Månad: juli 2026

24-27 juli vandrade jag och Veroniqa ytterligare ett stycke på Sörmlandsleden. Vi fick en fin vandring i stort sett utan regn (minimalt duggregn medan vi gick, samt lite på natten när vi sov i stuga) med massor av blåbär och hallon. Skogen verkligen dignade av blåbär! Etappmässigt gick vi:

• 22:1 Hälleforsnäs jvstn – Edströmsvallen, 1,5 km (repris, avslutade med den i andra riktningen förra gången)
• 23 Hälleforsnäs – Svalboviken, 12 km
• 24 Svalboviken – Lundsjön, 16,5 km
• 25 Lundsjön – Vallmotorp, 9 km
• del av 26 Vallmotorp – Knorranvägen, 8,5 km (bytte sista kanske 3 km mot att gå off-trail in till stationen i Katrineholm, kommer ta oss till där vi avvek nästa gång)

Alltså ca 44,5 km på leden + ett par km till stationen i Katrineholm, detta på fyra dagar. Lagom för oss, även om vissa, som Loisan, springer hela sträckan på en dag … imponerande!

Det var fina etapper, även om vi stretat oss igenom ganska mycket hög växtlighet som väl i ärlighetens namn inte alltid var jättekul. Etapp 24, som var den längsta, var också den minst varierande och den mest utmanande vad gällde att hitta vatten och rastplatser.

Vi mötte knappt några vandrare, ett par och en ensam man bara, men gästböckerna längs vägen skvallrade om att leden var ganska väl nyttjad ändå. Utöver vandrare stötte vi på folk på utflykt och folk som badade.

Vissa bilder i inlägget är snodda av Veroniqa!

Dag 1: Hälleforsnäs – Svalbovikens badplats, ca 14 km

Strax före åtta rullade vårt tåg ut från Stockholms central. Efter byte i Eskilstuna var det inte långt kvar till Hälleforsnäs. Måhända var det en smula demoraliserande att se tågets vidare färd på display och att målet för vår planerade fyradagarsvandring skulle ta 26 minuter att nå om vi bara suttit kvar …

Etapptavleselfien togs 09:39, alltså en bra tid för att starta dagens vandring. Det tar alltid tid för oss att packa ihop lägret och äta frukost, så trots restid (1:38 för själva tågresan) fick vi en full vandringsdag.

Snart nådde vi Bruksdammen där det fanns fina vindskydd, vackra näckrosor och såklart nästa etapptavla.

Redan vid Fyrsjön blev det en snabb paus för att fylla på vatten. Vi har varsitt Katadyn BeFree vattenfilter som används flitigt under våra vandringar. Så lyxigt att kunna dricka sjövatten!

Vi tog lunchpaus vid torpruinen Fågelhäll, där det fanns ett picknickbord. Till första lunchen hade vi med oss matiga mackor. Här fanns också en gästbok och vi klurade på om paret vi gått förbi möjligtvis skrivit.

Nästa riktigt fina rastplats var vid vindskyddet vid Mögsjön. Vi tog en paus och hämtade mer vatten. Hade gärna övernattat där, men det var alldeles för tidigt för att stanna! På väg därifrån mötte vi en man som vi pratade med en stund. Han hade tidigare gått hela leden, vilket vi ju också hoppas kunna säga en dag.

En stund senare stötte vi på minnesmärket över Olle Edlund som hittades död på platsen under en nattorientering 1950. I brevlådan fanns nedtecknade minnen från den sista överlevande deltagaren. Fint. Strax därefter fanns en rejält tilltagen bänk som vi provsatt lite.

När vi närmade oss etappmålet Svalboviken kom ett parti med rejält hög växtlighet som vi var tvungna att forcera. Lyckligtvis gick vi inte vilse i spenaten i alla fall.

Etapptavlan stod i Svalbovikens lilla samhälle men vi knatade på en liten bit till för att nå badplatsen. Där var en del folk, men vi tog det lite lugnt och badade och slog sedan upp vårt tält lite vid sidan av när det var lite glesare med människor. Några sällskap till kom under kvällen, men lyckligtvis inga partypartymänniskor. Det var en fin badplats med lyx som dass med toalettpapper, omklädningsrum och sopsortering! Vi var dock väl medvetna om att det inte var en plats som underhölls av Sörmlandsleden och swishade därför varsin tacksam femtiolapp till Näshulta Hembygdsförening (det fanns en QR-kod).

