Hoppa till innehåll

Månad: mars 2018

Påsk

Skönt med långhelg! I torsdags var det skärtorsdag och en viss påskkärring och en viss påskhare gick runt i huset och lämnade påskhälsningar i utbyte mot godis…

På långfredagen blev det lite geocaching. Jag och barnen åkte in till stan, men barnen var inte riktigt lika pepp på att leta burkar som jag, så efter att vi ätit på Max och loggat en cache åkte jag hem med dem igen och gav mig ut själv en stund till. Det är en kampanjgrej just nu som heter Planetary Pursuit och i vilken man, kort förklarat, kan förtjäna planetsouvenirer genom att vara aktiv. Så jag försöker geocacha massor nu efter en lågaktiv vinter.

Och idag är det påskafton! Vi vaknade såklart tidigt och det blev påskäggsjakt. Sander fick en skattkarta och fann bokstäver på tre platser som kunde kombineras till orden RÖD LÅDA, vilket ledde honom till gömstället. Ava fick i stället ett meddelande på engelska att översätta.

Vi har ätit godis till frukost, mellanmål och efterrätt gånger två… och ändå är det massor kvar… bleh… men är det påsk så är det!

God mat blev det också i alla fall:

2 kommentarer

The life-changing manga of tidying up – a magical story by Marie Kondo

Jag fick en bok i påskpresent! Jag och Jonas har ju ägnat oss ganska mycket åt att försöka gallra bland våra tillhörigheter och vi har båda hört talas om KonMari och så smått anammat idén om att bara behålla saker som ”sparks joy”. Men vi har inte läst boken själva. Nu har Marie Kondo (KonMari) gett ut en mangaberättelse som går igenom hennes metoder och idag har jag läst den och dessutom testat att organisera om en av mina klädlådor enligt sättet som förespråkas.

Boken handlar om Chiaki som är singel och bor ensam i en liten och ofantligt stökig lägenhet. När en snygg och ordningsam granne flyttar in anlitar hon Marie Kondo för att få städlektioner. Marie börjar med att be henne visualisera sin framtida önskan om hur hemmet och livet ska se ut. När hon vet det får hon börja rensa. Hon ska inte fokusera på det som ska slängas, utan på det som ska behållas. Vad ”sparks joy”? Hon får lära sig att rensa efter kategori, inte efter plats. Hon får såklart lära sig Konmari-vikningar av kläder, så att de förvaras överskådligt stående i små ”paket” i stället för liggande på varandra i högar. Med mera… och självklart blir hon välorganiserad inte bara beträffande prylar utan beträffande sinnet också.

KonMari-metoden har många bra idéer. Boken är en bra introduktion, men kanske en smula enkel. Att Chiaki är singel och utan barn och att hon verkar ha massor av dubbletter av allting gör ju metoden ganska mycket lättare än om man bor med familj (inklusive barn!) och redan försöker ha en minimalistisk approach till prylar. Jag kände mig i alla fall peppad att ta itu med saker och förvaringsmetoder och det är ju positivt. Kul att faktiskt ha läst om KonMari, som jag andrahandsläst om (läst om folk som läst…) på flera ställen.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
10. En grafisk roman.
41. En bok skriven av en författare från Asien.

88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: The life-changing manga of tidying up
Författare: Kondo, Marie
Lämna en kommentar

Veganbokprat #6: Vredens druvor av John Steinbeck

Vi hade ett väldigt bra Veganbokprat med god mat på mysiga Fröjdas i Hammarby sjöstad. Det fanns mycket att säga om boken, det är ju inte för inte som den blivit en viktig klassiker.

Mycket kort sammanfattning: familjen Joad blir av med sin arrenderade mark i Oklahoma och ger sig av till Kalifornien för att söka lyckan under depressionen i 30-talets USA. De är långt ensamma om att göra den svåra resan och i Kalifornien hopas desperata arbetssökanden i torftiga läger och tvingas acceptera kortvariga jobb med uselt betalt.

Det är en mastig bok (756 sidor i mitt exemplar) och jag fick lite brått att hinna klart med den till träffen. Men lyckligtvis är den skapligt lättläst. Jag hade nog ändå lite svårt att riktigt komma in i den, då jag tyckte att det var lite segt att halva boken gick utan att de ens kom iväg… Men det är en väldigt bra bok. Den är lite speciell karaktärsmässigt eftersom Steinbeck till och med verkar ha ansträngt sig för att man inte ska komma för nära familjen Joad. Boken handlar om fenomenet och om kollektivet och ingen tillåts riktigt bli huvudperson även om sonen Tom Joad ändå kommer närmast. Jag blir ibland lite frustrerad för att jag vill följa familjen närmare… men det är många kapitel som handlar om situationen rent allmänt. De kan bli lite mer konstnärliga i sin utformning och för det mesta bra, men lite upprepande…

Det är ganska mycket dialog och i originalspråksversionen talar de förstås gammal bondengelska. Jag har läst några utdrag och ångrar lite att jag läste på svenska. Det blir liksom inte riktigt samma sak med någon sorts gammal bondsvenska i stället.

Angående titeln förekommer den i boken. Här handlar det om hur det blivit för dyrt att ta tillvara den producerade maten, så att den i stället dumpas och förstörs. Det går ju inte att ge den till de svältande, eftersom priserna skulle sjunka då:

Folket kommer med nät för att fiska potatis i floden och vakterna driver dem tillbaka; de kommer i skramlande bilar för att hämta de utvräkta apelsinerna, men fotogensprutorna har varit där före dem. Och de står där och ser potatisen flyta förbi, hör skrikande svin slaktas i ett dike och täckas över med osläckt kalk, ser apelsinbergen sjunka ihop till en ruttnande sörja; och i människronas blick läser man misslyckande; och i de hungrigas blick ligger en växande vrede. I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden.

Det är en riktigt upprörande berättelse och det känns förstås hemskt att liknande situationer fortsätter att uppstå på olika ställen i världen. Hemska orättvisor och människor som värderas lägre än arbetsdjur. Måste kanske nämna också att slutscenen är ganska… känd. Mycket speciell. Och inte så tillfredsställande, men det förvånade mig inte.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
8. En historisk roman. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
30. En bok på minst 600 sidor.
35. En bok för vilken författaren vunnit Pulitzerpriset.

36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken. (Upptagen)
97. En bok som förbjudits. (Upptagen)

BokinfoTitel: Vredens druvor
Författare: Steinbeck, John
1 kommentar

Barnens rum

För nån helg sen åkte vi en sväng till Ikea igen. Eller rättare sagt, vi delade upp oss så att Jonas och Sander gick in på Ikea och jag och Ava gick till Stadium och köpte nya gympaskor åt henne. När vi gjort det gick vi till Jysk för att titta på en sittpuff, som vi övervägde till hennes rum, men den visade sig vara liten och med fel känsla. Vi tänker oss något liknande de klassiska saccosäckarna och hade hoppats komma billigt undan, men nej…

Avslutningsvis sammanstrålade vi på Ikea där Jonas och Sander gjorde kompletterande inköp till framför allt barnens rum.

Tyvärr är det aldrig lika lätt som det verkar att handla på Ikea… Ava hade ju bestämt sig för svarta luckor och lådfronter till sin STUVA loftsängskombination, men de var slut när vi köpte den. Och efter lite efterforskningar och chatt med kundtjänst redde jag ut att de gamla luckorna och lådfronterna såklart utgått och att det såklart inte skulle finnas svart i den nya varianten. Men den nya varianten fanns i alla fall inne, även om den fortfarande inte syns på webben. Så Ava fick nöja sig med vita. Nåja, det blev väl rätt bra ändå (lådfront syns liiite nedanför skrivbordsstolen):

Skönt att det ser färdigare ut nu. Det är lite annorlunda stuk på de nya luckorna/fronterna, de har infällda handtag i stället för utskurna och det är väl kanske bara bra så man inte behöver se in… eller vad vet jag. Hur vi hade tänkt att den skulle se ut syns i inlägget Kaoset mitt i Den Stora Ommöbleringen.

