Yay! Nu är fotoalbumet för 2017 klart! Känns mycket retro, men jag tror jag sparade skapligt med både tid och pengar jämfört med att göra fotobok. Fast det tog sin lilla stund ändå, inte minst för att bilderna kom huller om buller och jag fick sortera dem baserat på filnamnet med datum och klockslag som lyckligtvis stod på baksidan av åtminstone mina egna bilder fotade med mobilen.
Det här albumet rymmer 200 bilder, så jag fick gallra ner urvalet till det innan jag beställde fotoutskrifterna. Så tillfredsställande att ha exakt rätt antal!
Har köpt album för 2018 och 2019, men de rymmer i stället 300 bilder.
Nu ska jag börja göra urvalet för 2018. Har redan skrivit ut och satt in bilder för januari i 2019-albumet och förhoppningen är ju att fortsätta ligga i fas med det så att det inte behövs så stora insatser framöver.
I läsutmaningen, som jag är på sluttampen av, ingår att läsa ”En bok du tidigare läst och inte gillat”. Jag kände mig… inte jättesugen på det faktiskt. Men det är klart att det kan finnas poänger med att läsa om böcker man försökte sig på innan man var mogen för dem, jag kan förstå det.
Jag valde Morvern Callar. Jag var inte överdrivet imponerad förra gången jag läste den och betyget jag satt på Goodreads var 1/5. Jag kom egentligen inte ihåg mycket mer än det jag skrev då, att jag störde mig på språket och att det var ett himla tjat om hur Morvern duschade, smorde in sig, tog av och på kläder och målade naglarna, som att den manliga författaren kanske var lite för fascinerad av att leva sig in i hur det skulle vara att ha en kvinnokropp…
Det är en ganska konstig bok. Den börjar med att Morvern hittar liket av sin pojkvän i en blodpöl i deras gemensamma lägenhet. I stället för att reagera på något väntat sätt tycker hon att det är lite jobbigt att behöva kliva över liket för att komma åt köket och hon sätter igång att göra sig i ordning för att gå till jobbet. Hon genomlider en vanlig dag på stormarknaden och går sen ut och festar med vännen Lanna. De super, super lite till och har gruppsex.
Under omläsningen var jag faktiskt beredd att kanske höja betyget till… tja, rentav 3? Jag störde mig fortfarande på språket, vilket kanske är enormt orättvist mot författaren då jag läser boken översatt och en hel del av det kan vara ett försök att översätta skotskt dialektalt talspråk, och hur det tjatas om väldigt vardagliga saker, men ibland glimrade berättelsen till trots allt. Det kan vara små saker som en anekdot i baren om en man som blev fastkilad mellan tågvagnar. Och lite intressant är det ändå att följa de stora dragen i vad Morvern gör och hur vänskapen med Lanna utvecklar sig och relationen till fosterpappan med mera. Men… tja, problemet är väl att det inte utvecklar sig så mycket. Det blir mest detta evinnerliga tjat om hur Morvern super, duschar, badar, målar naglar, tar på och av kläder, smörjer in sig, solar, plockar i sig mat… och det med irriterande språkgrejer som ”sej”, ”mej”, omarkerad dialog och en överdriven användning av ”man” när det är uppenbart att det egentligen är jag/Morvern som åsyftas. Exempel:
”Jag pausade i klättrandet varje gång mitt hjärta började dunka hårt i halsen och man kunde känna små droppar av svett under ryggsäcken.”
Jag tog av solglasögonen och bara låg och lät solen gå lös på mej. När jag hade ögonen hårt hopknipna var det mörkt med småsprakande ljus och sen när jag gläntade på ögonen såg man en rödaktighet.
Betygshöjning blev det, men bara från 1 till 2. Det blev helt enkelt för tjatigt och intetsägande en lång stund på slutet också. Jag tröttnade.
Läsutmaningen
Jag är i sluttampen av läsutmaningen! Har bara en pågående e-bok + två pappersböcker kvar efter att ha bockat av denna.
22. En debutroman. (Upptagen)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)
83. En bok du tidigare läst och inte gillat.
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)
Mitt skrivande är ju inte alldeles framgångsrikt, men det har hänt en häftig sak. Jag har ju sedan länge filat på en text om en mellanstadietjej vars bästis flyttar och just nu är den hos lektör! I oktober efterlystes nämligen texter som elever på en lektörsutbildning kunde få jobba med och jag skickade in min. Den blev antagen, eller vad man nu ska kalla det, och jag ska alltså få en lektörsläsning alldeles gratis.
Det tycker jag är omåttligt coolt! Och lite läskigt, för jag är väl medveten om att texten inte är publiceringsbar ännu… Men jag har haft svårt att sätta fingret på exakt vad jag ska göra åt det, så det här är ju toppen!
