Hoppa till innehåll

Månad: februari 2007

Provsmakat: Twinings Voyage

Jag fick två temuggar i julklapp av Jonas och med dem följde smakprov på Twinings Voyage, tepåsar i tre olika smaker.


Twinings Voyage – bild lånad från twinings.se

Så här beskriver Twinings sorterna:

Asien – Indian Chai
En blandning av utvalda svarta teer smaksatt med kanel, kardemumma, kryddnejlika och ingefära. Ett kryddigt, mustigt te som väcker till liv minnen av de brokiga färgerna och dofterna i en indisk basar. Passar utmärkt att dricka till kryddiga rätter från Indien och Thailand och till bakverk med starka smaker som mjuk pepparkaka och fruktkaka.

Afrika – African Tunda
En blandning av utvalda svarta teer och rooibos, Afrikas berömda röda örtte, smaksatt med ananas och hibiskus. Ett fruktigt, fylligt te som väcker längtan till det rika livet på grönskande savanner. Passar utmärkt att dricka till alla bakverk och desserter med bär och frukter.

Sydamerika – Brazilian Baía
En blandning av utvalda svarta teer smaksatt med vanilj, kokos och kakaobönor. Ett stilla, diskret te samtidigt fyllt med runda aromer som för tankarna till den exotiska färgprakten under karnevalen i Rio. Passar utmärkt exempelvis till bakverk och desserter, som har smak av vanilj, choklad och kanel.

Jag tyckte att Indian Chai var ett ytterst ordinärt chai-te, det var gott men jag köper hellre andra sorters chai.

Brazilian Baía tyckte jag var sliskigt – ganska otäckt med kokoste faktiskt.

Min stora favorit blev African Tunda! Det förvånar mig att jag gillar ett te med ananas i, men faktum är att det inte blir för sliskigt ändå. Att det är rooibos i tror jag blir det avgörande, det höjer teet över det ordinära. Vi köpte faktiskt en ask med såna tepåsar efter att ha testat proverna. Jag tycker riktigt bra om det.

2 kommentarer

The Day the Earth Stood Still

Jag var inställd på ännu en skrattretande dålig 50-tals sci-fi, men faktum är att den här filmen är bra och har ett genomtänkt budskap. Jag kan förstå varför den placerar sig på IMDb Top 250. Den måste ha varit oerhört cool när den kom och den håller än idag.

En man och en robot anländer till jorden i ett rymdskepp. Mannen heter Klaatu och har i uppgift att meddela jordinvånarna att de måste sluta tillverka alltmer farliga vapen – för om de hotar världsrymden kommer planeten att behöva utrotas. Och hur möter jordinvånarna Klaatu? Med vapen såklart. De försöker låsa in honom och kontrollera honom, vägrar vara tillmötesgående och förklarar det omöjliga i att samla alla världens ledare till ett möte som han begär.

Det otäcka är att scenariot känns realistiskt. Jag kan mycket väl tänka mig att USA skulle reagera så här om det kom en utomjording och predikade fred. Fred?! Hah! Människor är så vapenfrälsta att det är otänkbart. Att människor aldrig lär sig att krig är dumt är nog historiens största gåta.

Men det som vittnar allra mest om människors vapenfrälsthet är nog lösningen som presenteras – hur Klaatus planet har lyckats få fred. Med mer våld, såklart.

Kanske känner du igen frasen Klaatu barada nikto som härstammar från den här filmen och har återanvänts i en massa filmer, t.ex. Army of Darkness.

FilminfoIMDB: The Day the Earth Stood Still
Regissör: Robert Wise
År: 1951
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Invasion of the Body Snatchers

Fniss! Hur betygsätter man en film som är så dålig att den blir rolig?

