Ljusets återkomst och musätande nötskrikor

Igår tog jag en sväng i Karlbergs slottspark för lite fågelfotografering. När jag väl tar sikte på någon rolig fågel så tänker jag verkligen bara på det, så det kan vara en väldigt skön verklighetsflykt. Det är så roligt att våren kommer nu och med den alla fåglar och LJUSET! Det är sådan skillnad på att fota nu jämfört med för ett tag sedan då allt mest blev grådassigt.

Till exempel har jag åtskilliga gånger under vintern fotat storskrake och fått murriga bilder där ögonen knappt syns, men nu i påskas tog jag en snabb bild på en storskrake som jag råkade gå förbi och så bara BAM, där är ju ögonen! Det blir ju faktiskt mycket roligare att fota när saker syns.

Ja, jag förstår såklart att man som fotograf genom kamerahantering och efterbehandling kan påverka jättemycket, men jag är en väldigt lat snapshotfotograf som och absolut inte fotar i RAW och inte redigerar utöver kanske någon liten beskärning eller uppljusning, så för mig ska det liksom bara funka. Jag har försökt intressera mig för att lära mig, men nej, som jag brukar säga, jag kommer aldrig bli en riktig fotograf. Jag gillar dokumenterandet och bildkomponerandet rent visuellt, men spejsar ut totalt om jag försöker lära mig hur kameran och fotograferandet egentligen fungerar. :)

Storskrake, nu med ögon. :)

Jag såg min första steglits i Stockholm! Jag gjorde stor sak av att vi såg den på Öland i somras och visst har jag vetat att man ska kunna se den här också, men jag tror att det här är ytterligare ett sånt där exempel på sånt nya kameran möjliggör. De verkar ju nämligen gilla att vara HÖGT upp i träd, där jag med blotta ögat (eller gamla kameran) bara ser dem som mörka silhuetter. Men med superzoomkameran: CHECK, steglits! Så kul att ha sett dem, men de var för långt borta för att jag skulle få en bra bild. Den blev i alla fall bättre än den jag hade från Öland, så helt missnöjd är jag inte. Det syns att det är en steglits!

Steglits

Även bofink fick jag se och de är tillräckligt ovanliga för mig för att jag skulle jaga dem ganska intensivt med kameran. De flesta bilderna blev suddiga och konstiga, eftersom de är så snabba, men jag fick en ganska fin, dock med lite grenar i vägen. Tillräckligt bra för att vara min bästa bofinkbild hittills i alla fall.

Bofink.

Medan jag egentligen jagade bofinken råkade jag också knäppa en helt okej bild på en blåmes! De är ju verkligen inte ovanliga och jag har okej bilder på dem sedan tidigare, men de är svåra att fota eftersom de är extremt snabba. Så jag blev glad för den här:

Fin blåmes.

Även några bilder på en stare gled med lite sådär i förbifarten (samt nötväcka och koltrasthona, men jag visar inte ALLT nu).

Men dagens höjdpunkt var ändå att få se två nötskrikor. Jag hade ett ganska dåligt foto av nötskrika sedan tidigare, eftersom de varit väldigt duktiga på att gömma sig bland grenar när jag sett dem, men nu satt de båda relativt stilla och öppet, så jag fick verkligen chansen att fota. Fast jag tyckte först att det var lite synd att den ena bar på något som skymde ansiktet på den och inte verkade vilja släppa det … sen såg jag vad det var. EN MUS! Då tyckte jag i stället att det var riktigt coolt att få se (förlåt, musen).

Nötskrika med mus
Nötskrika med mus
Här syns båda mushalvorna…

Jag fick en liten filmsnutt också när nötskrikan satt i busken och slet i musen… Den andra nötskrikan var vänlig nog att posera fint för mig på en stubbe.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *