Nyköping med kräftfest

Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter helg i Nyköping och två dagars sjukskrivning… förkyld och ganska risig, sitter här och snörvlar och har mig.

David är i Norrköping… Det känns verkligen som att det är dags att komma härifrån nu. Lägenheten blir bara tommare och tommare och jag har nog gjort mitt på jobbet nu… Samtidigt blir man väl aldrig riktigt färdig med Stockholm, men jag har ändå inget emot att komma härifrån. Mina närmaste framtidsplaner är att åka till Norrköping 31/8 och vara med min David. Sen får vi se. Jag vill utomlands! …men samtidigt måste man ju vara ifrån David då. Men jag SKA!

I fredags var vi alltså och klippte oss på Sumpans mysko Klippotek där de NÄSTAN kan klippa hår. Min etageklippning kan snart hälsa hem, inte fasen fattade han att han skulle klippa lagret kortare runt HELA, inte bara där fram… nåja.

På vägen stannade vi förresten till vid djuraffären som vi gått förbi så många gånger och läst deras skyltar om aktuella erbjudanden. Just nu hade de pirayor till extra förmånligt pris, så dem var vi ju tvungna att checka in… samt lite andra små kryp. :)

Davids pappa kom och hämtade oss och fick en glassdrink gjord med hjälp av Davids fina stavmixer. Sen bar det av mot Nyköping. Vi hoppade av hemma hos mig och gick snart ut på stan för att shoppa kräftor. Kronhallens utbud var inte mycket att lovsjunga, så därför fortsatte vi gå nedåt staden och inhandlade de små djuren på Hemköp i stället. En extra trevlig sak med att handla på Hemköp var ju att vi fick spana lite på gamla Nyköping och se vad som hänt sen sist… dessutom träffade vi Mattias och Maria och passade på att spana på deras nya lägenhet på Borgaregatan! Mysigt, gammalt, nyinflyttat… de skulle hämta saker hos Maria på lördagen och avböjde deltagande i vår kräftskiva. De hade precis fått telefon och Maria skuttade runt som besatt när det ringde första gången. :)

På kvällen blev det tal om att gå på Backstage, men vi hade väl egentligen vare sig ork, tid eller riktig lust. Gav ett “kanske” till Veronica och Johanna och försökte sen få med oss Kristin när hon kom och hämtade sin vinflaska. Men det blev inget… vi stannade hemma och blekte mitt hår i stället. :) Det kändes JÄTTEKONSTIGT att vara blond igen, trots att jag varit det under merparten av mitt liv. Fast då kanske det var en aningens mer naturlig nyans, förvisso. :)

På lördagen var det dags att inspektera Johns och Ullis hus för första gången, i samband med firandet av Williams treårsdag. Han fick boken Pricken av oss. Av mamma och pappa fick han en gigantisk traktor som han kunde köra själv… fast med tramppedaler i stället för motor såklart. :)

Huset var helt enormt och det var inte utan att en lätt känsla av panik infann sig när man gick runt där… tänk att skaffa ett sådant hus själv… så slutgiltigt liksom. Här ska vi bo hela livet. Och tänk all städning, allt underhåll. Men fint var det, det kan man inte säga något om. Fast det är tveksamt om jag strävar efter någonting liknande för egen del. Nog för att det är trevligt att bo rymligt… men är det värt det? Vill inte veta hur huset kommer att se ut när de har bott in sig, de kommer ju knappast hålla det pedantiskt städat. :)

Hemma igen kleggade vi i en massa lila bland våra hårstrån och kom således till kräftfest med en ny intressant hårfärg. Jag hade dessutom håret uppsatt i två tofsar, en på varje sida, allt för att se så mogen och intellektuell ut som möjligt… eller nåt.

20 pers kom på kräftfesten på Herrängen, nämnvärt är att Christian deltog för första gången på en av mina fester. Behövde inte ens tjata särskilt mycket.

Veronica hade med sig sina au pairkompisar, men vi var nog inte tillräckligt coola för dem. De åkte in till stan efter ett tag och gick ut på Backstage och raggade killar. Fast ärligt talat tyckte nog ingen av oss att de var lika coola som de själva verkade tycka…

Vi åt kräftor (och annat, för de som hellre ville det), sjönt lite visor… fast ärligt talat kom sjungandet av sig rätt bra, saknade en ordentlig drivande kraft bakom det hela. Partade på i största allmänhet, hade tur med vädret och kunde således sitta ute rätt länge, tills det blev småkyligt och vi tog vår tillflykt till stugan där vi åt chips i vardagsrumssofforna och dansade disco i köket. :)

8 pers sov över och 6 följde med till sjön, där 3 badade. De tre modiga var jag (såklart!), David och Matilda. Första gången jag lyckats bada vid en Herrängenfest, det har alltid omöjliggjorts av omständigheter som väder eller tillgänglig tid.

Kul tillställning, helt klart lyckat.

Sen var David och jag hemma hos mig tills mitt tåg gick… hade två att välja mellan, 18.00 eller 21.34. Blev det senare. Så vi myste lite och tog farväl av varandra för två veckor… Davids pappa kom och hämtade oss, skjutsade mig till stationen och sen David hem till sig. Tåget var absolut smockfullt, särskilt av gormande, packade skinheads. Drygt. Satt i lekhörnan på familjevagnen på en väldigt obekväm liten bänk och dåsade av och till, med en hals som gjorde mer och mer ont för varje gång jag svalde. Hem kom jag inte förrän 23.30 och då till en obäddad säng som inte ens hade madrass ordentligt… (tvättade fodralet innan vi åkte) Jag slet fram min sovsäck och använde morgonrocken som kudde. Har inget örngott och glömde att ta med mig ett… David har ju tagit sina nu!

Kanske inte så konstigt att jag var döööd på måndagsmorgonen… så jag stannade hemma och så även på tisdagen. Höll kontakt med David och fick höra om hans Norrköpingsäventyr. Nyfiken på hans lilla 10-kvadrats studentrum. Bara 9 dagar kvar.

Sen ska jag till min David!