Hoppa till innehåll

År: 2010

Trädgårdsföreningen

Publicerat den 25 april 2010

Idag åkte jag och Ava på utflykt in till stan. Vi kom redan vid 10, vilket är tidigt för en söndag, så det blev en sväng till Trädgårdsföreningen innan affärerna öppnade:

Ava @ Trädgårdsföreningen

Sen lunchade vi på Dahls och så gick vi i affärer. En mysig dag (även om det inte gick något vidare med mina inköp…)! Nu sover Ava sött efter att ha druckit “dlindlin” (välling) och jag ska strax göra detsamma (fast jag har druckit te, inte dlindlin).

1 kommentar

Orkidé

Publicerat den 17 april 2010

Orkidéer är lustiga. De kan se alldeles förlorade ut i en evighet, för att sedan helt plötsligt spotta ur sig sånt här:

Orkidéblomning

De är så fina när de blommar!

Lämna en kommentar

Kanske det mörkaste jag läst

Publicerat den 13 april 2010

Tvillingarna Jannis och Sonya är hårt bundna till varandra och tycks inte fungera ihop med andra människor. I bagaget har de en fasansfull uppväxt, som vi tar del av glimtvis under läsningen. Det förflutna har satt djupa spår i dem båda, men Jannis har förträngt det mesta. Han kommer en bit på väg i att frigöra sig från Sonya då han träffar Anya och inleder ett förhållande, men efter att detta gått alldeles väldigt snett låter han Sonya skapa ett nytt liv till dem i en liten by vid havet där de öppnar ett café. De blir accepterade i byn och cafét blir välbesökt, även om det skvallras en del om det underliga syskonparet.

Så kommer en ung flicka och hennes mamma i deras väg. Umgänget med dem sätter saker i rullning och barndomens spöken gör sig påminda. Sonya måste ta reda på hur långt hon är villig att gå för att lyda Honom, rösten som talar till henne och berättar vad hon ska göra, och Jannis måste konfrontera det förflutna. Flickan och hennes mamma blir ovetande pjäser i ett ondskefullt spel med dödlig utgång.

Jag kan inte minnas att jag läst någonting obehagligare än detta, åtminstone inte sedan sist jag läste en seriemördarbiografi. Romanen är alltigenom mörk, utan minsta tillstymmelse till hopp om ljusning. Det är en fruktansvärd mix av våld, sexuella övergrepp, maktspel och frågan: är man ond om man utför onda handlingar när man upplever att man är tvingad till det?

Den som vässar vargars tänder är så långt från en feelgood-roman man kan komma, den är feelbad så det stänker om det. Jag tvekar mellan att rekommendera den eller att varna för den, men vad jag kan säga säkert är att jag läste med samma makabra fascination som jag läser om seriemördare – fascination, äckel, nyfikenhet och en smula skam över att vilja ta del av någonting så smutsigt. Kort sagt lyckas boken att beröra, men läsningen är allt annat än behaglig.

BokinfoTitel: Den som vässar vargars tänder
Författare: Rydberg, Carina
ISBN: 9789100115517
2 kommentarer

Ett halvt pariserhjul

Publicerat den 13 april 2010

Den här synen mötte mig när jag åkte hem från jobbet igår:

Pacman-pariserhjul

Pacman-pariserhjul

(men bilderna är tagna från bussen idag)

Göteborg vill inte vara sämre än London, Paris och Singapore och bygger ett pariserhjul! Jag läste om det för länge sedan, men blev ändå förvånad av att se ett Pacman-pariserhjul sådär helt plötsligt…

2 kommentarer

Vårhelg med grillpremiär

Publicerat den 12 april 2010

Vilket härligt väder vi hade i helgen! I söndags blev det grillpremiär på uteplatsen. Vi grillade korv, champinjoner, paprika och lök, samt åt mumsig kronärtskockspuré och sallad. Allt nersköljt med vin och vatten, enbart det senare för Avas del förstås.

Vi ägnade oss även åt ett av favoritnöjena: åka till Coop och springa runt och dra ner saker. Det var mest Ava som drog ner saker förstås, men jag sprang efter henne och försökte minimera skadorna medan Jonas handlade. Roligt. :)

Lämna en kommentar

Ava 17 månader

Publicerat den 9 april 2010

Nu har Ava hunnit bli 17 månader gammal och det är alltså bara en månad kvar tills hon är 1½ år gammal. Jag skrev visst inget när hon fyllde 16 månader, men jag skrev ju desto mer när hon fyllde 15 månader, så det kanske jämnar ut sig?

Ava

Det händer mycket hela tiden och hon förstår verkligen mycket av vad man säger. Orden hon säger har också blivit fler, även om hon kanske inte uttalar och använder dem helt korrekt alla gånger. Bäbis och majs är två nya ord som utomstående kan uppfatta, men mycket förmedlar hon med egna ljud som åtminstone jag och Jonas förstår för det mesta. :) “Bäbis” säger hon för övrigt om alla barn upp till en sisådär åtta år gamla…

Vi brukar räkna och rabbla alfabetet med henne ibland. Hennes favoritbokstav är B, den säger hon gärna Det finns bokstäver och ord hon inte vill försöka säga också, då säger hon sitt “universalljud” som låter ungefär som Ess. Det funkar bra som “Vad är det?” också, eller kanske “Ge mig den”, eller lite vad som helst…

Hon har också blivit bra på att peka på bilder, bokstäver och siffror när vi frågar “Var är spaden?” eller “Var är 2?”.

Det är skönt att det har blivit vårigt. Ava har fått gympaskor och kan springa ute mycket lättare. Hon orkar inte gå så länge, men hon blir duktigare och duktigare för varje gång vi är ute.

Hon måste ha vuxit också, för hon når plötsligt så mycket. Nu kan hon både tända och släcka lampor, vilket är ett lyft jämfört med att bara kunna släcka och sen stå och skrika…

Favoritsysselsättningar just nu är bland annat att sopa och att blaska vatten. Hon kan stå hur länge som helst vid en rinnande vattenkran och fylla sina muggar och hälla och fylla och hälla och fylla och… sen blir hon tvärförbannad när hon inte får fortsätta. Hon har ganska mycket humörsvängningar…

Apropå vatten har hon blivit riktigt duktig på att dricka ur vanliga glas av varierande storlek och hon tycker att det är väldigt roligt. Alltså vill hon ha alla glas/muggar hon ser, oavsett vem de tillhör och vad de innehåller…

Det är ganska svårt att fota henne, dels för att hon springer runt så mycket och dels för att hon kommer och vill titta på bäbisen i kameran. “Bäbis, bäbis”, säger hon och pekar på displayen därbak.

Jag träffar henne tyvärr alldeles för lite i veckorna nu när jag jobbar. Det är tråkigt, men jag gör mitt bästa för att hinna hem så jag får träffa henne en stund åtminstone. Försöker börja tidigt och är osocial nog att ta kortlunch varje dag. Det är alltid roligt att komma hem till en Ava som säger “Hej!”.

Lämna en kommentar