Wohoo, nu har jag klarat Epic reading challenge! Det krävdes 2 år, 2 veckor och 70 böcker för att bocka av de 101 punkterna som skulle uppfyllas. Jag tror det var 11 böcker (snabb blick längs listan) av de 70 som inte passade in på någon punkt.
Det var skoj, men det är skönt att vara klar.
De första punkterna jag bockade av var 77. En bok med sport och 98. En bok som får dig att gråta. Boken var Björnstad av Fredrik Backman.
Den sista punkten jag bockade av var 87. En bok du ångrar att du köpt. Det var Jorden sjunger i B-dur av Mari Strachan.
Ofta har jag ju bara läst på som vanligt och kollat om böckerna möjligen passar in på något. Men för en del böcker gjorde jag tvärt om, dvs utgick från ett kriterium och försökte hitta en lämplig bok (som jag kanske inte alls skulle ha läst annars). De flesta var ändå sånt jag ville läsa, några få lästes mer av ”plikt” gentemot läsutmaningen, men jag är såklart glad i efterhand att ha läst alla böcker.
Nu ser jag fram emot att bara läsa precis det jag känner för + bokcirkelböcker (som förhoppningsvis även är det jag känner för).
Gwenni Morgan är inte riktigt som andra 12-åringar i den walesiska lilla byn på 50-talet. Hon har vildare fantasi och är så mycket mer frågvis. När Ifan Evans försvinner engagerar hon sig som detektiv för att försöka få klarhet i vad som hänt pappan till barnen hon brukar barnvakta och i anslutning till det rör hon även upp den egna familjens hemligheter.
Det tog mig ett tag att börja bry mig om boken, som jag tyckte var småtrist till en början. Men sen blev det spännande att se om jag trodde rätt angående några av Gwennis många frågetecken, så det tog sig en bit in i boken.
Jag sätter den här boken på det sista kriteriet jag har kvar i läsutmaningen: 87. En bok du ångrar att du köpt. Jag plockade på mig den ur en utgallringslåda på Mörbylånga bibliotek utan att veta någonting om den och utan avsikt att läsa den med en gång. Jag behöver inte plocka på mig slumpmässiga böcker att lägga på hög, jag har alltid mer att läsa än jag hinner. Så att jag ångrar att jag köpte den har inte så mycket med boken att göra som med själva grejen att skaffa för många böcker…
Läsutmaningen
Jag läser den här boken just nu för att det innebär att jag blir klar med läsutmaningen! Wow! 87. En bok du ångrar att du köpt.
Den här veckan delar jag med mig av min vardag som gränssnittsutvecklare på jobbets Instagramkonto @netrelations. Kika in där vetja! Kommande veckor kan man följa kollegor i andra roller. Kul!
För ett tag sedan skrev jag om att jag haft turen att få mitt mellanåldersmanus Jessicamilla ”antaget” till att bli kostnadsfritt lektörsläst av en student på lektörsutbildningen. Jag blev ihopparad med Sara Perlerot Göransson (@sperlerot_bokliv på Instagram och http://www.saraperlerot.se/ under uppbyggnad) och nu har jag fått hennes feedback.
Wow! Vilken grej att någon utomstående sammanfattar ens text, gör en dramaturgisk analys, lyfter styrkor och svagheter, presenterar en åtgärdsplan. Så himla kul! Jag blev verkligen sugen på att ännu mer få bolla texten med någon utomstående, professionell, som vill den väl. Jag blev också lite golvad av hur positiv lektören var. Jag menar:
Du har ett fint språk, bra tempo och en väl fungerande dramatisk kurva. När jag jämför med alla de barnböcker jag läst som bibliotekarie innehåller ditt manus många av de kvalitéer som en bok för mellanåldern bör ha. Det har därför varit lite av en utmaning för mig att ge konstruktiva råd i ditt fortsatta arbete, eftersom jag tycker att ditt manus är relativt redo för en förlagsredaktörs bedömning.
Nejdå, något storhetsvansinne för det får jag inte. Jag ser det där ”relativt” i ”relativt redo” och jag vet att jag har en bit kvar. Men jag är kanske inte helt ute och cyklar i alla fall? Jag blir hoppfull!
