Etikett: anne b ragde

Tack än en gång, snälla hemliga boktomte, för den fina julklappspåsen och inte minst den här härliga boken! Jag vet fortfarande inte vem du är, men ge dig gärna tillkänna om du läser det här.

Berlinerpopplarna var precis så mysig läsning som jag hoppades att den skulle vara. Det handlar om en norsk brödraskara som motvilligt återförenas vid sin mors dödsbädd och blir tvungna att rota i det förflutna. Den äldste brodern Tor är mammas pojke som bor kvar hemma på gården och tar hand om grisstallet. Sin mor ser han närmast som en gudinna, medan fadern är djupt och innerligt avskydd. Margido är begravningsentreprenör och lever ensam. Han finns kvar i hemtrakterna, men håller sig ändå undan familjen. Erlend är yngst och bög ända ut i fingertopparna, vilket familjen vägrat acceptera. Han bor nu i Köpenhamn med sin pojkvän och har gjort sitt bästa för att förtränga sin bakgrund.

Innan återföreningen äger rum får vi följa var och en av bröderna i deras liv. Jag har sett att andra bokbloggare blivit frustrerade av att det händer så lite, men jag tyckte att det var jättemysigt med alla detaljer kring deras respektive intressen. Antingen har Ragde valt precis det hon kan själv, eller så har hon gjort riktigt bra research kring allt från kristallprydnader till grisskötsel. Hur som helst tycker jag att det gör intressanta karaktärer.

Möjligtvis hintas den stora mörka hemligheten lite för tydligt genom boken. Det hade kunnat bli en skaplig överraskning, men i stället förstår man hela tiden mer än karaktärerna. Det har ju också sin charm, förstås.

Berlinerpopplarna är riktigt härlig; en lättsmält familjekrönika med värme och humor inblandat i allt det mörka. Det finns två fortsättningsböcker också, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar. Dem får jag nog ta och läsa någon gång.