När Ava håller låda

…blir det ofta en väldigt spretig blandning av olika personliga erfarenheter och sammandrag av filmer och böcker hon sett/läst/hört. Idag, på väg till dagis, lät det ungefär så här:

Man måtte ha bätet på, man sitte fatt. Pappa sör bilen, mamma sitte beve mej. Mamma sör bilen, pappa sitte beve mej. Massa bilar, man sör fott! Åka mommo moffa Söping! Disen åsså fölla me. Vicken dum jägare! Elefantena pinge iväg! Ja ha titta Tintin flera gånger. De va en jättetoo haj! Dumma mej malla hålet, hon bev jättemutsi. Ja måtte åka vagn! Man måtte atta bilana, annars blir man jättelessen.

Det gäller att hänga med i svängarna. För en oinvigd kan det säkert vara svårt att notera hur samtalet glider över från bilåkningserfarenheter till summeringar av Babar, Tintin och Dumma mej, för att sen avhandla lite trafikvett.

När mormor och morfar var här senast var hon fascinerad av ögonfärger och jag är imponerad av att hon fortfarande kommer ihåg och plötsligt kan utbrista:

Ja har blå, pappa har blå, mommo har blå åsså. Mamma har buna, moffa har buna åsså!

Hon är även intresserad av frisyrer (hår är för övrigt det bästa hon vet, att pilla i alltså):

Ja har hår, mamma har hår, pappa har hår, mommo har hår… men moffa har inget hår, han har bara huve!