L.A. Confidential

Kanske är det så att den här filmen blivit härmad väldigt mycket. Den kom ju trots allt redan 1997 och ansågs banbrytande, så det kanske inte är så konstigt att det känns som att jag redan sett ungefär samma historia? Det skulle kunna äga rum i kompaktformat i någon av de ambitiösare polisserierna.

Det handlar alltså om en rad poliser i Los Angeles som tror sig lösa ett fall, men fattar misstankar om att alla detaljer inte kommit fram ordentligt. Visst är det en cool film. Det kommer en oväntad vändning, fast ändå är det på ett sätt som inte känns ett dugg överraskande.

Mycket folk att hålla reda på – filmen har 80 “speaking parts”. Mycket våld. En dos prostitutionsglorifiering à la Pretty Woman. Mycket dialog man inte bör missa för att hänga med. Många män i kostym.

Huvudkaraktärerna behandlar tydligt en “issue” per person. Lite väl tydligt, tycker jag, de blir endimensionella. Upplägget är det övertydliga: 1) Personen har en tydlig issue. 2) I en känslomässig scen mot slutet förklarar han händelsen som gett honom denna issue. 3) Upplösning.

Jag blev inte riktigt indragen i filmen, vilket antagligen är anledningen att jag störde mig på övertydligheten i karaktärsutvecklingen. Det är säkert jättevanligt egentligen, men är man gripen av filmen sitter man kanske inte och ser mönster på samma sätt. Jag vet inte… men jag vill nog gärna vänta med genomskådandet till efter jag sett filmen.

Jag vet med mig att jag har lite svårt för filmer med oändligt många coola kostymklädda män, men har man inte det gillar man säkert filmen mer. För den är bitvis snygg plottmässigt. Men kanske lite för cool för mig?

Nu ska jag sluta svamla. Sammanfattningsvis hade jag förväntat mig mer av en så hypad film. Den var lite intressant, men inte gripande.

Filminfo

IMDB: L.A. Confidential
Regissör: Curtis Hanson
År: 1997
Omdöme (1-5): 3