Helenas dagar Inlägg

Helgen 9-11 september drog jag till fjälls. Tog ledigt på fredagen och hoppade på 07:48-tåget mot Åre. Frukost, lunch och läsning på tåget. Framme 14:41 och gick direkt till Åre torg och tog Bergbanan upp till Fjällgården där led 211 Åreskutan runt (24,7 km) startar och slutar.

Det blev så många bilder att jag lade dem på Flickr. Jag bäddar in några här på sidan, men man kan också bläddra alla i detta bildspel:

… eller gå till albumet på Flickr:

Albumet ‘Åreskutan runt september 2022’ p¨å Flickr

Packningen vägde 13,5 kg från start och innehållet kan man se här: Åre september 2022 på Lighterpack. Maten finns redovisad här.

Jag startade vandringen från Fjällgården vid 15:30 och valde att gå mot Skuttjärn för att sova första natten där (kom fram vid 19). Det tog en stund att komma ut till den rätta fjällkänslan – det var något jippo med hög livemusik nere i Åre by och såklart kom det väldigt många cyklister farande på stigar som korsade min vandringsled. Jag skulle ju följa led 211, men i början var mest 214 skyltad, så det var skönt att enkelt kunna se på vandringskartan (finns att ta vid startpunkten vid Fjällgården!) att jo, de går parallellt en bra bit i början. Det var mycket uppför genom skog i början. Lyckligtvis var det tydligt var 214 gick åt sitt eget håll och jag fortsatte följa 211 och 210. Då blev miljön också mycket fjälligare och äntligen var det tyst… Det var inte lika tydligt när 210 och 211 gick isär. Enligt kartan skulle 210 gå ner mot Buustamon och 211 mot Stendalen, men 211 var inte skyltad alls utan 210 var skyltad åt båda hållen..? Det var rätt skönt sen att se rätt skyltning…

Vid Stendalen kom det första klafsiga partiet, men än så länge var det inga problem att gå runt. Jag hade tvekat inför den här turen just för att jag läst att det skulle vara blött, så jag var lite inställd på att eventuellt vända om det blev sådär hemskt att man sjönk ner till knäna hela tiden … men nej, jag kan säga direkt att riktigt så illa blev det aldrig! Men visst, vissa partier var svåra att gå torrskodd över. Det var också en hel del torkat klafs, så känslan var att det hade kunnat vara betydligt värre.

I vackert kvällsljus nådde jag Skuttjärn, där två andra ensamvandrare redan slagit läger. Jag gav mig direkt av för att hämta vatten i bäcken och slog sedan upp tältet. Efter det satt vi alla tre i vindskyddet en stund och jag lagade mat och åt. Kylan kröp sig på och när jag gick därifrån var jag huttrande kall. Inte så bra … för redan då var väl egentligen natten dömd att bli kall. Brr, brr, kallt var bara förnamnet. Sov inte så mycket, huttrade mest. Visste ju att sovsäcken var i klenaste laget och det blev flera minusgrader. Frost på tältet när jag gick upp på morgonen …

Jag hade inte riktigt något bra förslag på var jag skulle slå upp tältet andra natten och eftersom första natten blev så kall bestämde jag mig för att köra på plan B: jag bokade en hotellnatt i Åre. Så när jag startade vid tiotiden var målet helt enkelt att nå fram till hotellet i tid för att hinna duscha och softa på rummet ett tag på kvällen.

Andra dagen bjöd på åtminstone till en början fantastiskt vacker vandring. Det fanns bra delmål att ta sikte mot, först ut var Bjelkes gruva. Där skulle det finnas ett vindskydd och först trodde jag att vindskyddet var ett igenbommat skjul precis efter bäcken man gick över … men nej, det fanns ett öppet vindskydd lite längre fram. Där blev det en kort paus i värmande sol! Skönt efter den kalla morgonen (enligt telefonen var det 5 grader när jag startade, vet inte om det stämde förstås, men det låg i alla fall fortfarande frost i skuggiga partier…). Nästa delmål var Blåsten, där det fanns ett riktigt fint vindskydd. Och en geocache, som jag faktiskt kom ihåg att leta efter. Tyvärr hade jag helt glömt bort det fram till dess, så jag missade några stycken … skit också.

Efter Blåsten var det fjälligt och fint en stund till. När leden gick ihop med led 216 sluttade den ganska brant nedåt och snart var man nere i skogen och gick flera kilometer på bred grusväg i lätt nedåtlut. (Annars gick leden till stor del i trädgränsen, skulle man väl kunna säga. Det vill säga, ovanför riktiga skogen, men bland låga träd och buskar.) Strax innan Björnen vek leden av från grusvägen och in på spänger och sedan mindre skogsstigar med en del uppåtlut för att komma upp till Fjällgården igen. Jag konstaterade att det var bra att jag hade en hotellnatt bokad, för den sista biten bjöd inte på några uppenbart bra tältplatser.

18:40 var jag framme vid Hotell Åregården. Dag 2 hade jag alltså vandrat i 8 timmar och 40 minuter. Men då gick jag förstås (fel) till hotellet också, så räknar vi bara själva leden blev det 8 timmar och 15 minuter. Ihop med första dagens tid blev det alltså 3:30 + 8:15 = 11:45. Enligt vandringskartan skulle leden ta 9-11 timmar att gå. Enligt vandringsboken jag lånade på biblioteket skulle det gå ännu snabbare, men jag har väl aldrig påstått att jag vandrar särskilt snabbt. Plus att jag inte vet hur mycket pauser de räknar in då? Jag pausade såklart en hel del.

