Helenas dagar Inlägg

I helgen som var hade jag skrivkickoff med mig själv! Jag åkte till svärföräldrarnas övernattningslägenhet i Upplands Väsby i fredags morse, jobbade där och hade sedan en ledig kväll och två skrivdagar innan Jonas hämtade mig på söndagskvällen.

Jag har ju haft skrivpaus över sommaren och kände verkligen att jag fått distans till manuset på ett bra sätt. Vissa partier, som jag tidigare känt mig fastlåst vid, massakrerade jag hej vilt. Annat är fortfarande svårare att komma åt, men jag får klura lite till. Fast inte för mycket, för snart vill jag vara klar!

Unnade mig också att vara ledig en del. Tog en joggingrunda i Runbyskogen (med lite välbehövd backträning), yogade och tittade på Youtube. Det blev två dokumentärer om extrema bergsklättrare (sånt jag brukar titta på, japp!) och tre avsnitt av Netflix-seriefieringen av A Good Girl’s Guide To Murder. Och så läste jag en del i Testamente av Nina Wähä.

En mycket bra helg! Nu ser jag fram emot att förhoppningsvis få till en skrivhelg med Malin på landet i september också!

Semestern tog slut, så där som den ju tyvärr alltid gör.

Jag fick en lugn första vecka, då jag enbart jobbade hemifrån och knappt någon annan jobbade. Hade inget debiterbart att göra, men kunde sysselsätta mig med bra grejer ändå, sånt som brukar vara svårt att hinna med annars.

Två dagar av andra veckan är nu också avklarade och nu har jag hunnit hoppa in i ett helt nytt projekt. Ytterligare ett på g lite längre fram.

Bloggade ju faktiskt en del om förra veckan, men vi får väl se om jag återgår till mina standard-veckosammanfattningar på söndagar snart eller hur det blir …

Jag fick en väldigt fin månadskarta med besökta platser från Google:

Lagom många! Lite fuskigt dock att den räknade med platser längs Flixbusrutten Stockholm-Kalmar, men men.

Länderna är alltså: Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike, Italien, Vatikanstaten, Schweiz. Städerna är… många. :)

Igår mötte jag Jonas när han slutade jobba och vi fick en mysig dejt på stan. Vi försökte ju äta på Full Soul Vegan en gång tidigare när det var fullt, men nu lyckades vi! Satt ute och åt god mat och avslutade med mjukglass! Sen promenerade vi hela vägen hem – bra för mig som går in nya skor. :)

Undrens tid är icke förbi, Helena grejar med utseenderelaterade saker! Fick kommentaren TONÅRSREVOLT på Facebook, jag kontrade med TANTREVOLT! Kanske är det det det är? (Åh, vilken fantastisk mening, helt ok i talspråk, onekligen lite knepig i skrift.) Någon sorts medelålderskris? Eller också är det bara att jag mår bättre än på länge och har energi till sånt här.

Först: jag har numera hål i öronen! Gick till en riktig piercingstudio efter att ha läst på lite (och skäms lite för att Ava fick ta hål med pistol, men men). Det kändes såklart en del, men inte mer än väntat och än så länge har det gått oförskämt bra. Peppar, peppar, det kan såklart uppstå infektion när som helst, men jag sprayar två gånger dagligen med aftercare-spray och försöker vara duktig och inte pilla och så där. Ett tag efteråt kändes det nånting i örsnibbarna, mer som ett minne av smärtan än faktisk smärta, men ganska snart kändes det inte alls. Nu känns det lite ibland om jag råkar komma åt eller slarvar när jag tar av mig en tröja och fastnar lite … men helt lugnt än så länge. Har inte sett röken av någon form av sårvätska heller. Två månaders läktid dock och mycket kan hända, så jag tar inte ut någon seger i förskott.

Jag fick feeling redan ett tag före semestern, men ville inte springa iväg och göra något alltför spontant och precis innan vi åkte. Så jag hann grunna lite och surfa en hel del på örhängen. :) Sen dök precis den sort som fick mig att bli sugen på att ta hål upp till halva priset och tja … plötsligt hade jag köpt dem. Sen råkade jag visst köpa några till … och jag fick ett par av Ava i födelsedagspresent. Så jag har visst redan en samling med örhängen som jag inte kan prova förrän i slutet av september … och jag får verkligen lägga band på mig nu för att inte köpa fler! Men till mitt försvar fick jag faktiskt födelsedagspengar att sätta sprätt på! :)

Får jobba lite på att ha örhängen med matchande halsband också. :)

Apropå smycken så hittade jag mina gamla smycken som jag glömt bort att jag hade. Bland annat mina fotlänkar! Jag älskade ju dem när det begav sig. Så jag blev visst tvungen att köpa de där ballerinaskorna från Xeroshoes (barfotamärke såklart) som jag spanat på så att jag kan använda dem …

Igår gjorde jag nästa roliga grej … fransfärgning! Smink är ju inte min grej, men jag insåg att man kan se sminkad ut utan att vara det! Och det kändes värt att testa för 150 spänn (jag vet, ännu billigare att göra själv, men det lockar inte). Gick till vad som visade sig vara en jättegullig dam som tog väldigt väl hand om mig. Kanske gör jag detta igen? Kanske brynen också nästa gång ..? Vi får se. (Detta ska alltså hålla i 4-8 veckor enligt nätet.)

Jag har också tänkt göra ett försök att spara ut håret längre igen … och backupplanen om det failar är väl att faktiskt gå och klippa mig såpass ofta att jag inte känner mig som ett troll i håret mesta tiden, hehe.

Det var mycket svårare att plugga till WAS-certet. Precis som för CPACC finns en BoK – Body of Knowledge, där allt man ska kunna är listat. CPACC-BoKen var mer som vanlig kurslitteratur med genomgångar plus en massa länkar till mer info som, medan WAS länkade till så många jätteomfattande specar att materialet kändes närmare oändligt och dessutom var det svårt att veta på vilken nivå man behövde kunna saker. Det fanns 8 övningsfrågor, men kom igen, 8 …! (Provet innehåller 75 frågor.) Till CPACC fanns också en gratis preppkurs som var till hjälp, medan jag fick klara mig helt själv med WAS-pluggandet. Under proven kunde man markera frågor man var osäker på och jag markerade fler på WAS än på CPACC, trots att WAS har 75 frågor och CPACC 100, vilket säger en del. Jag fick chansa på en del frågor, som till exempel om specifika tangentbordskortkommandon för Windows-baserade skärmläsare … (Jag har Mac på jobbet, så jag använder mest VoiceOver. Har använt JAWS och NVDA på PC också, men inte på den nivån att jag lärt mig kortkommandon.) Hur som helst, jag fick inte alls lika skrytig poäng på WAS, men man måste ju bara bli godkänd! Max är 800, godkänt är 600 och jag fick 625 (738 på CPACC!).

Glad att jag klarade det! Nu måste jag också redovisa att jag fortbildar mig inom ämnet för att förnya certifieringen vart tredje år. Det känns vettigt att “tvingas” prioritera det, faktiskt.

Tillägg, glömde skriva: jag fick veta att jag är en av 1430 personer med WAS och en av 799 personer med CPWA. (Jag fick ju tidigare veta att jag var en av 5161 personer med CPACC, även om den siffran lär ha ökats lite nu i och med den senaste provperioden.)