A History of Violence

Vilken praktbesvikelse!

Jag läste ju nyligen boken i serieformat som filmen baseras på. Det här är något av det värsta jag sett vad gäller att totalt massakrera en bra historia.

Det började ganska bra. Visst, en hel del ändringar, men jag kände igen mig bitvis och satt i förtjust, spänd förväntan över fortsättningen. Sen tog filmen en helomvändning och gick rakt emot originalberättelsen. Hade jag varit författaren skulle jag inte vilja att filmen använde samma namn ens.

Boken handlar om Tom, en till synes vanlig man som får världens blickar riktade mot sig efter att han ensam lyckats övermanna två beväpnade män som försökte råna hans restaurang. Han får snart besök av tre maffiamän som påstår att Tom egentligen heter Joey och har något otalt med dem sedan länge. Tom spelar oskyldig för att skydda sig själv och sin familj, men i själva verket har de rätt, han har ”a history of violence” men har flytt och skapat ett nytt liv utom räckhåll för den hämndlystna maffian.

Så långt hänger filmen med, men efter det kommer helvändningen. I boken är Tom i grunden en god man. Han ljuger för sin familj om sin identitet tills han inser att han måste berätta och då får de veta allt och tacklar problemet tillsammans. I filmen är Tom en riktigt usel person. Han berättar inte ett dyft om sitt förflutna för familjen, trots att de blir förföljda och hotade av maffian. Frun förstår att han haft en annan identitet och begått mord, men får såvitt filmen förtäljer sväva i ovisshet om detaljerna. Han slår sin son och praktiskt taget klubbar ner och våldtar sin fru som svar på att hon är ledsen och upprörd. Upplösningen känns fånig jämfört med boken, som är oändligt mycket mer spännande.

I boken kan inte ens jag klaga på kvinnoframställningen. Filmens förändringar är gravt kvinnonedsättande. I boken gör frun en viktig sak (jag ska inte spoila hela berättelsen…), hon är aktiv och delaktig. I filmen förvandlas till ett sexobjekt som inte behöver respekteras, upplysas eller konsulteras.

Våldtäktsscenen, eller vad man ska kalla den, är riktigt vidrig i kvinnobildssynpunkt. Det är precis när hon förstått att han har ett våldsamt förflutet och hon är upprörd för att hon inte får veta. Hon stormar iväg uppför en trappa, han följer efter. När han försöker hålla fast henne försöker hon slå sig fri, han slår ner henne i trappan och håller fast henne varpå de börjar ha våldsamt sex och nu plötsligt verkar hon villig. Vad signalerar en sån scen? Gråtande kvinnor vill bli nedslagna och våldtagna i trappor? Till råga på allt får vi helt omotiverat se henne naken efteråt.

Jag blev så fruktansvärt jävla förbannad av den här filmen!

Jag kan inte förstå varför man valde att ändra historien så radikalt. Boken handlar om en vanlig familj som tillsammans blir starka när nöden kräver det. Den säger att det går att lägga dåligheter bakom sig. Filmen handlar om att våld föder våld och att försumma familjen å det grövsta. Jag höll inte på film-Tom för fem öre utan tyckte att han gott kunde få dödas av maffian.

Läs boken i stället för filmen är verkligen skit. Hur kunde Uncut utnämna denna till bästa film 2005? Det är riktigt deprimerande…

FilminfoIMDB: A History of Violence
Regissör: David Cronenberg
År: 2005
Omdöme (1-5): 2
Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *