Sörmlandsleden etapp 19-22, Ånhammar – Hälleforsnäs

Så blev det dags att beta av lite på Sörmlandsleden igen! Vi kom till Ånhammar sist och ville därför helst fortsätta därifrån. Förutsättningarna var som följer: Josefine, som har bil, kunde vara med två dagar. Jag och Veroniqa kunde fortsätta 2-4 dagar till. Efter lite trixande och dividerande kom vi fram till att Josefine skulle ta bilen till Malmköping och hämta upp oss vid Gullmarsplan på vägen. Så långt, allt väl. Nästa steg var då att komma till Ånhammar … Veroniqa hade fått lite konstiga svar om att destinationen inte gick att hitta när hon ringde och försökte höra sig för om taximöjligheter, men vi chansade på att testa något som var nytt för oss alla: Uber. I den appen gick det nämligen att förboka sträckan och välja startpunkt och slutpunkt exakt som vi ville ha det. Men efter att ha googlat lite kände vi oss inte jättetrygga med att det faktiskt skulle komma en bil … vilket det heller inte gjorde. Men där hade vi tur! Det kom faktiskt en taxi, som skulle köra en annan vandrare till Ånhammar och vi kunde åka med. Tänk att det löste sig så smidigt! Inte säkert att vi hade kunnat boka en taxi dit utan framförhållning, så annars hade vi kanske fått lämna biten mellan Ånhammar och Malmköping till senare.

Men nu kunde vi alltså starta med etapp 19, Ånhammar – Henaredalen 12 km, som planerat. Det var vi väldigt glada för, eftersom det var en kanonfin etapp. Så fin att jag markerade den som favorit på Sörmlandsleden-sidan. Det skadade förstås inte heller att vi hade toppenväder.

Etapp 19: Ånhammar – Henaredalen, 12 km

Det började med öppna fält, fin utsikt över sjön Dunkern och storslaget eklandskap. En del våtmark, med nyrenoverade spänger – vi läste att en av ledens längsta spänger finns här, 260 meter! Sen kom vi in i ett mer klassiskt skogsparti.

Vid Ösjön tog vi lunchpaus och åt matiga mackor, som ju funkar första dagen. Strax därefter nådde vi en höjd med fin utsikt över sjön, och sen ett vindskydd där det hade varit fint att övernatta. Men det var ju alldeles för tidigt för oss, såklart. Däremot fyllde jag på lite vatten från sjön. Kanske det gulaste jag druckit hittills, men det smakade bra och förhoppningsvis gjorde Katadyn-filtret sitt jobb. :) Strax efter vindskyddet fanns dass också, lyxigt!

En häftig sevärdhet på sträckan som följde var Bågberget, en cirka 10 meter lång brygga av sten:

Vi fick också lite myrmark och en del annorlunda ledmarkeringar (sånt tycker jag är kul). Mot slutet av etappen fanns en fin kallkälla, där vi fyllde våra flaskor.

Cirka 100 meter in på nästa etapp låg målet för dagen, vindskyddet vid Västersjön. Det var ledigt, så jag och Veroniqa valde att sova i vindskyddet, medan Josefine slog upp sitt enmannatält.

Sjön låg nedanför en lite knepig sluttning, men det var värt att ta sig ner där och ta sig ett uppfriskande dopp efter en svettig vandring. Såå skönt! Och jag hade faktiskt inte badat i juni före det, så det blev årets officiella junidopp också.

Även här fanns dass, samt picknickbord. Sicken lyxvandring!

Vid vår förra vindskyddsövernattning fick vi ju råttbesök (Veroniqas ryggsäck har en fin lagning nu), så den här gången försökte vi tänka ännu mer på hur vi placerade grejer. Vi hängde upp matpåsarna i taket och hade ryggsäckarna nära oss. Inget var söndergnagt när vi vaknade! Däremot blev det en kylig natt med 8-9 grader och vi hade nog alla gärna haft våra varmaste sovsäckar … Trots att alla möjliga förstärkningskläder åkte på blev det några lite för kalla timmar.

Men morgonen bjöd på fint väder och temperaturen steg strax till ett mer behagligt läge. Frukost kunde intas i lugn och ro innan vi gav oss av på nytt.

