Hoppa till innehåll

Jobb om fem veckor

Den 1 april börjar jag jobba igen. Det är inget skämt. Det är jättesnart.

I tisdags var jag på kontoret och träffade gruppchefen, pratade om läget och potentiella uppdrag och fixade några praktiska detaljer.

Det var faktiskt ganska roligt att komma till kontoret och heja på folk till höger och vänster. Hade lite känslan att alla jag känner har slutat, men jag får inte glömma dem som finns kvar!

Jag har även ägnat en del tid här hemma åt mitt konsult-CV eftersom det har införts ett nytt system för det. Det gick att få till en sisådär halvautomatisk migrering med ganska mycket handpåläggning. :)

Det är ju sådär lagom kluvet att börja jobba. Känns väldigt konstigt att jag ska vara borta från Sander så mycket så snart. Han är så liten ännu och ammar fortfarande mycket. Extra mycket nu på sistone när han inte har varit riktigt kry på länge. Men vad glad jag är att jag lämnar över till Jonas och inte till dagis, det hade känts så mycket jobbigare.

Folk verkar förutsätta att det innebär amningsnedtrappning, alltså att jag ska trappa ner redan i förväg. Men jag tänker inte så, faktiskt. Varför skulle jag neka honom amning när jag nu kan amma? Han vet att Jonas inte kan det, så det är en annan grej. Han klarar sig ju fint när han är med honom. Och visst, det kanske blir jobbigt att det plötsligt blir väldigt mycket mindre amning, men det känns ändå bra att jag kan fortsätta amma fritt när jag är tillgänglig. Jag tycker inte det känns bra att neka. Hoppas på ett barnstyrt amningsavslut igen, lite längre fram, men vi får väl se…

Kluvet som sagt. För ibland känner jag mig ju rätt less på att lämna och hämta på förskolan. Eller åtminstone delar av den sysslan. När Ava inte vill gå till förskolan på morgonen och när hon inte vill gå hem på eftermiddagen… Och att man blir så låst. Jag har ju inte alls varit lika fri att forma mina dagar med Sander som jag var när jag var föräldraledig med Ava. Jobbet kommer innebära att jag kan sitta ner och fokusera på saker och vara kreativ. Gå på toa ifred. Såna saker. Det är ju fint. Men Sander kommer aldrig vara pytteliten igen och när jag börjar jobba igen så är mina föräldralediga dagar så väldigt… slut.

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *