Tågsemester dag 1: Stockholm-Köpenhamn

Så blev det äntligen dags för vår sedan länge planerade tågsemester!

Vi tog tunnelbanan till T-Centralen och pendeln till Södra station, där vi skulle kliva på tåget mot Köpenhamn (eftersom tågen inte går från Centralen nu på sommaren pga banarbeten). Trots att vi kom ca 20 minuter tidigt kunde vi gå ombord på tåget och sitta och ta det lugnt – väldigt skönt att inte stressa! Och över huvud taget väldigt mysigt att åka tåg!

Dagen innan hade vi fått sms om att vi skulle behöva byta i Malmö i stället för att åka raka vägen till Malmö, så första avvikelsen från planen kom fort… Men det var ingen större fara. Vi hann logga en virtuell geocache i Malmö och det tyckte ju jag var bra. :)

Väl framme i Köpenhamn var det ett tag kvar tills vi skulle få checka in på vårt hotell Urban House by Meininger. Så vi gick med packning och allt till Nicecream, som skulle ligga ca en kvart bort. Vet inte om det var så lång tid det tog, det kändes längre med packningen, men glassen var såå god så det var verkligen värt det.

Hotellet valdes mest för att det ligger nära tågstationen och vi åker vidare så tidigt imorgon. Det var ett av de dyraste på resan, men också så himla coolt ställe! Vi fick ett fyrbäddsrum (dubbelsäng + våningssäng) med eget badrum. På hotellet finns också restaurang, gästkök, kuddrum, filmrum, tvättstuga, biljardbord osv.

När vi slappat en liten stund på rummet gav vi oss ut igen. En promenad till Naturlis veganbutik jag spanat in tog lite längre tid än väntat då Ava fick skavsår (köpa strumpor, köpa plåster…) och Sander fick ont i magen och grus i skorna. Sen var butiken väldigt liten också… men vi köpte korv till morgondagens lunch och barnen fick en smoothie att pigga upp sig med.

Som tur var fanns det en hel del att titta på längs vägen, som roliga väggmålningar, t.ex. denna som nästan lurade oss:

Sen blev det en ganska lång promenad igen till en vegansk pizzeria som hette Plads’n och var riktigt grym. Alla älskade pizzan och vi åt snickerskaka och cheesecake till efterrätt.

Sen delade vi upp oss, då jag fortfarande inte hade loggat någon cache i Köpenhamn… Jonas och barnen gick till hotellet via affären och jag tog en sväng till Nyhavn och gick sedan Strøget tillbaka. Det är jazzfestival i Köpenhamn nu, så här och var fanns uppträdanden och/eller dans.

När jag kom tillbaka till hotellet lagade jag morgondagens tåglunch (pasta och korv) i det plötsligt överfulla gästköket, hehe. När vi förberedde oss för sängen kom jag på att köket öppnar kl 7 och vi har tänkt lämna hotellet 06:45, så det var bara att klä på sig igen och gå ner och hämta maten från kylen… Den får klara sig i rumstemperatur över natten i stället.

Jag och Jonas hade lite svårt att somna. Det var dunka-dunka nerifrån markplan och högljudda rumsgrannar, men framför allt var vi rädda att Ava skulle trilla ur våningssängen som hade en låg kant som hon slängde upp benet på titt som tätt… Så till slut gjorde vi en rokad och fick lite mer ro…

Se även sammanfattande inlägget Familjens tågsemester 2019.

Familjens tågsemester 2019

Innehåll i detta inlägg:
» Intro
» Våra resor och vår Interrail Travel Diary
» Kostnad och Interrail-kort
» Resedagbok
» Boendet
» Maten
» Sysselsättning på tåg
» Lärdomar till nästa gång

Intro

Kort hej om du hittat hit men inte känner oss: Vi är en familj från Stockholm bestående av mig, dvs Helena, Jonas och barnen Ava (10 år) och Sander (6 år). Vi gillar att resa och har bestämt oss för att undvika flygresor av klimatskäl. Tidigare har vi mest bilsemestrat, barnen har faktiskt bara flugit en enda gång då vi åkte på Berlin-weekend för två år sedan. Nu ville framför allt Ava gärna åka till Harry Potter-studion utanför London och då valde vi tågalternativet. Toppen att få chansen att se andra platser längs vägen också!

