Anhörigas dag på P10… åka pbv m.m.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter en KALL helg. 20 minusgrader är väl lagom, eller vad säger ni?

De spelade just en friskislåt på radion… jag vill gympa!!! Men det är lite för jobbigt när man liksom inte har någonstans att bo här… och i Nyk. hinner jag ju inte!

Givetvis var det svinkallt just den här helgen när jag var tvungen att vara ute massor… dels mina misslyckade lägenhetsdejter i fredags (kom inte och tro att det är varmt att stå på en t-banestation…) och sen Anhörigas Dag på P10…

Ritha och Lasse skulle hämta mig klockan 8 på morgonen. Jag såg till att vara färdig i god tid, eftersom jag gissade att de skulle vara tidigt ute… Mycket riktigt, knappt efter tio i dök de upp…

När vi kom fram hittade vi David vid en buss och gick in och satte oss och väntade på avfärd… åkte till nåt skjutfält där vi fick stå och vänta i sjutton evigheter… Vi stod väl där i 1,5 timme och så var det pangpang i 20 minuter med många långa mellanrum. Det var KALLT så in i… hm, ja. Jag hade i alla fall en egen soldat som värmde mig ibland. :) David skulle nämligen vakta så att inte folkskocken klev över ett snöre…

På väg tillbaka till P10 var det en unge som ställde dumma frågor till sin storebror… ganska roande… “Men jag ville ju se soldater ju, varför fick vi inte det…”
“Jomen det var ju en massa soldater där, såg du inte när de sprang och sköt…?”
“Det var ju inga soldater, det var ju bara plutoner…”
“Alltså men… det ÄR soldater I plutonerna…”
“Men soldater har ju gröna kläder…” :)

Efter ett tag fick vi äta… ärtsoppa och kall varmkorv… eh, kallkorv? :) Väldigt mycket skolmatsalskänsla, fast mer grejer… lite flashback ändå sådär. :)

Sen gick vi runt och tittade på alla möjliga fordon, fick se Davids 11-bil och så åkte vi pbv-taxi. :) (för alla som inte är vana vid ständigt militärtugg, pbv = pansarbandvagn) Det var kul, lite som i tunnelbanan, fast man hade hjälm. Trångt och ryckigt. Chaffisen gjorde sitt bästa för att få med så många diken och tvära svängar som möjligt under den korta färden. Rätt kul…

Men det bästa var väl i alla fall att få se hur David bor och se hur grejer ser ut i största allmänhet. Nu förstår man liksom lite bättre om nån säger “Neeej, usch, jag ska sova i knäppetält och det är 20 minusgrader”… :)

Vi skulle egentligen ha träffat Kristin och hennes Tobbe på kvällen, men vi var ganska döda… Vi hoppade av hemma hos mig, plockade ihop lite saker och gick sen till David… där åt vi och sen tog vi ett varmt bad. Sen skulle vi dricka choklad och göra en massa saker, men vi råkade somna på Davids säng, utan att ha borstat tänderna, tagit ur linser eller nånting…

Söndagen blev lugn… sov/vilade/gosade mest… Ville ju inte ut i kylan. Planerade halva dagen att baka en kladdkaka, men sen när vi slutligen gjorde det hann vi inte äta upp den, eftersom David var tvungen att åka till tåget då…