Fem stygn och massor av blod

Jahapps, då var det över då…

Idag gick jag tidigare från skolan eftersom jag skulle till Vårdcentralen och ta bort min “plupp” på magen (nåt födelsemärksliknande…).

Precis innan jag gick var Daniel och Lollo vänliga nog att dela med sig sina blodiga berättelser om egna liknande upplevelser. Så nog kändes det åtminstone lite smått olustigt att kliva in där i doktorns rum och lägga sig på britsen.

Där fick jag ligga en stund, medan sköterskan tvättade min mage med sprit, innan tant doktorn slutligen kom och började sticka mig med den elaka bedövningssprutan. Jomen det känns jättemysigt när man har en himla nål i sig och man känner hur hela magen liksom följer med om doktorn rör på handen lite. :)

Som tur var fick jag ligga på sidan, och armen bildade liksom en barriär så jag slapp se när hon skar i mig. Det kändes ju lite, stack till lite ibland, men det gjorde ju i alla fall inte särskilt ont, var bara obehagligt. Och så kände jag det varma blodet rinna ner längs ryggen och magen…

Jätteroligt att ligga och lyssna på vad de säger…

“Kan du torka lite här, jag ser inte…”
“Ja, oj vad mycket det kommer…”

“Vi tar ett stygn till va?”
“Klarar du det?”
“Kanske, jomen vi försöker…”
“Oj, vad trassligt det blir med trådarna…”

Och diverse, om än väldigt milda, okvädesord yttrades när nåt tycktes gå snett. :)

Syddes ihop med fem stygn… det blev ett ganska långt sår, trots att “pluppen” var så liten (men den gick ju iofs djupt ner).

Stygnen ska tas bort om 7-10 dagar och till dess ska jag alltså gå med värsta förbandet på magen. Fick bara tre ombyten, så jag får väl tejpa över lite plastfolie eller nåt när jag duschar… :)

Sen åkte jag hem och pluggade fysik… men efter ett tag släppte ju bedövningen… Nu gör det faktiskt ganska ont!! AJJ!!

Jag kommer att få ett permanent ärr såklart. Men det gör inte så mycket. Jag resonerar som så att om jag hade haft en pojkvän med ett ärr på magen hade jag förmodligen tyckt att det var jättegulligt, så jag ska försöka se det på det sättet… :) Det blir ju ytterligare en sån där personlig grej liksom. Det var ju iofs pluppen också, men en sån är ju kanske inte så rolig att dras med. Särskilt som att den ibland kliade och växte och hade sig.

Jaja. Ska väl snart trösta mig med lite mat och Ally McBeal.

…ajj…