Kan också nämna att vi är veganer sedan länge. Klimatskäl väger såklart tungt till det också, men det började med djurrättsskäl för vår del. På resande fot tänker vi nog lite mer på maten än allätare och det händer att vi går eller åker kollektivtrafik en bra stund i någon konstig riktning för att komma till just den veganrestaurang vi läst eller hört gott om. :)

Nu är vi tillbaka från vår tågsemester 9-23 juli och vi har haft det toppen. Jag var såklart lite nervös för vad barnen skulle tycka om att åka så mycket tåg, men det har gått väldigt bra.

När vi planerade resan var vi rädda för 1) att långa och sena tågresor skulle bli jobbigt med barnen och 2) att korta byten skulle gå åt skogen och sabba planen. Så vi försökte hålla nere både restid och antal byten per dag och gjorde desto fler korta stopp i stället – det är ju en avvägning, egentligen vill man ju hinna se varje ställe lite mer än vi kunde göra, men vi ville inte resa hela dagar. När vi behövde göra byten planerade vi in lång bytestid för att dels få lite paus (och förhoppningsvis hinna logga en geocache) och framför allt för att ha marginal vid förseningar. Vi fick t.ex. förslaget om 8 minuters bytestid i Fredericia mellan Köpenhamn och Hamburg, men ändrade så vi fick lite över en timme i stället.

Nu är jag inte rädd för lång restid med familjen på tåg. Faktum är att de längsta resorna var mysigast! Då hann vi varva ner bättre och sysselsätta oss ordentligt bok, spel eller vad vi nu gjorde. Någon gång blev det väldigt varmt på tåget och då är det såklart inte kul med lång restid, men annars: så mycket mer avkopplande!

Jag håller verkligen tummarna för ökade möjligheter att åka långt i ett svep, gärna med nattåg!

Våra resor och vår Interrail Travel Diary

Vi bokade platsbiljetter till nästan alla resor i förväg (i mars för de som gick, sedan några eftersläntrare), utom resorna inom England (och såklart S-Bahn i Hamburg och Berlin som ingår i Interrail men inte kan bokas). Det kändes tryggast att boka allting, eftersom vi t.ex. var tvungna att vara på Miniatur Wunderland och Harry Potter-studion på våra bokade timeslots, och vi ville boka framför allt EuroStar och Snälltågets nattförbindelse Berlin-Malmö tidigt då de kan sälja slut. Då var det lika bra att boka resten också, inklusive alla boenden!

Det här är de tåg vi åkte, med klockslag, tidsåtgång och de avvikelser som jag kommer ihåg. Då vi inte hade byten behövde vi ju inte kolla så noga hur ankomsttiden stämde, så det kan ha varit lite fler avvikelser egentligen…

DagSträckaKlockslagTidsåtgångAvvikelse
1Stockholm Södra - Köpenhamn08:26-14:0005:43Fick byta i Malmö. Kom ändå fram ungefär samma tid.
2Köpenhamn - Fredericia07:21-09:3802:17
Bytestid01:08
Fredericia - Hamburg10:46-14:0203:16
(S-Bahn i Hamburg)
3Hamburg - Köln08:46-12:5004:04Ca 20 minuters försening - tacksamma för bytesmarginal!
Bytestid00:53Minus ca 20 minuter.
Köln - Bryssel13:43-15:3501:52Ca 30 minuters försening.
4Bryssel - London S:t Pancras16:56-18:0502:09Kom iväg med 26 minuters försening. Stod även still i Lille. Total försening 45 minuter.
London Euston - Watford High Street19:27 (obokat)ca 45 min
5Watford Junction - London Euston t.o.r. (+ tunnelbana och buss som inte ingick i Interrail)10:35 resp 17:24 (obokat)ca 15 min per resa
6Inga tåg (Harry Potter-studion med deras shuttle bus)
7Watford Junction - London Euston (+ tunnelbana, ej Interrail)09:26 (obokat)ca 15 min per resa
London Waterloo - Bournemouth10:35 (obokat)ca 2h
Bournemouth - Weymouth16:04 (obokat)ca 1h
8Inga tåg (buss utanför Interrail)
9Inga tåg (buss utanför Interrail)
10Weymouth - London Waterloo09:20 (obokat)ca 3h
London Waterloo - Wimbledon15:57 (obokat)ca 20 min
11Wimbledon - London Waterloo (+ tunnelbana utanför Interrail)09:29 (obokat)ca 20 min
London S:t Pancras - Amsterdam (+ metro utanför Interrail)11:04-16:1104:07
12Inga tåg (metro utanför Interrail)
13Amsterdam - Berlin09:00-15:2206:22
(S-Bahn i Berlin)
14(S-Bahn i Berlin)
Berlin-19:25-
15- Malmö-07:3012:05
Bytestid01:41
Malmö - Södertälje hamn (+ pendel och tunnelbana hem, utanför Interrail)09:11-14:0004:49

Vi har även loggat hela resan i Interrailkortens Travel Diary, som man ju ska:

Interrail Travel Diary
Interrail Travel Diary

Det var en smula stressigt att hinna fylla i detta fyra gånger (i varje pass) när vi åkte S-Bahn, alltså typ pendeltåg i Hamburg och Berlin som ingår i Interrail och som vi åkte korta sträckor med byten på. :) Men allt som ingår ska med och det ska vara ifyllt när man kliver ombord egentligen, men för det mesta skrev jag när vi satt på tågen.

Kostnad och Interrail-kort

Vi valde att köpa 15-dagars kontinuerliga kort för maximal frihet. Det blev bäst för oss, då vi var ute i 15 dagar och nyttjade korten 11 av de dagarna (inräknat dagar då vi t.ex. bara var i London men åkte från hotellet i Watford och in till stan). Vi hade förstås kunnat ha begränsat antal resdagar också och räknat på vilka dagar det var lönt att använda Interrailkortet och vilka dagar vi skulle betala vanliga biljetter (man måste resa rätt mycket per resdag för att de där korten ska löna sig!), men det var skönt att slippa det krånglet!

För oss alla fyra kostade Interrail-korten 8941 kr. Då har vi barn i spannet 4-11 år, så för dem betalade vi inget för själva Interrailkorten utan bara för platsbiljetter.

Platsbokningarna var en stor extra kostnad. EuroStar, alltså tåget som går i tunneln under engelska kanalen är väldigt dyrt! Vi betalade nästan 3000 kr för att åka Bryssel-London och London-Amsterdam. Dessutom kostar nattåg mycket. På hemvägen med Snälltåget bokade vi en hel kupe för 2000 kr. Utöver det hade vi några ytterligare obligatoriska och några frivilliga platsbokningar. Det var väldigt skönt att ha platser även på tågen i t.ex. Tyskland där det var valfritt, för det var ganska mycket folk och det var värt mycket att kunna känna oss trygga med att få sitta tillsammans och inte bli ivägkörda. Totalt kostade platsbiljetterna 5725 kr.

Totalt för Interrail och platsbokningar alltså 14 666 kr.

Resedagbok

Varje dag under resan skapade jag ett utkast här i bloggen och skrev om det vi gjorde. Dessa inlägg finns här:

Boendet

Vi bokade alla boenden långt i förväg (i mars). Under resan försökte jag hålla lite koll på om det skulle ha gått att hitta något bra med kort varsel också och det var ju inte alls omöjligt att hitta något i alla fall, men jag gjorde inga grundliga jämförelser av kostnaderna.

Vi varvade familjerum på hotell eller vandrarhem som hade såna med ett par AirBnb-boenden.

Vi snittade ungefär 1000 kr per natt för boendet för hela familjen.

Det billigaste rummet fick vi förvånansvärt nog i London, som ju annars är rätt dyrt. Hett tips till den som ska dit: kolla boenden på Premier Inns egen webbplats långt i förväg. De släpper ett visst antal riktigt billiga hotellnätter för dem som är på hugget. Kolla framför allt de hotell som ligger i utkanten av London – med Interrail ingår resorna med tåg till förorten också. Vi fick en natt i Wimbledon för £29, alltså ca 350 kr.

Det dyraste rummet fick vi i Köpenhamn på Urban House by Meininger. 1535 kr (SEK) kostade det. Det var ett stort vandrarhem som hade fördelen att ha ett ordentligt gästkök, det bästa vi såg under resan. Det fanns fjuttiga små gästkök på några av de andra ställena vi bodde på, inget som kom i närheten av Urban House. Men tyvärr var det ändå knööökfullt när jag skulle försöka koka pasta och steka korv till en tåglunch.

Amsterdam var inte många kronor billigare än Köpenhamn.

Maten

Frukost: Inga boenden har haft frukost inkluderat i priset och det har varit ganska dyrt att köpa till, runt hundralappen per person. Så det har vi inte gjort någon gång. Hotellfrukost som veganfamilj brukar dessutom inte vara någon höjdare då det finns en massa lyxiga saker som barnen vill ha, men inte i veganversion. En gång blev vi bjudna på hotellfrukost för att rummet inte var klart när vi kom för att checka in (två timmar efter angiven incheckningstid), så en hotellfrukost blev det, men annars har vi handlat i vanliga matbutiker. Till barnen hade vi med oss en burk Vegan-Nutella och en hallonsylt i squeezy-förpackning hemifrån så att vi alltid skulle ha pålägg och så har vi kompletterat med bröd, ”vuxenpålägg”, juice och frukt. Om vi har haft tillgång till kyl har vi köpt yoghurt och på slutet bar vi runt på en kartong Coco Pops som vi hade i yoghurten. :)

Lunch: Många luncher har ätits på tåg. När vi har haft möjlighet har vi t.ex. kokat pasta och stekt t.ex. korv eller vegoköttbullar och tagit med oss. Andra gånger har det blivit t.ex. färdig falafel, chips och körsbärstomater. :) Lite variation. Några gånger har vi ätit på restaurang också.

