Uppsydd klänning till Ava!

Jag letade länge efter en klänning till Ava att ha på Sven och Sedens bröllop 18 april. Det slutade med att jag tog kontakt med Malin Levander som syr kläder under det egna märket Sygryn. Jag hade en väldigt klar bild av vad jag ville ha och utifrån min beskrivning sydde hon en klänning som kom i brevlådan idag. Här är den:

Bilderna är fotade av Malin Levander och lånade från hennes blogginlägg om klänningen: Liten omlottklänning med liljekonvaljer.

220 kr + 12 kr i frakt betalade jag för detta, helt okej när man får bestämma precis vad man vill ha, tycker jag.

Det hela började för övrigt med att jag fick syn på det här tyget på diverse sömmerskebloggar och blev kär i det.

Jag ska fixa en vit body och vita strumpbyxor till, har jag tänkt. Ska bli spännande att prova hela outfiten på Ava, jag hoppas att det blir bra! Bilder kommer så småningom… Förhoppningsvis kräks hon inte ner kläderna det första hon gör på bröllopet. :)

Bröllopskläderna hämtade + axelbekymmer

Idag ägnade jag förmiddagen åt att tvätta och åkte sedan in till stan för att träffa Jonas till Järntorget och plocka upp våra bröllopskläder (som vi inte alls har någon bra plats för i lägenheten, vad gör man av dem egentligen?!). Jonas var såå snygg i sin frack! *slurp* Min klänning hade såklart kunnat vara bättre, men den hade verkligen kunnat vara oerhört mycket sämre också… med tanke på allt härj. Jag ångrar inte att jag stod på mig angående att vägra stoppa i skumgummimeloner.

Sen var det det där med axlarna… Det har blivit dundersommar, om det nu har undgått någon. Och jag ska alltså försöka att vistas ute i enbart antingen bara axlar eller långärmat, för att inte ha konstig solbränna till min axelbandslösa brudklänning. Det är inte så lätt! I fredags var jag ute på stan jättelänge i min enda tubtopp och brände såklart axlarna lite lagom röda och svidande. Mina försök att hitta ytterligare axelbandslösa klädesplagg resulterade endast i en klänning, som förvisso inte är riktigt bandlös men vars band nog går att stoppa ner i klänningen så länge och använda först efter bröllopet… Nåväl, det var en enkel lila (mer lila än bildens något blå färg…) klänning från H&M:

Så var jag ju tvungen att ha mina saker i någonting också. Ryggsäcken gick bort, av axelskälet. Alla mina andra väskor har axelremmar, så det funkade inte heller. Således packade jag mina pinaler i en skitig tygkasse med handikappinstitutets logga och tog det som en av mina shoppinguppgifter att hitta en väska man kan bära i handen eller på armen såväl som över axeln. Tadaa:

Det var ju inte det enklaste, precis. Hur kan det vara så dyrt med väskor? Jag skojar inte när jag säger att detta var den enda som uppfyllde mina krav och samtidigt kostade under 200 kronor. Gillar den, men den känns såklart mycket tyngre än en ryggsäck gör med motsvarande packning… och varje gång jag har annat än ryggsäck saknar jag verkligen det praktiska i att kunna handla på hemvägen och trolla bort mjölkpaketen från vikten genom att slänga upp dem på ryggen.