Hoppa till innehåll

Berninabanan – non-stop vykortsvackert!

Bästa tågresan!

Idag visade Berninabanan att den var väl värd platsen på min bucketlist, för HERREGUD så fint det var!

Vi hade än en gång köpt dagspass (fast en hel del dyrare än Lombardiets) så att vi kunde kliva på valfritt tåg. Enligt vad vi läst var det bättre att hoppa på ett vanligt tåg än att boka svindyr plats i panoramavagnarna och vi tror att det stämde! Panoramavagnarna ska vara väldigt mycket mer fullpackade och dessutom ska det vara svårt att fota genom fönstren.

Eftersom det kändes skönt att få checka in på boendet i Chur när vi kom fram valde vi att åka först kl 11. Utcheckningen var kl 10 så vi hann köpa lite lunchmatsäck på NaturaSí.

Vi åkte tre olika tåg. Först Tirano-Pontresina längs Berninabanan och vi hade fönster som gick att dra ner. Det var gott om plats i vagnen så att vi kunde gå över och fota på andra sidan när det behövdes.

Vi fick uppleva de kreativa lösningarna för att tågen ska klara höjdskillnaderna, som den kända spiralviadukten i Brusio. Häftigt!

Det var lite av en chock hur nära bebyggelsen vi åkte. Rakt över ett torg i Tirano, som om vi åkte spårvagn. Och det fortsatte så överallt, vi kom väldigt nära byarna.

Vi satt på vänster sida efter tips om det och det var egentligen bara en gång, vid Miralago, som det verkligen var något unikt och häftigare på högersidan. Eller visst, det kom ett par riktigt häftiga dalar där också, men vänster var nog bäst ändå.

Tåget var några minuter sent till Pontresina, så vi småsprang med all packning för att byta perrong och kliva på ett tåg till Samedan, vilket bara var en sju minuter lång resa. Ingen idé att ens ta av ryggsäcken…

Vi åkte: Tirano – Pontresina, Pontresina – Samedan, Samedan – Chur (via Filisur och Thusis).

I Samedan hade vi några minuter innan tåget mot Chur kom. Det tåget hade inte öppningsbara fönster, men dels hade vi ju fotat så mycket på första tåget att det var skönt att bara sitta och titta också, dels var första sträckan den vackraste. Det var tekniskt sett heller inte Berninabanan längre utan Albulabanan. Denna del hade många tunnlar, bland annat den 5,9 km låmga Albulatunneln. Också en del skog, men ibland lika fantastiska vyer som tidigare.

Framme i Chur shoppade vi lite på en kiosk innan vi gick till vår AirBnb där vi passande nog fick rummet med namnet Bernina. Vi har varsin säng i rummet och delar badrum och kök med andra. Här finns också en uteplats med utsikt mot bergen. Fint!

Vi chillade en stund på rummet och gick sedan ner och åt på restaurangen No Name som boendet hänger ihop med. Mycket att välja på och gott, men som väntat en helt annan prisklass än Italien…

Sen strosade vi mot gamla stan här i Chur och bara tittade lite, samt gjorde lite frukostinköp. Det verkar vara en mysig stad med vackra berg åt alla håll!

Publicerat iVardagsliv

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *