Tågsemester dag 7: London-Bournemouth-Weymouth

Så var det dags för den lite mer obokade delen av vår resa – boendet i Weymouth i tre nätter är bokat, men resorna tar vi som det passar. Ganska skönt att inte ha tider att passa, men vi skyndade ändå lite för att planen att luncha i Bournemouth skulle hålla tidsmässigt.

Efter morgonbestyr, packning och en kort paus i lekparken som blivit så populär hos barnen, åkte vi Watford Junction-London Euston, sen tunnelbanan Euston-Waterloo och sen tåget London Waterloo-Bournemouth. Där klev vi av och lämnade in väskorna i förvaring. Det kostade £2 per väska och killen som jobbade där var schysst nog att ge oss en soppåse att bunta ihop barnens ryggsäckar + Avas trollstavspåse med så vi kom undan med att betala för tre.

Sen promenerade vi in mot centrum. Jonas var på språkresa i Bournemouth i sin ungdom, men hade inga direkta minnen av hur det såg ut och kände inte heller igen sig. Jag ångrade nästan att vi inte planerat att resa till Torquay också… Jag skulle nog känna igen mig hyfsat där i alla fall, där jag var på språkresa. Kanske nästa gång…

Vi styrde stegen mot Café Thrive som vi spanat in. Det var ett jättehäftigt vegancafé med en massa gott att välja på. Jag testade en ”fish and chips” med jackfruit, Jonas åt burgare, Ava nuggets och Sander korv. Nästan ännu bättre var de lyxiga milkshakes och sundaes vi åt till efterrätt… mmm.

Sen promenerade vi genom en fin park mot stranden med piren och arkadhallen. Vi skippade att gå ut på piren eftersom det kostade pengar, men vi spelade i alla fall litegrann på arkadhallen. Om Jonas kände igen sig någonstans var det där, det var nämligen dit alla hans språkresefickpengar gick…

Barnen var såå sugna på att bada, men det fanns det varken tid eller grejer för, så vi skyndade tillbaka mot stationen i stället. Vi gick en bit längsmed vattnet och fick en fin utsikt över den långa stranden med vita klippor i fjärran. Vi hittade en cache och gick tillbaka till stationen. När vi hämtat våra väskor kollade vi när nästa tåg mot Weymouth skulle gå… fyra minuter, så vi joggade lite.

En timme senare var vi framme i Weymouth, där stranden strax bredde ut sig framför oss inte helt olik den i Bournemouth. Än en gång fick vi säga nej till bad – och ett minitivoli – för att vi måste komma fram, starta en tvättmaskin, gå och handla mat, laga middag… ja och sen var det jättesent. Hoppas på en fin dag med bad imorgon.

Se även sammanfattande inlägget Familjens tågsemester 2019.