Jonas har satt upp sänglampan också, vilket såklart blev ett lyft. Och ny tvättkorg/påse inhandlades också på Ikea, den står bredvid garderoben. I bilden syns även luftkonditioneringsutblåset just där Ava ligger och sover… det dundrar som en finlandsfärja från det… så det är väl det enda som är mindre bra, men vi har problem med det i vårt sovrum också, det drar på oss när vi ligger i sängen…

Det blev även nya svarta lådor som gosedjursförvaring i bokhyllan:

Sander fick några lådor utbytta han också, de har ju haft den varianten sedan tidigare men de tappar lätt formen om man har tunga grejer som tågbanedelar i… Blev lite nya färger nu, men jag har visst ingen bild. Han bestämde sig också för att flytta ner sovslafen igen och ha överslafen som mysslaf i stället:


Så här prydligt är det inte längre… :)

Det känns väldigt bra att de har varsitt rum. Men det blir förstås oftare att jag känner att jag inte riktigt har någonstans att ta vägen… och det känns märkbart att jag flyttade kontorsplatsen från lägenhetens varmaste rum till det kallaste… men det blir väl skönt på sommaren.

Lämna en kommentar

Sander i överslafen

Nu har Sander somnat i våningssängens överslaf för första gången. Nederslafen är nu allmän mysplats och där läser vi godnattsaga är tanken. Igår när jag la honom ville han inte klättra upp sen, utan ville ligga kvar och gosa tills han somnade, men ikväll blev det överslafspremiär.

Och jag försöker vifta bort alla eventuella onödigt oroliga tankar på fallrisker…

Lämna en kommentar

Hej Google Pixel 2!

Jag bytte mobil för ett par veckor sedan. Jag skaffade ju min Samsung Galaxy S7 för två år sedan med Tele2Byt, vilket innebär att jag måste skicka tillbaka den senast 15 mars för att inte behöva betala 1100 kr… Och eftersom den blivit lite seg och märklig och fått allt sämre batteritid kändes det som ganska bra timing. Och det var oemotståndligt att skaffa en Google Pixel 2, trots att den inte säljs på riktigt i Sverige… Så jag kunde inte köpa den med avbetalningsplan hos Tele2 som jag brukar, utan det fick bli från en slumpmässig webbshop som hade den.

Jag gillar ju verkligen att ha ett rent Android utan en massa extra bös och såklart att ha senaste versionen och snabbast uppdateringar. Jag blir också lycklig av små detaljer, som att ett klick på klockwidgeten leder in i klockappen, vilket jag använde jämt på min Nexus 5 och verkligen saknade på S2.

En intressant feature är att fingeravtrycksläsaren sitter på telefonens baksida. När jag först fick min S2 använde jag fingeravtryck för att låsa upp telefonen, då med den lite mer traditionella placeringen på framsidan, men det funkade inte särskilt bra så jag avaktiverade det och körde med olåst skärm. Nu använder jag fingeravtryck för att låsa upp, men det är ett krux för mig att bara vänsterhanden funkar eftersom högerhandens fingrar är alldeles för torra och fnasiga. Har jag bara högerhanden tillgänglig måste jag slå koden i stället. Placeringen med fingeravtrycksläsaren på baksidan är väldigt bra när man håller telefonen i handen, men mindre bra när telefonen ligger på ett bord och man ska kolla på något. Så jag säger faktiskt tummen ner för placeringen. Får tänka på det till nästa telefon..

Jag har haft problem med att ladda telefonen. Den medföljande väggkontakten är en enorm klump som är jättekonstig. Det står att den ska vara UK, men funkar inte med UK-EU-adapter. Så jag gav upp det lite… Råkade ut för att min egenköpta sladd (nyköpt pga USB-C i stället för som tidigare micro-USB – väldigt skönt att den kan sättas i åt vilket håll som helst) med min gamla väggkontakt inte laddade, så jag har lånat Jonas sladd (till Galaxy S8) som av någon anledning funkar bättre. Kan ladda från jobbdatorn med medföljande fungerande sladd, men inte från hemdatorn pga avsaknad av USB-C… Så det hade kunnat vara smidigare. Har också varit med om att Google Play Services slurpar batteri, något jag googlat mig fram till att det blev ett problem efter någon uppdatering, att den gör så när telefonen varit igång ett tag… hoppas det löser sig i någon annan uppdatering! Jag har inte blivit wowad av batteritiden, vilket jag gärna blivit.

