Hoppa till innehåll

Sörmlandsledens etapp 5 med Veroniqa

Idag fortsatte jag och Veroniqa vår vandring på Sörmlandsleden. Vi lyckades verkligen pricka in bra väder! En underbart fin dag, mer som september än november.

I somras avslutade vi ju i Handen och nu var det dags för etapp 5 mellan Handen och Paradiset. Dock visade det sig vara väldigt snålt med bussar till och från Paradiset, så för att slippa försöka passa den enda rimliga bussen hem valde vi att ta den enda rimliga bussen ut till Paradiset i stället och gå mot Handen. En sorts baklängesvandring, alltså. :) Fast det gick ju lika bra (eller ännu bättre, kände vi, när vi utan att ha kollat tider klev ut på pendeltågsperrongen i Handen och såg att nästa tåg skulle gå om 1 min).

Vi klev av bussen på hållplatsen Ådran, där det fanns en massa böcker i busskuren och jag nätt och jämnt lyckades motstå frestelsen att plocka ett par stycken (det fanns faktiskt några intressanta!). Från Ådran fick vi gå en bit till etappstarten vid Paradiset. Där blev det en kort paus för obligatorisk starttavleselfie och besök på bajamaja. När jag stod där plockade jag upp telefonen för att kolla var geocachen fanns, som jag visste skulle vara där någonstans. Det visade sig att jag stod nästan precis rätt. Jag lyfte blicken och såg cachen. :)

Obligatorisk etappstartsselfie

Ganska snart kom vi till fina sjön Trehörningen, där det fanns ett fint vindskydd. Men för oss var det inte ens dags för rast än, så vi fotade lite och knatade vidare. Vid Långsjön fick det bli en liten clementinpaus.

Så gick vi vidare och hittade till slut en fin lunchplats vid Öran. Det var så fint att titta ut över sjön med höstfärgerna! Vi hade inte med köket den här gången utan bara termosar med varmvatten. Lagade snabbris i påse, linsgryta från pulver (rester från maten jag lagade till förra vandringen) i kåsorna och hade oliver till. Sen blev det te och saffransbulle innan vi knatade vidare.

Civilisationen närmade sig alltmer ju längre mot Handen vi kom. Vi knatade på rätt bra ett tag och tog en sista paus för te och saffransbulle på en brygga vid Nedre Rudasjön. Vi orkade inte alla saffransbullar, så Veroniqa slängde den sista i vattnet och vi trodde väl att änderna som simmat förbi en stund tidigare skulle komma och ta dem, men i stället attackerades bullbitarna underifrån av ett fiskstim! Fascinerande att titta på, önskar att vi hade kunnat se själva fiskarna.

Därifrån var det bara en kort bit till pendeln och resan hem, men det kändes lagom eftersom himlen färgats solnedgångsrosa och mörkret kröp sig på.

En riktigt fin vandring! Får se om vi kanske får till etapp 6 i december? Vi siktar på någon vandring varje månad fram till att vi planerar att gå Jämtlandstriangeln i juni.

Obligatorisk etappslutsselfie.
Publicerat iVardagsliv

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *