babel

Året är visserligen inte helt slut ännu, men jag får väl ändra i det här inlägget om jag skulle se något fantastiskt i helgen… nu ska jag i alla fall sammanfatta mitt filmtittande 2007!

Sedda filmer per år:
2005: 138 st
2006: 183 st
2007: 172 st

Jag gav fler 5:or – – än förra året – kanske mest för att jag börjat tillåta mig att ge både svagare och starkare femmor. 2006 blev det tre stycken, i år nio varav sex egentligen förtjänar att räknas, eftersom resterande tre var favoriter jag såg om.

5:or 2007:
La noche de los girasoles (Angosto) lyste starkast på filmfestivalen med sitt snygga episoduppdelade men ändå sammanhängande berättande och Judith Diakhate gjorde skakande bra ifrån sig.

Scener ur ett äktenskap är en härlig gammal pärla! Liv Ullmann och Erland Josephson är fantastiska som det problemtyngda paret vars relationsdrama filmen behandlar. Underbart och gripande!

Scener ur ett äktenskap

The Dead Girl var inte en film jag förväntade mig särskilt mycket av, men jag blev verkligen positivt överraskad! Det handlar om de människor som på olika sätt berörs av mordet på en ung kvinna och det är väldigt, väldigt bra.

The Straight Story är en riktigt charmig film om en gubbe som ger sig ut på långresa på sin åkgräsklippare. Det enda av David Lynch jag gillat, antagligen för att den är så “normal”.

The Straight Story

Stardust – väldigt mysig, stämningsfull och charmig sagofilm!

Babel innehåller nästan kvävande mycket dålighet i sammanflätade historier, men det funkar.

Och de omsedda:
Donnie Darko
The Shawshank Redemption
Twelve Monkeys

Hm, Le fabuleux destin d’Amélie Poulain borde stå här också, men eftersom jag inte skrev något nytt inlägg om den har den inte kommit med i statistiken.

Också rysligt bra:
I Gaslight blir Ingrid Bergmans karaktär mycket effektfullt psykiskt nedbruten av sin man. Krypande obehaglig!

Årets roligaste:
Vi ser verkligen inte särskilt mycket komedi…

Little Miss Sunshine behandlar ett så känsligt ämne som skönhetstävlingar för barn och hade kunnat bli väldigt fel, men är i stället väldigt charmig!

Årets skräck:
Skräck är alltid svårt. Jag vill jättegärna se bra skräck, men var finns den? Nästan alla skräckfilmer är dåliga.

Jag gillade faktiskt Population 436 trots att den är lite B. Den har en bra stämning och lyckades hålla mitt intresse.

Population 436

Hide and Seek tyckte jag också om.

Egentligen hör inte The Skeleton Key hit, men jag har sett om den (och uppdaterat min gamla recension) i år och gillat den ännu mer. Den börjar som en ordinär B-skräckis, men när den är slut har en mycket fascinerande historia uppdagat sig.

Årets snyft:
To Gillian on Her 37th Birthday känns lite tv, men inte var ögat torrt för det…

Årets besvikelser:
Med ordvalet “besvikelser” signalerar jag att det fanns en förväntning som inte uppfylldes. Jag har sett fler dåliga filmer än dessa, men detta är de största besvikelserna:

Inland Empire – det var visst ingen idé att ge Lynch en ny chans. Gäsp…

1408 – det blev bara för mycket…

Jade Warrior hade jag väldigt höga förväntningar på, men den är inte mer än medioker.

Resten…
Se alla filmer jag sett på filmsidan.

Relaterade inlägg:
» Bästa filmerna 2006
» Bästa filmerna 2005
» Årets [2004] kulturtoppar
» 2003s bästa filmer

1 kommentar

Legenden om Babels torn säger att människorna försökte bygga ett torn ända upp till himlen och att Gud straffade dem för deras övermod genom att låta dem börja tala olika språk.

Filmen handlar inte om att bygga torn, men visst är det kommunikationssvårigheter som står i fokus. I en rad löst sammankopplade berättelser får vi exempel på hur rasism, fördomar och oärlighet ger upphov till problem. I Marocko följer vi en fattig familj som skaffar ett gevär för att skjuta rovdjur som vill åt deras getter – men pojkarna (se bilden) är lite för unga för att förstå vad vapen är. Brad Pitt och Cate Blanchett spelar ett olycksdrabbat par som försöker lappa ihop sitt förhållande på en långresa – men drabbas av ytterligare en katastrof. Hemma får deras hushållerska Amelia problem när de inte kommer hem i tid – hon ska ju på sonens bröllop, men kan inte lämna barnen. I Japan möter vi döva Chieko som tar till desperata åtgärder för att män ska finna henne attraktiv.

Filmen har liknats vid Crash, men är oändligt mycket bättre: medan Crash är tillrättalagd, svulstig och predikande är Babel betydligt mer lågmäld och trovärdig.

Det är verkligen ingen upplyftande upplevelse att se Babel. Varenda scen är mörkt olycksbådande, man väntar bara på att något riktigt dåligt ska hända. Det är faktiskt så mycket “badness waiting to happen” att jag nästan undrar om det fortfarande kan vara en bra film – men det är det, för den lyckas verkligen beröra. Den är väldigt bra. Rörande, vackert fotad, bra berättad och bra skådespelad.

FilminfoIMDB: Babel
Regissör: Alejandro González Iñárritu
År: 2006
Omdöme (1-5): 5

Lämna en kommentar

Etikett: babel

Bästa filmerna 2007