
Snyggt omslag, va?
Men jag kanske ska säga något om själva boken också. Handlingen kan man läsa om exempelvis här, så jag går direkt till vad jag tyckte. Jag är glad att jag läste boken, för att den är klassisk och för att den känns unik. Den är genomsyrad av fyndiga och cyniska uttalanden som säkert hamnat i en massa citatböcker. Grays vän Lord Henry har en sällsynt förmåga att sprida lustiga men fullkomligt vedervärdiga “visdomsord” om kärleken, äktenskapet och livet i stort. Faktum är att berättelsen till största delen består av sådana samtal och tankar. Dorian Grays hemska handlingar hintas det mest om, vilket kanske är lika bra. Någonstans i mitten av boken blir det väldigt tråkigt ett tag. Kapitel 11 är nästintill outhärdligt segt och jag får erkänna att jag skummade det grovt. Det känns bra att jag tog mig igenom boken i alla fall, för strax därefter var det rentav spännande ett tag. :)