I julas fick Ava biljetter till Ariana Grande i julklapp. Det är ju ganska rejäl framförhållning på sånt, men till slut blev det 7 oktober och dags att åka till Globen en vanlig måndagskväll.
I vanlig ordning blev det en hel del väntan på förband, mellan förband och sen på Ariana själv. Men det var mäktigt att sitta i Globen och göra vågen med alla andra på läktarna.
Vi lyckades också vinka till Avas kompis och hennes mamma, som också var där.
Ariana Grandes musik är inte riktigt min grej, men hon bjöd verkligen på en spektakulär show. Vilken röst hon har! Så stark och inget svaj, dessutom sjöng hon samtidigt som hon dansade i högklackat… Med sig på scenen hade hon en hel stab av dansare, så det fanns mycket att titta på.
Efteråt köpte vi en enormt stor officiell turné-merch-tröja till Ava. Praktiskt att hon vill ha oversized-kläder just nu då det var vuxenstorlekar (och de minsta var slut). :)
En häftig kväll, men uj, så sent det blev. Inte optimalt för en nästan 11-åring att komma hem strax efter midnatt en vanlig skolkväll, men det fick det vara värt såklart.
I torsdags tog jag upp skrivandet igen efter sommarpausen. Och sen… skickade jag in Jessicamilla till förlag. Alltså mitt manus för åldersgrupp 9-12 år.
Så nu har jag alltså kastat mig mot det där lilla, lilla nålsögat. Det känns… overkligt, mest faktiskt. Och läskigt att erkänna det.
Iiiiih, ändå, typ?
Jag har bara skickat till ett litet fåtal förlag ännu och det finns såklart fler på listan av potentiella mottagare. Men jag känner inte att jag måste skicka till hela världen med en gång.
Planen just nu är väl att försöka släppa Jessicamilla och dra igång ett nytt skrivprojekt. Ser väldigt mycket fram emot att skriva nytt snarare än att sitta och peta i ett oöverskådligt textberg (fast det var kul det också). :)
Igår klev jag och Malin på Feelgoodbussen på Cityterminalen och åkte till charmiga Mariefred för en heldag med författarsamtal av olika slag på Gripsholms värdshus.
Det var en riktigt fin dag! Vi hade anmält oss till Skrivarskolan, som blev i stället för två av seminarierna, och jag till bokcirkel om Camilla Davidssons I fikonträdets skugga – där även Camilla Davidsson var med. Jättemysigt!
På lunchen gick vi genom Mariefreds lilla stadskärna, där SM i gatumusik pågick. Vi åt lunch på en pizzeria och jag loggade en cache i närheten. Vi hann gå en liten sväng upp mot Gripsholms slott också innan det var dags att återgå till programmet.
Så mysigt att samla en massa människor med likartade intressen! Det får bli min framtidsvision att vara med inte bara som deltagare utan även som författare. :)
Våra tre nätter på Öland blev kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss. När 10-dagarsrapporten först kom stod det sol och uppemot 30 grader…. men det blev snarare grått, en del regn och 16 grader. Men Öland är ändå fantastiskt och bara att vara på stenstranden vid Byxelkrok och leta fossil och imponeras av stora vågor är en höjdare.
Mer text nedanför bilddump…
Vi campade på Neptuni camping precis som förra året och vi fick samma tältplats som då! En avskild plats mellan två stenmurar – mysigt.
På ditvägen stannade vi i Bläsinge och tittade till sjöboden som tillhör Jonas släkt. Vi hade tänkt äta hamburgare på hamnkrogen där, vilket vi gjorde förra året, men i år var inte vegoburgarna veganska… I stället blev det en sväng till Arontorps kroppkakor. Barnen var inte imponerade av kroppkakekonceptet, hehe. Jag tycker väl ärligt talat också att det är sådär, men kul att prova i alla fall.
När det var regnigt dag två åkte vi till Borgholms slottsruin. Alla gillade att gå omkring i den, så det var en hit! Sen åkte vi in till Borgholm och åt en sen lunch på Tekla T vegancafé.