Middag: De flesta middagar har vi ätit på restaurang, utom då vi bott i AirBnb och kunnat laga middag ”hemma”. Veganmat på restaurang kan vara lite utmanande när man har kräsna barn, då restaurangerna i regel inte har kommit på idén att ha veganska alternativ på barnmenyn ännu. Våra barn äter inte spännande vuxenmat, utan skulle behöva sån enklare barnmenymat som pannkakor och köttbullar (i veganversion). Det som däremot funkar är pizza och hamburgare, så det har vi ätit många gånger. Utöver det våfflor i Bryssel och pannkakor i Amsterdam.

Restaurangtips för veganfamiljer: I Tyskland finns numera en vegansk burgare på McDonald’s, Big Vegan. Den är inte lika bra som svenska McVegan, då den inte har någon mayo, men den funkar. Vi åt den en gång i Hamburg (hamburgare i Hamburg!) och en gång i Berlin.

I England finns Pizza Express TYP ÖVERALLT! Vilken räddning! De har en separat veganmeny med jättegoda pizzor och dessutom roliga starters som doughballs med pestorissa. Det är väldigt dyrt, men för oss räckte det bra att dela två pizzor och två fat doughballs, så då blev det inte lika hutlöst… De har tyvärr inte någon veganskinka, så barnen som brukar äta vegansk Vesuvio hemma åt Margherita och vi vuxna delade på någon av de lite roligare pizzorna. :) Vi åt där… hehe… två gånger i Watford och en gång i Wimbledon. En till bra grej: barnen får pyssel, pennor och en pappershatt att sysselsätta sig med medan man väntar på maten.

Andra höjdare: Nicecream i Köpenhamn (SÅÅ god glass), Plads’n i Köpenhamn (god pizza), Vx i London (t.ex. burgare, kebabrulle, nuggets och himmelska bakverk till efterrätt), Café Thrive i Bournemouth (mer snabbmat + lyxiga shakes och sundaes), Vegan Junk Food Bar i Amsterdam (magiska burgare), Brammibal’s Donuts i Berlin (MUNKAR OMG!!).

Mataffärerna: Vi har inte haft några problem att hitta veganmat i affärerna. Vi har sett till att leta rätt på någon hyfsat stor butik, så har det alltid gått att hitta något vettigt. Vi kanske inte alltid hittade det vi helst ville ha (i England var det t.ex. väldigt mycket Quorn – ingen personlig favorit, men kul ändå att de hade många veganska produkter som inte finns i Sverige), men alltid något. Vi har köpt Alpro-yoghurt med olika roliga fruktsmaker många gånger och flera olika sorters påläggsskivor som har varit väldigt goda.

Utrustning: Vi har haft flitig användning för de sju sporkar vi hade med oss. Sju för att vi köpte en förpackning om fyra, som en spårlöst försvann ur… och så köpte vi en till. Det var väldigt bra att ha några extra. Vi hade också två matlådor att ha med lagad lunch i. Vi övervägde att ha med vattenkokare och muggar, men rationaliserade bort det. Kanske var det lika bra, för många gånger (i England framför allt) var vattnet såpass icke-gott att te ändå mest smakade klor (men kanske hade vi använt den till typ snabbnudlar på hotellrum också).

Sysselsättning på tåg

Att Jonas precis fått en Nintendo Switch i 40-årspresent och tog med den på resan hjälpte vår sysselsättning en hel del. Alla fyra turades om att spela Stardew Valley, väldigt mysigt.

Utöver det hade vi böcker, mobiler resp. surfplatta, papper och pennor, målarbok (som inte användes) och flera sällskapsspel: Zombie Dice (spelade en gång), Rory’s Story Cubes (spelade en gång – pratade om att spela igen), Kasta gris (spelade inte) och Yatzy (spelade inte). Utan Switchen kanske det hade blivit mer sällskapsspel…

Vi hade inga problem att hålla oss sysselsatta! För min del hade jag hoppats på mer lästid egentligen, men det gick också åt en hel del tid för mig till att skriva resdagbok och att googla om platser vi skulle till. Jag läste bara ut en bok + påbörjade två.

