The Number 23

Walter Sparrow (Jim Carrey) börjar läsa en bok och blir övertygad om att den handlar om honom själv. Bokens detektiv Fingerling berättar hur numret 23 förföljer honom och Sparrow börjar också se numret överallt. Allt Fingerling gör händer även Sparrow. Till en början verkar Fingerling vara en rätt reko kille, men så börjar han göra otäckare och otäckare saker…

Jag tycker filmen är bra. Upplösningen är ganska snygg och jag måste säga att jag föredrar Jim Carrey i allvarligare roller, som denna – jag tål honom knappt i överdrivna komedier.

En sak som är synd är att 23-förföljelsen väldigt snart visar sig vara oerhört långsökt. Om man verkligen vill är det ju inte alls svårt att hitta talet överallt! Särskilt när man får använda olika regler varje gång: Walters födelsedag är February 3rd, 2-3, 23. Men ett annat datum, vilket det nu är, är January 23rd… och då räcker det med bara dagen, plötsligt. Och mer långsökt blir det:

Pink is my favorite color.
Do you know what pink is?
Red 27, white 65.
65 plus 27… 92.
Pink has four letters.
92 divided by four.
Twenty-fucking-three!

Detta gör att det blir väldigt tydligt att det handlar om galenskap snarare än faktisk förföljelse från the number 23. Det hade varit mysigt att i stället åtminstone ett tag få tänka att “wow, det är överallt”.

Litet minus för att 23-förföljelsen känns ganska fånig, stort plus för att filmen är snygg och mysigt mörk (bildligt, inte bokstavligt… tyvärr är den faktiskt så mörk på vår skärm att vi har svårt att se allt). Ytterligare ett plus för att den lyckas ha vågade sexuella scener utan att vältra sig i plasttuttsexponering.

Filminfo

IMDB: The Number 23
Regissör: Joel Schumacher
År: 2007
Omdöme (1-5): 4