Nästa dag kom Ingbritt och Janne på besök och vi visade omgivningarna i Byxelkrok. Sen åkte vi till Långe Erik och åt matsäck och några av oss gick upp i fyren. Vi stannade också till vid Neptuni åkrar. Sen åkte de vidare och vi åkte till stranden vid bergraset i Fornbo och tog ett ganska kallt dopp i vredgade vågor.
Tänk att Öland kan vara så härligt trots gråväder! Jag hoppas att vi kan stanna lite längre nästa år – och självklart tar jag gärna något somrigare väder.
Nu har vi klarat av årets vandring på Ostkustleden. Det blev bara en etapp i år, så vi spar den åttonde och sista till nästa år, men ojoj, det räckte bra ändå…
Officiellt var etappen 20,5 km, vilket är mer än det låter när terrängen är så tuff som den ofta är på leden. Men sen blev det nog en hel del extra också… Dels gick vi fel litegrann (t.ex. fanns gula markeringar i en cirkel i Figeholm!!) och dels gjorde vi en avstickare till badplatsen där vi hade bilen. Vi har ju nämligen lyxat till det de senaste gångerna vi vandrat och ställt bilen med en massa mat, vatten, övernattningssaker och nya kläder vid övernattningsstugan. I år gick det inte att köra fram till stugan och vi trodde nog att vi parkerade närmare än vi gjorde…
Vi började vandringen i Lilla Laxemar 10:20 och kom fram till stugan i Hällveberg 20:20, alltså tio timmar senare. Då hade vi bara tagit korta pauser ca varje timme, plus badpaus vid bilen. Förra året tog varje dagsetapp drygt 7 timmar, så det var lite skillnad.
Det visade sig att vi hade en timmes vandring kvar efter att ha fräschat upp oss i Fårbosjön (med otympliga tillägg till packningen). Så när vi kom fram var vi svettiga igen. :D
Vi bestämde oss redan på kvällen för att skjuta upp etapp 8. Hade det bara varit själva etappen, så visst… Men nu skulle vi alltså först ha behövt gå tillbaka till bilen och dumpa saker, sen tillbaka igen. Två extra timmars vandring innan vi ens kunde börja kändes inte så lockande.
Men vi fick en fin etapp i alla fall. Rackarns bökig terräng stora delar och mycket övervuxet. Vi har rispade ben och massor av bett såklart.
Det är så typiskt Ostkustleden att så fort man kommer ut på en lättvandrad grusväg vet man att leden strax svänger av rakt genom ett stenigt snår som förmodligen går parallellt med vägen, men det ska ju inte vara för lätt. :D
Jag gick i barfotaskorna. Det gick bra! Jag är öm lite här och var såklart, men det hör ju till…
Mina fötter trivs såå bra i mina rymliga barfotaskor! Jag har gått i dem jättemycket under våra tågsemesterveckor! Jag har till och med sprungit till tåget med full packning… inte jättelångt, men jag har i alla fall gått långt även med tung ryggsäck.
Och fötterna har känts fantastiska! Visst har jag varit lite trött och öm efter de värsta dagarna, men inte på något verkligt dåligt sätt. Jag har hittat rätt!
Faktiskt kom de första känningarna, lite olustig känsla i problemfoten, efter att vi kom hem. Efter familjens lilla löptur då jag hade mina gamla löparskor som har ett obehagligt tryck över mellanfoten så jag får nästan som kramp i fötterna av dem. En slump? Antagligen inte…
Jag vill verkligen inte använda de gamla löparskorna mer!
Nu har jag beställt ett par löparskor i barfotastuk, samma märke och storlek som vardagsskorna. Lite grövre sula eftersom jag behöver kunna springa en del på asfalt och tänker att det är bra med lite dämpning då.
Jag hoppas verkligen att de passar så jag kan börja testa barfotaskolöpning snart!
(Hade tänkt ladda upp en skobild från semestern, men det funkar väldigt dåligt just nu…)
En viktig bonusgrej för mig under vår tågsemester var såklart att få geocacha på olika ställen. Det var ju ingen geocachingresa, men jag fick i alla fall ihop 22 stycken. Det blev några nya länder: Belgien, Storbritannien och Holland (Danmark och Tyskland hade jag redan).