En annan sak vi sysselsatte oss med var såklart att äta matsäck. Det blev många frukostar och luncher och någon kvällsmat på tåg.

Och att bara titta ut genom fönstret är ju inte fel det heller.

Lärdomar till nästa gång

Jag är väldigt nöjd med att vi gjorde precis den resan vi gjorde, men nästa gång vill jag komma ihåg:

  • AirBnb hellre än hotellrum/vandrarhem! Vi hade bara två AirBnb-boenden nu, en natt i Bryssel och tre nätter i Weymouth. De var de bästa! Det är så mysigt att bo i något som mer liknar ett hem och superpraktiskt att ha kök och ev. tvättmaskin (det hade vi i Weymouth).
  • Mer natur och småstäder! Storstäder i all ära, men det bästa på resan var dagen då vi åkte till Durdle Door i Dorset och upplevde den fantastiska miljön där. Det var också superskönt att komma till lugna Watford, där vi hade vårt hotell, efter att ha varit och trängts med folk och trafik i smeten i London.
  • Det är mysigt att åka tåg länge! Det var alltså inget att vara rädd för. Och genom att avverka längre sträckor i taget kan man ju få mer tid på platserna man besöker, vilket är bra. Däremot har jag som sagt svårt att komma över oro för missade byten, men jag hoppas på fler möjligheter att boka längre sammanhängande resor framöver! Håller tummarna hårt för nattåg från Stockholm och hela vägen till Bryssel, Paris, Hamburg… Det skulle underlätta så mycket!
  • Gärna billigare länder! Det kändes väldigt lyxigt att komma till Berlin, som hade en helt annan prisnivå än Köpenhamn, London och Amsterdam. Trevligt när boende och restaurangbesök håller rimliga priser. Så det kan man ju tänka på…
  • Tågsemester är toppen! ♥

Gifta i 12 år!

Idag är det 12 år sedan det magiska datumet 070707 då vi gifte oss!

12 år är sidenbröllop eller alternativt silkesbröllop… Vi brukar ju försöka följa det ”temat” på något lagom långsökt sätt och i år valde vi att äta chokladmousse gjord på silkestofu. Det får vi visst göra om fem år igen, då 17 år nog är det mer officiella silkesbröllopet…

Annars har vi faktiskt gjort rätt mycket inför-semester-fix idag också.

Men vi åt god mat! Barnen körde fullt ut på temat ”rund mat” med sojaköttbullar, potatiskroketter och piccolinitomater. Vi vuxna åt oumph och bea i stället för köttbullarna, men sånt gillar inte barnen…

Vi har också sett klart första Harry Potter-filmen, som vi började på igår, och så spelade vi ett parti Monopol.

Dessutom försökte vi ge barnen en lite tydligare bild av vår kommande tågresa genom att rita lite på en karta:

Ganska mysig dag, lite för mycket tvätt att vika bara, hehe. Men nu blir det lättare att packa imorgon, så det fick det vara värt.

Jonas 40 år!

Nu har Jonas fyllt 40 och vi har firat tre gånger.

Första gången var på midsommar när hans föräldrar bjöd oss och Jonas systers familj på lyxig herrgårdsövernattning på Dufweholm i Katrineholm. Då firade vi även att Emma skulle fylla 35 år.

På vägen hem hälsade vi också på mina föräldrar ute på Näsudden, där jag tog årets första dopp med Ava, som tagit oräkneliga dopp redan…

Andra gången var här hemma med Jonas gamla kompisgäng, som numera utökats med respektive och barn.

Tredje gången var också här hemma, på själva födelsedagen. Vi väckte med skönsång på morgonen, men sen var det vanlig jobbdag och vi fortsatte med tårta och presenter på kvällen. Han hade uttryckt önskan om att testa en vegansk bananstubbe, så jag försökte få ihop en sådan… Och han fick diverse presenter, bland annat en Nintendo Switch som har varit mycket populär här hemma sedan dess.

Nu bryter jag min längsta Duolingo-streak

Efter viss vånda beslöt jag att bryta min Duolingo-streak för att minska mina måsten i sommar.