Jag har ju bloggat en del om mitt skrivande tidigare, men jag har varit relativt hemlig med det ändå. Tänk om jag skulle försöka vara lite mer öppen med det? Kanske blir det en sorts bra press på mig själv om jag faktiskt skriver helt öppet att mitt mål är att bli utgiven på ett seriöst förlag?
Det här är den tredje och avslutande delen om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik och WOW, i den här boken ställs saker verkligen på sin spets så att allt blir mycket mer spännande än i de tidigare ganska sävliga böckerna. Det lyfter verkligen hela serien för mig, som bitvis känt mig lite uttråkad av den men nu är beredd att sälla mig till hyllningskörerna.
Det har varit en fröjd att följa Maj genom större delen av hennes liv och så småningom även få Tomas perspektiv.
I början hade jag ju så svårt för språket att jag växlade till ljudboksversionen, men jag tycks ha släppt det nu. Jag läste hela denna i textform och sade upp Storytel en bit in i boken och växlade till ett exemplar lånat på biblioteket i stället. Ljudböcker är faktiskt inte min grej, men det var kul att testa och jag gillade att kunna lyssna medan jag vek tvätt.
Jag hade hoppats få lite fler svar på slutet, det ska jag väl inte sticka under stol med. Vissa trådar klipptes elakt abrupt. Men slutmeningen är perfekt.
Läsutmaningen
I läsutmaningen får jag nu bocka för en trilogi!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen) 29. En trilogi (som var menad som trilogi redan från början).
I måndags hade vi det tolfte veganbokpratet på Feca där vi åt god mat och pratade om Bea Uusmas fantastiska Expeditionen. Jag har ju redan läst den för två år sedan och tänkte inte läsa om den utan bara bläddra lite för att fräscha upp minnet… men jag blev åter uppslukad av den när jag öppnade den i lördags, så det blev lusläsning och googling för fördjupning, framför allt för att få se fler av Nils Strindbergs bilder. Jag gillar verkligen den här boken. Och det gjorde de andra veganbokpratarna också. Om vi varit lite närmare Gränna hade det varit coolt att åka till muséet med dem, där vi var i somras.
Nu har jag läst tredje och sista delen i Magnus Chase-trilogin om äventyr i fornnordisk mytologivärld – och nutida Boston. Tyvärr läste jag första delen strax innan jag påbörjade läsutmaningen, så jag kan inte räkna detta som att ha läst en trilogi…
Jag kom ju in på den här serien av misstag. Jonas hade beställt en helt annan bok i present till mig, men fått felleverans. Han fick behålla den felaktiga boken, så då fick jag den också… och sen har han fortsatt ge delarna i serien allteftersom de kommit ut. Kul att läsa något så slumpmässigt ibland…
Jag har läst serien med en viss… distans till händelserna och karaktärerna. Jag har myst åt fyndiga formuleringar och komiska samband, men inte tagit berättelserna på så stort allvar eftersom de är så… over the top. Det är liksom väldigt mycket ”ok, nu ska vi överlista en fiende som egentligen borde vara oövervinnerlig för att komma åt något vi behöver” och så repeat på det några gånger i varje bok. Men mot slutet av den här sista boken blev det lite mer personligt relationsdrama rörande Magnus Chase, vilket fick mig ovanligt involverad i berättelsen.
Hur som helst. Boken har stått i hyllan sedan jag fick den i somras, men sen upptäckte jag att den faktiskt matchade en punkt i läsutmaningen trots trilogimisstaget – det är en bok med en drake! Yay! Så därför hoppade boken snabbt upp i prioordning och nu är jag klar med serien.
Läsutmaningen
Läste alltså denna för att bocka av drakpunkten! (Eller, jag hade såklart läst den förr eller senare ändå, men det var därför jag läste den nu.)
4. En fantasybok. (Upptagen – av den förra Magnus Chase-boken)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen) 69. En bok med en drake.
70. En bok som utspelar sig till sjöss. (Upptagen)
88. En bok du fått i present. (Upptagen – av den förra Magnus Chase-boken)
Yay! Nu är fotoalbumet för 2017 klart! Känns mycket retro, men jag tror jag sparade skapligt med både tid och pengar jämfört med att göra fotobok. Fast det tog sin lilla stund ändå, inte minst för att bilderna kom huller om buller och jag fick sortera dem baserat på filnamnet med datum och klockslag som lyckligtvis stod på baksidan av åtminstone mina egna bilder fotade med mobilen.
Det här albumet rymmer 200 bilder, så jag fick gallra ner urvalet till det innan jag beställde fotoutskrifterna. Så tillfredsställande att ha exakt rätt antal!
Har köpt album för 2018 och 2019, men de rymmer i stället 300 bilder.
Nu ska jag börja göra urvalet för 2018. Har redan skrivit ut och satt in bilder för januari i 2019-albumet och förhoppningen är ju att fortsätta ligga i fas med det så att det inte behövs så stora insatser framöver.
I läsutmaningen, som jag är på sluttampen av, ingår att läsa ”En bok du tidigare läst och inte gillat”. Jag kände mig… inte jättesugen på det faktiskt. Men det är klart att det kan finnas poänger med att läsa om böcker man försökte sig på innan man var mogen för dem, jag kan förstå det.
Jag valde Morvern Callar. Jag var inte överdrivet imponerad förra gången jag läste den och betyget jag satt på Goodreads var 1/5. Jag kom egentligen inte ihåg mycket mer än det jag skrev då, att jag störde mig på språket och att det var ett himla tjat om hur Morvern duschade, smorde in sig, tog av och på kläder och målade naglarna, som att den manliga författaren kanske var lite för fascinerad av att leva sig in i hur det skulle vara att ha en kvinnokropp…
Det är en ganska konstig bok. Den börjar med att Morvern hittar liket av sin pojkvän i en blodpöl i deras gemensamma lägenhet. I stället för att reagera på något väntat sätt tycker hon att det är lite jobbigt att behöva kliva över liket för att komma åt köket och hon sätter igång att göra sig i ordning för att gå till jobbet. Hon genomlider en vanlig dag på stormarknaden och går sen ut och festar med vännen Lanna. De super, super lite till och har gruppsex.
Under omläsningen var jag faktiskt beredd att kanske höja betyget till… tja, rentav 3? Jag störde mig fortfarande på språket, vilket kanske är enormt orättvist mot författaren då jag läser boken översatt och en hel del av det kan vara ett försök att översätta skotskt dialektalt talspråk, och hur det tjatas om väldigt vardagliga saker, men ibland glimrade berättelsen till trots allt. Det kan vara små saker som en anekdot i baren om en man som blev fastkilad mellan tågvagnar. Och lite intressant är det ändå att följa de stora dragen i vad Morvern gör och hur vänskapen med Lanna utvecklar sig och relationen till fosterpappan med mera. Men… tja, problemet är väl att det inte utvecklar sig så mycket. Det blir mest detta evinnerliga tjat om hur Morvern super, duschar, badar, målar naglar, tar på och av kläder, smörjer in sig, solar, plockar i sig mat… och det med irriterande språkgrejer som ”sej”, ”mej”, omarkerad dialog och en överdriven användning av ”man” när det är uppenbart att det egentligen är jag/Morvern som åsyftas. Exempel:
”Jag pausade i klättrandet varje gång mitt hjärta började dunka hårt i halsen och man kunde känna små droppar av svett under ryggsäcken.”
Jag tog av solglasögonen och bara låg och lät solen gå lös på mej. När jag hade ögonen hårt hopknipna var det mörkt med småsprakande ljus och sen när jag gläntade på ögonen såg man en rödaktighet.
Betygshöjning blev det, men bara från 1 till 2. Det blev helt enkelt för tjatigt och intetsägande en lång stund på slutet också. Jag tröttnade.
Läsutmaningen
Jag är i sluttampen av läsutmaningen! Har bara en pågående e-bok + två pappersböcker kvar efter att ha bockat av denna.
22. En debutroman. (Upptagen)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen) 83. En bok du tidigare läst och inte gillat.
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)
Nu har jag läst tredje och sista delen i Magnus Chase-trilogin om äventyr i fornnordisk mytologivärld – och nutida Boston. Tyvärr läste jag första delen strax innan jag påbörjade 