Men förutom det är jag väldigt förtjust i min nya telefon och hoppas innerligt att Google ska ta sitt förnuft till fånga och börja sälja sina telefoner även på den svenska marknaden så att jag kan skaffa dem enklare framöver.

1 kommentar

Projekt spritsning

Jag gillar ju att baka och fantiserar om att kunna dekorera bakverk snyggt. Men jag är inte särskilt bra på sånt, så min strategi brukar vara att försöka hitta en dekorering som ser mer avancerad ut än vad den är (vanligtvis är det ju tvärt om). Det innebär att jag helst låter bli att försöka täcka tårtor med sockerpasta eller marsipan och att jag på sin höjd har spritsat en enkel swirl på en cupcake ibland.

Men det är ju coolt att spritsa! Så… kanske kan jag försöka lära mig lite i alla fall? Jag har mest försökt spritsa chokladmousse innan, eftersom det är gott, men jag har förstått att det visst inte bara är min oskicklighet som gör det svårt, utan att det finns bättre saker att spritsa, så jag ska testa lite olika recept tänkte jag.

Jag köpte lite leksaker enligt bilden ovan. Det är alltså spritspåsar, tyllar och tyllkopplingar. Basic info: en tyll är en spets med något sorts festligt hål i. Man kan sätta den direkt i en spritspåse, eller så kan man sätta tyllkopplingen i spritspåsen. Sätter man en tyllkoppling kan man byta tyll mot en annan i samma storlek, annars är det i stort sett omöjligt att byta medan man håller på.

Tyllarna och tyllkopplingarna är från Wilton, vilket möjligen beror på en liten del snobberi (som i att det är ett känt märke, men inte som i att de är orimligt dyra tycker jag – ni ser exempelvis att tyllsetet i mitten kostade 52 kr), men framför allt på att det står ett nummer tydligt på varje tyll och om man googlar på det får man upp massor av tips på vad man kan åstadkomma med just denna tyll. Jättecoolt ju! Testa t.ex. att googla wilton 104.

Jag hade för all del lite lösryckta tyllar sedan innan. Mest sånt som följt med när jag köpt spritspåsar eller så, inget särskilt planerat. När jag och Sander vab-bakade härom dagen använde vi de gamla tyllarna och spritsade redningsfrosting. Den frostingen blev superbra och lätt att hantera! Jag fick verkligen mersmak!

Sen kom då detta paket och när barnen ville baka igår igen var jag inte så svårövertalad. Men jag blev såååå besviken, för frostingen funkade inte alls den gången, den blev alldeles för mjuk och slafsig. Vägrade släppa tyllen snyggt och höll inte formen. Gången innan hade jag fått lite mjölklumpar och bruna brända klumpar i redningen, så jag försökte vara duktig och sikta mjölet, vispa jättenoga och koka på lägre värme. Det blev slätt och fint, men jag borde nog ha kokat lite våldsammare ändå, för det blev alldeles för löst. Bra lärdom kanske… men trist.

Så jag har fortfarande inte riktigt, riktigt testat mina nya tyllar känner jag. Får se när det kan bli… problemet är ju som alltid tid. Tid och andra prioriteringar. Bakprojektet har ju egentligen inte så hög prio…

2 kommentarer

Kaoset mitt i Den Stora Ommöbleringen

Egentligen är det ju lite galet att jag drev på för att komma till skott med Den Stora Ommöbleringen aka ”Projektet att ge barnen varsitt rum och komprimera ihop kontoret till ett hörn i sovrummet”, eftersom jag förlorar mitt separata kontor och avskilda läshörnan. Det har varit guld värt att ha, men samtidigt har det varit jobbigt att ha det hängande över sig att det ska fixas om (och med alla frågetecken kring hur) och Ava har såklart varit väldigt sugen på eget rum… Så det är väl bra att det har börjat hända grejer…

Första steget var att testa om Ivar-hyllan skulle funka som kontorsplats. Jag provsatt när den stod på sin gamla plats i före detta kontoret.