Eftersom jag var nära 365 dagar, det längsta sammanhängande jag hittills nått (pga misstag eller bugg som bröt min tidigare…), bestämde jag mig för att pausa när jag nått detta speciella tal, vilket blev idag. Duolingo tyckte också att det var speciellt:

Jag kör ju tyska, som jag aldrig lärt mig på något annat sätt, och jag kan väl inte påstå att jag kan jättemycket nu, men såklart mycket mer än innan. Det har blivit mycket svårare och jag känner att jag inte alls har koll på grammatiken på samma sätt som jag skulle haft med mer traditionell inlärning.

Jag kör bara Duolingo i appen, trots att jag är medveten om att det är mycket bättre på webben och jag kör bara en kort lektion om dagen. Så visst hade jag kunnat satsa mycket mer, men poängen för mig är att jag ska lära mig nästan utan insats. Fem minuter på toa, typ… det är ju inte så jobbigt och bättre än inget, även om det såklart skulle vara enormt mycket bättre om jag engagerade mig mer. Men jag har annat som prioriteras högre.

Och just nu, eller snart i alla fall, är det dags att prioritera sommar och familjesemester.

Tar nog upp det i höst igen… tror jag. Men jag börjar känna mer och mer att jag borde komplettera med någon mer traditionell grammatikgenomgång och då börjar det plötsligt konkurrera med andra saker på ett sätt som skiljer sig från hur jag använt Duolingo…

—–

Och så lite reklam: Learn a language with me for free! Duolingo is fun, and proven to work. Here’s my invite link: https://invite.duolingo.com/BDHTZTB5CWWKSZNFIGO2MMWM7Q?v=sm

Jogga och kolla fåglar!

Kolla så många fina fågelkompisar jag såg idag under min lunchjogg!

Filmen visar:

  1. En gråhäger som spatserar runt. Björktrastarna som hörs i bakgrunden var inte lika glada som jag att se den. När den gick åt ett annat håll sen gjorde de utfall mot den…
  2. En sothönefamilj med ungar som vuxit till sig tillräckligt för att faktiskt se ut som sothöns.
  3. En sothönefamilj med ungar som fortfarande ser ut som små rödhövdade troll. ♥

En annan kul grej var att jag idag såg skäggdoppingparet som jag spanat efter förgäves ett bra tag nu. Var så glad när jag såg dem flera gånger och tänkte att jag skulle följa dem (som i social media fast på riktigt!), men sen försvann de. Nu var de där igen, men fortfarande bara två vuxna.

Tur att man har fåglar att skylla på för att man stannar hela tiden…

(PS: Jag såg fler fåglar också, förstås.)

Testar temat Author

Edit: …och jag bytte bort det igen samma kväll…

Nu testar jag ett nytt tema på bloggen. Det heter Author – en smula önsketänkande är väl aldrig fel? :)

Bland annat har det en meny som faktiskt visar var man är någonstans. Det är bra.

Tyvärr är bloggen på svengelska nu eftersom temat behöver översättas. Ska testa det ett tag och så får vi se om jag ska behålla det och översätta det…

Mina fotproblem och test av barfotaskor

Det här blir ett långt inlägg om ett nischat ämne, mest för att jag ska komma ihåg mitt nuläge senare. 

Åh, vad jag har jagat skor. Min högerfot krånglar och är enormt känslig för att ha för trånga skor (det triggar problem som jag ska skriva om strax). Men det har inte varit lätt att hitta skor som är breda nog, för att de som påstås vara breda i regel bara är breda längst fram och sen smalnar av för fort.

Jag har letat både vardagsskor och löparskor, traditionella och minimalistiska, utan större framgång. Jag kan ha mina Lowa-vandringskängor (varma) och mina Teva-sandaler (somriga) + att jag har löparskor som är OK (men inte mer), men jag har inte kunnat hitta något annat som funkar. Jag har verkligen saknat att ha lite lättare vardagsskor.

Igår fick jag hem ett par Joe Nimble relaxToes och provgick lite hemma i väntan på beslut om köp eller retur. I vanliga fall känner jag av det första symptomet efter att ha haft på mig skorna en stund, att det börjar spänna/domna längs utsidan på högerfoten. Men den känslan uteblev. Jag fick plats! Det enda jag retade mig på var att jag kände kanten på sulan med insidan av fötterna, men det var ju lätt löst eftersom det var en urtagbar sula (vilken man uppmanas att ta ur om man vill ha en mer barfota känsla, så inga konstigheter).

Så idag använde jag skorna när jag lämnade Sander.