Dessutom har jag gått och blivit sugen på att faktiskt sätta mig in i dramaturgi och skrivteori, jag som tidigare bara velat gå på känsla.
Men jag har inte mycket tid och just nu är mitt prioriterade projekt att bli klar med läsutmaningen. Jag håller också på med foton (har just fått hem 200 bilder från 2017 som jag ska sätta i ett vanligt old school fotoalbum) och snart känner jag att det kommer att bli mycket svårt att prioritera bland mina projekt. Jag vill ju hinna allt! Primärt skriva, läsa om skrivande och läsa skönlitteratur, fotogrejen är mest nåt jag vill ha gjort…
He is ”the King of Manhattan North,” a highly decorated NYPD detective sergeant and the real leader of ”Da Force.” Malone and his crew are the smartest, the toughest, the quickest, the bravest, and the baddest, an elite special unit given carte blanche to fight gangs, drugs, and guns. Every day and every night for the eighteen years he’s spent on the Job, Malone has served on the front lines, witnessing the hurt, the dead, the victims, the perps. He’s done whatever it takes to serve and protect in a city built by ambition and corruption, where no one is clean—including Malone himself.
Alltså, jag var kanske inte helt 100% såld på idén att läsa den här boken, då jag lätt blir uttråkad av berättelser fulla av machomän… men att den jämfördes med Mystic River hjälpte att göra mig nyfiken. Och visst var den spännande.
Men den stora anledningen att jag läste den är förstås att den bockar av två kriterier i läsutmaningen. Den utspelar sig i New York och den är rekommenderad av Jan på Uppsala English Bookshop (jag såg det på deras Facebook-sida…).
Jag började att läsa den på svenska (med titel Styrkan), en pappersbok lånad från biblioteket. Men det kändes bara fel. Sen bläddrade jag lite i ett smakprov av den engelska e-boken och det var bara så uppenbart att jag måste byta. Så det fick bli e-bok på engelska i stället. Det var verkligen en enorm skillnad på språket. Går ju liksom inte att översätta hårdkokta snubbar som snackar slang.
Som sagt spännande läsning och en mycket hemsk skildring av New Yorks undre värld där poliser, åklagare och domare kan köpas för rätt summa pengar. Denny Malone är verkligen inte en genomsympatisk huvudperson, men det går ändå att förstå vad som driver honom.
Läsutmaningen
Det här blir enligt min planering den bok som bockar av två kriterier i läsutmaningen. Fyra kriterier och fyra böcker (varav en påbörjad) kvar.
56. En bok Jan på Uppsala English Bookshop (eller en annan pålitlig bokhandlare i
en bokaffär nära dig) har rekommenderat.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (Upptagen)
68. En bok som utspelar sig i New York.
Snö är så mycket bättre än is!
Från dagens löptur:
I höstas kämpade jag en del med vår skrivare som blivit allt sämre och till slut oanvändbar. Givetvis pga att vi använt den för lite, bläckstråleskrivare behöver ju motion för att inte torka sönder.
I ett försök att hålla nere konsumtionen kollade vi upp möjligheten att få skrivaren servad och eftersom det initialt lät väldigt bra lämnade vi in den. Efter måånga veckor fick vi dock ett kostnadsförslag som var en bra bit dyrare än att köpa ny skrivare + en känga för att vi inte använt originalbläck…
Det slutade med att vi köpte en ny skrivare ändå. En likadan som innan! Hehe. Vi gillade ju den.
Den förra hade vi i två år och den var ju bra en hel del mycket kortare än så… Så nu ska vi bli duktiga på att motionera skrivare!
Dels ska vi skriva ut Sanders veckobrev som numera bara kommer via Skolplattformen – detta härke som fungerar sporadiskt.
Dels har vi en ny plan för foton. Jag skulle gärna ha avancerade fotoböcker för varje år som jag gjort tidigare, men det går bara inte, jag vill inte lägga så mycket tid på det. Så nu ska vi försöka hålla igång att skriva ut några bilder varje månad och sätta in i ett old school fotoalbum. Håller även på att göra ett urval av bilder från 2017-2018 att göra liknande med, fast då kommer jag beställa utskrifter för det blir för mycket att printa i ett svep (eller möjligen köra nån automatisk fotobok).
Här är några januaribilder jag skrev ut (testade både från mobilen och datorn) igår när jag riggade nya skrivaren:
Nu har jag gjort något som jag tänkt att jag ska göra i en sisådär tio-femton år: jag har blivit kund hos Orkan Lia, som säljer måttsydda plagg. De är ju inte precis gratis och det är den största anledningen till mitt dröjsmål, men nu hoppas jag att det ska bli så bra och att kläderna ska bli så välanvända att det inte blir så dyrt jämfört med att köpa kläder som sen inte används. Jag har ju så förbaskat svårt att hitta bra kläder som jag trivs i, dels för att jag har lite speciella mått och dels för att jag har väldigt specifika önskemål beträffande klänningar, t.ex.:
Jag är så färdig med att köpa kläder som jag vet redan från början att de bara är nästan rätt.
