Lättnaden

I morse ville Ava ha med sin hund till förskolan. Jag gav henne taxen, varpå hon i stället sprang iväg och hämtade mopsen. Och vilken lättnad jag kände då! Vi hittade den nämligen inte härom dagen och jag blev mer och mer säker på att vi måste ha tappat den på väg hem från förskolan. Men hon hade visst bara gömt den bakom påslakanet som är upphängt för hennes fönster som tillfälligt insynsskydd…

Saken är den att det ju inte är vilket gosedjur som helst. Den låg i hennes fack på dagiset i Landvetter den allra sista dagen:

image

Det var så fint. Hon säger alltid att hon har fått den av I. Och ibland att hon vill leka med I. Det känns i hjärtat… Hon förstår inte riktigt allt vad en flytt innebär.

Jag hann finkamma vägen mellan dagis och hemma ett par gånger (jag sprang ut och letade när den fattades vid läggdags…), samt fundera på att sätta upp efterlysningslappar och leta runt i alla leksaksaffärer efter en ersättare. Jag kände mig usel som låtit henne tappa den. Så lättnaden… åh, lättnaden, när hon tog fram den i morse.

Lämna en kommentar