Etapp 20: Henaredalen – Malmköping, 6 km

Ganska snart efter starten fanns en avstickarslinga till en fornborg. Det såg inte ut att bli väldigt mycket längre att gå den, så vi testade. Det var lite knixigt dock, först med nedfallna träd som vi fick navigera runt och sen en väldigt brant uppförsbacke. Fornborgen var, som väntat, en stenhög. Men stenhögen blev lite häftigare när vi gick ner på andra sidan om den ganska stora kullen och såg samma sorts stenhög där. Det måste ha varit en rejäl borg! Man blir ju lite nyfiken på hur den kan ha sett ut. Någon slående utsikt där uppifrån hittade vi inte direkt, men det skulle visst också finnas …

Längs vägen mot Malmköping beundrade vi enorma myrstackar och identifierade växter med våra appar (jag laddade ner Seek och körde en del, kul). Vi passerade Helvetets port (!), konstaterade att Mörtsjön varken lämpade sig för bad eller vattenhämtning och gladdes åt ett smärre hav av Linnea och lite fler roliga ledmarkeringar.

Och så var ju etappen faktiskt bara 6 km, så efter inte alltför länge började vi ana civilisationen och så kom vi fram till Malmköpings camping. Lyx: vattentoalett, vattenkranar, soptunnor. Vi lagade vår vandringslunch och köpte glass till efterrätt. Sen tog vi farväl av Josefine och jag och Veroniqa knatade vidare en liten bit in på nästa etapp för att slå nattläger.

Etapp 21: Malmköping – Hagtorp, väg 53, 10,5 km

Det här är en väldigt civilisations- och vägnära etapp, men de ska ju också gås … och den var bitvis väldigt fin ändå. Vi hade ju bara vandrat 6 km, så vi ville gå en liten bit till, men det skulle ju också passa med en plats att slå läger. Efter 3 km på etapp 21 finns en källa vid Sundbysjön och vi hade läst att någon tältat där, så det var vår plan. 9 km fick helt enkelt räcka för dag 3!

Först leddes vi upp på en höjd med maffig utsikt över Hosjön och mängder av lupiner. Sen blev det en del vandrande uppe på åsar, men också korsande av bilvägar och genom hagar – såg dock inga djur.

Så kom vi fram till Sundbysjön, där jag nog hade hoppats på ett dopp, men själva sjön var gömd bakom ganska mycket sumpmark och vass. Kallkällan var fin i alla fall! Det fanns en liten avstickarstig nedåt vattnet från en rastplats med bord. Där slog vi upp tältet.

När vi höll på och göra oss i ordning för kvällen dök det upp en överraskning … plötsligt kom ett helt gäng kor knatande upp från vattensidan. Jag älskar kor, men visst har man respekt för dessa stora djur … De här KOmpisarna var i alla fall mest nyfikna, gick runt och nosade lite här och var, en slickade på mina kängor och blev rädd när den föll åt sidan (aww!), stod och blängde lite och sen gick de vidare. Vi hade gått genom så många hagar att vi inte riktigt visste om klivstättan (jag lärde mig just ett nytt ord!) intill var på väg ut eller in ur en hage … men vi var tydligen på insidan. Vi övervägde om vi borde flytta på tältet, men latheten vann och lyckligtvis klarade vi natten utan ko-attacker.

Det var också en mycket mer behaglig natt temperaturmässigt, även om det regnade en del och vi fick en blöt morgon. Men vi slapp regn när vi gick upp i alla fall.

Så var det då dags att fortsätta med etappen. Det regnade bara litegrann under dagen, men vi blev ändå redigt blöta eftersom en så stor del av etappen gick genom hög, tät vegetation som hängde in över stigarna. Mina kängor var snart vattenfyllda och jag klafsade runt som i badbaljor hela dagen …

Temat för etappens sightseeing var mord. Vid Mordgrind skedde ett mord 1874, som vi fick läsa om, och senare passerade vi även avrättningsplatsen där mördarna blev de sista som avrättades offentligt i vårt land (1876).

Etappen tog alltså slut vid en väg, så vi planerade att gå några kilometer till för att nå ett vindskydd.

Etapp 22: Hagtorp, väg 53 – Hälleforsnäs, 16,5 km

Vi knatade alltså vidare 4 km på etapp 22, med vindskyddet vid Hällaren som mål. Det var upptaget och visst kan man dela, men vi kände oss ganska osynkade med personerna som redan var där och valde att fortsätta en bit, efter att ha tagit vatten ur sjön och skrivit i gästboken (vi glömde skriva vid Västersjön, rackarns!).

Med siktet inställt mot nästa sjö, Stora Gyringen, fortsatte vi ytterligare någon kilometer till, vilket inte var så knasigt med tanke på att vi annars hade längst sträcka att gå sista dagen och nu blev det mer jämnt.