Än så länge känns det bra. Jag är såklart sugen på att testa dem mycket mer nu, men jag är så rackarns förkyld nu att suget att vila är ännu större…

Fotproblemen – hur jag tror de uppkom

När jag började springa köpte jag för små löparskor. Man ska ju ha större skor till löpning än till vardags, eftersom fötterna sväller och behöver mer utrymme när man springer. Men jag köpte inte stora nog. Först var det inget större problem. Jag sprang nog inte så långt åt gången i början (varvade t.ex. med gång) så jag märkte inte problemen. Och jag var väldigt trögfattad när de började smyga sig på – och snål, jag hade ju redan köpt dyra löparskor!

Till slut fattade jag ju att det inte var riktigt okej att vara jätteöm i tårna efter varje lite längre löppass… Jag minns Kungsholmen runt i maj 2017 som något extremt. Så här skrev jag då:

I Kristineberg domnade högerfoten bort och det blev rätt obehagligt att springa. När det var som värst kändes det som att jag trampade på en pinne i skon – men det var min tå!?!

Men tyvärr var det inte så enkelt som att bara köpa större skor. Jag testade massor och sprang till slut ganska länge i… ytterligare ett par för små skor. Fast nu var det mer bredden som var problemet. Jag fick domningar längsmed sidorna på fötterna när jag sprang. Jag hade mest varit fokuserad på att tårna skulle få plats, men nu visade det sig att bredden var ett minst lika stort problem.

Nästa skoletarvända ledde till någon sorts kapitulation. Jag köpte herrskor (som ska vara bredare än damskor) i storlek 40,5. Det är de skor jag springer i nu. De är väldigt mycket för långa, vilket gör att jag blir klumpig, men tror ni att de är tillräckligt breda…? Jag knyter dem jättelöst för att lätta trycket och jag kan ändå känna det där klämmandet längsmed foten. Men jag får inga stora problem av att springa med dem, det bara känns inte helt hundra.

Fotproblemen – hur de yttrar sig

Det som är himla lyxigt ändå är att problemen håller sig små så länge jag använder skor som funkar. Använder jag andra skor märker jag efter en stunds användning hur det värker, isar, domnar, spänner i foten. Eftersom jag ser till att använda de skor som funkar märker jag egentligen av problemen mest hemma på kvällen sen, mycket mer om jag har använt eller provanvänt skor som inte var bra, men även en del när som helst.

  • Problemområdet är högra delen av höger framfot, mittpunkten skulle jag säga är mellan tredje och fjärde tån, en liten bit in på foten.
  • Den vanligaste känslan är att tårna känns lite frusna och domnade.
  • Vissa kvällar pulserar det i området. Topparna av pulsen kan ibland vara ganska smärtsamma, men korta. Större delen av pulsen är ändå bara lätt smärta.
  • Det kan kännas som att jag har något under foten när jag går. Som att en del av foten inte är jag, eller så.

Jag skulle säga att jag känner någonting dagligen eller nästan dagligen, men att det ändå är lindrigt för det mesta.

Jag har såklart googlat en del och tycker att det stämmer bra in på symptomen man får av Mortons neurom. Men jag är medveten om att Mortons kan vara enormt mycket jobbigare än det jag har. Fast jag tror också att mitt skulle blossa upp mycket mer om jag använde sämre skor.

Barfotaskor?

Traditionellt sett rekommenderas man ju att använda skor som ger foten ordentligt med stöd. Men jag har länge varit lockad att gå åt motsatt håll och testa att bygga upp fotens styrka i stället för att försvaga den, som man ju faktiskt gör när man stöttar den. Jag har också alltid föredragit rymliga, platta skor, så barfotaskor känns inte så extremt för mig.

Men som alltid är det svårt för mig att hitta skor. Barfotaskor har i regel bred tåbox, men tyvärr smalnar de sedan av för fort för att det ska funka med mina fötter (eller i alla fall min högerfot). Jag har försökt köpa sådana tidigare, till exempel när jag kapitulerade och köpte de för stora herrskorna för cirka ett år sedan hade jag börjat med att prova löparskor från Altra, men inte alls kunnat ha dem.

Nu för några veckor sedan fick jag nytt hopp när jag provade min kära kollega Karins Vivobarefoot-skor. Jag upptäckte då också att man får använda skor köpta från Vivobarefoot i 100 dagar och få pengarna tillbaka om man inte trivs i dem. Det kändes ju toppenbra, för är det någonting jag lärt mig om skor är det att jag inte kan veta hur de kommer att vara efter att bara ha provat dem en liten stund och det har förstås bidragit till att jag dragit mig för att köpa nya dyra skor som kanske visar sig vara oanvändbara.