Vi åt varsin Real till middag, drack te och åt choklad och fick sen till lite kvällsläsning i tältet. Jag började på nästa bokcirkelbok, Air av Christian Kracht.

Dag 2: Svalboviken – Gruvtorpet, ca 12 km

Nu var det dags för den långa, knepiga etappen, som vi smygstartat lite på dagen innan (totalt 16,5 km till Lundsjön, men vi bröt tidigare). Etappen beskrivs som krävande och starten innefattar en stigning upp till Eskiltunas högsta punkt. Vi blev dock lättade, för det var inte så jobbigt som vi befarade. Uppför, visst, men inte särskilt brant eller tekniskt. Massor, massor, massor av blåbär att pigga upp sig med längs vägen!

Snart kom vi till en källa som låg en kort bit från leden. Jag svepte min flaska och fyllde med källvatten, som var ganska gult och med en del insekter. Det stod i etappbeskrivningen att kvaliteten var osäker, så även om jag smakade lite där blev det att jag Katadyn:ade det sen … En trevlig sak med källvatten är ju att det är riktigt kallt. Sjövatten i juli är mer halvkallt. :)

Vi passerade strax därefter en kolarkoja med två britsar där man kunde sova. Det gjorde oss inte jättemycket att det var otajmat med våra sovbehov eftersom det luktade sååå mycket rök där inne!

I bakhuvudet hela tiden fanns ju att etappen hade få ställen att ta vatten på. Sista chansen innan Gruvtorpet, där vi troligtvis skulle sova, var egentligen sjön Tryningen som låg låååångt innan. Vi tog lunchpaus där, med enklare nudellunch ihop med oliver. Det var inte helt lätt att komma åt sjön, men det gick i alla fall att ta vatten även om det var precis i den dyiga kanten.

Sen kom det långa stycket utan just något särskilt. Vi rastade sittande vid en grusväg … Men det fanns gott om blåbär och hallon även längs den här sträckan.

När vi nådde ett par bostadshus i Munkeboda gick vi för att be om vatten. Kvinnan som bodde där kom ut innan vi ens ringt på och frågade om vi ville ha vatten, så det hade nog hänt förut … Hon blev helt klart dagens hjälte! Sen knatade vi vidare och nådde fort övernattningsstugan Gruvtorpet där vi tog paus för natten. Det fanns fyra bäddar, men de övre nåddes inte utan ett visst mått akrobatik, så det var skönt att ingen annan var där eller anslöt under kvällen. Stugan var helt okej fräsch, bortsett från en hel del musbajs, men väldigt enkel. Såklart inget vatten och inte heller något dass. Det var också mest sten och sly runtomkring. Det stod i etappbeskrivningen om en gruva, men oklart var den var någonstans. Skönt i alla fall att sova i en stuga när det sedan regnade på natten och morgonen var ganska blöt.

Dag 3: Gruvtorpet – Häggsjön, ca 15 km

Det var blött i markerna och mycket hög växtlighet när vi återupptog vandringen morgonen därpå. Mina skor av sneakerstyp blev blöta såklart, men hade torkat runt lunch i alla fall och då var det torrare. Byxorna torkade ännu fortare.

Efter en inte alltför lång vandring kom vi upp på en höjd där vi kunde skymta Lundsjön mellan träden. Det var lite oklart hur nära vattnet vi skulle komma, men vi var väldigt motiverade att få tag i vatten såklart! Leden gick länge i en kohage som var väldigt fin och bjöd på flera olika varianter av klivstättor. Den på bild 1 kändes dimensionerad för jättar. :) Vi hittade också en möjlighet att nå vattnet via en jättefin bastuflotte som såg väldigt privat ut, men vi hoppas att ägaren inte har något emot att man kliver ombord för att ta vatten … Ko-mpisarna stötte vi också på till slut, de var nyfikna men reserverade och höll avståndet. Då leden gick in i skogen igen efter hagen tog vi en liten sittpaus precis vid klivstättan ut, ändå nära utgången ifall korna skulle få för sig att bli närgångna. På utsidan satt en skylt med varning för tjuren …

Det var bara en liten snutt skog innan vi kom till etapptavlan och kunde lägga etapp 24 bakom oss.

