Hoppa till innehåll

Månad: februari 2007

Onlinespel: Travian

Okej, jag behöver verkligen inte fastna i något nytt beroendeframkallande spel, men jag kunde inte låta bli att testa Travian, för det ser så gulligt och tecknat ut (se bilden)! Jag har skapat en liten by och byggt lite saker, väntar nu på att produktionen ska ta fart så jag kan bygga mer.

Det är ett strategispel där man kan bygga upp ett rike, utforska och kriga i omgivningarna eller satsa på att skydda och bygga upp sin egen lilla plätt. Det verkar inte vara någon tidsbov à la äventyrsspelet RuneScape (där har jag lagt mycket tid… skoj var det också, men jag är botad nu), eftersom man inte kan göra så mycket medan folket producerar saker åt en. Just nu kan jag inte uppgradera mitt vetefält förrän 20:30, så då behöver jag ju inte kika in innan dess…

Testa gärna via värvningslänken – jag får “guld” om du spelar och fortsätter tills du nått en viss nivå. För guld kan man köpa ingame-förmåner, t.ex. funktionen att spelet visar hur lång tid det är kvar tills resurserna räcker för de olika sakerna man kan göra. Man börjar med lite gratisguld, så att man kan testa plusfunktionerna och givetvis är tanken att man ska bli beroende av dem och betala för att få fortsätta använda dem… men som det verkar hittills är spelet helt spelbart även på gratisnivå. Förresten får man plusförmåner rätt länge bara genom gratisguldet och eventuella värvningar, så chansen är god att man känner sig färdigspelad innan de tar slut… eller kommer jag ångra den kommentaren som utfattig Travian-junkie på ålderns höst? :)

Nåväl. Travian verkar helt klart skoj. Blir spännande att se vad som händer när mitt lilla land vuxit till sig lite och jag kan göra lite mer.

25 kommentarer

Arbetstitel och lite om handlingen i romanen

Ha! Där satt den! Nu har jag äntligen satt en arbetstitel på min roman:

Tomrum

Jag bytte precis filnamnet från nano.doc till Tomrum.doc för att riktigt markera detta stora steg. Jag kommer att behöva ändra lite terminologi i texten också (Tack för funktionen “sök och ersätt”!)… jag har kallat det mellanrum tidigare, men nu har jag kommit på att tomrum passar bättre.

Berättelsen handlar om vad som händer efter döden. Det finns ett tomrum (tidigare: mellanrum) mellan livet och döden där de kan hamna om någonting i de levandes värld håller dem kvar. Titeln kan syfta både på detta tomrum och på tomrummet de döda lämnar i de efterlevandes liv – en dubbeltydighet som jag gillar.

Känns ganska bra. Eller finns det något skäl att inte kalla berättelsen Tomrum (om så bara att det låter trist)? På sätt och vis är det roligt med långa, smått pretentiösa titlar och sådana är också lättare att söka på. Att googla “tomrum” ger 312000 träffar, medan “nu vill jag sjunga dig milda sånger” (roman av Linda Olsson) ger 42600. Kanske brodera ut det till något snyggt? Vad nu det skulle vara? Efter döden väntar tomrummet eller nåt sånt. :)

Hittar en bok som heter Tomrum, men verkar handla om konsthistoria och den har dessutom utgått hos Adlibris. Kanske inte gör något?

4 kommentarer

Övningsnovell: Dags att gå

Jag gjorde precis en liten skrivövning. Övningssteg 2 blir att faktiskt våga visa upp det.

Dags att gå

“Åh, Marianne.” Din röst spricker när de enda orden du sagt till mig idag kommer över dina läppar. Jag tror nästan att du ska börja gråta, men i stället reser du dig, tar den urdruckna kaffekoppen och börjar skramla med disken.

Jag säger ingenting. Tystnaden har blivit den tredje parten i vårt äktenskap och jag vågar inte bryta den, av rädsla för att allt ska falla sönder. Hur har vi hamnat här, du och jag?

Efter en stund hör jag hur du börjar vissla vid diskbänken. Du försöker muntra upp dig själv. Fly me to the moon, visslar du. Jag har aldrig delat din kärlek för Frank Sinatra, men jag tycker om att höra dig vissla. Du är duktig. Jag kan föreställa mig dig på en scen, där du hänför publiken med drillande toner. Kanske skulle du steppa också. Du är lik Gene Kelly i Singin’ in the rain. Både han och du kan avfyra leenden av en sådan kaliber att de borde kunna tina upp även den frusnaste av själar.