Vid Stora Gyringen visste vi att regnet när som helst skulle vara över oss, så vi slog upp tältet, fixade middag och gjorde oss i ordning ganska skyndsamt. Och mycket riktigt, när jag efter det kröp in i tältet och började bädda kom de första dropparna. Sen regnade det hela natten! Vi låg och läste en stund, men det blev snabbt lite för kallt om armarna, så jag kurade ihop mig i sovsäcken för att sova redan vid 19-tiden. Det blev ännu en behaglig natt temperaturmässigt, vilket var skönt.

Vi vaknade klockan 5 och insåg att det inte regnade. Eftersom vi lagt oss vid 19 kändes det helt okej att gå upp och försöka komma iväg innan regnet, som enligt väderleksrapporten skulle falla under hela dagen. Vi klarade det! Och satte rekord i starttid: 06:23 kom vi iväg, brukar snarare bli vid 10-tiden. Men det var väldigt skönt att komma iväg eftersom dagens väder ärligt talat gjorde att vi mest ville ta oss hem så fort som möjligt …

Ja, vad ska man säga? Blött var bara förnamnet för denna dag. Regnet kom vid 8 och fortsatte, fortsatte, fortsatte och tilltog i styrka. Men även innan dess var det blött, blött, blött från vegetationen och från kängorna som var sjöblöta från gårdagen. Det blev kallare och kallare, bara 13 grader som mest denna härliga sommardag … Vi hade tänkt luncha i vindskyddet vid etappslutet, men det blev så kallt varje gång vi stannade det allra minsta att vi bara knatade på, med ett par kortare pauser under hela dagen bara.

Etapp 22:1: Edströmsvallen – Hälleforsnäs järnvägsstation, 1,5 km

Faktiskt gick vi ju en etapp till på slutet, anslutningsetappen på 1,5 km till järnvägsstationen. Det knepiga var att när vi gick mot den missade vi tyvärr etapptavla 22-23, men det var inte många meter kvar till den … så jag tänker ändå räkna att vi gått etapp 22. Vi kommer att starta i Hälleforsnäs en annan gång och då blir det såklart etapptavleselfie vid den.

Väl framme var det ca trekvart till nästa tåg och det fanns absolut ingenting i närheten, men åtminstone en väntkur på perrongen som skyddade oss från regn och vind. Fick göra lite åkarbrasor för att inte stelna till alldeles.

Hade hoppats hinna köpa en kaffe och nåt att äta på Pressbyrån i Eskilstuna, men bytet blev kortare än planerat på grund av en försening, så det var bara att kliva på nästa tåg, hungrig och jätteblöt … gissa om det var skönt att komma hem sen!

… och ändå längtar man ut direkt igen! :)

Utrustning

Vi har fått rätt bra pejl på vad vi behöver nu, även om vi gjorde missbedömningen att sommarsovsäcken skulle räcka i juni. Med alla extra sovkläder (jag hade leggings, långärmad underdtröja, täckshorts, tjocksockar, mössa, fleecejacka, täckjacka) funkade två nätter av tre tillfredsställande, men det hade varit värt att ta med varma sovsäcken. Problemet är förstås att den tar mer plats!

Vad gäller kläder så kommer jag inte i mina vandringsbyxor jag tidigare haft, men jag gjorde ett sånt jäkla bra fynd när jag gled in på Myrorna härom veckan. Ett par jättefina Lundhags vandringsbyxor för 65 kr och jag kunde ha dem! De har varit toppen!

Till middagarna åt vi REAL Turmat och de är verkligen godare än annat vi testat, så det får vara värt det dyra priset. Synd att pastan verkar vara på väg att utgå? Finns ju inte jättemånga veganska sorter till att börja med, så jag hoppas att det inte kommer innebära ännu snålare veganskt urval. Den och thai red curry är mina favoriter!

Som alltid lurar man ju på om man borde skaffa något mer. Josefine inspirerade med sin kisstrasa och sin långa sked. Så jag funderar så smått på om jag kanske ska testa en Kula Cloth och en lång sked i stället för mina Go Bites-sporkar, som jag visserligen gillar, kanske inte vore så dumt om vi nu satsar på turmatspåsarna framöver. Och jag har redan försökt boxa bort idén att skaffa ett sånt där ultralätt enmanstält som Josefine har, det är för dyrt i förhållande till hur ofta jag skulle behöva det och jag kan faktiskt bära mitt tvåmanna (1,5 kg) även om jag solovandrar …

Nästa?

Ett uppenbart nästa Sörmlandsleden-projekt är att åka tillbaka till Hälleforsnäs och därifrån gå ca 45 km till Katrineholm. Då får vi smidig tågtrafik i båda ändarna. Vi får se när det blir av!