Sen började alltså fina etapp 25, strösslad med fina rastplatser och vattenmöjligheter. Lite oklart med vattnet var det ändå, då kartan och skyltning visade på en källa ganska tidigt, men den inte nämndes i etappbeskrivningen. Eftersom vi var nypåfyllda i Lundsjön brydde vi oss inte om avstickare dit, vilket var 400 m enkel väg enligt skylt från den väg vi valt. Vi fick nämligen en liten “choose your own adventure”- upplevelse då leden delade sig i två delar som sedan sammanföll igen. Man kunde antingen se stenblockssamlingen Vigors kyrka, eller en utsikt från en höjd. Vi valde Vigor.

Lite längre fram blev det en paus vid fiskesjön Ljusgryten.

Ganska snart kom nästa sjö, Myrgryten, där det fanns vindskydd och dass. Där hade vi också gärna slagit nattläger om det hade passat, men nu fick vi nöja oss med lunchpaus där.

Leden fortsatte runt sjön där det fanns en lägerplats där Skog och Ungdom ägnar sig åt att tillverka kol! I vanliga fall när man ser skyltar om kolbotten är det något väldigt gammalt som knappt syns längre, men här var det en tydlig, svart grop.

Vi knatade vidare och nästa paus hade vi i en friluftskyrka omgiven av ett gäng gamla inhägnade gruvhål.

Etappen bjöd också på möjligheten att klättra förbi en jättegryta med hjälp av ett rep och lyxen att ta vatten ur en kran. Vi hittade också värsta harsyrestället och värsta lingonstället!

Första tanken var att sova vid Mellanmalmen och det var också fint där. Det hade absolut gått att slå upp ett tält och det fanns en liten strand som lämpade sig för bad och en brygga. Men vi kände att vi klarade ett par kilometer till och ett vindskydd med dass vid Häggsjön 2 km in på nästa etapp lockade. Starten verkade också enkel, med en bit längs landsväg, så vi knatade på.

Vi letade efter en “sevärd gran” och tror att vi hittade den, men helt självklart var det inte …

Så det blev en vindskyddsnatt också! Vindskyddet var av lite mindre modell, men med bekväm ståhöjd i den yttre delen. Sjöutsikten var knapp, men lite av sjön glimtade mellan träden. Ut genom vassen ledde en ganska sned och smal träbrygga, som längst ut hade en vanlig stege fastsurrad som badstege. Skönt att ta ett dopp och tvätta av sig, även om sjön var dyig och man var ganska lerig när man kom upp … Vi tog vatten till middagen, som vi då både filtrerade och kokade, men hade annars dricksvatten så vi klarade oss.

När vi lade oss surrade myggorna runt mitt huvud och jag testade min sovsäcks inbyggda myggnät första gången på allvar. Hemma i soffan fick jag panik av den sämre lufttillförseln, men i vindskyddet funkade det faktiskt och jag lyckades ligga så hela natten.

Dag 4: Häggsjön – Katrineholms station, ca 5,5 km

Det var skönt att inte ha så långt kvar sista dagen! Det var ändå lite stretigt sista biten innan civilisationen med mycket växtlighet att forcera. Vi plockade blåbär och hallon lite mer andaktsfullt nu när varje gång kunde vara den sista …

Men snart kom den, asfalten och civilisationen. Vi tog en sista lufta-fötterna-paus på en bänk med utsikt mot Chop Chop, Biltema och Jula. Vi knatade på och där vi avvek från leden fanns passande nog en skylt att fota oss vid. Där får vi återuppta en annan gång (eller avsluta om det blir från andra hållet).

Innan vi tog tåget hem blev det lunch på McDonald’s och kaffe på Pressbyrån. Vi fick en direktförbindelse, vilket var skönt, så vi behövde bara byta till tunnelbanan sen. Skönt att komma hem och duscha såklart och jag plockade en fästing.

Jag hade inte mina vanliga vandringsskor denna gång utan mina extra breda sneakers, vilket funkade helt okej, men jag fick en rätt jobbig blåsa på stortåtrampdynan. Skavsårsplåster hjälpte kanske lite, men jag upptäckte mot slutet att jag gått lite snett för att parera det onda, vilket såklart gav mig ont i ankeln i stället. Förutom det var jag ändå i helt okej form efter vandringen.

25 av de 62 huvudetapperna avklarade nu, en vacker dag blir vi kanske klara (men det kommer att dröja).

Som alltid efter vandring: så mycket tacksamhet till alla etappansvariga och andra som möjliggör detta!

Lämna en kommentar