Men du ler inte mer, Magnus. Jag skulle ge vad som helst för att se dig le.

Skramlet upphör, disken droppar i stället. Du sveper med disktrasan över diskbänken, lägger tillbaka den och försvinner in i badrummet. Sen går du utan ett ord in i sovrummet, släcker ljuset och lägger dig på din sida av sängen. Du vänder ryggen mot min sida. Jag står länge och ser på din ryggtavla genom mörkrets kompakthet och försöker höra om du gråter dig till sömns även inatt.

När lördagsmorgonen kommer och bestyren är avklarade går du ut som du brukar. Du berättar ingenting för mig längre och jag har länge undrat vart du går. Under några ögonblick vilar jag i obeslutsamhet – vänta tålmodigt tills du kommer tillbaka, eller äntligen få visshet? Jag har väntat länge nog. Jag skyndar mig ut för att följa knarret av dina kängor i det gnistrande vita vinterlandskapet, men jag håller mig på avstånd. Hur kunde det gå så här långt?

Du går i rask takt som du brukar. Långa, beslutsamma steg över isiga trottoarer. Vi passerar forsen och parken. Du är på väg in mot stan.

Vid kiosken stannar du och stampar av snön från kängorna innan du kliver in. Du köper tidningen och en påse M&M. Jag blir rörd, det är vårt favoritgodis. M&M som i Magnus och Marianne. Men du sparar inte godiset för att äta hemma med mig, du har redan hällt näven full av kulörta kulor och stoppat in dem i munnen. Jag kan föreställa mig hur de krasar mellan dina tänder medan den söta smaken sprider sig i din mun. Jag sa alltid åt dig att inte äta upp dem så fort, utan dra ut på njutningen i stället.

Nu kliver du in i Violas blomsterhandel. En enda gång har du skänkt mig blommor, men åtskilliga gånger har jag önskat att du gjorde det igen. Vem är det nu som ska få dina blommor? Du väljer en röd ros, den största och vackraste. Du får den inslagen i ett paket som du bär under armen när du fortsätter din promenad.

Du viker av från huvudgatan och skyndar fram med huvudet böjt till skydd från den isande blåsten. Jag följer dig när du svänger in på kyrkogården, kryssar mellan gravarna och slutligen stannar vid en sten i blankaste svart med guldbokstäver. Du borstar bort snön från stenen, öppnar paketet med din ros och böjer dig ner för att lägga blomman på den vita snön. Jag kan inte se vad det står på stenen härifrån, så jag väntar. Du blir stående i flera minuter och stirrar framför dig i luften. När du har gått vågar jag mig närmare. Och jag ser. Det är mitt eget namn på gravstenen. Minnet sköljer obarmhärtigt över mig som havet gjorde den dag det tog mitt liv.

—————————-

Väldigt inspirerad av somligt annat, men det går väl an när man bara övar. Nu undrar jag bara varför mina korta texter alltid blir så… tja, jag vet inte om svulstiga eller pretentiösa är lämpligaste ordet, men något åt det hållet tenderar de att bli.

1 kommentar

IKEA-leverans

Idag kom vår leverans från IKEA! Jätteskönt att få allt buret ända in i vardagsrummet, faktiskt värt 495 kr…

Nu har vi tre Billy, en Ingo till scannern och en Fornbro (det lilla bordet) mellan fåtöljen och soffan.


Ingo är snyggare än två pallar


Fornbro (det lilla bordet) vid fåtöljen. | Jag hamrar träplugg.

Galgarna Bumerang, 16 st i antikbets, syns inte i bild, men de var snygga!

Vi är jättenöjda! Även om Billy är lite tom än så länge…

6 kommentarer

Hearts in Atlantis

Bobby ser tillbaka på sin barndom och minns Ted (Anthony Hopkins) som var inneboende hos dem när han var elva år gammal. Bobbys mamma är snål och oförstående och hans pappa är död, men Ted blir i stället viktig i hans liv. Ted är inte vem som helst, han har alldeles speciella förmågor och alldeles speciella fiender.

Filmen är baserad på en bok av Stephen King, som ju kan konsten att berätta historier. Jag tycker att filmen är riktigt mysig, även om den blir lite svulstig ibland. Ändå är det en ganska bra historia om barndom med övernaturliga inslag. Klart sevärd.

FilminfoIMDB: Hearts in Atlantis
Regissör: Scott Hicks
År: 2001
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Provsmakat: Morotsbiffar, färdigmat

2 st = 15 kr för dessa morotsbiffsportioner som syns på bilderna nedanför var ett erbjudande vi inte kunde motstå. ‘Vegetarisk färdigmat’ och ‘billigt’ är annars begrepp som inte riktigt fungerar ihop.

Omdömet då? Jo faktiskt, jag är imponerad över smaken. Visst är det lite soggigt och konstigt à la fryst mat, men det är gott. Mina hemgjorda morotsbiffar är såklart godare, men såsen till denna rätt är riktigt bra.


Fryst


Micrad

Om jag någonsin börjar köpa färdigrätter önskar jag att den här finns tillgänglig. Det är alltså “morotsbiff med potatis, skogssvampssås och broccoli” från Ecab djupfryst, Gröna köket.

Och jo, snart ska jag rätta manus, men man måste ju äta också…

1 kommentar

Tentaplugg, grannen står för musiken

Jag skulle ju ägna min bonustid åt tentaplugg och romanen, sa jag ju. Hittills har jag väl inte hållit mig till planen sådär jättebra. Igår insåg jag att jag var tvungen att jobba med hemsidesprojektet i webbkursen jag läser. Kul, men tidskrävande. Där försvann den dagen… Idag har jag faktiskt tentapluggat och nu ska jag nog anse mig klar för dagen, men orkar jag verkligen jobba med romanen nu? Är rätt seg… Fast jag ska nog plocka fram den och börja med lite självklart småpill – rätta felskrivningar och sånt som jag markerade vid genomläsningen. Kanske kommer jag igång och gör lite mer inspirerade ändringar när jag kommer in i det.

Till mitt tentaplugg idag plockade jag fram mitt laptop-fornminne för att kunna titta på föreläsningsanteckningarna utan att skriva ut dem. Lagom tills jag riggat pluggplatsen brakar Leonard Cohen igång någonstans på andra sidan av väggen. Inte den vanliga låten som grannarna brukar spela, utan faktiskt flera andra av honom. Kul omväxling! Sedan blev det Cranberries – riktigt bra, jag satt och sjöng med. Fast jag blev ändå rätt glad när de stängde av mitt i en låt – men det fick jag ångra för sen blev det dansband. Först ut var någon riktigt otäck sak om att dansa på Grand Hotell och du är den ende för mig och jag har letat efter dig och bla bla bla. Yuck. Sen ytterligare några.

Jag vill egentligen inte klaga eftersom vi säkert stör med vårt filmtittande… men är det inte lite väl hög volym hos grannen när jag hör texten på fullkomligt okända låtar och känner vibrationer i golvet?

För att lite diskret påpeka vad jag tyckte om dansbandsmusiken applåderade jag när de stängde av den. Det kom ingen mer musik.

Lämna en kommentar

Laptopen framme

Säga vad man vill om min dåliga teknikprylsinköpsfrekvens, men jag var i alla fall tidig med att ha en laptop. 1998 fick jag denna numera nästan antika skapelse i 18-årspresent, lagom tills jag åkte till USA för ett år som utbytesstudent.

Ibland kommer den fram, men inte ofta. Största nackdelen är att den saknar nätverkskort. Sen är den förstås ganska seg och klumpig – lika tjock som drakboken.

Och vad har jag installerat på den? Windows 98, Internet Explorer (fast om man klickar på en .htm-fil börjar den leta efter Netscape, som av outgrundlig anledning är borta. Jag har aldrig använt Internet Explorer.), Word, Dr Scheme, Matlab, Maple… märks det att den mest fått tjänstgöra som pluggdator när jag behöver använda både dator + skrivyta samtidigt (det är trångt på mitt datorbord)?

Idag använde jag den för att titta på kurshemsidan med föreläsningsmaterial när jag tentapluggade. Givetvis fick jag ladda ner hemsidan först, spara på diskett (!) och föra över till den bärbara. Jag råkade glömma att spara bilderna, så det blev inte så bra ändå…

Kanske skulle skaffa en fräschare laptop sen när jag blir rik…

Lämna en kommentar

Kommentarsflöde

Tadaa! Nu finns ett RSS-flöde för kommentarer!

Det går också att prenumerera på kommentarer till enskilda inlägg, om man t.ex. vill bli meddelad om att man fått svar på något man skrivit. Längst ner i varje inlägg finns en länk till inläggets kommentarsflöde.

Hoppas att någon blir glad i alla fall. :)

1 kommentar