Men det visade sig såklart att Vivobarefoot-skorna jag provade (Stealth II och Kanna) var för smala för mig. Lyckligtvis sa folk på nätet att Vivobarefoot-skor är för smala för dem, men att Joe Nimble funkar, så därför bestämde jag mig för att testa ett par Joe Nimble också, fast jag inte kan returnera dem använda. Däremellan testade jag också en sko från Ahinsa, som verkligen var bred framtill, men ändå jättesmal mitt på.

Jag har faktiskt provat Joe Nimble-skor tidigare. Då var det när jag letade vinterskor, men modellen jag provade då kändes inte helt hundra. Det är möjligt att den var tillräckligt bred, men jag tyckte att jag kände ett tryck på fotens ovansida för varje steg, från snörningen. Så det blev inget köp då och kanske bromsade det mig lite i ivern att prova andra modeller av Joe Nimble-skor…

…men nu är jag alldeles ÅÅÅH Joe Nimble, TÄNK om de funkar överlag, TÄNK om de kan bli min nya räddning, TÄNK om jag kan hitta både promenadskor, löparskor, finskor och vinterskor som jag kan ha…. ja, jätteivrig, alltså. :) Tyvärr är det inte ett veganskt märke, men de har i alla fall många veganska skor. Det som är trist är att de snyggare skorna brukar vara i skinn. Stort önskemål vore ju något mer skinnliknande syntetmaterial. Jag har inget emot att ha de småfula meshskorna jag köpte nu som vardagsskor, men finskor får ju gärna vara… finare. :)

Jag håller verkligen tummarna för att mina relaxToes ska funka. Gör de det kan det ju kanske bli tal om att testa andra sorter också.

Det jag är mest nervös för är att de skor som funkar av de jag haft hittills troligen haft TVÅ framgångsfaktorer, nämligen inte bara tillräcklig bredd utan även så stabil sula att framfoten inte trycks ihop så mycket för varje steg. Med barfotaskor blir det ju en helt annan approach och tja, vi får se helt enkelt. Jag upplever det som att nolldroppet (att hälen inte är upphöjd) gör en hel del för att minska belastningen på framfoten, men jag vet ju inte hur långtidseffekten kommer att vara för mig.

Stärka fötterna?

Tanken är ju att fötterna ska bli stärkta av att gå i barfotaskor, som låter dem jobba ordentligt. Men självklart är det bäst om man också stärker fötterna med lämpliga övningar. Ganska länge har jag faktiskt gjort lite fotövningar då och då, om än inte så strukturerat. Lite tåhävningar på standupmöten (haha, man ser kanske lite konstig ut, men…), lite tåspret och tåknip när jag tittar på film… och det här ska jag försöka trappa upp. Än så länge är jag inte så strukturerad utan gör mest ett slumpmässigt hopkok av sånt jag råkar komma ihåg att jag läst att man kan göra.

Mina fötter idag

Jag har sett en del spektakulära före- och efterbilder från folk som jobbat med sina fötter. Vet inte om jag förväntar mig någon visuell skillnad på mina, men så här ser de i alla fall ut idag. Inte så illa jämfört med många andras före-bilder, men lite skoformade är de väl ändå. Jag har ändå varit relativt snäll mot dem (utöver springet i för små löparskor då…), jag skulle ju till exempel aldrig komma på tanken att gå i högklackat eller andra obekväma skor bara för att det är snyggt enligt vissa. Jag är väldigt mycket ”komfort före allt”. Men uppenbarligen har det blivit allt svårare att hitta den där komforten. Vet inte om min högerfot bara blivit känsligare eller också faktiskt bredare, men det är ju möjligt.

Sander har brutit nyckelbenet

För en vecka sedan ramlade Sander från en klätterställning i Rålis och fick ont i axeln. När de ringde från skolan hade de varit hos skolsyster, som tyckte att det borde kollas upp. Och det hade hon ju rätt i, eftersom det skulle visa sig att nyckelbenet var brutet.

Jonas och Sander tillbringade en sisådär 6 timmar på närakuten och sen kom de hem med Sanders arm i en armslinga. Själva brottet ska bara självläka, men det gör mindre ont om armen hålls stilla. Rådet är att ha armslingan dygnet runt i två veckor och sedan ytterligare två veckor dagtid.

Det går lite upp och ner i hur mycket det märks, men det är klart att det gör ont och att Sander måste ta det lugnare med allt nu och få hjälp med en massa saker.

Tydligen är det väldigt vanligt att bryta nyckelbenet, det är massor av folk som delar med sig av erfarenheter. Han är inte ens först i klassen med det. Men han är i alla fall först i familjen med att bryta något ben överhuvudtaget. Och det kan väl få räcka så med benbrott, tycker jag…