Skip to content

Etikett: durdle door

Tågsemester dag 8: Durdle Door, Lulworth Cove, Weymouth

Idag tog vi bussen Purbeck Breezer 30 till Durdle Door! Man skulle betala kontant på bussen, så den första utmaningen var att hitta en öppen bankomat i tid för att hinna med bussen, men det gick lyckligtvis.

Det var en fin bussresa på cirka en halvtimme med många fina vyer först över havet och sen mer lantliga sådana. Där vi släpptes av var det en bit att gå, men vi såg redan havet bortom böljande fält.

Man kom fram till en stugby och ett område där man kunde köpa lite förfriskningar och prylar och det fanns toa och en utomhuskran att fylla vattenflaskan från. Därifrån gick stigen brant ner och man kunde ana Durdle Door där framme. Först gick man längs Man O’ War Beach, som också var snygg. Bilder:

Sen kunde man ta en trappa ner till stranden vid Durdle Door med den häftiga klippan som går i en båge och längre bort höga, vita, branta klippor där man ibland kunde se vandrare som kämpade upp- eller nerför stigen.

Durdle Door var verkligen ett häftigt ställe. Vi stannade och badade precis där och stranden bestod av otroligt lent grus. Det blev djupt fort och vågorna drog en fram och tillbaka hela tiden. Ganska kallt i vattnet, men efter ett tag var det så skönt att ligga och flyta lätt i det salta vattnet och låta vågorna flytta runt en. Perfekt bad, lite svårt för Sander, som stannade i vattenbrynet, men såå härligt för mig och Ava. Efter att ha badat var det skönt att lägga sig i det solvarma, lena gruset.

Vi testade såklart att gräva ned varandra. Märkligt behagligt, börjar fatta grejen med tyngdtäcke…

Efter bad och lunch gick vi tillbaka upp igen, drack kopiösa mängder vatten och åt glass med mera, innan vi började promenera mot Lulworth Cove. Då kom jag på att jag glömt bort att logga cachen jag spanat in, så jag joggade tillbaka en sväng… Men sen gick vi mot Lulworth Cove, vilket i princip bara var över berget, men det var en ganska lång och brant vandring ner.

Lulworth Cove var väldigt fin uppifrån, men inte så inbjudande till mer bad när vi väl kom ner. Vi tittade lite i visitor centre med info och butik. Sen råkade vi tajma en buss tillbaka till Weymouth alldeles perfekt.

Tillbaka i Weymouth testade jag och barnen stranden där medan Jonas gick och handlade. Det var mycket bättre för Sander att bada på en snäll och långgrund sandstrand, men det är ju ganska jobbigt att få sand överallt…

När vi ätit middag i AirBnb:n gick vi ut igen och barnen fick förlusta sig på minitivolit och i arkadhallen vid stranden.

Mindre bra: Tyvärr kom vi på det där med solkräm lite för sent, så nu är vi svidigt tomatröda hela bunten. Och Ava tappade sitt halsband med Hagrid som hon köpt på Harry Potter-studiostället.

Men det var ändå en mycket bra dag, kanske resans bästa? Durdle Door blir verkligen ett minne för livet.

Se även sammanfattande inlägget Familjens tågsemester 2019.

Leave a Comment