Nu har jag geocachat i totalt 14 länder!
Det stör mitt ordningssinne att Tjeckien ligger och är alldeles vitt där i mitten… Måste dit! :D
Jag hade med mig en TB (spårbar Travel Bug som man kan logga i cacher man besöker och ev lämna där för någon annan att ta vidare) som ritade ut alla cacher jag tog under resan på en karta så här fint:
Strax efter 06:30 rullade tåget av båten efter att ha stått stilla i hamn ett tag. Det blev ju en relativt lugn natt eftersom tåget stod still på en båt som även den stod still en del av natten.
Det var lite kvavt i kupén, men vi hade inte alls problemet jag läst och hört så mycket om, att det kan bli bakugnsvarmt på tåget. Jag tog till och med på mig koftan under natten för att jag tyckte det blev lite svalt att sova med tomt påslakan (som vi valt att göra). Så vi hade tur, phew!
Kom fram till Malmö 07:30 och skulle vidare 09:11. Hittade en bänk att dumpa packningen och oss vid och runt och åt frukost. Som tur var kunde man gå ombord i god tid även nu, så vi kunde gå på toa och boa in oss på tåget en stund innan vi åkte.
När vi kom fram till Södertälje stod pendeltåget på andra sidan av perrongen, så det var bara att jogga över. Så bytte vi till tunnelbanan och allt kändes så väldigt… vanligt, på ett nästan ovant sätt. :)
Skönt att komma hem! Sander kastade sig efter Rocket League på PS4:an och vi andra köade till duschen.
Är väldigt sugen på fler resor! Gärna mer av Englands sydkust, mer Bryssel och såklart Italien som jag velat till länge. Och Lofoten! Och Prag! Och… ja, det finns ju så många ställen att åka till! Vi får se vad det blir nästa gång vi ger oss av på långresa.
Min födelsedag! Började dagen med gos med Sander, som bytt plats med Jonas under natten. Mycket mysig start.
När jag kom ut från badrummet sen fick jag frukost och presenter – en låda Dorset Tea med snygga foton på Durdle Door och Lulworth Cove och boken The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood. Mycket mysigt och perfekt att vi faktiskt hade bord och fyra sittpallar så vi satt riktigt bra där.
Vi lämnade rummet lagom till utcheckning vid 10 och ställde väskorna i bagagerummet. På Hauptbahnhof hittade barnen en affär de älskade och Ava shoppade en sorts drickmugg hon spanat på länge. Så tog vi S-Bahn (såklart, eftersom det ingår i Interrail-kortet) till Alexanderplatz, där vi tog en virtuell cache som innebar att man skulle fota sig vid tv-tornet. Sen gick vi runt lite där och åt lunch på McDonald’s med utsikt mot tornet. De hade en deal att man fick ett glas vid köp av meny, så vi fick ännu lite mer att bära på…
Vi och tv-tornet
Ett försök till ett coolt panorama… tornet blev ”ganska” rakt :)
Så hoppade vi på S-Bahn och åkte till Yorckstraße (byte Friedrichstraße) och gick till lekplatsen i Nelly Sachs park – vilket även vår närmsta lekplats hemma heter, så det var lite kul.
Just lekplatser är verkligen något vi förknippar med Berlin, stora och unika sådana, så det var viktigt att få till ett sånt besök. Den här var inte maxstor, men fin och de hade en linbana. Även jag åkte + tog mig igenom hela stora klätterställningen med Sander medan Ava och Jonas gick till en toa. Phew!
Sen promenerade vi i riktning mot Potsdamer Platz där en av flera Brammibal’s Donuts ligger. Där köpte vi fyra munkar som var så amazing att vi köpte fyra till. Mums! Mycket bra som födelsedagstårta.
Vi handlade tågmatsäck på REWE i gallerian Arkaden som låg precis intill och sen åkte vi tillbaka till hotellet och hämtade bagaget.
Vid det hör laget duggregnade det och var förhållandevis svalt, vilket fick oss att jubla eftersom vi skulle åka med det notoriskt varma nattåget… Och nästa dag skulle det bli 30 grader enligt rapporten.
Vi hade ganska lång tid att vänta på stationen, men det var skönt att verkligen inte behöva stressa. Sander fick chansen att shoppa lite i barnens favoritbutik han också, det blev en prydnadsflamingo som egentligen är en kylklamp. :)
Tåget skulle gå 19:25 och ca 19 reste vi oss upp och såg vårt tåg några våningar ner. Så skönt att kunna kliva ombord i god tid och lugn och ro – om man vill!
Kupén var riktigt mysig, i alla fall för oss som bara var fyra. Skönt att vi bokat hela kupén, med två personer till skulle det ha varit trångt…
Vi åt vår kvällsmat efter att vi något försenade rullat ut från perrongen.
Vagnen hade två toaletter, men den ena var avstängd. Den fungerande var i alla fall helt okej.
Sander och jag sov nederst och Ava och Jonas i mitten. I överslafarna hade vi packning.
De andra somnade gott medan jag var vaken lite längre eftersom jag hade sista passet med Stardew Valley på Switchen :) och jag satt och tittade när tåget rullade ombord på båten vid 23. Man fick gå upp i båten om man ville, men det var ju sovdags. Lite coolt att åka tåg och båt samtidigt ändå.
Idag hade vi en enda lång tågresa, 6 timmar och 22 minuter, mellan Amsterdam och Berlin. Så otroligt skönt att slippa byten, bara att sätta sig och koppla av.
Vi fick fönster- och mittplatser i en familjekupé igen och sällskapet på de resterande två platserna varierade. De första var ett australiskt par som tyckte att Sander var så otroligt lik en femåring de kände i Australien så de bad att få fota honom och sa att de trodde att vi kidnappat honom. :) Sen var det en tysk familj som fladdrade runt en del, kanske hade de inga bokade platser. På slutet satt en mamma med bäbis på en av platserna och den tyska pappan på den andra. Väldigt skönt för oss att ha bra bokade platser med bord!
Framme!
Berlin Hauptbahnhof
En bit Berlinmur utanför hotellet
Rymligt rum
Tågresan var behaglig till en början, men på slutet var det ordentligt varmt, så det var väldigt skönt att komma fram till Berlin. Vi knatade iväg till a&o Hauptbahnhof och fick ett stooort rullstolsanpassat rum på bottenplan, där vi kollapsade en stund innan vi gav oss ut.
Eftersom S-Bahn ingår i Interrail-kortet gav vi oss själva utmaningen att bara åka den sortens kollektivtrafik. Trevligt att slippa köpa till något, men lite bökigt att hinna skriva varje resa i fyra Interrail-kort när man åker så korta och snabba grejer… Nåväl, vi tog i alla fall S-Bahn till Herrmannstraße via Westkreuz och knatade en bit (U-Bahn hade såklart en närmare hållplats…) för att komma till pizzarestaurangen La Stella Nera, som vi försökte besöka när vi var i Berlin för två år sedan, men som hade semesterstängt just då. Det var mycket lyckat att vi tog oss dit! Vi tog faktiskt varsin pizza i stället för att dela på två som vi gjort hittills på resan, dels för att vi var hungriga och ville testa flera sorter, men också för att prisbilden är mer behaglig i Berlin än i Köpenhamn och London… Det var jättegott och vi blev mätta. De hade lockande efterrätter också, men vi var som sagt mätta och det kändes mer lockande att gå ut och svalka oss med isglass, så det gjorde vi.
Jonas gata!
Isglass vid Hermannstraße
S-Bahn med graffiti utanför fönstret
På hemvägen fick vi börja skriva på de extra lösbladen till Interrail-dagboken. :)
Jag var såå trött (sov knappt något sista natten i Amsterdam), men innan det blev sovdags fick vi bädda våningssängen åt barnen och jag nattade Sander. Sen sov jag som en stock… ja, förutom den lilla detaljen att Sander råkat sätta klockan på plattan på ringning klockan 3, hehe…
