Det vackraste jag vet…

…är när Sander färdigammad släpper taget och tittar upp på mig med ett stort leende och en mjölkdroppe som runnit ut på kinden. ♥

Snäppet bättre till och med idag när vi dessutom förde ett litet samtal genom att turas om att gurgla. Så skrattade jag för att han var så söt och han skrattade tillbaka.

Underbart att han är glad idag, trots att han fortfarande är förkyld.

Lämna en kommentar