Hoppa till innehåll

Läslust och skrivlust

Åh, vad jag älskar böcker just nu! Jag har ett bra läsflyt och läser böcker jag verkligen gillar – till exempel Sommarboken, Heart-Shaped Box, Pärlan i lakritsremmen och den jag läser nu, Hanna Wallstens Vi skulle älska om vi bara kunde. Det känns som ett mycket bra beslut att ta ljudbokspaus och läsa mer pappersböcker i stället, trots att jag inte kan läsa ute om det regnar eller medan jag går om jag har bråttom. Det är helt enkelt roligare att läsa på riktigt! Och jag lyssnar ju ogärna på de viktigaste böckerna, så det blir lite vad som helst snarare än det jag verkligen bryr mig om. Men jag kommer säkert att lyssna på min påbörjade ljudbok vid diverse disksessioner och liknande…

Det är så härligt att läsa bra böcker! Jag är väldigt inne på böcker som handlar om människor just nu, böcker som inte nödvändigtvis har Den Perfekta Plotten utan snarare är karaktärsdrivna. Vanliga människor och vanliga händelser. Det är intressant att fundera kring vad det är som gör sådana alldagliga berättelser intressanta.

Skrivsuget tilltar också. Jag vill skriva precis sådana berättelser som jag gillar att läsa, men kommer jag att få till det så att det blir intressant? Jag har en historia i huvudet och har även börjat att skriva in den på “lappar” i StoryLines, ett delprogram i Writer’s Café. Jag tänkte nämligen testa varianten att vara lite mer planerad den här gången, till skillnad från förra gången då jag bara satte mig ner och skrev. Det har således blivit mycket tänkt, men inte så mycket skrivet. Jag har ett kapitel som jag skrivit i jag-form, men jag är nästan säker på att jag ska byta till tredje person. Jag har känslan att huvudpersonen kan bli lite för slemmigt självinsiktsfull om jag fortsätter i jag-form…

För den som möjligtvis undrar vad som hände med NaNoWriMo-romanen, Tomrum, kan jag säga att den ligger på is. Den är långt ifrån färdig och handlingen är lite för spektakulär (mord och spöken…) för att den ska kännas riktigt rätt. Romanidé 2, Jessicamilla, finns väl kvar litegrann, även om jag inte vet vad jag skulle göra med den, så det är snarare idé 3 (arbetsnamn Joakim efter huvudpersonen) jag brinner för nu…

Snart ska jag gå hem från jobbet och jag hoppas verkligen att det inte regnar för då kan jag börja läsa i Vi skulle älska om vi bara kunde redan medan jag väntar på bussen…

Publicerat iBöckerVardagsliv

2 kommentarer

  1. Ja, jag gillar den! Har läst nästan halvvägs och njuter verkligen när jag får plocka upp den. Susanne är en sån där frustrerande huvudperson som man liksom både älskar och hatar på samma gång… man vill liksom skrika till henne att växa upp, samtidigt som man tycker synd om henne.

    Jag tar gärna emot tips på icke heteronormativa böcker! Jag gillar böcker där människor får vara “annorlunda” utan att det är det som är grejen. Jag hoppas verkligen att sånt är på väg in i mainstream-kulturen.

    Jag har läst en bok av Johanna Nilsson för väldigt länge sedan, Hon går genom tavlan ut ur bilden. Då gillade jag den inte alls, men det var som sagt länge sedan och jag vet inte vad jag skulle tycka idag. Har i alla fall hört mycket positivt om henne från människor vars smak jag egentligen litar på, så jag kanske borde prova igen…

  2. Maria B Maria B

    Visst är “vi skulle älska om vi bara kunde” ganska bra?! Jag läste den på bara några kvällar och håller med dig om att det är intressanta personligheter i den romanen…

    Sen är det ju alltid trevligt med lite icke-heteronormativt innehåll tycker jag ;)
    Om du vill ha tips på andra icke heteronormativa böcker så fråga bara :)

    Om du är inne på romaner med spännande människoskildringar ska du läsa allt du kommer över av Johanna Nilsson. Jag tror att man antingen älskar hennes böcker eller hatar dom. Själv är jag ett STORT fan av hennes böcker! Känns som att jag tipsat dig om henne förut…?

    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *