Hoppa till innehåll

Månad: februari 2018

Första steget mot Den stora ommöbleringen

Publicerat den 11 februari 2018

Idag testar jag att använda Ivar-hyllan som skrivbord. Vi tror att den skulle gå att knöka in i sovrummet, men innan vi provar tänkte jag testa om det känns ok att sitta så. Preliminärt säger jag ja. Det är klart mindre bordsyta än tidigare och ytan är obehagligt sträv, men det kanske kan gå att leva med (tills barnen är utflugna och jag kan återerövra ett rum)… Särskilt som att vi inte har någon extern skärm som kräver plats längre, den har slutat fungera. Känns lite inte som prio 1 att köpa ny även om det är trevligt att ha.

Anledningen till experimentet är alltså att barnen ska få varsitt rum. Ava ska flytta in i det som nu är kontoret och vårt sovrum ska få en kontorsplats. Fåtöljen i kontoret får byta plats med bokhyllan i vardagsrummet (hej då avskilda läshörn…). Ava ska få ny loftsäng/skrivbord/skåp-kombo.

Den största utmaningen är alla SAKER som också finns i kontoret.

Nu är det visserligen lite extremt, eftersom kontoret används som mellanlagring av grovsopor i väntan på att vårt soprum ska öppna igen… Så här fint är det:

Den vita skrivaren stod alltså tidigare i hyllan som nu blivit skrivbord och den vita hurtsen som nu står intill garderoben stod under nuvarande skrivbordsskivan. Det mesta av det som står på golvet under stringhyllan väntar på soprummet.

Målningarna på garderoben hade kunnat vara Sanders, men de är Avas… Suttit länge…

Det känns som ett stort och jobbigt projekt som såklart innebär försämring för mig och Jonas, men det känns som en bra grej att kunna ge Ava ett eget rum. Det får väga upp.

Men vi lär ju möblera om så fort barnen flyttar till studentboende… För mig var det väldigt lyxigt att jag hade kvar mitt rum långt efter att jag egentligen flyttat (jag har fortfarande mycket saker där…), framförallt då när jag åkte “hemhem” på lov och så, men vi har ju inte lika mycket yta som mina föräldrar…

1 kommentar

Turtles all the way down

Publicerat den 6 februari 2018

Klart jag blev nyfiken när John Green släppte en ny bok! Jag har tidigare läst The fault in our stars, Looking for Alaska och Paper towns. Länkarna går till det jag skrev om dem på Barnboksprat (har visst inte skrivit om Paper towns). Och alla var synnerligen kompetent skrivna ungdomsböcker, på den nivån att man gärna sätter dem i händerna på inte bara ungdomar man känner utan vuxna också.

Okej, så Turtles är kanske inte riktigt lika drabbande som svårslagna The fault in our stars, men den var också väldigt trevlig läsning. Huvudpersonen är high school-eleven Aza Holmes, som lider av ångest och tvångstankar. Hon fastnar lätt i överväldigande tankespiraler om bakterier som tar över hennes kropp. Vid sin sida har hon sin livliga och karismatiska bästis Daisy, som extrajobbar på en snabbmatsrestaurang och skriver romantisk fanfiction om Rey och Chewbacca i Star Wars.

När en saftig belöning utlovas till den som kan bidra till att den kände mångmiljonären Russell Pickett hittas efter att ha rymt från rättvisan och sina två barn blir Daisy sugen på att prova lyckan som detektiv. Att Aza faktiskt känner en av sönerna Pickett, sedan de åkt på ett läger för barn som förlorat en förälder (Azas pappa, Davis mamma) för flera år sedan, gör det oemotståndligt. Men det blir inte precis okomplicerat när Aza återfår kontakten med Davis och tycke uppstår.

Den som undrar vad titeln syftar på kan läsa mer här: Turtles all the way down (Wikipedia)

Fin bok och fint skildrade psykiska problem.

Den episka läsutmaningen
I utmaningen passar (fetlagda blir det):
6. En kärlekshistoria. (Alltså, den är ju mer än det, men…)
9. En Young Adult-bok.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: Turtles all the way down
Författare: Green, John
Lämna en kommentar

Donken, strumpshopping och Coco på bio med Sander

Publicerat den 4 februari 2018

I helgen sov Ava över hos en kompis och de gick och såg nya filmen Coco på bio. Jag tänkte att Sander också borde få se den (eftersom vi sett reklam för den och pratat om att se den), så han och jag åkte in till stan idag. Först lunchade vi på McDonald’s. Sander var inte sugen på hamburgare, så det slutade med att vi delade på en McVegan & C:o… dvs jag åt burgaren och han åt några pommes. Jag som hade hoppats att nya veganburgaren skulle vara ett säkert kort… det hade underlättat mycket i sommar när vi ska resa runt, t.ex. Nåja… vi får väl se hur det går med det. (Han ville ha pizza idag, men pizzeriorna som funkar för oss ligger inte jättenära bion och de öppnade 11 eller 12 och filmen började 12.)

Sen hade vi lite tid innan bion och eftersom Sander har väldigt många tunnslitna och/eller egentligen för små strumpor slank vi in på Lindex på väg dit. Jag har tittat på strumpor åt honom själv ett par gånger, men inte riktigt vågat fatta det stora beslutet åt honom. :) Så idag fick han bestämma själv och vi kom hem med dessa:

Lite otippade val för killen som gärna påpekar att han hatar rosa… Jag skulle ju aldrig ha vågat köpa dem själv. Men han tar ju på sig sina rosa kläder emellanåt (senast igår hade han en rosa/gul-randig tröja hemma och på kalas) utan att blinka och det känns väldigt mycket som att det bara är något han lärt sig att säga. Nåväl, blir intressant att se hur han gillar strumporna framöver. Jag tänkte ju i alla fall inte vara föräldern som påminde honom om att han valde “fel” färg. Kaninstrumporna var kanske lite av ett misstag, eftersom vi missade att de hade antihalkpluppar, vilket han inte vill ha. Men han tyckte inte att det gjorde något när vi såg det. Han gillar verkligen strumpor med djur som hamnar på ovansidan av fötterna, så det vägde väl upp.

Och sen blev det Coco:

Jag tyckte att den var alldeles fantastisk, rekommenderar verkligen!

Lämna en kommentar

Fodrade galonkläder!

Publicerat den 1 februari 2018

Nu är det sånt där härligt mittemellanväder när det snöar men ändå bara blir blött.

Vi har aldrig haft fodrade galonkläder förut, eftersom vi haft så mycket annat. Vanliga fodrade vinterkläder (ofta både overall och set med jacka och byxa), galonkläder, skalkläder… Men nu köpte jag det fleecefodrade galonsetet som bilden visar till Sander, strax före jul på rea. Och jag känner väl ungefär: halleluja! Det är sååå skönt att slippa dra på galonbyxor utanpå vinterkläderna, något som Sander verkligen ogillar och som därför kan resultera i en del drama utöver att det är bökigt.

Och det är så skönt att all lera sätter sig utanpå i stället för att tränga in i tyget och att man kan spola av det värsta och ändå ha ett torrt set nästa dag.

Det är en variant med isydd fleeceväst i byxorna och jag var väl lite orolig för passformen, men det funkar jättebra och ger ju både extra värme och glipfritt mellan byxor och jacka.

Skönt att konstatera att det var ett bra köp.

Lämna en kommentar