till dottern Klara Gulla är omvälvande och fantastisk. Första delen av boken gör anekdotiska nedslag under Klara Gullas uppväxt och det görs tydligt att det finns ett starkt band mellan far och dotter.

När familjen råkar i ekonomiska bekymmer föreslår Klara Gulla (18 år) att hon ska ta anställning i Stockholm och skicka hem pengarna som behövs för att klara knipan. Jan försöker lösa det på annat sätt, eftersom han inte vill vara utan henne ens en kort tid, men när han förstår att hon inte enbart erbjudit sig av självuppoffrande skäl utan för att hon faktiskt vill komma loss och ut i världen går något inom honom sönder. Hon åker iväg och pengabekymren löser sig, men Klara Gulla varken skriver eller kommer hem. På omvägar får de höra att hon råkat i dåligheter. Jan kan inte ta in det utan skapar sig en fantasibild av Klara Gulla som kejsarinnan av Portugallien, som en dag ska återvända till dem. Som kejsarinnans far börjar han titulera sig kejsare och bete sig som en sådan. Han dyker upp på de finare tillställningarna i bygden och kräver tillbörlig respekt. Och åren går…

Jan är inte stollig, sa hon [Kattrina]. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på’n, så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för.

Till slut kommer Klara Gulla tillbaka, men det blir inte som någon av dem tänkt sig. Och det är så sorgligt alltihop att jag grät en skvätt på slutet. Det blir många känslor: det är så fint med den starka faderskärleken som helt tar över Jan, det är frustrerande att Klara Gulla beter sig som hon gör (och att man får veta så lite om det som hände henne i Stockholm) och det är något visst med relationen mellan Jan och Kattrina, som jag till en början inte gav mycket för.

En väldigt bra bok att välja om man vill läsa något av Selma Lagerlöf, tycker jag.

Vego-bokklubben läste den inför en träff på Kokyo, där det serverades julbord. Några blev sjuka i sista sekund, men vi blev i alla fall tre personer som bokpratade och åt ett väldigt gott, om än inte så traditionellt julbord.

Om någon är intresserad av att ta över mitt exemplar av denna fina pocketbok är det up for grabs. Jag köpte den, men sparar inte böcker.

Den episka läsutmaningen
Den här gången kunde jag välja och vraka bland utmaningar att uppfylla!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
6. En kärlekshistoria.
13. En klassiker.
14. En svensk klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.98. En bok som får dig att gråta. (Upptagen)
99. En bok som börjar med en ikonisk mening. (se citatet överst i inlägget)

BokinfoTitel: Kejsarn av Portugallien
Författare: Lagerlöf, Selma
ISBN: 9789174296006

2 kommentarer