Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Nobelpriset 2011 till Tranströmer

Förra året satt jag vid datorn och väntade på meddelandet om att Mario Vargas Llosa skulle tilldelas Nobelpriset i litteratur. I år var jag mitt uppe i flyttstök och nåddes av nyheten om Tranströmers vinst först i efterhand genom andra som varit bättre bevakare än jag.

Tomas Tranströmer skrev lyrik som ryms i en enda samlingsvolym. Den och alla separata verk var väldigt svåra att hitta i butik åtminstone strax efter kungörandet, men däremot gick det bra att låna en elektronisk version på biblioteket, så nu har jag läst lite Tranströmer i mobilen. Smidigt!

Jag är ovan vid att läsa lyrik. Jag är van vid att läsa skönlitteratur, från pärm till pärm med ett ordentligt driv i läsandet. Det är inte optimalt att läsa lyrik på det sättet. Samtidigt är jag inte harmonisk nog att läsa mer njutningsfullt och portionsuppdelat. Jag saknar att fångas av kontinuiteten i en roman.

För att jag ska vilja räkna en bok som läst vill jag ha läst ALLT. Jag har inte läst hela Tranströmers samlingsvolym, men jag läste hela Mörkerseende (som alltså tidigare givits ut som fristående bok), som vid en första anblick såg ut att tilltala mig mest. Jag har även bläddrat runt i resten av samlingsverket och läst lite här och där.

Jag hastar igenom texterna, fastnar för somliga partier och tråkas ut av andra som inte talar till mig. Ibland hittar jag guldkorn, bland annat detta stycke (som är från just Mörkerseende) som jag sett citeras på andra ställen också, så uppenbarligen tilltalar det fler än mig:

Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån,
en kommer utifrån
och där de möts har man en chans att få se sig själv.

Och det här (ur Sanningsbarriären) kanske många kan känna igen sig i:

Den här kvinnan köper och köper saker
för att kasta i gapet på tomrummen
som smyger bakom henne.

Texterna är både korta, klatschiga betraktelser och mer novellartade längre stycken. Det är trevligt att ha hela samlingsvolymen och jag kommer kanske att bläddra lite mer i den innan jag plockar upp nästa roman.

BokinfoTitel: Mörkerseende
Författare: Tranströmer, Tomas
Lämna en kommentar

Blå om en vecka

Det är faktiskt väldigt smart att ha flyttat hit just nu när blå linjen är avstängd mellan Rådhuset och Kungsträdgården. På så vis kommer det att kännas jätteenkelt att ta sig till jobbet efter den 19:e när avstängningen ska upphöra.

Jag var visserligen inne på att åka en del buss, men hittills har de varit väldigt försenade och det är kallt och tråkigt att vänta. Tunnelbanan går ju tätare och när det blir stopp är man åtminstone inte ute i blåsten och regnet. Och det blir åtminstone lite mindre välla genom tunnlar i skock när man slipper allt extrakrångel som är just nu.

Lämna en kommentar

Uppdrag i pipen

Ser man på. Det verkar som att det blir ett uppdrag ganska snart! Helt säkert är det inte, men det verkar vara skapligt på g i alla fall. Litet projekt och jobb från kontoret med .NET och HTML5. Låter lovande.

2 kommentarer

Tidig morgon

Nähepps, min blippmoj släpper inte in mig förbi spärren nere i entrén. Lyckligtvis var receptionen (husets) bemannad fast klockan bara var någon minut över 7, så jag fick ett temporärt passerkort. Blippmojen funkar fint inne i jobbets lokaler, men jag vill ju gärna komma ut och in i huset också…

Och här i ITS-delen av lokalen där jag sitter var det alldeles mörkt. Fick tända. Nu är klockan snart åtta och det har fortfarande inte dykt upp någon mer. Jo, nu kommer det någon! Någonstans, i alla fall…

Lämna en kommentar

Testar bussen

image

Tunnelbanan är fina grejer, men det känns fånigt när man åker så korta sträckor som är aktuella nu. Det blir liksom ganska lite åka i förhållande till allt lämmelaktigt framvällande i tunnlar tillsammans med resten av världen.

Nu sitter jag på bussen och kunde nyss njuta av den vackra utsikten mot Karlbergs slott. Ok, bussen går bara var 20:e minut och man får stå ute och vänta (5 minuter sen idag, men då hann jag ju fota lite löv och gatlykta…), men i gengäld får man sitta större delen av dörr-till-dörrtiden och så har man utsikten.

Undrar om det redan är packadsillknökat i tunnelbanan? Så himla lugnt på bussen…

Men jäklar vad sunkig bussen är. Igår när jag åkte ersättningsbuss för en avstängd delsträcka tänkte jag att det kanske var för att det var just en ersättningsbuss, men det är samma idag…

Jösses, nu är vi redan framme!

3 kommentarer

Nybyggaranda

Titt som tätt surrar det av en slagborr.

Då och då bankas det i väggar.

Grovsoprummet fylls fortare än kvickt med Ikea-emballage och flyttkartonger med bråte.

Idag kom husnumret upp ovanför dörren.

Det märks att vi flyttat till nybyggt och att vi inte är ensamma om att ha gjort det.

Lämna en kommentar

Hej nya jobbet

Första dagen på nya jobbet. Har spanat in kontoret och gjort mig hemmastadd så smått, lunchat med chefen och… gissa vad? Jo, det första som händer är förstås att jag måste släcka en eld i mitt gamla projekt. Så det gör jag nu. Sen ska jag plugga lite, i väntan på uppdrag.

Lämna en kommentar

Söndag i Stockholm-kollage

Söndag på stan-kollage

Idag blev det alltså bio (Vem är var?) på Filmstaden Sergel, vilohäng i Gallerian och lek på Rum för barn i Kulturhuset. Detta medan Jonas satte ihop Ikea-möbler tills han nästan gick sönder här hemma.

Roligt men ovant att utflykta i Stockholm i stället för i Göteborg. Riktigt skönt att slippa de otäcka expressbussarna från Landvetter, så mycket enklare att rulla ombord barnvagnen på en tunnelbanevagn än att kånka uppför branta, höga trappan. Men som sagt, ovant. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Finns allt kul på Djurgården? Dit är det ju nästan långt.

» Fler bilder här

Lämna en kommentar

Halva ordet rätt

När vi körde in på macken på väg hem från Nyköping igår sa Ava:

– NU SKA VI TANKA. BILEN VILL ÄTA LITE APELSIN.

Jag har förklarat för henne att bilen måste ha bensin, ungefär som att vi måste ha mat. Så det var ju nästan rätt?

Lämna en kommentar