Nästa steg var att tömma det blivande kontorshörnet i sovrummet, där det stod ett gammalt malplacerat skrivbord från när vi hade två (plus lite diverse prylar…). Jag lade ut en skänkes-annons på Facebook Marketplace för det bordet och det som användes i kontoret och det kom ett par unga behövande och hämtade dem nästan meddetsamma, så det var smidigt fixat. (Jag rekade lite först och såg att det fanns massor av skrivbord ute och det kändes som att det var mer värt att bli av med dem snabbt än att eventuellt kanske lyckas få ett par hundralappar för dem.)

Och sen var det dags att testa om Ivar verkligen skulle få plats i det tänkta kontorshörnet. Medan vi monterade trodde jag faktiskt att det var kört, pga ostrategiskt placerade eluttag och gardinstänger… MEN DET GICK! Kolla:

Ivar fick plats – kolla gardinstången och eluttaget!

På väg till sovrummet testade vi även om Ivar skulle få plats i förrådet, för i så fall skulle vi köpa en till. Det gick inte, det visade sig nämligen att det är för lågt i tak där. Har aldrig noterat att vi har olika takhöjder i lägenheten, men tydligen är det så… Men vi bestämde oss för att köpa en lägre. Vi måste ju tajta till förvaringen i hela lägenheten nu när vi förlorat så mycket förvaringsutrymme i kontoret.

Nästa steg var att Jonas och Ava åkte först en sväng till en återvinningscentral med diverse grejer och sen till Ikea för att köpa Avas nya smarta kombinationsmöbel:

Stuva loftsängskombination från Ikea

De svarta lådfronterna och skåpsluckorna fanns inte i lager (och gör det fortfarande inte), så vi får komplettera med dem senare.

De köpte också en lägre Ivarkombination till förrådet och lite smågrejer som skrivbordslampa, sänglampa och papperskorg till Avas rum.

Här har vi burit in många stora och tunga kartonger till Avas blivande rum:

Massor av bråte och Ikea-embryon…

Ganska snart hade Jonas byggt ihop den första delen av möbeln:

Första delen byggd, garderob och bokhylla.

Det mesta som står på golvet utöver Ikea-grejerna är bråte som vi inte kunnat slänga för att vi inte har haft ett grovsoprum (ja, inklusive trasig skärm och uråldrig dator som inte använts på evigheter och egentligen gott kunnat slängas långt tidigare). Men måndagen efter helgen det handlades öppnade soprummet igen och vi kunde bli av med massor av utrymmeskrävande skräp. Skönt!

Tyvärr insåg vi att Ivarkombinationen inte fick plats i förrådet… efter att i stort sett ha monterat klart den…

Läsfåtöljen står nu helt malplacerad i vardagsrummet:

Min underbara läsfåtölj, snyft…

Vi tror att bokhyllan ska få plats inne hos Ava, så att fåtöljen kan få lite bättre plats där (dvs ännu mer förvaringskomprimering, då grejerna som är i den nu såklart inte ska följa med till hennes rum…). Men tyvärr försvinner ju en mycket stor del av poängen med fåtöljen när den står här och inte avskilt.

Veckan efter, inklusive helgen, var jag jättesjuk… Men Jonas såg till att driva möbelbygget och jag fick komma och lyfta, hålla, banka och skruva lite när det behövdes.

Vi gjorde den mycket ”intressanta” reflektionen att denna compact living-lösning kräver väldigt mycket utrymme för att monteras enligt instruktion, vilket ter sig en smula ironiskt. Tur att Jonas var klar i bollen nog att tänka ut ett alternativt sätt – jag gjorde bara som jag blev tillsagd i all min dimmighet…

Vi blev faktiskt klara! Eller ja, garderoben saknar såklart skåpluckor och skrivbordshurtsen har inga lådor, eftersom de fortfarande inte finns i lager. Jag har ingen mer färdig bild än denna, inser jag:

Nästan klara!

Det blev bra! Det är verkligen en möbel som känns rymlig och utnyttjar ytan bra. Ava har kunnat sova i sitt nya halvfärdiga rum sedan i söndags och det är förstås stort.

Vi var ytterst tacksamma att ha ett soprum igen när vi var klara:

Mycket att slänga efter Ikea-bygget…

I tisdags åkte Jonas och Ava till Ikea igen. De bytte Ivar mot en smalare (30 cm djup i stället för 50 cm), alltså den vi hoppas ska funka i förrådet, och köpte en skrivbordsstol till Ava och lite smågrejer som madrasskydd och madrassöverdrag som behövs eftersom den överblivna slafen i våningssängen ska användas som Sanders myshörna.

Nu i helgen blir det fixarhelg igen. Prio ett vad mig anbelangar är att få ordning på vårt sovrum/kontor som nu ser ut så här nu GAAAAH:

Massor av saker som inte längre har sin plats någonstans…
Gaaah!

Men först måste vi nog sätta upp Avas sänglampa, slita ut grejer ur förrådet och montera Ivar, tömma och flytta bokhyllan… ja, vi har att göra.

Vi kommer att behöva skaffa lite mer saker också. Ava är sugen på en sittpuff/saccosäck till sitt rum och jag tänker att det vore rätt bra. Annars vill hon ha en fåtölj och jag tror att en säck blir lite lättare att få plats med och flytta runt på efter behag. Vi får se.

Det ska bli skönt när det blir klart. Och det ska bli skönt om sisådär en 15 år när vi kan återta ett rum som kontor och läshörna. :D

Lämna en kommentar

Vego-bokklubben: Kallocain av Karin Boye

Igår träffades Vego-bokklubben över god mat (tre av oss delade på tre pizzor, lyxigt!) på Feca och pratade om Karin Boyes dystopiklassiker Kallocain. Den har faktiskt funnits hemma hos oss länge (införskaffad och läst av Jonas) och jag har tänkt läsa den men aldrig kommit till skott. Perfekt att få en spark i baken!

Kallocain gavs ut 1940 och har undertiteln Roman från 2000-talet. Den målar upp en hemsk värld där individen existerar endast som en kugge i det gigantiska statsmaskineriet och inte förväntas bry sig om något annat än statens bästa. Till och med barnen är statens egendom från åtta års ålder då de lämnar hemmet för att uppfostras till goda medsoldater på statliga institutioner.

Leo Kall är, eller gör sitt bästa för att vara, en oklanderlig medsoldat och åstadkommer en betydelsefull uppfinning som får namnet kallocain. Det är en drog som får människor att avslöja sina hemligheter. Nu blir det möjligt att kontrollera inte enbart handlingar utan även tankar! Så oerhört praktiskt för staten att smidigt kunna få bort människor med fel inställning.

Jag citerar ett stycke där de pratar om den stora arbetsbördan att hantera kallocainförhör med alla som blir angivna av sina medsoldater:

– […] Men vad ska det bli av med alla nya angivelser? Vi kan ju inte ha två tredjedelar av befolkningen i straffarbete!
– Varför inte! sade han glatt […]. Skillnaden är inte så stor, och lönebudgeten blir mindre. Men allvarligt talat, så har det kommit klagomål från finanschefen i staden, och det lär vara likadant överallt. Det betyder att vi av finansiella skäl får lov att rensa bland angivelserna. Ingen kommer att bli häktad mer utan att angivaren lämnar en utförlig skriftlig redogörelse över skälen för sina misstankar. Redan det gallrar. Vidare kommer vi bara att ägna oss åt mer framträdande medsoldater. Vi får kasta hela vår uppmärksamhet på Statens säkerhet, förstår ni. Underordnade poster får finkammas någon gång i framtiden, och turen till rån, stöld och smärre privatmord kommer sist. Vi får gallra, gallra, gallra, men det gör inget, nog får vi arbete för det.
Han återtog sin vandring och brast i skratt, den korta gälla gnäggning som var så karakteristisk för Karrek.

Det som fick mig att fastna för just det stycket var framför allt det underbara uttrycket ”smärre privatmord”, som fångar mycket av essensen i boken.

Givetvis blir det konsekvenser av att människors hemligheter blottläggs. Givetvis får Leo Kall utstå en del kval. Jag går inte in på detaljer nu, men rekommenderar verkligen att du läser boken.

Den episka läsutmaningen
Med denna bok kunde jag bocka av ett par knepiga kategorier i läsutmaningen, även om det känns smått makabert att jubla över att lyckas med den ena…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
3. En science fiction-bok. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
14. En svensk klassiker. (Upptagen)
21. En dystopi.
47. En bok av en författare som tog sitt liv.

53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)

BokinfoTitel: Kallocain
Författare: Boye, Karin
1 kommentar