Det var såklart väldigt skönt att komma till hotellrummet, där jag fick ta en välbehövd dusch samt hänga kläder och tält på tork. Lustigt nog fick jag exakt samma hotellrum som när jag var i Åre 2020! Mysigt, eftersom jag gillade det så mycket. Och jag fick en god och varm natts sömn i en skön säng.

Dagen därpå hade jag ett antal timmar att slå ihjäl, eftersom tåget gick först 15:50. Jag hade kunnat boka ett vid 11, men det skulle ha varit för tajt om jag hade tältat på fjället och jag visste ju inte hur jag skulle göra. Men det var ganska mysigt att promenera i Åre och sitta och läsa på café och sådär. Såg framför mig att jag skulle sitta på Espresso House, men både det och Pinchos har försvunnit sedan jag var i Åre 2020! Det blev Åre kafferosteri i stället, där jag avnjöt en kanna te.

Sådant som snurrade i huvudet dessa dagar: Drottning Elizabeth, som precis gått bort. Lee Fiora, huvudpersonen i Prep, boken jag läste. Och så valet, förstås.

Tips till den som vill gå Åreskutan runt: Är det viktigast att maxa fjällupplevelsen och inte att få bocka av exakt hela leden skulle jag rekommendera att ta liften upp till Mörvikshummeln och följa led 216 ner till där 211 tar vid. Då kommer man ganska snart till den underbara fjällmiljön. Sen kan man gott vända efter Blåsten. :) Vill man gå hela leden och tälta en natt någonstans ser jag två bra alternativ. Om man, som jag, startar ganska sent (15:30) passar det bra att gå leden medurs och sova vid Skuttjärn. Startar man tidigt och ska med eftermiddagståget hem dagen därpå är det bättre att gå moturs och också sova vid Skuttjärn (det tog mig alltså 3,5 timmar att gå från Fjällgården till Skuttjärn, så jag hade nog velat räkna med minst 4,5 timmar innan tågets avfärd för att gå ner till stationen och sådär också). Gärna vid Blåsten också, så kan man få lugnare dagar. Jag kände ändå en viss stress att inte komma fram för sent och ska försöka tänka på att planera lite kortare dagsetapper i framtiden när det är möjligt. Karttips: Ta en karta vid starttavlan vid Fjällgården, kalasbra att ha! Mattips (veganskt): Jag köpte en Yoga bowl på Lounge i stationsbyggnaden att ta med på tåget. Den var riktigt god, klart över förväntan!

Justeringar av utrustning som behövs:

• Sovlösning: Det mest uppenbara problemet var förstås att jag frös så mycket på natten. Jag borde ha hållit mig varmare innan jag kröp ner i sovsäcken, men jag behöver också en varmare sovlösning. Varmare sovsäck, dubbla sovsäckar eller varm liner i sovsäcken, det får framtiden utvisa. Man kan såklart också ha värmeflaskor, värmepåsar och varmare sovkläder.
• Ryggsäck: Jag behöver också en större ryggsäck. Jag tycker om den jag har nu, men 40 liter är i minsta laget, särskilt om jag nu ska ha en ännu mer skrymmande sovlösning… I nuläget bar jag tältet utanpå ryggsäcken, fastklämd mellan topplocket och säcken. Det händer att jag tappar det när det är så … och ja, det hände en gång under denna vandring. En dum risk att ta, trist om man tappar det ner för ett stup eller i en sjö. Jag vill ha en ryggsäck där allt får plats inuti. Den ska såklart också vara bekväm, praktisk (vill ha vattenflaskefickor på sidorna, bältesfickor, topplock för lätt access till prylar m.m.), skapligt lätt (troligtvis blir det ingen riktigt ultralätt, då de sällan ser ut att uppfylla alla önskemål jag har kring att den ska vara praktisk och bekväm) och inte alltför dyr. (En av de andra ensamvandrarna vid Skuttjärn, som var på väg hem till Stockholm, erbjöd mig faktiskt att låna en av hennes sovsäckar – hon hade kört dubbla – för att klara natt två. Nu blev det ju väldigt skönt med hotellet, men hade jag haft plats för en sovsäck till i ryggsäcken hade det förstås varit ett intressant test.)
• Kök: Mitt Trangia (den mindre varianten, 27:an) är bra och smidigt när jag vill göra lite mer avancerade grejer som t.ex. att steka bröd, som jag gjorde på denna tripp. Men jag är också sugen på ett mindre och smidigare kök, en sån där liten sak man bara monterar på toppen på gastuben och som mer är lämplig för att koka vatten. På Sörmlandsleden var det trevligt och roligt att laga mat, men på denna vandring var jag ärligt talat inte så pepp utan hade gärna haft riktigt enkla alternativ, typ bara hälla vatten i påse, och då är Trangia-köket lite overkill.
• Spade: Jo, alltså, jag hade behövt en liten spade för nr 2 ni vet … inte skaffat det än …

Åh, vilken vacker vandring Åreskutan runt är! Och jag älskar att jag kunde göra det i september, när alla höstfärger hade börjat komma. Någon vecka senare hade säkert varit ännu mer awesome, men det räckte fint som det var. Jag längtar efter meeeer!

5 kommentarer