Igår var jag på plats och blev måttad och fick göra min första beställning. Det var totalt 41 olika mått som togs och det kändes bra – inte som när jag beställde en måttsydd skjorta på nätet en gång och man mätte typ byst och midja men inte avståndet mellan…
Jag tycker det är svårt att göra vettiga val och att förstå vad jag kommer att tycka om den färdiga klänningen, men här är i alla fall den jag beställde (grön såklart!):
Fickorna ska sys dit när jag hämtar den och då ska det även gå att korrigera lite, om passformen ska vara mindre lös t.ex.
Jag hoppas att jag kommer att lära mig vad som är säkra kort för mig när det gäller Orkan Lias modeller och val, så att det bara rullar på sen. Abonnemanget funkar så att man får en betydande rabatt mot att man förbinder sig till minst tre köp under ett halvår och det känns ok.
Jag är lite försiktigt jättepepp! Håller tummarna för att det blir bra!
I måndags fyllde bloggen 19 år. Jag brukar ju ”fira” genom att roa mig med att titta lite på statistiken. Bland annat är det kul att se vad folk sökt på för att hitta hit. För det senaste året är topptermerna:
Ser lite konstigt ut i år, det är så få träffar på de som ligger i topp. Får inte riktigt ihop det med hur det har sett ut tidigare år och hur många besök de mest välbesökta inläggen har (tror att många av de träffarna kommer från sökmotorer). Söker folk på mer unika termer eller är det något knas i statistiken..?
Och de mest välbesökta inläggen är:
Inläggsfrekvensen har minskat. Det blir lätt så när det är så mycket enklare och mer reaktionsgenererande att posta snabba grejer på Facebook eller Instagram… vilket är synd, för bloggen är ett bättre arkiv över mitt liv.
Av de 119 inläggen 2018 är 35 bokinlägg.
Så här fördelade sig inläggen över årets månader:
Relaterade inlägg:
» Bloggat i 18 år
» Bloggat i 17 år
» Bloggat i 16 år
» Bloggat i 15 år
» Bloggen blir fjortis!
» 13 år i bloggvärlden
» Firar 12 år som bloggare
» Helenas dagar i 11 år
» Nu har jag bloggat i 10 år
» Nätdagboken 9 år!
» Nätdagboken 8 år!
» Nätdagboken 7 år!
» Nätdagboken 5 år!
» NÄTDAGBOKEN FYLLER ETT ÅR!!
Yay, nu har jag läst årets för mig nya nobelpristagare (kan ju bli nån mer om jag vill) och en bok som prickar av två kvarvarande kriterier i läsutmaningen!
Det här kanske inte är den hippaste boken. Jag reserverade den på biblioteket och när jag hämtade den så… hände inget när jag försökte scanna den i låneapparaten? Den var inte chippad, så jag fick låna den manuellt av en bibliotekarie. Har i modern tid bara hänt mig när datorsystemet var nere en gång… :)
Jag visste ingenting om boken när jag började läsa. Efter prologen blev jag förvånad över att nästa del inte verkade vara en fortsättning. Förstod snart att boken består av tre fristående berättelser plus en kort prolog och epilog. Alla berättelserna handlar om människor som försöker skapa sig ett liv i ett främmande land. Dumt nog tyckte jag bäst om de första två och var snarast uttråkad av den tredje, som utgjorde mer än halva boken.
I En av många möter vi Santosh, en indisk betjänt som följer med sin arbetsgivare när han flyttar till Washington. I det nya landet är allting totalt annorlunda och lönen räcker knappt längre till något.
I Tala om vem jag skall döda möter vi ett brödrapar med ett ojämlikt förhållande. Yngste brodern Dayo ska bli den i familjen som får studera. Han flyttar till London och den äldre brodern följer efter och tar flera jobb för att ta hand om honom under studierna.
Och så är det I ett fritt land där Bobby och en ytligt bekant Linda åker bil genom ett icke namngivet afrikanskt land, koloniserat av britterna, där det nu pågår oroligheter på grund av konflikt mellan kungen och presidenten. Det är för all del säkert en historiskt bra skildring, men jag får inget grepp om Bobby. Jag har ingen aning om vad han vill och har väldigt svårt för att engagera mig.
Läsutmaningen
Denna planerades in i läslistan för att bocka av två kriterier i läsutmaningen.
34. En bok för vilken författaren vunnit Bookerpriset.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
42. En bok skriven av en författare från Latinamerika.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)