Det här är en sån film som vi hackade upp och såg en snutt då och då – till frukosten och sådär. Således bröt vi efter 20 minuter och så långt var det faktiskt riktigt bra och spännande. Det handlar om läkaren Miles Bennell som har varit bortrest och märker underliga saker i staden när han kommer hem. Människor påstår att deras anhöriga inte är sig själva, utan har blivit någon annan… och sedan lugnar de plötsligt ner sig efter att ha varit helt hysteriska.

När vi fortsatte igen gick filmen snabbt utför och blev urbota fånig, fast på det där roliga sättet som science fiction från 50-talet kan vara. Den är inte riktigt lika dålig som Plan 9 From Outer Space och inte riktigt lika skrattretande som The Blob, men den är helt klart jämförbar.

Ojojoj. Skoj så det förslår, men man kan ju inte kalla det bra.

FilminfoIMDB: Invasion of the Body Snatchers
Regissör: Don Siegel
År: 1956
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Session 9

Det är sällsynt med bra skräckfilm och den här är faktiskt inte så dum, även om jag inte kan låta bli att tycka att något fattas. Det planteras saker i historien som sedan inte får växa fram – men det hade kunnat bli väldigt bra.

Det handlar om ett gäng karlar som har tagit på sig jobbet att rensa ett gammalt övergivet mentalsjukhus från asbest, så att det kan användas till nya ändamål. Men i huset ruvar såklart otäckheter… och filmen är ganska läskig och spännande, även om något fattas för att det ska kännas riktigt bra när den tar slut.

FilminfoIMDB: Session 9
Regissör: Brad Anderson
År: 2001
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Klute

Mnja. Detektiven Klute söker en saknad man med hjälp av en prostituerad. Frågorna som ställs i början besvaras knappt, utan det handlar till slut om något helt annat. Jag svävar i obeslutsamhet mellan stark tvåa och svag trea, men mitt slutgiltiga omdöme blir: mnja.

FilminfoIMDB: Klute
Regissör: Alan J. Pakula
År: 1971
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Marie Antoinette

Sofia Coppolas Marie Antoinette försöker inte ge en helt och hållet realistisk bild av den stackars drottningen av Frankrike under revolutionen. Nytt och gammalt slås ihop till en hejdlös och färgsprakande blandning – maffiga 1700-talsklänningar (se bild) varvas med modern, ösig musik. Jag gillar resultatet.

Jag hade fått uppfattningen om att filmen skulle skildra Marie Antoinette som oerhört naiv och väldigt mycket partybrud, men det är bara delvis sant. Filmen börjar när hon som osäker dotter till Maria Teresia av Österrike skickas till Frankrike som en annan handelsvara för att bli bortgift med den blivande kung Ludvig XVI. Jag blir mer gripen av det tragiska i hennes situation än jag föreställt mig – hon kommer till ett främmande land, tvingas gifta sig med en okänd man, har värsta pressen på sig att föda arvingar (“annars har du inte din plats i hovet säkrad”, skäller mamma hemifrån Österrike) och till råga på allt är hovlivet så förbenat tråkigt och regelstyrt. Det verkar hemskt och ensamt. Inte undra på att hon gör lite uppror och festar till det en smula…

Filmen hoppar över en hel del av historien. Vi får inte se henne bli avrättad, men vi förstår att folkets missnöje ökar. Av filmen kan man tro att hon inte alls förstod vad som hände – i det skyddade hovlivet kom hon inte alls i kontakt med omvärlden och kunde inte tänka sig någon annan tillvaro än den där hon själv fick allt materiellt hon pekade på, men inte friheten hon egentligen ville ha.

Jag tycker om filmen!

FilminfoIMDB: Marie Antoinette
Regissör: Sofia Coppola
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
1 kommentar

Only Yesterday

Japansk originaltitel: Omohide Poro Poro

En sån oväntad liten pärla! Ärligt talat såg vi den mest för att vi hade den liggande och ville få den sedd, men det visade sig att den är riktigt härlig! En enkel anime-film om en kvinna som ser tillbaka på sin barndom fylld av vardagsdramatik som närmast leder tankarna till Yasujiro Ozu och hans filmer. Jag kan verkligen förstå lilltjejens besvikelse när hon för första gången får köpa hem en ananas och den inte är lika god som de konserverade ananasringarna… Filmen är fylld av sådana mysiga små realistiska situationer från barndomen och den är riktigt, riktigt bra!

FilminfoIMDB: Only Yesterday
Regissör: Isao Takahata
År: 1991
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Illusionist

The Illusionist är en rysligt snygg och en ganska mysig film om magikern Eisenheim som kämpar för att få sin älskade Sophie.

Den stora behållningen är de snygga bilderna från sekelskiftets Wien (se ovan). Handlingen lyckas inte överraska, men det är mysigt att se Eisenheims finurliga trolleritrick.

FilminfoIMDB: The Illusionist
Regissör: Neil Burger
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Babel

Legenden om Babels torn säger att människorna försökte bygga ett torn ända upp till himlen och att Gud straffade dem för deras övermod genom att låta dem börja tala olika språk.

Filmen handlar inte om att bygga torn, men visst är det kommunikationssvårigheter som står i fokus. I en rad löst sammankopplade berättelser får vi exempel på hur rasism, fördomar och oärlighet ger upphov till problem. I Marocko följer vi en fattig familj som skaffar ett gevär för att skjuta rovdjur som vill åt deras getter – men pojkarna (se bilden) är lite för unga för att förstå vad vapen är. Brad Pitt och Cate Blanchett spelar ett olycksdrabbat par som försöker lappa ihop sitt förhållande på en långresa – men drabbas av ytterligare en katastrof. Hemma får deras hushållerska Amelia problem när de inte kommer hem i tid – hon ska ju på sonens bröllop, men kan inte lämna barnen. I Japan möter vi döva Chieko som tar till desperata åtgärder för att män ska finna henne attraktiv.

Filmen har liknats vid Crash, men är oändligt mycket bättre: medan Crash är tillrättalagd, svulstig och predikande är Babel betydligt mer lågmäld och trovärdig.

Det är verkligen ingen upplyftande upplevelse att se Babel. Varenda scen är mörkt olycksbådande, man väntar bara på att något riktigt dåligt ska hända. Det är faktiskt så mycket “badness waiting to happen” att jag nästan undrar om det fortfarande kan vara en bra film – men det är det, för den lyckas verkligen beröra. Den är väldigt bra. Rörande, vackert fotad, bra berättad och bra skådespelad.

FilminfoIMDB: Babel
Regissör: Alejandro González Iñárritu
År: 2006
Omdöme (1-5): 5
Lämna en kommentar

Bullets Over Broadway

Det här är en riktigt rolig komedi om den oförstådde pjäsförfattaren David Shayne. Enda anledningen att han får sätta upp sin allvarsamma pjäs är att maffiabossen Nick Valenti lovat sin flickvän Olive Neal att hon ska bli stjärna. Endast Shayne är tillräckligt desperat för att låta henne skådespela, mot att Valenti finansierar pjäsen såklart. Vad som kompenserar eländet en smula för Shayne är att de forna storstjärnorna Helen Sinclair och Warner Purcell också vill vara med i uppsättningen – fast vad han inte vet är förstås att Sinclair numera är smygalkis och att Purcell äter sig tjock så fort pressen blir för stor.

Helen Sinclair och David Shayne | Olive Neal övar repliker med sin livvakt

Vi får en lång rad komiska förvecklingar och trassliga kärlekshistorier och det är faktiskt riktigt roligt. Tyvärr hatar jag slutet, som är bara ett i den oändliga raden av filmvärldsexempel på att det är helt okej när män är otrogna litegrann ibland – usch. Men ända fram till sista scenen är filmen en fröjd att se. Jag är mycket positivt överraskad!

FilminfoIMDB: Bullets Over Broadway
Regissör: Woody Allen
År: 1994
Omdöme (1-5): 4
2 kommentarer